Matilda Klamas har sett Rosemarys Babyshower på PotatoPotato. < Back MOGNA BALLONGER OCH DOFTEN AV GUMMI Matilda Klamas har sett Rosemarys Babyshower på PotatoPotato. “EN FAVORITSEKVENS ÄR DANSEN MED DE FÖDANDE POLOTRÖJORNA, DÄR DE VITA BALLONGERNA PUTAR UT I HELT NYA STÄLLNINGAR.” MATILDA KLAMAS HAR SETT ROSEMARYS BABYSHOWER PÅ POTATOPOTATO OCH HAR FÅTT TA DEL AV EN FÖRESTÄLLNING FYLLD MED KONTRASTER OCH INBJUDANDE VISUELLA ELEMENT. Jag möts av mogna ballonger i taket och doften av gummi. Börjar osökt att tänka på kondomer men slår bort tanken, här handlar det inte om skyddat samlag utan det motsatta. Men doften bjuder ändå in till intimitet. Skådespelaren Jenny M Jensen äntrar scenen i en tolkning av en klassisk commedia dell’arte mask och sjunger en smäktande ballad om lyckan över att få föda fram liv, men det finns också ett annat ljud som konkurrerar, ett orosljud som läggs som en kontrast mot den lyckliga sången. Denna bild av kontraster präglar föreställningen. Där finns lyckan och frågetecknen om vad det innebär på ett existentiellt plan att vara gravid, men där finns också en stor oro och stundom blir bilderna läskiga. Föreställningens namn skvallrar också om denna kontrast. Rosemarys Babyshower anspelar på både en skräckfilm och ett amerikanskt fenomen som nu är en klassiker även i en svenskkontext för att fira barnets nedkomst. Upplevelsen sträcker sig över flera plan. Det finns komik, skräckbilder som ibland skrämmer och i bland roar, filosofiska diskussioner och en lek med kroppar och födandet. En favoritsekvens är helt klart dansen med de födande polotröjorna, där de vita ballongerna putar ut i helt nya ställningar. Publiken i den nästintill fullsatta salongen domineras av vad jag kodar som kvinnor och i pausen tjuvlyssnar jag nyfiket på samtalen. Det är berättelser om egna och andras förlossningar som bubblar upp, och en hel del barnmorskor som berättar om deras arbete, vad de känner igen sig i och inte. Temat i sig är väl värt att ägna ett helt konstnärskap åt och föreställningen lyckas ta detta till ett högre plan än en personlig berättelse. I programbladet läser jag att detta är PotatoPotatos bidrag till att låta det gravida och födande subjektet ta plats i världen. När Paulina Göth och Jenny M Jensen möts och diskuterar “sina egna” upplevelser kring det gravida varat är det stundtals svårt att hänga med bland subjekt och objekt, men på något sätt gör det inget. Det är bjussigt och jag får något att fundera vidare över. Ibland kan jag uppleva helheten som bitvis för fragmentariskt, det finns en risk att helheten välter över till en cabaretform, där scenerna förblir scener och inte bildar en helhet. Men frågorna som väcks hamnar rätt och binder samman väven, även om jag inte greppade användningen av maskerna som återkom i olika skepnader. Även om det var smärtsamt att uppleva andra aktens krystwerksspelning, där vi i konsertformat får uppleva en förlossning, är det den som ger oss förlösning. Vi får vårt glas med segersaft och går hem med en tacksamhet över att blivit födda. Idé, koncept, regi: Paulina Göth och Jenny M Jensen På scenen: Paulina Göth och Jenny M Jensen Ljusdesign och scenografi: Kerstin Weimers Röstverk: Zofia Åsenlöf Dramaturgi: Helena Engberg, Freja Hallberg och Linda Forsell Maskdesign och konstruktion: Tiina Nilsson Produktionsassistens och maskdesign: Simone Norberg Körtekniker: Martina Olsson Bild i bannern: från föreställningen, foto: Alexandra Hall Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. < Back MED HORISONTEN SOM KULISS Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. “KANSKE KAN MINA NYA ERFARENHETER TREVANDE SKAPA EN FRAMTID MED EN LIKNANDE FESTIVAL I SVERIGE.” MAJA BJÖRKQUIST HAR BESÖKT OEROL, EN NEDERLÄNDSK FESTIVAL FÖR PLATSSPECIFIK KONST. Jag sitter på en strandbar blöt, matt och vindbiten. Jag har just byggt mängder med sandtorn på stranden tillsammans med andra besökare och konstnärer. Sandtornen kommer agera scenografi till föreställningen Uniforme Remain som jag ska se om ett par timmar. Det gemensamma byggandet öppnade upp för samtal både med andra besökare och med konstnärerna bakom verket. Att skapa något tillsammans fick mig att känna mig behövd. Mötet i det offentliga rummet blir mer avslappnat och prestigelöst än det i scenrummets salong. Jag blir nyfiken på vad det är som pågår, blir sugen på att få veta mer, vara med. Jag får vara mer än endast konsument. Att utföra en handling ger mig frihet, jag slipper tänka så mycket och får istället uppleva och lära känna verket med min kropp. Det finns ingen som vill ge mig ett budskap eller lära mig något, det finns någon som vill dela en erfarenhet tillsammans med mig. Restaurangen jag sitter på blir snart överfull och ett par slår sig ner vid mitt bord. Vi börjar prata om olika föreställningar vi sett under de senaste dagarna på scenkonstfestivalen Oerol på den nederländska ön Terschelling. Jag delar med mig av mina upplevelser av att ströva fram längs en stig till en glänta i skogen för att lyssna på Bedtime Stories. Hur museivandringen The end of Nature i dynerna fick mig att uppleva naturen som något unikt och skört jag inte får röra. I utbyte får jag tips om att besöka Signaal bij Schemerdonker, en kilometerlång vandringsopera på stranden som samverkar med havet och vinden. Och att jag verkligen borde se föreställningen Billy the Kid – a post-truth concert in court, ett undersökande om varför vi ständigt skapar och återskapar hjälten, legenden, den vita mannen. Efter de många tipsen får jag skörda frukterna av mitt hårda sandtornsbyggande. Och visst blir det fysiskt för mig när de under föreställningen förstör det vi byggt tillsammans under dagen. Vårt kollektiva projekt raseras på en halvtimme där på stranden med havet och horisonten som kuliss samtidigt som jag känner blåsorna bränna i mina händer. Efter föreställningen trängs jag på cykelbanan med alla andra besökare. Jag överhörde till och med någon säga att de var tvungna att lämna bilen hemma eftersom det inte var möjligt att köra ut på grund av den ändlösa strömmen av cyklister. Jag cyklar genom vacker natur till ett av festivalområdena för att umgås, dricka och äta något. De vackra festivaltälten som agerar barer och dansgolv är spektakulära och höjer trivselfaktorn. Dansgolvet levererar 90-tals musik och jag funderar på om det är den perfekta musiken för en åldersblandad grupp. Jag kan alla låtar för att jag var liten på 90-talet, alla ungdomar kan låtarna för att det är populärt just nu och föräldrar till 80-talister känner igen låtarna. Jag dansar en stund innan jag trött, väderbiten och inspirerad, cyklar till min camping och går och lägger mig i mitt tält. När jag vaknar den sista festivaldagen kan jag inte förstå att jag har varit här i tio dagar, det känns som tre, trots alla nya intryck. Som tur är har jag en biljett till en audiowalk innan jag ska åka hem, Reverse av Johannes Bellinkx. Den 75 minuter långa baklängespromenaden går genom strand, dyner och stad. Verket ger mig en chans att blicka ut över historien och trevande röra mig baklänges mot en okänd framtid. Människorna runt om kring mig tar hänsyn, ler och tittar på mig där jag osäkert och långsamt tar mig fram (eller bak) längs med stigar, vägar och trottoarer. Vi pratar inte, men vi tittar på varandra, liksom i samförstånd. De blir en del av verket eftersom de omedvetet är statister i det. Jag rör mig bort från dem men mötet kommer finnas kvar som en del av min livshistoria, kunskapsbank och erfarenheter. I nästa sekund trampar min trevande fot i hundbajs och jag tänker att den okända framtiden kanske mest har skit att erbjuda. Men snart har framtiden blivit dåtid och den obehagliga upplevelsen bortglömd. På båten tillbaka till fastlandet med Reverse färskt i minnet blickar jag ut över Nordsjön och ser Terschelling långsamt bli mindre och mindre och funderar över det som varit och framtiden som finns bakom mig. Jag önskar att jag mött en liknande festival under min uppväxt, som en introduktion till både festival och scenkonst för småstadsungdomen Maja. Kanske kan mina nya erfarenheter trevande skapa en framtid med en liknande festival i Sverige. Säg till om du vill vara med. OEROL Oerol är en nederländsk festival, som verkar för platsspecifik scenkonst, belägen på ön Terschelling som ligger i mitten av det Unesco skyddade Vadehavet. Oerol för samman nyskapande konstnärer med en bred publik och strävar efter att undersöka och utforska kultur och natur. På programmet fanns i år 36 scenkonstföreställningar att uppleva och utöver det 16 expeditioner (en slags utställningar i naturen) samt gatuteater, konserter och mindre evenemang. Nästa festival äger rum 14-23 juni 2019. Omslagsbild: Strijbos & Van Rijswijk, Signaal bij Schemerdonker. Foto: Nichon Glerum Skriven av: Maja Björkquist Previous Next

Gala SCENKONSTGALAN 2017 Gala 2018 Scenkonstgalan var en årligt återkommande gala som lyfte grupper, konstnärer, föreställningar och initiativ från scenkonstfältet. Scenkonstgalan 2017 är var den fjärde galan i ordningen och gjordes av Scenkonstguiden. Ägde rum 17 februari 2018. Årets tema är stjärnor och juryn nominerar scenkonst från norr till syd. Scenkonstgalan är till för att hylla scenkonsten och människorna som skapar den - en stor kärleksfest där vi möts och firar! Konferencierer - Nina Haber och Elin Söderquist från Gruppen Husband - Xenia Kriisin med Johan Hjalmarsson och Erik ”Errka” Peterson DJ i Kristallfoajén: DJ Lovefuck Mellanakter: GöteborgsOperans Danskompani, utdelare, special guests. Avslutas med sprakande Galaklubb på Göteborgs Stadsteater! Jury 2017 - Årets jury består av tio personer, uppdelade på fyra sektioner – norr, öst, väst och syd. Syd Rayam Al Jazairi Julia Hagström Öst Joel Valois Ylva Lagercrantz Spindler Ninos Josef Norr Christina Degerström Sara Meidell Väst Josefina Samuelsson Ylva Sheqiri Catharina Bergil Pristagare genom tiderna ÅRETS MAGI Vi vill hylla dem som får oss att tappa tid och rum ⭐ Dissekering av ett snöfall, Norrbottensteater – 2019 ⭐ GöteborgsOperans Danskompani – 2017 ⭐ Dear Stage, PotatoPotato Scenkonst – 2016 ⭐ Rörelsen får aldrig rynkor, Elin Hermansson – 2015 ⭐ I remember, Art of spectra – 2014 ÅRETS SPOT ON Vi vill hylla dem som sätter fingret rätt ner i samtiden ⭐ Mödrars manifest, Konstgruppen Ful – 2019 ⭐ Zebrafinken, Carlos Romero Cruz / Riksteatern – 2017 ⭐ Frökenmaskinerna #1 & #2 , Kastratet – 2016 ⭐ Unveil, Die Bühne – 2015 ⭐ Cargo, Angereds Teater och Circus Debre Berhan – 2014 ÅRETS KATHARSIS ” Vi vill hylla känslostormar som förlöser ” ⭐ Labyrint, Malmö Stadsteater – 2019 ⭐ Hamlet, Folkteatern Göteborg – 2017 ⭐ Möta hösten tillsammans?, Anna Vnuk och KLASSEN – 2016 ⭐ Constellations, GEST-Gothenburg English Studio Theatre – 2015 ⭐ Våroffer, Jeanette Langert – 2014 ÅRETS BROTT ” Vi vill hylla dem som brottar ner normen ” ⭐ Fem musor, PotatoPotato – 2019 ⭐ Killarna, Ögonblicksteatern – 2017 ⭐ JUCK -2016 ⭐ Mens, Teater Tamauer – 2015 ⭐ Röst: in concert, Göteborgs Stadsmission, Folkteatern och Unga Folkteatern – 2014 ÅRETS SINNESORGASM ” Vi vill hylla dem som får våra känselspröt att explodera ” ⭐ Skirtpower, danskompaniet Spinn – 2019 ⭐ Mormor, Mamma, Syster och Jag – Från Andra Sidan Heder, Art Arnehed – 2017 ⭐ Dear Humans, Dansstationens Turnékompani & Mari Carrasco – 2016 ⭐ M M M – Mat, Mata, Matas, MOLD – 2015 ⭐ Att begära tre systrar, Göteborgs Stadsteater – 2014 PUBLIKENS RÖST (DELADES UT 2017 & 2019) ⭐ Bernardas hus, Teater Norra – 2019 ⭐ Lost in Translation, International Theater Stockholm – 2017 ÅRETS SLOWFOOD ” Vi vill hylla näringsrika långkok som får oss att växa som människor ” ⭐ Lule Stassteater – 2019 ⭐ Lilith Performance Studio – 2017 ⭐ Mörkrädd, Masthuggsteatern – 2016 ⭐ A Particular Act Of Survival, Ami Skånberg Dahlstedt – 2015 ⭐ Johanna Larsson, för 2556 dagar på Backa Teater, Utanför boxen Masthuggsteatern – 2014 ÅRETS POLITISKA ” Vi vill hylla dem som ger behövliga käftsmällar ” ⭐ Carolina Frände, för Krilon och The Laramie project – 2019 ⭐ Svaret, Kulturhuset Stadsteatern Vällingby – 2017 ⭐ Revolution Poetry – 2016 ⭐ Troll i utkanten av samhället, Regionteater Väst – 2015 ⭐ Djävla Nuläge, Borås Stadsteater – 2014 ÅRETS FORMFÖRNYARE ” Vi vill hylla nya tankar om rum och nya rum för tankar ” ⭐ The most human, Robin Jonsson – 2019 ⭐ En annan värld, Malmö Stadsteater – 2017 ⭐ Våld och pedagogik – 2016 ⭐ Stand up yours – 2015 ⭐ Palmarum – 2014 ÅRETS EXTRAORDINÄRA INSATS (DELADES UT 2014) “Vi vill hylla dem som går i spjutspetsen” ⭐ Haroon Natan – 2014 ÅRETS HEDERSPRIS ⭐ Martha Vestin – 2019 ⭐ Josette Bushell-Mingo – 2017 ⭐ Ulla Kassius – 2016 ⭐ Henric Holmberg – 2015 ⭐ Rubicon – 2014 Programblad 2017

Performance KVALUPPTAKT I FJÄDERPRAKT Performance 2014 Spelades: 12 september, 2014 Plats: Dansbåten Rio Rio Den 12 september bjöd Teater Nu, tillsammans med Bataljonen upp till stor kvalupptakt. Vi intog Rio Rio, där Teater Nu bjöd på en unik valkompass innehållande barbershopsång, Tulo-ätande, politisk modevisning och massa mer. Medverkande från Teater Nu: Rasmus Klamas, Sara Östebro, Matilda Johansson, Karin Fahlgren, Nils Lindenmo, Rickard Stierna, Tove Hindström, Maja Östebro och Sofia Christensen.

Performance SEX TIMMAR SCENKONST Performance 2011 EN SOMMARFESTIVAL 18 juni, 2011 Plats: Cinnober Teater Inspirerade av sommarens flakvrål, blomsterbuketter, gråtfyllda avslutningsfester och alla andra säsongskalas så bjöd Teater Nu in till en egen festlighet för att fira sommarens intåg. Det blev en kväll fylld av scenkonst, dans och god mat. Programmet under kvällen innehöll: SURVIVAL OF THE FITTEST av Lina Ljungqvist EN PLATS FRÅN VILKET NÅGOT KAN SES Idé och text: Sara Östebro ART BEGINS WITH THE ANIMAL Av: UTRUM Sex timmar scenkonst arrangerades med stöd av Göteborgs Stad Kultur.

Utställning GIBCA EXTENDED 2021 Utställning 2021 GIBCA Extended 2021 september – 5 november DIGITAL KATALOG / DIGITAL CATALOGUE Texter av Boy konsthalls curatorer och kritikern Sara Arvidsson, tillsammans med fotodokumentation av de två utställningarna. Katalog (SWE) UTSTÄLLNINGARNA 80/20 or FAMILIAR GROUNDS Lavinia Jannesson 18 september – 5 november Rå linneduk täcks med tjocka lager av färg. Ytan poleras och täcks sedermera av semitransparenta lager av grafitpulver, ett medium vars materiella egenskaper registrerar själva ytans varje avvikelse och ojämnhet. Processen är en av att begrava och avtäcka på en och samma gång. Utställningen är sprungen ur intresset för undersökningsmetoder inom restaurering och målerikonservering, närmare bestämt CSM-metoden (cross section microscopy). En metod som ger oss information om konstverkets historia och om konstnärens praktik genom att analysera mikroskopiska fragment från dukens yta. Bilder av fragment producerade under denna analysprocess ser ut som geologiska strata – lager eller skikt av jord, grus och sediment som skänker kunskap om geologiska skeenden. Bilderna kan också likna mystiska landskap. Boy konsthall, Göteborgsvägen 21, Bollebygd Läs mer: Lavinia Jannesson MANIFESTO FOR CLAY Julia Schuster och Arijit Bhattacharyya 18 september – 5 november Jord Vatten Lera Hud Kropp Arbete Hem Motstånd Vem formar leran? Naturen eller krukmakarens hand? Vår värld är i ett ständigt pågående flöde av på nytt-skapande och omvälvning, men på något sätt är leran en av få historiska konstanter under århundraden och över landmassor. Det är ett medium för både poesi och politik. Vilken roll spelar leran i denna tid av ständig förändring? Har leran en framtid, eller är den rent av futuristisk? Manifesto for Clay är ett undersökande samarbete mellan konstnärerna Julia Schuster och Arijit Bhattacharyya. Samtalen mellan denna duo har resulterat i en platsspecifik utställning på platsen där det gamla tegelbruket i Bollebygd låg en gång i tiden. Tegelbruksvägen 1, Bollebygd Julia Schuster Arijit Bhattacharyya Foto: AnnaCarin Isaksson

Residens RESIDENSKONSTNÄR 2024 Residens 2024 Jan Martin Tordby Residens 2 mars - 23 mars Konstnären Jan Martin Tordby skapar nya verk på plats i Bollebygd. Tordby (f. 1990) är uppvuxen i Mariestad dit hon nu återvänt efter 7 år i New York. Tordby är utbildad vid Konstfack i Stockholm. Under perioden 2-23 mars kommer hon använda konsthallen som ateljé och undersöka en serie nya verk. Det kommer även finnas tillfällen att som besökare ta del av processen och höra mer om de verk som skapas. Arbetet kommer sedan presenteras i en utställning i konsthallen 23 mars - 20 april. Utställning 23 mars - 20 april Vernissage 23 mars klockan 12.00-14.00 I am ready to fail lägesrapport: förberedelserna tar över, förberedelser som leder till fler förberedelser - vad rör jag mig emot? jag söker inte kollapsen, kollapsen söker mig. evidensen jag undersöker berättar om chansen, den mirakulösa chansen att jag står redo för resan och lyckas fånga det fartfyllda ögonblicket. lägesrapport: mer förberedelser, mer lidande, mer att utforska, mer att uttrycka. att misslyckas erbjuder en expansiv potential som håller mig vid liv. jag kastar mig ut i ovissheten och litar på materialets hållfasthet. jag tränar mina händer och hela kroppen på elastiska rörelser för att förlänga ögonblicket precis innan allt kollapsar igen. lägesrapport: den enda riktiga kramen är kollapsen. __________________________________________________ Jan Martin Tordby utvecklar flera projekt samtidigt och i etapper, måleri, skulptur och installationsarbeten som faller samman. Genom sitt arbete vill hon att alla ska tänka på vilka vi verkligen är som människor. Hon dras till försummade, vittrande, från stötta och trasiga föremål eller byggnadsmaterial som bär på en specifik resonans. Sina favoritmaterial hittar hon på skroten eller i utkanten av samhällen. Tordby kallar detta material för "othered material". Tordby arbetar med konceptet edging* som tanke-landskap och ingång i sin konstnärliga process. Konceptet hjälper henne att utvinna både språk och gester som driver arbetet framåt. Förberedelser som leder till fler förberedelser inför ett explosivt event. Verken hon utvecklar befinner sig på olika platser i cykliska perioder av specifik rörelse och utforskar ett släktskap eller belyser olikheter mellan specifika materiella sammansättningar. *edging involves cycles of increasing stimulation and stopping just before the point of departure

Detta avsnitt grottar vi ner oss i humor! Hur mår humorn idag? Vart är den på väg? < Back 2:2 – HUMOR Detta avsnitt grottar vi ner oss i humor! Hur mår humorn idag? Vart är den på väg? Vi har bytt namn. Jetzt kändes så här två och ett halvt år senare, lite svårt, tråkigt och otydligt. Nytt namn är: Scenkonstpodden. Det blir enklare, tydligare och kanske till och med lite bättre. Teasers: - Anna Granath berättar om att tolka Petra Mede, i en dans. - Kalle Lind tycker att poddvärlden översvämmas av liberala hippa skojare. - Pernilla Hammargren pratar om att ha Sveriges enda feministiska stand up-klubb. - Matilda och Sara får ta ställning i de tre största humorbråken. Inklippta människor: Anna Granath, komiker, Kalle Lind, diversearbetare inom kultur, Pernilla Hammargren, ståuppkomiker och klubbarrangör och K. Svensson, liberal poddskojare. Previous Next 2:2 – HUMOR Artist Name 00:00 / 1:11:36

Detta innehåller pinsamheter i lurarna, dans i Budapest, morotskaka hos Anstalten och jäkla mycket mer. < Back AVSNITT 17 – SNUSK OCH KRAVALLER Detta innehåller pinsamheter i lurarna, dans i Budapest, morotskaka hos Anstalten och jäkla mycket mer. Previous Next AVSNITT 17 – SNUSK OCH KRAVALLER Artist Name 00:00 / 42:43

Vi pratar om nakenhet: Varför är en naken på scen? Vill vi vara nakna på scen? Sen får vi såklart svar på den stora och viktiga frågan: Varför är alla nakna på scen - i Tyskland? < Back 2:1 – NAKEN Vi pratar om nakenhet: Varför är en naken på scen? Vill vi vara nakna på scen? Sen får vi såklart svar på den stora och viktiga frågan: Varför är alla nakna på scen - i Tyskland? Teasers: - Sara får sin dröm, om att vara nakenkonstnär i Berlin, krossad. - Mellika Melouani Melani reciterar stor prosa. - Matilda tappar aptiten av håriga rumpor. - Rasmus berättar om hans nakenvägran. Inklippta människor: Mellika Melouani Melani (regissör och konstnärlig ledare för Folkoperan), Bianca Praetorius (skådespelare och teaterkritiker) och Xiao Lu (performancekonstnär). Previous Next 2:1 – NAKEN Artist Name 00:00 / 1:05:22

Utställning SANNA LINDHOLM Utställning 2024 Sanna Lindholm - Scen 1 Boy konsthall gästar Glasrummet 23 oktober - 24 november I Sanna Lindholms arbeten har träets cykliska energi och svarvens roterande produktion starka band till varandra. Träet som material är centralt, detta material som har förmågan att bära på berättelser om självaste tiden, lagrat i sig självt. Genom träets årsringar avslöjas förutsättningar och förändringar genom tiden. Träet har genom sin fysiska uppbyggnad förmåga att länka former och motiv i ett cykliskt energi- och informationsflöde. I arbetet med svarven kan tiden uppfattas som tvådimensionell; konstnären karvar i tiden som ligger bakom oss, samtidigt som tankarna far mot den tid som kommer. Utställningens centrala objekt är skulpturen Scen 1 . Här presenteras den tillsammans med skisser som fungerar som både förlagor och som förlängningar till det tredimensionella arbetet. Skisserna är skapta med linjal och med hjälp av egengjorda cirkulära mallar som används för att söka form, profiler, kurvor och rörelse. Teckningens tvådimensionalitet och blyertslinjens pendling mellan det direkta och det sökande går att återfinna i formarbetet i svarven. Ögat följer linjen på ryggåsen och stålet reviderar tills önskad form framträder. Det är först där rotationen avtar som formens diameter och kropp blir synlig. Sanna Lindholm (född 1987 i Gävle) och verksam i Göteborg. 2018 tog hon en masterexamen från HDK-Valand och har sedan dess visat sitt arbete i solo och grupputställningar på till exempel Trollhättan Konsthall, ELASTIC Gallery, Galleri Cora Hillebrand och 3e Våningen. Hennes arbete finns representerat i samlingarna hos Göteborg Konst, Falun kommun, Västra Götalandsregionen med flera och hon har de senaste åren tilldelats bland annat arbetsstipendium från Konstnärsnämnden och Västra Götalandsregionen. Lindholm har de senaste åren även arbetat med offentliga gestaltningar, nu senast till Mölndals stadshus. https://www.lindholmsanna.com/ Denna utställning är en del av en serie där gallerier runt om i Västra Götaland gästar Glasrummet. Läs mer här . Öppettider Galleri Konstepidemin Måndag & tisdag: Stängt Onsdag: 16.00-20.00 Torsdag & fredag: 12.00-17.00 Lördag & söndag: 12.00-16.00 Adress Konstepidemins väg 6, Göteborg

Utställning JESPER NORDA Utställning 2021 Jesper Norda Fåglad (version 2021) Skimmer och Härvor i Viskans vatten och marker 13 november – 11 december DIGITAL KATALOG Katalogen innehåller bland annat dokumenterande bilder och en fördjupande text av Fanny Lindh, designer/konstnär/forskare/fixare/curator/däggdjur/skribent – i rörelse. KATALOG När Jesper Norda flyttar in på Boy konsthall skapar han plats för lyssnandet. Under året har han besökt de små sjöar i Bollebygd som ingår i Viskans vattenflöden, sjöar belägna i området mellan riksväg 40 och vägen mot Hyssna. Med utgångspunkt i ett litet skogsområde som ligger mellan två av dessa många sjöar, Smulingtjärnen och Stora Ringtjärnen, har han skapat ljudverket och installationen Fåglad (version 2021). Smulingtjärnen och Stora Ringtjärnen är belägna på 174 m ö.h och avståndet mellan sjöarna är mindre än hundra meter. Dock, mellan dessa sjöar löper en osynlig gränslinje, Smulingtjärnen rinner ut i Rolfsån och Stora Ringtjärnen rinner ut i Viskan. Denna plats har Norda närmat sig med tankar kring lyssnandet: det passiva lyssnandet, det aktiva lyssnandet och de olika spänningslägen som finns däremellan.Jesper Norda har sin bakgrund som musiker men ungefär halvvägs in i utbildningen till tonsättare växlade han över till bildkonsten. Allt sedan dess har han arbetat parallellt med musik och bildkonst, alltid lika konstnärligt konsekvent. I bildkonsten expanderar den konceptuella grunden i enkla rumsliga ingrepp av ljud, objekt, text eller ljus, ibland approprierande till andra konstnärliga uttryck, ibland kopplat till rent subjektiva erfarenheter. http://www.jespernorda.com/art/ Vi har möjlighet att bjuda in Norda tack vare samarbetet med projektet Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker, ett projekt initierat och lett av Theo Ågren och Thomas Laurien. I projektet undersöker de hur konstnärligt arbete kan medverka till förändrade och hållbara relationer mellan människor och fler-än-människor. Utgångspunkten för projektet är vattendraget Viskan.Curatorer Theo Ågren & Thomas Laurien https://www.skimmerochharvor.net/