KONSTAKUTEN Performance 2019 Konstakuten spelade i Göteborg 10-11 oktober i Göteborg och Uddebo 1 november 2019. Vad är värt att offra för konsten? Hur vet jag om jag är bra? Måste jag mingla för att lyckas? På Konstakuten kan du få hjälp med de flesta krämpor som har med skapandet att göra, allt från mindre stopp till större konstnärliga dilemman. Vi behandlar både praktiska problem och existentiella frågor. Konstakuten är en interaktiv föreställning där du kommer ta del av konstnärliga gestaltningar kopplade till skapandet. Du kommer att få utforska dina egna känslor och frågor som har med skapande och kreativitet att göra, och får möjlighet att träffa andra med liknande funderingar. Du väljer själv hur mycket du delar med dig av, och du bestämmer själv nivån på ditt deltagande. MEDVERKANDE Idé och koncept : Matilda Klamas och Sara Östebro. Konstnärer: Saga Nygård, Maja Felicia, John Wattström och Märta Jungerfelt. Aktörer: Matilda Klamas, Sara Östebro och Erika Lindahl. Foto: John Wattström. Konstakuten gjordes av Scenkonstguiden/Teater Nu och KulturUngdom, med stöd av Västra Götalandsregionen och Sensus studieförbund.

< Back 2:4 – VI TALAR UT! Vi sammanfattar året, ger julklappar och har en confession to make. Teasers: - Påven får mens i julklapp! - Stina Oscarson blir ny stadsminister - Suzanne Reuter skickar en julhälsning Inklippta människor: Suzanne Reuter (skådespelare), Stina Oscarson (regissör) + random "kulturmän". Previous Next 2:4 – VI TALAR UT! Artist Name 00:00 / 1:09:10

10 ÅRS JUBILEUM Performance 2017 TEATER NU FYLLER 10 ÅR OCH FIRAR DETTA MED PERFORMANCE-FEST! KOM OCH HURRA, DANSA OCH RÖJ MED OSS! ❤️ Var: Teater Buratino, Göteborg (Torpa gatan 2, hpl Härlanda) När: 1 december kl 20.00-02.00 DJ:s Teater Nu-crew Liveperformance under kvällen Överraskningar Eldshow Karaoke Snacks Bar Quiz Memory lane Vill du ge en present till Teater Nu uppskattas performance och happenings. Maila: info@teaternu.se för att få en spot i programmet (bjuder en på show bjussar vi på inträdet). Inträde: 50pix (tänk stöd, tänk fest – kom!) Swish är Drottning! Det kommer bli en oförglömglig kväll, helt i Teater Nu:s anda – gränsöverskridande och magiskt! SNEAK PEEK PÅ KVÄLLEN: Konferencierer för kvällen – Sara Östebro och Matilda Johansson För kvällen intar duon Matilda och Sara scenen som konferencierer och bjuder på scenkläder från Teater Nu:s historia. Vad sägs om de här statement piecen! Dans-Karin Dans-Karin är tillbaka med ännu en succé. Denna gång tar hon fram powern i dig och blandar krigsdans, egenkomponerad styrka och pepp. Dada-performance Matilda Johansson kommer bjuda på ett Hugo Ball inspirerat performance. Eldshow Kom och se Teater Nu-Nils sätta eld på saker och ha dem runt-, på- och i sig. Kyla och mörker utlovas framtills dess att han kör igång, efter det blir det både ljust och varmt…speciellt för Nils som löper stor risk att bli kontrastbländad och brinna upp.

< Back TERAPI FÖR DÖDSRÄDDA Sara Östebro har tagit del av Begravning1, en interaktiv helkväll ägnad åt begravning och död. “EN GÅNG SKA DU VARA EN AV DEM SOM LEVAT FÖR LÄNGESEN”. SARA ÖSTEBRO HAR TAGIT DEL AV BEGRAVNING1, EN INTERAKTIV HELKVÄLL ÄGNAD ÅT BEGRAVNING OCH DÖD. Vi möts 16.45 utanför ingången till Uppsala gamla kyrkogård. Det är den 3 november och Alla helgons dag, och kyrkogården glimmar av ljus, tända av novemberkalla händer. Kyrkogården ljuder av långsamma steg i grus, varma och låga röster, vedträn som brinner i en eldkorg. Vi som är på kyrkogården idag för att ta del av Begravning1 blandas med övriga kyrkogårdsbesökare, och om det inte vore för mobilerna vi har i händerna och hörlurarna vi har i öronen så skulle det inte gå att skilja oss från de andra. Vi står och inväntar början på denna interaktiva helkväll där vi ska ägna oss åt frågor om begravning och död. Begravning1 är den sista delen i en trilogi om livets riter. Skaparna Ellen Norlund, Martina Elm och Tove Berglund har under två års tid ägnat sig åt livsriternas plats och uttryck i dagens Sverige, ett av de minst religiösa länderna i världen. Vi har tidigare kunnat läsa om trilogins första två delar här på Scenkonstguiden, Anne Vigeland levde ut sina flickdrömmar i Bröllop1 och Matilda Johansson flöt runt tyngdlöst i grupp i Dop1. GÅ HÄDAN, KNOPPA AV, GÅ BORT, GÅ RUNT HÖRNET, GÅ UR TIDEN, DÖ Mobilerna har räknat ner och vi har spridit ut oss på kyrkogården, omslutna av mörkret. Första delen av kvällen är en ljudvandring, där vi genom att röra oss låser upp ljudspår. Dikter och poetiska instruktioner blandas med information om kyrkogårdar och begravningshistoria. “Vet du att det i en grav ofta ligger kistor staplade i lager på varandra?”, “almar planterades på kyrkogårdar då de ansågs ta bort stanken av förruttnande kroppar”. Jag får ta del av korta stycken om begravning och klass, jag får lyssna till alla de synonymer vi har till begreppet ‘att dö’, “gå hädan, knoppa av, gå bort, gå runt hörnet, gå ur tiden”, jag uppmanas att kolla upp mot himlen. “Engång ska du vara en av dem som levat för längesen”. När Pär Lagerkvists dikt från diktsamlingen Aftonland läses upp mjukt i mina öron får jag gåshud och jag känner starkt där och då att Allhelgonahelgen, och traditionen att i stilla samvaro tänka på liv som funnits innan oss, är en tradition jag vill ta tillbaka till mitt liv. KBT FÖR DÖDSRÄDDA Vi rör oss gemensamt upp till Uppsala slott och Uppsala konstmuseum, och del två av kvällen inleds. Iklädda svepningsskjortor (den klädedräkt som den döde begravs i om inget annat önskemål finns) delas vi upp i grupper och får ta del av olika stationer. Stationerna ger oss olika ingångar till begravningsriten och döden, som kognitiv beteendeterapi för dödsrädda där vi närmar oss ämnet från olika håll. I momentet där vi provligger kistor pendlar jag starkt mellan obehag och fnissattacker, scener ur diverse Dracula-filmer blandas med en knut i magen när verkligheten sköljer över mig. Att ligga själv i en kista var inte det som slog hårdast (det var faktiskt förvånansvärt bekvämt), men att se min syster ligga i kistan bredvid mig var jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. I en annan station möter vi begravningsentreprenören Emilie Tingström som berättar om sitt arbete och hur hon ser att många idag är är fjärmade från döden, och hur vi vill få döden och avskedet att passa in i våra tajta scheman. I en tredje får vi smörja våra händer med myrra och lyssna till hur beröring hjälper både den döende och anhöriga i sorg. Här är det vi deltagare som är i fokus. Vi presenteras för upplevelser som sätter igång våra inre processer. Begravning1 är en del av den typ av verk som blandar sinnliga och poetiska moment med presentationer och intervjuer. Sakligt, informativt men med en poetisk udd – ett allkonstverk som sträcker sig över genres. Här spelar deltagarnas tidigare erfarenheter stor roll, något som är en tillgång och möjlighet, men som också innebär en utmaning och ett stort ansvar då trettio olika erfarenheter och känsloprocesser sätts igång. I början av upplevelsen berättas det att vi själva får känna av hur djupt vi vill gå in i undersökandet, och att vi kommer att vara varandras utforskningskamrater under kvällen, men tyvärr erbjuds inte större interaktion mellan oss deltagare, inte förrän precis i sluttampen på upplevelsen. GRAVÖLET Efter en blomsterritual under ledning av artisten Min Stora Sorg är det dags för kvällens sista (eller näst sista) del, middagen, eller gravölet. Vi bjuds på en trerätters middag där konstnären Kristin Bergman komponerat en helsvart meny. Lekfullt, gott och en upplevelse för ögat. Vid bordet startas en diskussion kring vad vi varit med om. Mina bordskamrater och jag delar våra olika erfarenheter och känslor kring död och sorg. Trots att vi är främlingar för varandra kan vi dela med oss av rädslor och erfarenheter. Högt och lågt, från grandiosa tankar om vår egen begravning till strategier för sorgearbete. Vi är alla ivriga att reda ut våra tankar om det vi varit med om. Här krockar ibland också våra olika känslor kring ämnet, då vad vi varit med om självklart också ger olika inställningar till död, sorg och rädslor. Jag pendlar mellan att tycka att det var fint att ha ett så öppet och fritt samtal, men det hade också varit hjälpsamt att ha en samtalsledare som kunde leda oss igenom reflektionen. Middagen avbryts av talare som har olika ingång till döden och dess riter. Här blandas tårar med skratt. Jens Johansson, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, håller ett tankeeggande tal om dödens filosofi. “Är döden något dåligt för den som dör? Är döden bara en spegelbild av tiden innan vi föddes?”. Den gemensamma reflektionen kring bordet avslutas tyvärr alltför stressat och plötsligt. Vi blir bortryckta från vår begravningsgemenskap och hamnar snabbt och utan möjlighet för känslomässig omställning på den efterföljande begravningsfesten/kombinerade premiär- och avslutningsfesten. Jag hade behövt en mjukare övergång, en möjlighet att få avsluta upplevelsen på samma mjuka och varma sätt som den började. En avslutande ritual eller stilla reflektion hade behövts innan vi kastades ut till de levande igen. BEGRAVNING1 Av: Ellen Norlund, Martina Elm och Tove Berglund 3 november 2018 Uppsala gamla kyrkogård / Uppsala konstmuseum Medverkande: Joanna Nordahl – Foto Ann-Sofie ”Anso” Lundin / Min Stora Sorg – Musik Lynn Åkesson – Professor i etnologi Stefan Storm – Kompositör Maja Daniels – Fotograf Jens Johansson – Professor i praktisk filosofi Emilie Tingström – VD/Grundare Grindstolpens begrvaningsbyrå Rakel Eklund – Doktorand i palliativ vård Karolina Oxelväg – Konstnär Fredrik Jonsson – Digital kreatör Oskar Gullstrand – Video Mathias Lech – Scenkonstnär Lisen Ellard – Scenkonstnär Christoffer Lojd – Ljus / Teknik Sara Bergmark – Producent Kristin Bergman – Konstnär & kock Omslagsfoto: Maja Daniels. Bilden visas här något beskuren. Previous Next

SANNA LINDHOLM Utställning 2024 Sanna Lindholm - Scen 1 Boy konsthall gästar Glasrummet 23 oktober - 24 november I Sanna Lindholms arbeten har träets cykliska energi och svarvens roterande produktion starka band till varandra. Träet som material är centralt, detta material som har förmågan att bära på berättelser om självaste tiden, lagrat i sig självt. Genom träets årsringar avslöjas förutsättningar och förändringar genom tiden. Träet har genom sin fysiska uppbyggnad förmåga att länka former och motiv i ett cykliskt energi- och informationsflöde. I arbetet med svarven kan tiden uppfattas som tvådimensionell; konstnären karvar i tiden som ligger bakom oss, samtidigt som tankarna far mot den tid som kommer. Utställningens centrala objekt är skulpturen Scen 1 . Här presenteras den tillsammans med skisser som fungerar som både förlagor och som förlängningar till det tredimensionella arbetet. Skisserna är skapta med linjal och med hjälp av egengjorda cirkulära mallar som används för att söka form, profiler, kurvor och rörelse. Teckningens tvådimensionalitet och blyertslinjens pendling mellan det direkta och det sökande går att återfinna i formarbetet i svarven. Ögat följer linjen på ryggåsen och stålet reviderar tills önskad form framträder. Det är först där rotationen avtar som formens diameter och kropp blir synlig. Sanna Lindholm (född 1987 i Gävle) och verksam i Göteborg. 2018 tog hon en masterexamen från HDK-Valand och har sedan dess visat sitt arbete i solo och grupputställningar på till exempel Trollhättan Konsthall, ELASTIC Gallery, Galleri Cora Hillebrand och 3e Våningen. Hennes arbete finns representerat i samlingarna hos Göteborg Konst, Falun kommun, Västra Götalandsregionen med flera och hon har de senaste åren tilldelats bland annat arbetsstipendium från Konstnärsnämnden och Västra Götalandsregionen. Lindholm har de senaste åren även arbetat med offentliga gestaltningar, nu senast till Mölndals stadshus. https://www.lindholmsanna.com/ Denna utställning är en del av en serie där gallerier runt om i Västra Götaland gästar Glasrummet. Läs mer här . Öppettider Galleri Konstepidemin Måndag & tisdag: Stängt Onsdag: 16.00-20.00 Torsdag & fredag: 12.00-17.00 Lördag & söndag: 12.00-16.00 Adress Konstepidemins väg 6, Göteborg

Matilda Klamas Konstnärlig ledare, regissör och dramatiker Matilda har en kandidat i teatervetenskap, läst grundläggande teaterregi vid Högskolan för scen och musik i Göteborg, Regi inom scenkonst - Samtida metoder & praktiker vid Stockholms konstnärliga högskola och dramatikskrivande vid Linnéuniversitetet. Som regissör drivs hon av dualiteter där frågor kring makt - innanförskap och utanförskap, relationen mellan det greppbara och det oformulerbara dominerar. Kontakt matilda@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER 17 apr. 2024 RÖRELSEN PÅ INKONST Ett filosofiskt spiondrama om viljan att göra skillnad inspirerat av den politiska filosofen Hannah Arendt. Spelas i Malmö på Inkonst. Läs mer 17 aug. 2023 GAMLESTADENS RÖSTER Ett verk som med humor och rapphet gestaltar Gamlestaden under 550 år . Läs mer 17 juni 2022 KONSTHALL: TEATER Världens största konsthall med en samling av readymade-konst. Ett pilotprojekt inom KreativaEuropa. Läs mer 10 okt. 2019 KONSTAKUTEN En interaktiv föreställning om skapande och kreativitet. Läs mer 28 sep. 2018 SUPPER CLUB Konst – mat – prat. En exklusiv klubb för samtalande människor. Läs mer 23 sep. 2015 SCENKONSTAKUTEN En tillfällig akutmottagning men också en scenkonstupplevelse och ett samtal med inbjudna experter. Läs mer 6 sep. 2014 GRÄNSLÖS BUSS Performancefestival på en buss där publik och artister hoppade på och av. Läs mer 7 juni 2012 DRÖMIMPRO 2012 Improvisationsföreställning byggd på publikens nattliga drömmar Läs mer 15 apr. 2011 HÄRMED FÖRKLARAR JAG KRIG MOT GUD En föreställning om fortplantning, kvinnan och Gud. Läs mer 23 sep. 2023 BOYS BOYS BOYS Denna installations- och performancehändelse leker med idén om "nattklubben" som en portal, en dörr till alternativa världar och en reva i verkligheten. Läs mer 21 jan. 2023 RÖRELSEN Ett filosofiskt spiondrama om arbete, tvivel och viljan att göra skillnad. Läs mer 11 juni 2021 ETT EGET RUM // APARTMENT Ett sökandet efter det egna rummet. Inspirerat av Virginia Woolfs Ett eget rum från 1929. Läs mer 18 feb. 2019 SCENKONSTGALAN 2019 Nationell gala för scenkonsten Läs mer 16 sep. 2017 KONSTKOLONIN EN FÖRESTÄLLNING SOM RÖR SIG I GRÄNSLANDET MELLAN TEATER, SUPPER CLUB OCH KONSTNÄRSSAMTAL Läs mer 6 sep. 2014 LILLA KÖREN 2014 Lilla Kören, en perfomancekör i barbershop-anda. Läs mer 23 aug. 2013 NUCAFÈ NuCafé - uppläsning av nyskriven dramatik Läs mer 16 maj 2012 BENVITT En skräckinspirerad föreställning om rädslor. Spelades på Cinnober teater i Göteborg. Läs mer 13 aug. 2008 DEN JAG ÄR DET ÄR JAG En föreställning om det genuina jaget. Spelades på kulturkalaset och Underjorden. Läs mer

KVALUPPTAKT I FJÄDERPRAKT Performance 2014 Spelades: 12 september, 2014 Plats: Dansbåten Rio Rio Den 12 september bjöd Teater Nu, tillsammans med Bataljonen upp till stor kvalupptakt. Vi intog Rio Rio, där Teater Nu bjöd på en unik valkompass innehållande barbershopsång, Tulo-ätande, politisk modevisning och massa mer. Medverkande från Teater Nu: Rasmus Klamas, Sara Östebro, Matilda Johansson, Karin Fahlgren, Nils Lindenmo, Rickard Stierna, Tove Hindström, Maja Östebro och Sofia Christensen.

< Back AVSNITT 31: NYA ORD, VÄNNER! Det är the podd of the festivaler. Vi springer runt som galningar på Göteborgs dans och teaterfestival, West Pride, Live Action och Andra Långdagen. Och vi har sjukt mycket att snacka om! Previous Next AVSNITT 31: NYA ORD, VÄNNER! Artist Name 00:00 / 1:00:31

RESIDENSKONSTNÄR 2024 Residens 2024 Jan Martin Tordby Residens 2 mars - 23 mars Konstnären Jan Martin Tordby skapar nya verk på plats i Bollebygd. Tordby (f. 1990) är uppvuxen i Mariestad dit hon nu återvänt efter 7 år i New York. Tordby är utbildad vid Konstfack i Stockholm. Under perioden 2-23 mars kommer hon använda konsthallen som ateljé och undersöka en serie nya verk. Det kommer även finnas tillfällen att som besökare ta del av processen och höra mer om de verk som skapas. Arbetet kommer sedan presenteras i en utställning i konsthallen 23 mars - 20 april. Utställning 23 mars - 20 april Vernissage 23 mars klockan 12.00-14.00 I am ready to fail lägesrapport: förberedelserna tar över, förberedelser som leder till fler förberedelser - vad rör jag mig emot? jag söker inte kollapsen, kollapsen söker mig. evidensen jag undersöker berättar om chansen, den mirakulösa chansen att jag står redo för resan och lyckas fånga det fartfyllda ögonblicket. lägesrapport: mer förberedelser, mer lidande, mer att utforska, mer att uttrycka. att misslyckas erbjuder en expansiv potential som håller mig vid liv. jag kastar mig ut i ovissheten och litar på materialets hållfasthet. jag tränar mina händer och hela kroppen på elastiska rörelser för att förlänga ögonblicket precis innan allt kollapsar igen. lägesrapport: den enda riktiga kramen är kollapsen. __________________________________________________ Jan Martin Tordby utvecklar flera projekt samtidigt och i etapper, måleri, skulptur och installationsarbeten som faller samman. Genom sitt arbete vill hon att alla ska tänka på vilka vi verkligen är som människor. Hon dras till försummade, vittrande, från stötta och trasiga föremål eller byggnadsmaterial som bär på en specifik resonans. Sina favoritmaterial hittar hon på skroten eller i utkanten av samhällen. Tordby kallar detta material för "othered material". Tordby arbetar med konceptet edging* som tanke-landskap och ingång i sin konstnärliga process. Konceptet hjälper henne att utvinna både språk och gester som driver arbetet framåt. Förberedelser som leder till fler förberedelser inför ett explosivt event. Verken hon utvecklar befinner sig på olika platser i cykliska perioder av specifik rörelse och utforskar ett släktskap eller belyser olikheter mellan specifika materiella sammansättningar. *edging involves cycles of increasing stimulation and stopping just before the point of departure

< Back AVSNITT 25 – BADKARSPRAT OCH DEN KNARRIGA TEATERN Äntligen jubilerar vi med avsnitt 25. Vi snackar om Frun från havet på Göteborgs stadsteater, The woman in Black på GEST, är ute och snackar med folk i Skaraborg och ser på ekonomiföreställing av Anstalten. Previous Next AVSNITT 25 – BADKARSPRAT OCH DEN KNARRIGA TEATERN Artist Name 00:00 / 49:31

< Back 3:4 – PK-KONSTEN Vi tar oss an det svåra och lite kontroversiella ämnet PK! Bland annat ställer vi oss frågorna: Är scenkonsten för mycket PK? Är det okej att gestalta en våldtäkt på scen? Är det bra eller dåligt att vara PK? Gäst: STINA OSCARSON! Vi tar oss an det svåra och lite kontroversiella ämnet PK! Bland annat ställer vi oss frågorna: Är scenkonsten för mycket PK? Är det okej att gestalta en våldtäkt på scen? Är det bra eller dåligt att vara PK? Till vår hjälp har vi den smarta, snabba och alltid så omvälvande.......STINA OSCARSON! "Det finns alldeles för stort fokus på hur saker uppfattas, för sanningen är att det har vi ingen aning om och det ska vi inte ha en aning om.” - Stina Oscarson Plus att du får veta hur filmen "The wolf of wall street" påverkar machomän och såklart stöta och blöta frågan om fatsuit eller inte fatsuit. Previous Next 3:4 – PK-KONSTEN Artist Name 00:00 / 1:16:15

< Back SPLATTERFOTBOLL, FAKE-BLOD OCH DÖD PÅ LÅTSAS Rasmus Raphaëlle Östebro har tagit del av Molly Lowes megaperformance GAME ON på Lilith Performance Studio i Malmö. “KAN VI BACKA TIDEN, KAN VI SKRIVA OM SPELREGLERNA, KAN VI FÅ EN ANDRA CHANS?” RASMUS RAPHAËLLE ÖSTEBRO HAR TAGIT DEL AV MOLLY LOWES MEGAPERFORMANCE GAME ON PÅ LILITH PERFORMANCE STUDIO I MALMÖ. Befinner vi oss i en tid av bristfällig empati, eller försöker vi febrilt orientera oss efter någon slags gemenskap mitt i en likgiltig masspsykos? Vilka är vi? Är inte du som jag? Jag trodde att jag var som du. Får jag smaka på dina popcorn? Det första vi-et som uppenbarar sig är denna gemensamt slingrande kropp som tillsammans delar en spänd förväntan. Ett typiskt dramatiskt oktobermörker omger oss. Vi står i kö, vi står tätt intill varandra och vi väntar. Genom högljudda viskningar delar någon med sig av rykten om vad vi står inför. Vi är förberedda. Vi är här tillsammans. Vi är ett lag av betraktare och vi vet helt säkert att spelet snart ska spelas. Kanske viskas det om att tävlingslystenhet är synonymt med drivkraft, att en vinnarskalle eventuellt är den enda möjliga överlevaren i den slutgiltiga striden. Egentligen tror vi inte på såna påståenden, ju, men vi vet att de cirkulerar och med tiden normaliseras i det samhälle vi tvingas hantera var dag. Kanske är vi här för ett att mätta ett ofrånkomligt behov av underhållning och eskapistisk utandning från rådande samhällsklimat. Vi väntar. Fortsatt väntar vi tillsammans. Klockan slår 20, dörren öppnas och spelreglerna uppenbarar sig – successivt men oerhört kompromisslöst säkert. Order blir till lag och mitt framför ögonen på oss omdefinieras vi-et medan vi utan motsägelse eller protest accepterar att lagkamrater blir motståndare – ett någonting som vi instinktivt borde känna ställs i motsats till oss och vår nya gemenskap. GAME ON är interaktivitet utan egentligt utrymme för påverkan. GAME ON är en parodi på verkligheter i verkligheten. GAME ON skapar sociala och emotionella tillstånd som bevisligen paralyserar vår medmänsklighet. FÄRGEN ÄR RÖD, FÄRGEN ÄR BLÅ Det glittrar och glimmar i associationer kring politikens grundfärger. Associationer som översätts till ställningstaganden kring ett vi och ett dem. Stämningen är festlig, hotfull och inbjudande. Färgen är röd, färgen är blå och spelplatsen är en slags ironisk, lekfull och förväntad tolkning av sportarenan som symbol för okomplicerade, efterlängtade och riktigt oriktiga konflikter. Vi känner till den här typen av plats, vi har varit här förut och vi agerar efter invanda beteenden. I denna framställning ifrågasätts inte det mänskliga behovet av att tillskriva sig som vinnare över någonting, vad som helst, även om vi skrämmande nog råkar definieras som potentiella förlorare. Med symboler, tecken och manipulation leder Molly Lowe oss genom ett makalöst och strikt kaotiskt mastodontperformance, in i en kritiskt lekfull citering av verkligheten. Iklädd min tilldelade lagtröja följer jag den tydligt definierade vägen och orienterar mig tveklöst efter färgen som blivit synonymt med min samhörighet. För mina högt värderade låtsaspengar köper jag gladeligen några pom-poms och ett pärlhalsband i souvenirkiosken. Men jag får inte välja färg, det ter sig helt omöjligt att uttrycka annan visuell tillhörighet än till min tydligt tilldelade och nästintill påtvingade gemenskap. I den här verklighets-citeringen finns inga färgskalor eller alternativ. Jag varken kan eller får måla utanför konstnärens konceptuella linjer. Varje försök drunknar i ett hav av socialt normativa självklarheter. Med en axelryckning tvingas jag acceptera det och placeras sedan i en hängivet dirigerad kroppslig orkester med machoanda, bultande energi och vrålande kamplystenhet. Nyss var vi kollektivt slingrande, nu är vi uppdelat statiska och vi stirrar varandra i vitögat. Vi är två körer som på röda och blåa läktare speglas i varandras likheter och olikheter. Av auktoritära maskotar och absurt avdramatiserade lagledare uppmuntras vi i vårt fortsatt upptrissade stojande. Som förväntat tävlar vi nu mot varandra på alla sätt vi förmår. Det som sammanlänkar oss är symbolen för den inbillade konflikten – det förstorade foosball-spelet bestående av dockor i verklig skala. De är de ofrivilliga spelarna utan tydliga lagtillhörigheter eller annan uppdelning än att de styrs av rummets rådande motparter. De enda som i psykotisk inbillning verkar förhålla sig till striden är vi som omger den rektangulära ytan vi inbillas tro är den betydande fristående spelplanen. Jag undrar vem här inne som besitter positionen och möjligheten att tala om för oss vilka som utgör de verkliga marionettdockorna i detta bisarra och barocka mimetiska verklighetsdrama? GAME ON är scenografisk regi och en surrealistisk dokusåpa à la horror-comedy-gameshow-nyhetersport- och-väder. GAME ON är ett rum som drunknar i en smittsamt brölande maskulinitetsnorm bortanför den maskulint kodade kroppen. GAME ON anspelar på mänsklighetens brister och den moderna människans sociopatiskt djuriska instinkter. VI ÄLSKAR SHOW Showen är plötsligt igång. Äntligen? Jag är stundtals uttråkad utan att det egentligen påverkar det tillstånd jag försatts i. Bombastiska och basalt banala operadueller varvas med löften om stundande dramatik och blodigt lekfullt allvar. Fanorna vajar och i en kollektivt susande rörelse ställer vi efter påtryckningar oss upp för att hedra vårt nyfunna sammanhang och identiteten med den. Vi lyder order, såklart. Showen är lika mycket ritual som krigsförklaring och skämt. Showen är lockbetet, vi älskar show och vi showar gärna med. Framför våra ögon utspelar sig en match av regelrätt splatterfotboll, fast med fake-blod och död på låtsas. De ofrivilliga spelarna förlorar armar, ben och huvuden. Skådespelet är inget annat än en grotesk massaker, men det enda som får utrymme på denna arena är behovet av att segra. Vi mumsar på popcorn och erbjuds köpa korv, vuvuzelahorn och symboler för känsloreaktioner. Ett antagande om inbillad slump hänger i luften, men illusionen är inte vattentät. Bulvaner och initiativtagare utmärker sig subtilt men medvetet. Skådespelarna är strategiskt utplacerade frön. De är trendsättare. De är vågens begynnelse. Mitt i kaoset mellan blodbad, en svepande kiss cam, ljudet av barnskrik och glädjevrål efter vunna poäng som ändå inte räknas fastnar jag i tanken om hur det bristfälliga skådespelet eventuellt avsiktligt sipprar igenom för att ge oss ledtrådar om att grupptryck inte beror på stenhård regi och minimalt utrymme för initiativ som inte passar in i detta utstuderade narrativ av iscensatt verklighet. Jag sitter som förstenad och vägrar acceptera att vi gemensamt lät detta ske. Jag känner ånger, förskräckelse, och panik över hur lättlurade vi är – i denna fiktion, precis som i vår upplevda verklighet. Showen slutar med en sista manipulation till publikapplåder. Det är ett hastigt men utdraget och motvilligt slut. Långsamt skyndande lämnar publiken arenan och vi-et känns nu inte som något annat än ett isolerat jag. Ensam sitter jag nu kvar på läktaren och undrar vem om inte vi som bär det yttersta ansvaret för att i vår samtid förankra medmänsklighet, solidaritet och altruism i teori och praktik. Kan vi backa tiden, kan vi skriva om spelreglerna, kan vi få en andra chans? Om ja, kan vi hantera den möjligheten, eller är människan bara ett instinktivt blodtörstande flockdjur vars största rädsla är att stå utan definierad gemenskap i en tid där det desperat formulerade vi-et tros vara besatt av att gruppera sig mot det andra, det som inte är vi, det som utstrålar annanhet, ett antaget yttre hot? GAME ON En (totalt utsåld) megaperformance av Molly Lowe. Dokumentation och spår från detta megaperformance presenteras sedan i en efterföljande utställning. Lilith Performance Studio Performance 6, 10, 13, 17, 20 oktober Utställning 27 oktober – 18 november (torsdag-söndag) Omslagsbild: Lilith Performance Stuido / Petter Pettersson. Bilden visas här något beskuren. Skriven av: Rasmus Raphaëlle Östebro Previous Next