&
LINDA MORELL
Utställning
2024
Linda Morell
28 september - 26 oktober
Vernissage: Lördag 28 september klockan 12.00-14.00
Konstnären Linda Morell (f.1993) visar nya verk på Boy konsthall. Utställningen skildrar, via permakriser och dess motsättningar, ett konstruerat smältande rum där beslut aldrig fattas.
Ghelh
Utställningens titel är inspirerad av det protoindoeuropeiska ordet för guld. Protoindoeuropeiska är en hypotetisk rekonstruerad språkmodell – ett försök att förklara de stora likheterna mellan indoeuropeiska språk genom att tänka sig ett gemensamt ursprung. Ordet för guld, som i originalform skrivs som ǵʰelh₃, tros ha relaterat till färgerna gul och grön och sedan metallen guld och dess egenskaper som att glänsa och glittra. Inom de germanska språken antas därför ǵʰelh₃ ligga till grunden för ordet guld (gold, goldt, gull), geld (pengar) och gjeld (skuld).
Detta grundord, eller bättre sagt ljudet, återfinns även inom Sagan om ringen. Varelsen Gollum, som i berättelsen får sitt namn efter ǵʰelh₃-liknande ljud, börjar utstöta ljuden allt eftersom den magiska guldringen korrumperar honom. I en underjordisk grotta tar han tillflykt från både samhället och solen där han lever ett onaturligt långt liv i väntan på sitt enda mål; att återförenas med guldringen.
I utställningen på Boy konsthall har "grottan" blivit till ett konferensrum där fallna istappar perforerat mötesbordet och de utplacerade keramikvaserna börjat förvittra. Längs med väggen i utställningen finns små skulpturer i glas och porslin som utger sig för att vara artefakter från denna fiktiva värld, bland annat en urvriden trasa eller näsduk i vitt porslin med rödglansig glasyr.
Den vita och blodröda färgen är inspirerad från en av konsthistoriens ultimata statussymboler; den mytomspunna tulpanen Semper Augustus. Denna karaktäristiskt vitröd-randiga tulpanen blev under den så kallade Holländska guldåldern ett ekonomiskt spekulationsobjekt. Inom loppet av ett fåtal år hade en Semper Augustus-tulpanknöl blivit värd lika mycket som ett hus i centrala Amsterdam. Uppgången fick ett dramatiskt slut då lagstiftningen kring handeln med tulpaner förändrades och den snabba värdeminskningen som följde kom sedan att, något felaktigt, betecknas som historiens första spekulationsbubbla. Den så kallade tulpanmanin blev ett kulturellt fenomen och gav upphov till förvanskade berättelser där gemene man i Amsterdam pantsatte hus och hem för att spekulera i tulpaner. Verkligheten var inte riktigt så dramatisk – den så kallade manin fick få konsekvenser då det endast var en handfull personer i den absoluta ekonomiska eliten som ägnade sig åt spekulationer. Tulpanen i fråga dog senare ut på grund av det virus som skapade de eftertraktade ränderna, medan moralpredikan utifrån det falska ekonomiska narrativet levde vidare tillsammans med bilden av den vissnande tulpan i de samtida 1600-tals stilleben. Precis som den riktiga tulpanen var dessa målningar lyxobjekt som endast befann sig i de förmögnas ägo där de hade som uppgift att försöka påminna betraktaren om alltings förgänglighet och i synnerhet dennes egen dödlighet.
I systerutställningen Suckers at the base of the main stalk, som samtidigt visas i Bærum Kunsthall utanför Oslo, går det att hitta ytterligare ett mötesbord med smältande istappar. Utställningen handlar även här om falska narrativ knutna till ekonomiska kriser och fabulerar kring ordet permakris (som blev utsett till årets ord år 2022 av ordboken Collins Dictionary). Den ursprungliga betydelsen av ordet kris beskriver dock specifikt en situation som kräver ett avgörande eller en avgörande tidpunkt – därför kan krisen inte vara permanent då själva premissen är att den kommer få en utgång, vare sig en har möjlighet att agera eller inte, och utgången är heller aldrig konsekvenslös. Enkelt uttryckt är krisen inte menad att leva i.
Verken i utställningen går trots denna självmotsättning permakrisen till mötes och konstruerar ett smältande rum där vi, likt Gollum, aldrig dör. Ståendes vid ett bord där inga beslut någonsin tas.
Morell arbetar med skulptur och installation som bildar spekulativa rum utifrån sociala narrativ, idéhistoria och myter. I hennes projekt kollapsar den linjära tiden ofta - historia, nutid och framtid försöker samexistera genom tillverkning i olika material som keramik, metall, glas och plast.
Linda Morell är baserad i Bergen varifrån hon har en master från Fakultet for kunst, musikk og design, vid Universitetet i Bergen från 2019. Tidigare har hon studerat vid Konsthögskolan i Umeå och Göteborgs Konstskola. Morell har haft separatutställningar på bland annat PRÁM (Prag, 2023), Oppland Kunstsenter (Lillehammer, 2022), Platform (Stockholm, 2022), BOA (Oslo 2021) och deltagit i ett flertal grupputställningar. Hennes verk finns representerat i samlingarna på Sogn og Fjordane konstmuseum och KODE konstmuseum.
Öppettider
Torsdag 15.00-18.00
Fredag 15.00-18.00
Lördag 11.00-14.00
Vernissage
Lördag 28 september klockan 12.00-14.00
