Vi pratar om känslan av nagellack, att provsjunga i en garderob och såklart prata ålderdom och scenkonst med massa intressanta människor. < Back 1:3 – JETZT ÅLDRAS Vi pratar om känslan av nagellack, att provsjunga i en garderob och såklart prata ålderdom och scenkonst med massa intressanta människor. Teasers: - Vi ringer Boljsoj-baletten för att undersöka om hur vi blir balettdansare. - Story om förkylda giraffer i en scendebut. - Vi får reda på att vi faktiskt inte är födda än - i Japan. Inklippta människor: Bolsjojteatern i Moskva (balettgigant), Jaan Kolk (förbundsdirektör Teaterförbundet), Henry Stiglund (lektor i scenframställning, Teaterhögskolan i Malmö), Hampus Algotsson (komiker och standup-arrangör), Josefin "Josefinito" Johansson (komiker och tramsebyxa) och Ami Skånberg Dahlstedt (dansare, skådespelare och koreograf). Previous Next 1:3 – JETZT ÅLDRAS Artist Name 00:00 / 1:04:43

Här kommer en go sommarbit till er! Vi pitchar varför vi ska bli nya konstnärliga ledare på Stockholms stadsteater, tar upp den galna kvinnan i sekelskiftespjäserna och lyssnar till unisont prat på Folkteater i Göteborg. < Back AVSNITT 32: NÄSFLÖJT OCH HONUNGSSHOTS Här kommer en go sommarbit till er! Vi pitchar varför vi ska bli nya konstnärliga ledare på Stockholms stadsteater, tar upp den galna kvinnan i sekelskiftespjäserna och lyssnar till unisont prat på Folkteater i Göteborg. Previous Next AVSNITT 32: NÄSFLÖJT OCH HONUNGSSHOTS Artist Name 00:00 / 41:08

Vi tar oss an det svåra och lite kontroversiella ämnet PK! Bland annat ställer vi oss frågorna: Är scenkonsten för mycket PK? Är det okej att gestalta en våldtäkt på scen? Är det bra eller dåligt att vara PK? Gäst: STINA OSCARSON! < Back 3:4 – PK-KONSTEN Vi tar oss an det svåra och lite kontroversiella ämnet PK! Bland annat ställer vi oss frågorna: Är scenkonsten för mycket PK? Är det okej att gestalta en våldtäkt på scen? Är det bra eller dåligt att vara PK? Gäst: STINA OSCARSON! Vi tar oss an det svåra och lite kontroversiella ämnet PK! Bland annat ställer vi oss frågorna: Är scenkonsten för mycket PK? Är det okej att gestalta en våldtäkt på scen? Är det bra eller dåligt att vara PK? Till vår hjälp har vi den smarta, snabba och alltid så omvälvande.......STINA OSCARSON! "Det finns alldeles för stort fokus på hur saker uppfattas, för sanningen är att det har vi ingen aning om och det ska vi inte ha en aning om.” - Stina Oscarson Plus att du får veta hur filmen "The wolf of wall street" påverkar machomän och såklart stöta och blöta frågan om fatsuit eller inte fatsuit. Previous Next 3:4 – PK-KONSTEN Artist Name 00:00 / 1:16:15

Erika Böös tar avsked av triologin Satans Demokrati < Back SATANS DÖD VÄCKER NYA TANKAR TILL LIV Erika Böös tar avsked av triologin Satans Demokrati DET ÄR MED SKYHÖGA FÖRVÄNTNINGAR SOM JAG TAR BUSSEN UT TILL SICKLA OCH DET 3500 KVADRATMETER STORA KONTORSKOMPLEXET. SNART SKA DET JÄMNAS MED MARKEN. MEN FÖRST VÄNTAR EN SISTA VANDRING FÖR OSS SOM VILL TA AVSKED AV TRILOGIN SATANS DEMOKRATI. FÖRVÄNTNINGARNA UPPFYLLS DELVIS: OCH BESVIKELSEN FYLLER EN VISS KONSTNÄRLIG FUNKTION. Det treåriga konst- och teaterprojektet liknar ingenting i annat i svenskt kulturliv just nu. Efter produktionerna Satans demokrati 2015 och Satans delirium 2016 är det alltså dags för den sista delen av produktionen, Satans död, innan byggnaden rivs. Projektet har engagerat hundratals professionella konstnärer och studenter med olika inriktningar och praktiker. Storyn har löst baserats på Mästaren och Margarita (skriven av Michail Bulgakov reds. anm.) för att skapa en dialog kring historia, samtid och framtid. Deltagarna har uppmanats till att vara nyfikna och aktivt undersöka den värld som byggts upp. Del två, alltså Satans delirium, var en närmast utomjordisk upplevelse för mig. En så kallad arbetarbiljett gav ett annorlunda perspektiv och ett extra deltagarmoment i föreställningen. Jag hade heller inte sett den första föreställningen 2015 och därför var det mitt första möte med produktionen. Det var omskakande och magiskt. Nu är upplägget och platsen inte lika främmande. Förutom den signifikanta och anonyma masken och en ficklampa får besökarna ett par hörlurar och ett kuvert med ett namn. I samklang med dämpade stråkar förklarar en röst att vi befinner oss i ett vakuum mellan liv och död. ”Vad ångrar du? Vilket minne vill du gå tillbaka till?”. Frågor som ställs men som jag personligen inte hinner besvara även om jag skulle vilja. Jag måste ta mig till det första rummet där Jayne, vars namn stod på kuvertet, har haft ett möte med sin chef Bengt-Åke en gång i tiden. Väl på kontoret är allt, inklusive Bengt-Åke, täckt av vit färg. Ett genomgående tema som förstärker känslan av att det är ett filter mellan oss och de levandes värld. I början är jag besatt av att finna svar på frågor som ställs om min tilldelade karaktär Jaynes liv och minnen. Jag vill knäcka koden. Men ibland kommer den ständigt puttrande rösten i lurarna med instruktioner och frågor som får mig att referera till mitt eget liv. Samtidigt ger blädderboken mig order i skrift och innan jag vet ordet av det ligger jag i Åklagarens hårda säng och stirrar upp i taket. Åklagaren som hade en mer central roll i de två tidigare delarna av trilogin. Vad är det här? Vad ska uppstå? Och vad i helvete är det där för en lucka under den där bokhyllan? Jag kryper in och konstaterar att jag befinner mig i någon slags tortyrkammare för BDSM-lekar och där någonstans har berättarrösten helt tappat bort mig. Intrycken är många och maxade. Nu springer jag runt som en skållad råtta mellan de tre våningsplanen – Jag vill hinna se allt. Men jag vill också undersöka allt grundligt: Se sambanden och det konstnärliga hantverket i varenda vrå. Såklart en omöjlighet som bara resulterar i en enorm stress. Men det är ju som livet självt. Du börjar i ett rum, exakt vilket och våning är en slump. Utifrån startposition navigerar du dig fram och upplever saker som får dig att dröja kvar längs vägen. Under tiden pågår det något annat precis intill och egentligen hade du lika gärna kunnat gå in där. Få en helt annan erfarenhet. Vad hade hänt då? Vad fanns där som du missade? Du kan avundas att du var på en annan plats vid ett annat tillfälle än just där just då. Men du kan inte göra något åt det. Du kan ha en idé om vart du ska, men du kan inte helt och hållet styra det som kommer att utgöra ditt eget liv. Det är bäst att åka med, släppa kontrollen. Vilket också blir Satans döds budskap till sina besökare när de skickar ut oss med uppmaningen: Ut och återuppstå. Klyschigt? Oavsett känner jag mig stärkt av ett modigt konstprojekt som genomgående visat på potentialen i det kollektiva skapandet. Mellan konstnärer inom olika fält likväl som mellan konstnärer och publiken. Här får alla vara med i undersökandet av var samtiden är på väg, vilka vi är och vilken värld vi vill skapa och skapa i. Tack för det Satan. Omslagsfoto: Anja Dahlgren Skriven av: Erika Böös Previous Next

Nätverk After Art Nätverk 2016 Teater Nu, Scenkonstguiden skapade under 2016 fyra nätverksträffar under konceptet After Art. En kväll där scenkonstnärer, konstfolk och performancenördar kunde hänga, snacka (om de ville), umgås och slappna av efter dagens konstnärliga arbete. Under kvällen bjöds det även på live akter. AFTER-ART #4 26 maj – Atalante, Göteborg. Tårtkalas och YouTube-karaoke. På scen: Finn Björnulfson Finn Björnulfson är en känd slagverkare som spelat med till exempel Håkan Hellström, Timbuktu och Simon Ljungman. Nu gästar han After-Art och vi är mega stolta! AFTER-ART GOES HARDCORE-MINGEL (AFTER-ART #3 ) 13 april – Pustervik, Göteborg En special-edition i samarbete med Göteborg & Co’s nätverksträff. Scenkonstguiden tar sitt koncept After-Art till en helt ny nivå av hardcore-mingel. Pröva på olika lekfulla sätta att skaffa nya kontakter. Passar både mäster-minglaren, nervös-minglaren och jag-kan-väl-säga-hej-minglaren. Var lugn och flyt med. AFTER-ART #2 17 mars – Kompani 415, Göteborg På scen: A.M.E A.M.E. is the solo music project of musician and actress Anna Maria Engberg. Her music is described as heartfelt, stripped indie that has a flirt with americana, based around the lyrics and a soft, personal voice. AFTER-ART #1 24 februari – Masthuggsteatern, Göteborg. På scen: Judiths JUDITHS bildar ett jazzpoppigt universum med musik signerat Amanda Elsa Larsson i centrum. Bandet är föränderligt som livet och nu på onsdag framförs låtarna på duo med Anton Alvin vid pianot. Texterna är uppriktiga med livet och havet som inspiration. ”Livet för att det är fantastiskt och fuck-up på samma gång, och havet för att det förenar världen. Eller jag tycker det borde göra det i alla fall, inte utgöra gränser…” för att citera låtskrivaren själv. Nätverksträffarna arrangerades med stöd av: Sensus, Kultur i Väst och KulturUngdom.

Teater DEN JAG ÄR DET ÄR JAG Teater 2008 Spelades 2008 i augusti på Kulturkalset på Brewhouse och i september på Kulturhuset Underjorden. En pjäs om den genuina identiteten. I en tid där identiteten står på inköpslistan och i en tid som präglas av ständig valmöjlighet blir frågan hur vi hittar vårt jag än mer intressant. När att synas blir att finnas måste vi välja hur vi syns. Kan vi välja vårt sanna jag? Finns det ett sant jag? En kväll, en natt, ett träd. Om att vara jag, om att vara du. Två barndomsvänner träffas för att ta tag i dået för att få bukt med nuet. Två tonårstjejer glider bortom tid och rum bara för att befästa vem som är vem. Manus – Sara Östebro & Matilda Johansson Regi – Matilda Johansson Medverkande – Sara Widén, Elin Hansen, Hanna Aderumoch Lina Ljungqvist ”Med ett välskrivet manus och repliker som är både rappa och underfundiga, får pjäsen mig såväl att skratta som att tänka efter. Den jag är det är jag är en upplevelse i sitt eget slag.” – Tidningen Kulturen

Teater BENVITT Teater 2012 Spelades 16 maj – 3 juni, 2012 Plats: Cinnober teater benvitt –en skräckinspirerad föreställning om rädslor. Rädsla används idag som ett medel, i vissa fall för att stimulera köpkraften. I andra för att befoga omoraliska handlingar, såsom tortyr. Den kan ligga som en mur mellan främlingar och nära. Rädslan definierar hur vi lever och resonerar. Person 1 och Person 2 är forskare som i hela sitt yrkesliv har intresserat sig för människans mörka fantasier och okontrollerbara rädslor. De drivs av övertygelsen att människan styrs och kontrolleras av rädslor och att det är först när människan är fri från rädsla som hon kan uppleva verklig frihet . Rädsla är överflödigt i ett modernt samhälle, snarare en sjukdom som måste botas. Utkastade från institutionen använder de nu sig själva som labbråttor. Välkommen in i experimenthallen. ”Det enda resultat som är helt säkert är att vi närmar oss döden” Pressröster Scenlösningen är snygg och skicklig – varje scen kräver en hel del rekvisita, men tack vare den ständiga omförflyttningen blir det aldrig plottrigt på scenen. Det är hela tiden mörkt i rummet och detta, i kombination med att publiken slussas runt, ger känslan av ett skräckkabinett eller ett nygotiskt laboratorium. – Tidningen Kulturen Benvitt, ett spel om rädsla och kontroll. Ett ambitiöst scenrumsarbete/…/ från station till station där våld och tortyr förevisas som exemplariska former av kontroll./…/ Rasmus Klamas regi har valt att gå den äventyrliga övertydlighetens väg. – Tomas Forser, GP

Workshop I OCH AV GAMLESTADEN Workshop 2022 WORKSHOP: SKAPA KONST I OCH AV GAMLESTADEN Den 3 juni arrangerade Teater Nu en workshop i Gamlestaden, där alla kunde vara med och skapa readymade konst. Workshopen hölls i samband med Gårdsfesten. En workshop där du kan bidra med konst till världens största konsthall – Konsthall: Teater. Här får alla vara konstnärer och vi vill att du är med! Därför bjuder vi in till en workshop där du kan vara med och skapa. Du behöver inte ha någon erfarenhet av konst utan vi är intresserade av allas bidrag. Genom workshopen kommer vi visa hur du skapar verk till Konsthall: Teaters samling. Det enda du behöver ha med dig är din mobiltelefon. I Konsthall: Teater ställer vi ut readymades, saker som redan finns men som får en konstnärlig inramning med hjälp av dig och din blick. Något så alldagligt som ett trappräcke kan med din hjälp bli ett konstverk.Under workshopen hoppas vi också på att du får nya perspektiv på din omgivning och ser skönheten i en annars vardaglig miljö.Tillsammans visar vi en ny bild av Gamlestaden och skapar konst som kommer finnas både fysiskt och digitalt i Konsthall: Teaters samling. Om Gårdsfesten En Gårdsfest i Gamlestaden med livemusik, mat och workshops. Arrangerat av ÖGAT, Bagarns mötesplats och Teater Nu. Konsthall: Teater är ett pilotprojekt inom EU-projektet Trainart. Görs med stöd av: Kreativa Europa, Västra Götalandsregionen

Rasmus Klamas intervjuar Margareta Sörenson, kritiker, om dockteater. < Back VAD ÄR DOCKTEATER? Rasmus Klamas intervjuar Margareta Sörenson, kritiker, om dockteater. Den 13-17 november går Figur-festivalen av stapeln i Göteborg. Det blir föreställningar och föreläsningar från världens alla hörn. Men vad är dockteater egentligen? För att du ska ha full koll inför festivalen, ringde jag upp Margareta Sörenson som är teater- och danskritiker och har skrivit för Expressen i över 30 år. Hon är något av en expert på just dockteater och har skrivit en massa böcker, bland annat All världens dockteater och En estetik för dockteatern tillsammans med Michael Meschke, en bok om Marionetteatern ”…är bara ryck på trådar” och en om Dockteatern Tittut: ”En stor liten teater”. Ja, ni ser ju vilken ocean av kunskap jag har hittat. Ska vi först reda ut lite olika begrepp. Det finns dockteater, figurteater, objektteater, marionetteater med mera. Vad skiljer de här grejerna åt? – Figurteater är bara ett annat ord för dockteater, man har försökt att hitta ett annat namn som inte är så förknippat med barnens dockor. I Norge beslöt de sig på 80-talet för att helt byta namn till figurteater. I Danmark säger man istället animationsteater, men här i Sverige har vi hållt fast vid ordet dockteater. Man brukar dela in dockteatern i fyra tekniker. Jag tror egentligen att det är en ganska missvisande indelning, men det är så de brukar delas upp traditionellt. De fyra är marionetteater, där dockans styrs med trådar, det är stavdockor som styrs med pinnar underifrån, vi har handdockor som en trär in handen i och slutligen skuggspel. Hur är det med objektteater då? Sen finns det då objektteater som är att du till exempel gör Macbeth med en bricka med drinktillbehör. Du tar en grej som finns och använder den, animerar den, gör den levande. Oftast spelar du inte bara objektteater utan det blandas med annat. Till exempel Staffan Westerberg som hade sina strumpor, “Lill-Strumpa” och “Syster Yster” och även fast han sätter på glasögon på en strumpa, så kallar vi ändå det för objektteater, för att han använder olika vardagliga saker. Figurfestivalen innehåller ju inte bara dockteater utan också animation. Vad har de för koppling till varandra? En rätt stor del av dockteatern idag arbetar faktiskt med animationer och film, där det är lerfigurer som filmas, och sen redigeras det ihop det så att det ser ut som att de rör sig. När uppfanns dockteatern? Vet man det? Det man kan säga är att det är en av de äldsta teaterformerna som finns runt om i världen. Den går tillbaka på religiösa riter och att man offrade då små “gubbar” istället för att offra människor. Från det till att det blev ett evenemang som en köper biljetter till på en teater, det är ju väldigt långt. Det är inte förrän på 1500-talet som dockteatern blir helt skild från kyrkan, men Bibelns berättelser fortsatte att vara ett ämne för dockteatern. Det fanns ju även kringresande familjer som spelade dockteater, men de kunde inte leva på bara sin teater utan fick syssla med både tandutdragning, som var ett väldigt populärt nöje på marknader, och trolleri. En annan intressant sak som skett genom historien är att fram till andra världskriget spelades dockteater för vuxna som politisk satir. Både i Tyskland, England och Sovjetunionen spelade man för soldaterna för att roa och peppa politiskt. Vid ryska fronten spelades dockteater som avbildade Hitler och Chamberlain sittande framför en jordglob, där de skar och åt och delade upp jordklotet.Som ju gjordes i propagandasyfte eller bara som underhållning. Varför är det så att vi tänker på barn när vi tänker på dockteater? – Från i mitten på 1800-talet så växte en barnkultur fram och blev en separat del från den övriga kulturen, med barnböcker, barnmusik och så vidare. Där började även dockteatern gå över att bli mer för barn. Det var också väldigt vanligt att amatörer spelade dockteater och att det fanns mycket i skolor och på bibliotek. Det fanns även mycket dockteater i borgerliga hem, som sagoläsning. Hur mår dockteatern idag? – Jag skulle säga att dockteatern mår väldigt bra. Idag är man inte så upptagen av att fördjupa dockteatern som hantverk utan det är ofta en blandning mellan synliga skådespelare och dockor. Man kanske ska tänka att dockteatern alltid har varit en del av teatern som helhet, att skådespelare har rört sig mellan genrerna. Som kritiker tycker jag att dockteatern mår jättebra, speciellt att många grupper ligger i framkant när det gäller teater för barn. Till festivalen kommer “Teatro Gioco Vita”, som är Europas mest berömda skuggspelsteater och är otroligt skickliga. Sen finns det många bra dockteatrar som turnerar i Sverige, bland annat Teater Sesam i Göteborg och Marionetteatern från Stockholm. Finns det saker som en dockteater kan göra men som inte en annan typ av teaterform kan göra? Dockorna kan göra vad som helst: flyga, delas mitt itu, trollas bort. Till exempel så finns det ju möjlighet att skildra erotik i tider där det inte har varit tillåtet att göra med skådespelare. Det var ett sätt att kringgå både censur och tabu, att använda sig av nakna dockor, för de är ju trots allt inte riktiga människor. Tiden före franska revolutionen var en sån tid där man försökte införa censur av olika slag, där en till exempel inte fick ha talpjäser på marknader. Då kunde man kringgå det genom att säga att det var dockorna som sa det, det var inte vi. Om du fått blodad tand, finns det möjlighet att höra mer av Margareta under festivalen. Hon deltar i ett eftersamtal av föreställningen Funktionell Dumhet, 16 november på Stora teatern. Hoppas vi ses i festivalvimlet! Omslagsbild: Peggy Marco Skriven av: Rasmus Klamas Previous Next

Performance LILLA KÖREN 2015 Performance 2015 Lilla Kören var en perfomancekör som rörde sig i gränslandet mellan det lite corny 40-talet och 2000-talets sliskiga yta. Lilla Kören specialskrev låttexter efter tillfälle och genomförde aktiviteter som bussbingo, sjungande servering och levande frågesport. Lilla kören rätt och slätt Kören älskar diktatoriska outfits, töntiga jultröjor i 3D och tar livet med en klackspark. Rent konkret skapar Lilla Kören koncept baserat på tillfälle. Uppträdande 2015 Riksteaterns kongress 10-årsfirande av Angeläget festival, arrangör Amnesty Scenkonstdagarna i Vara, arrangör Riksteatern Väst.

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Samtal INTERNATIONELL KONSTTRÄFF Samtal 2025 English below Internationell konstträff 19 september, 17.00-19.00 PanJál Scenstudio Sockerbruket 5, Göteborg Teater Nu bjuder in till en mingel- och samtalskväll för konstnärer och scenkonstnärer! Kom och mingla med lokala aktörer och internationella gäster. Det blir avslappnad speed-dating, panelsamtal om konstnärens roll i kristider, och mingel med fokus på internationellt samarbete och utbyte. Kvällen är en del av GIBCA Extended, ett nätverk och ett publikt program som samlar samtidskonstscenen i hela Västra Götaland. Programmet är också en del av projektet TestArt som verkar för att främja innovation och samarbete inom scenkonstfältet i Europa. Projektet samlar 15 partners från 5 länder. Vi bjuder på mat och dryck. Helt gratis, men föranmälan krävs! Språk: Engelska/Svenska Anmäl dig här: https://forms.gle/gcqdtkGQQHqM8DQt9 Panelsamtal: Konstnärens roll i en turbulent tid Vad innebär det att skapa när världen känns instabil, när framtiden är osäker? Hur kan det konstnärliga arbetet stå emot, svara och omformas när utrymmet för konst och fria tankar krymper i Europa? Samtalet samlar tre konstnärer verksamma inom teater, dans och samtidskonst, vars arbeten på olika sätt berör frågor om tillhörighet, tid, våld och osäkerhet. Genom konstnärliga experiment och internationella samarbeten undersöker de hur konsten kan svara på en tid präglad av turbulens och minskade möjligheter. I en tid när möjligheten till fredligt samarbete och fria uttryck ifrågasätts, blir konstnärliga handlingar och solidaritet över gränser avgörande. Samtalet tar avstamp i bilden av konstnären som narren – den som säger sanningen men riskerar att inte bli hörd. Vilket ansvar har konstnären i en tid av turbulens, och vilka nya möjligheter kan uppstå genom solidaritet och samarbete över gränser? Panelsamtalet ges på engelska. Medverkande: Matilda Klamas (hon/henne) är regissör, dramatiker och konstnärlig ledare på Teater Nu, baserad i Sverige. Som regissör drivs hon av dualiteter där frågor kring makt - innanförskap och utanförskap, relationen mellan det greppbara och det oformulerbara dominerar. Just nu arbetar hon med tre kommande teaterproduktioner – How / Hur? som har premiär den 3 oktober på festivalen Rabbit/Duck, Undergången som har premiär senare i höst, och en produktion med arbetstitel Stupid som hon skriver tillsammans med Sonia Antinori. Sonia Antinori (hon/henne) är italiensk dramatiker, skådespelerska, teaterregissör och översättare. Hon är utbildad i bildkonst, teater och balett vid universitetet i Florens. Hennes pjäser har satts upp på festivaler världen över och översatts till flera språk. Hon har även översatt verk av bland andra Schnitzler, Wedekind, Horváth och O’Neill, och belönades 2007 med Premio Ubu för sin översättning av Werner Schwab. Parallellt har hon undervisat i dramatik och skådespeleri på universitet och teatrar i Italien och utomlands. 2006 grundade hon MALTE som arbetar platsspecifikt, med särskilt fokus på transkulturalism, i Marche-regionen i Italien. Scilla Rajalin (hen/den) är en svensk-finsk koreograf baserad mellan Stockholm och London. Hen arbetar tvärdisciplinärt med dans, bildkonst och kreativt skrivande – och skapar dynamiska, ofta humoristiskt snedvridna verk kring föreställningar om identitet, opålitliga verkligheter och systematiska cykler av rutiner och mönster. Scilla är aktuell med verket 3,2,1 HUMP! som visas på Boy konsthall 4-31 oktober. Verket föddes som ett svar på krigssituationen i Europa och växte fram ur ett behov av motstånd mot uppmaningen att ”förbereda sig för krig". Moderator: Sara Östebro (hon/henne), är konstnärlig ledare på Teater Nu och curator på Boy konsthall –––––––––––––––––––––––––––– International Art Gathering Teater Nu invites you to an evening of networking and conversation for artists and performing artists! Come and connect with local creatives and international guests. The evening will include relaxed speed-dating, a panel discussion on the role of the artist, and networking focused on international collaboration and exchange. The event is a part of the project TestArt, which aims to promote innovation and collaboration in the performing arts across Europe. The project involves 15 partners from 5 countries and is co-funded by the European Union. This event is also part of GIBCA Extended, a network and a public program that gathers the contemporary art scenes and venues of Västra Götaland Region. Food and drinks will be provided.Free of charge, but registration is required! Free of charge, but registration is required! Languages: English/Swedish Register here: https://forms.gle/gcqdtkGQQHqM8DQt9 Organizers: Teater Nu & Boy konsthall Panel discussion: The Role of the Artist in Turbulent Times What does it mean to create when the world feels unstable, when the future is uncertain? How can artistic work resist, respond, and transform when the space for art and free thought is shrinking in Europe? This conversation brings together three artists working in theater, dance, and contemporary art, whose practices in different ways touch on questions of belonging, time, violence, and uncertainty. Through artistic experiments and international collaborations, they explore how art can respond to an era marked by turbulence and diminishing possibilities. At a time when the potential for peaceful collaboration and free expression is under threat, artistic actions and solidarity across borders become essential. The conversation takes its starting point in the image of the artist as the jester – the one who speaks the truth but risks not being heard. What responsibility does the artist have in times of turbulence, and what new possibilities can emerge through solidarity and cross-border collaboration? The panel discussion will be held in English. Participants: Matilda Klamas (she/her) is a director, playwright, and artistic director of Teater Nu, based in Sweden. As a director, she is driven by dualities where questions of power – inclusion and exclusion, the relationship between the tangible and the unformulated – dominate. She is currently working on three upcoming theater productions: How / Hur? , premiering October 3 at the Rabbit/Duck festival; Undergången , premiering later this fall; and a production with the working title Stupid , which she is writing together with Sonia Antinori. Sonia Antinori (she/her) is an Italian playwright, actress, theater director, and translator. She studied visual arts, theater, and ballet at the University of Florence. Her plays have been staged at festivals worldwide and translated into several languages. She has also translated works by, among others, Schnitzler, Wedekind, Horváth, and O’Neill, and in 2007 received the Premio Ubu for her translation of Werner Schwab. Alongside her creative work, she has taught playwriting and acting at universities and theaters in Italy and abroad. In 2006, she founded MALTE, which works site-specifically with a special focus on transculturalism in the Marche region of Italy. Scilla Rajalin (they/them) is a Swedish-Finnish choreographer based between Stockholm and London. They work across disciplines with dance, visual art, and creative writing – creating dynamic, often humorously distorted works that explore notions of identity, unreliable realities, and systematic cycles of routines and patterns. Scilla is currently presenting 3,2,1 HUMP! , shown at Boy konsthall from October 4–31. The work emerged as a response to the war situation in Europe and grew out of a need to resist the call to “prepare for war.” Moderator: Sara Östebro (she/her), artistic director of Teater Nu and curator at Boy konsthall