”Vi kommer göra er mycket lyckliga”

Till helgen gästar berlingruppen Lovefuckers Göteborg för första gången. Mitt i förberedelserna inför sverigepremiären passade jag på att snacka lite närmare med Ivana Sajevic och Nils Zapfe backstage på Cinnober Teater.

Vi knör in oss i logen medan riggningen är i full gång och Ivana berättar om hur namnet Lovefuckers kom till, om tjugoårsåldern och inblicken i vad som får världen, och speciellt teatern, att snurra. “Det var mer som en rolig idé i början. Det kom till när vi jobbade med vår första föreställning, under en tid då vi tänkte mycket på kärlek och sex.” Lovefuckers.

Ivana har varit intresserad av dockteatern sedan barnsben. Uppväxten under 80-talet förde med sig amerikanska filmer med dockor i huvudrollerna, GremlingsTurtles, och också skräckfilmerna som Joey och Chucky. Först ville hon skapa egna dockor, men där hon växte upp var det ingen som trodde på att det ens var ett möjligt yrke, så det var först i och med flytten till Berlin i tjugoårsåldern hon förstod att det gick att utbilda sig inom dockteatern och att det kunde vara hennes framtida yrke.

“En stor dröm från min barndom slog plötsligt in. Och sedan dess har jag inte haft några depressioner, mitt liv förändrades helt och hållet.” Ivana håller minen i två sekunder, sen brister hon ut i ett stort skratt. “Nej men det är häftigt att jag hittade det till slut, och att det sedan dess varit mitt yrke.”

Vad hon gillar mest med dockteatern är att det går att kombinera med många olika uttryck.

“Jag behöver inte bestämma om jag vill jobba med mina händer, om jag vill sjunga, om jag vill skådespela eller om jag vill regissera. Och jag älskar att arbeta med olika material. Så det är kombinationerna och möjligheterna jag gillar, och att jag kan arbeta med teman jag gillar genom vilket material jag än vill.”

Ivana menar att den speciella relationen mellan docka och människa skapar en spänning som på ett effektivt sätt kan prata om makt, status eller sexualitet. “Jag tror att en kan vara mer direkt med dockan. Att en kan komma närmare publiken också. Med distansen som dockan ger kan en komma ännu närmare”.

Nils Zapfe blev en del av gruppen inför föreställningen King of the Kings, om den brutala ex-diktatorn Muammar al-Gaddafi, då de behövde en skådespelare till.

“Det var första gången jag kom i kontakt med dockteater. Jag hade inte sett en enda dockteaterförställning innan så under repen så satt jag mest och tänkte “vad är det här, vad håller de på med?”.

Men sedan blev han kvar med gruppen. Nils berättar att han det var dockteaterns annorlunda sätt att arbeta med berättandet som fick honom på fall. Alla medlemmar i gruppen har också ett gemensamt intresse för populärkultur och att behandla tunga ämnen med en lättsinnighet och  med komik. På frågan om de som grupp har någon gemensam ide eller linje de följer svarar Ivana:

“Vi gillar “outlaws”, saker vid sidan om, och ämnen som folk kanske inte alltid vill närma sig.”

I början då Ivana Sajevic och Anna Menzel startade gruppen var drivkraften till stor del att ifrågasätta kvinnans roll i den klassiska teatern, på att de ofta fick roller baserat på hur de såg ut och vilken typ de ansågs vara.“Men i vår dockteater kunde vi spela vad som helst”.

Gruppen har hittat ett naturligt sätt att arbeta med genusfrågor och roller. Nils berättar att ett verktyg de använder är ombytlighet och att våga testa nytt.

“Vi spelar inte punk, men det är precis som att vi byter instrument med varandra. Du får testa att spela trummor även om du aldrig spelat trummor, eller sjunga. Vi roterar våra roller. Du gör inte alltid det du är bäst på, men du får testa att uttrycka dig på olika sätt.”

Fredagens föreställning innebär sverigepremiär av gruppens senaste arbete – SPAM, en föreställning om tillit och autenticitet, bedrägeri och bluff. Och miljtontals spam-mail. En föreställning som har en tendens att själv bli till det den behandlar. Nils berättar:

“Det är svårt att marknadsföra SPAM. Mitt mailkonto har blivit blockerat flera gånger under förra året, det fastnar i filtret och sen blir mitt konto blockerat under flera dagar. Jag är på den internationella svarta listan för spamming!”

För Ivana och Nils handlar föreställningen, och fenomenet spam i stort, om förförelse. Om huruvida du väljer att säga ja till ett erbjudande eller inte.

“I föreställningen berättar vi historier om saker som faktiskt hänt i våra liv. Alla har ju såna där historier i sina liv, saker som ingen egentligen skulle tro på om du berättade det. I föreställningen gör vi just det – berättar om såna saker som hänt oss.”

På frågan om de själva sagt ja till erbjudanden som landat i sina inkorgar svarar Ivana hemlighetsfullt ja och Nils tillägger:

“Vi har kommit i kontakt med några spammare också. Det är intressant, du kan skriva tillbaka till vilken spam-mail som helst, och så kan du få ett till. Eller om du är riktigt bra så kan du hitta fram till en riktigt människa. Och kom ihåg, all spam är inte skräp eller lögn. Vissa grejer är sanna. Ja, du kan tjäna pengar. Ja, du kan köpa grejer”.

Innan de båda återgår till de sista förberedelserna lovar de alla läsare en välgörande upplevelse- “vi kommer göra er mycket lyckliga”. Det är ett löfte.

Lovefuckers – SPAM (föreställningen spelas på engelska) 

11/12 19.00 & 13/12 16.00

Cinnober Teater, Masthuggsterassen

Skriven av: Sara Östebro