Workshop I OCH AV GAMLESTADEN Workshop 2022 WORKSHOP: SKAPA KONST I OCH AV GAMLESTADEN Den 3 juni arrangerade Teater Nu en workshop i Gamlestaden, där alla kunde vara med och skapa readymade konst. Workshopen hölls i samband med Gårdsfesten. En workshop där du kan bidra med konst till världens största konsthall – Konsthall: Teater. Här får alla vara konstnärer och vi vill att du är med! Därför bjuder vi in till en workshop där du kan vara med och skapa. Du behöver inte ha någon erfarenhet av konst utan vi är intresserade av allas bidrag. Genom workshopen kommer vi visa hur du skapar verk till Konsthall: Teaters samling. Det enda du behöver ha med dig är din mobiltelefon. I Konsthall: Teater ställer vi ut readymades, saker som redan finns men som får en konstnärlig inramning med hjälp av dig och din blick. Något så alldagligt som ett trappräcke kan med din hjälp bli ett konstverk.Under workshopen hoppas vi också på att du får nya perspektiv på din omgivning och ser skönheten i en annars vardaglig miljö.Tillsammans visar vi en ny bild av Gamlestaden och skapar konst som kommer finnas både fysiskt och digitalt i Konsthall: Teaters samling. Om Gårdsfesten En Gårdsfest i Gamlestaden med livemusik, mat och workshops. Arrangerat av ÖGAT, Bagarns mötesplats och Teater Nu. Konsthall: Teater är ett pilotprojekt inom EU-projektet Trainart. Görs med stöd av: Kreativa Europa, Västra Götalandsregionen

Utställning SANNA WALLGREN Utställning 2021 Sanna Wallgen I AM SHELL, I AM BONE 6/3 – 10/4 2021 ________________________________ I utställningen I am shell, I am bone visar Sanna Wallgren en samling av smycken där hon utgått ifrån sina tankar om att vara kropp, om rädslor och känslor kring sjukdom och kroppens förfall. Genom att borra tusentals hål i siluetter inspirerade av kroppens insida skapar Sanna ett material som blir som ett filter eller som ett skydd att gömma sig bakom. I sina smycken vill hon fiktionalisera verkligheten och förvrida den på ett lekfullt sätt. Sanna Wallgren är en Göteborgsbaserad konstnär som tog sin masterexamen i konsthantverk med inriktning smyckekonst från HDK-Valand 2018. Efter examen har hon bland annat deltagit i utställningar på Marzee International Graduation Show 2018 i Nijmegen (Nederländerna), Schmuck 2019 – Internationelle Handwerksmesse München (Tyskland) och “Body control” i De kerk via Museum Arnhem 2019 (Nederländerna). Sanna har även haft soloutställningar på Formargruppen i Malmö, Sintra och Four Gallery i Göteborg. Hon har en liten hemmaverkstad där hon jobbar men är också medlem och ansvarig för anodiseringsverkstaden på KKV i Göteborg. Hennes intresse för att jobba med teman kring kroppen kommer ur egna erfarenheter och har blivit ett sätt för Sanna att reflektera och processa känslorna de väcker. www.sannawallgren.com Sanna Wallgren Läs artikel om utställningen från AnnonsMarknan här . DIGITAL VISNING PÅ INSTAGRAM 13/3 KL 14.00 Vi ses här: https://www.instagram.com/boykonsthall/ Ställ frågor direkt till oss och Sanna Wallgren i chatten! Samtalet görs i samarbete med Sensus. Foto: AnnaCarin Isaksson

Performance KVALUPPTAKT I FJÄDERPRAKT Performance 2014 Spelades: 12 september, 2014 Plats: Dansbåten Rio Rio Den 12 september bjöd Teater Nu, tillsammans med Bataljonen upp till stor kvalupptakt. Vi intog Rio Rio, där Teater Nu bjöd på en unik valkompass innehållande barbershopsång, Tulo-ätande, politisk modevisning och massa mer. Medverkande från Teater Nu: Rasmus Klamas, Sara Östebro, Matilda Johansson, Karin Fahlgren, Nils Lindenmo, Rickard Stierna, Tove Hindström, Maja Östebro och Sofia Christensen.

Utlysning OPEN CALL - KONSTNÄRSRESIDENS Utlysning 2024 English below KONSTNÄRSRESIDENS Boy konsthall Residens 4 mars - 23 mars Utställning 23 mars - 20 april Boy konsthall söker en konstnär eller konstnärsduo/grupp som vill arbeta på plats i Bollebygd i mars. Vi söker konstnärer inom alla uttryck - teater, performance, ljud, bildkonst, material- eller idébaserat. Boy konsthall är ett rum för samtidskonst i Bollebygd. Sedan 2017 har vi här arrangerat utställningar, residensvistelser, huserat en småskalig konsthantverksbutik och skapat förutsättningar för konsten att utmana, beröra och engagera, för att skapa rörelser som vidgar vår upplevelsehorisont. Boy konsthall drivs av scen- och konstkompaniet Teater Nu. Bollebygd är en kommun med ca 9700 invånare, belägen ca 4 mil från Göteborg och 2 mil från Borås. Information om residenset: Residensperiod sker 4 - 24 mars, det går att välja hela perioden eller delar av den. Du/ni arbetar på plats under residensperioden och presenterar sedan ditt/ert arbete i en offentlig utställning eller processpresentation i konsthallen. Eventuell utställning sker 23 mars - 20 april. Boy konsthall används som ateljéplats under perioden. Lokalen är på 47 kvm. Pentry, toalett och wifi finns. Boende i lägenhet i Bollebygds centrum. Konstnären erhåller arvode om 10 000 kr (exkl moms) och materialersättning på upp till 5 000 kr.* Resor till och från residenset ersätts upp till 2000 kr Utställningsersättning enligt MU-avtal** Inga måltider ingår. Vi önskar att konstnären/konstnärerna: Håller öppen ateljé under 1-2 tillfällen under residensperioden Medverkar i ett konstnärssamtal Boy konsthall assisterar konstnären/konstnärerna med planering, kontakter och koordinering. Skicka din ansökan till boykonsthall@teaternu.se . Markera din ansökan med “ANSÖKAN RESIDENS” och beskriv din idé tillsammans med CV och konstnärspresentation. Ange även om du har önskemål om längd på residensperioden. Skicka in din ansökan senast 31 januari. * Duo/konstnärsgrupp delar på arvode och materialersättning. ** Utställningsersättning ges vid genomförande av utställning. ARTIST RESIDENCY Boy konsthall Residence March 4 - March 24 Exhibition March 23 - April 20 Boy konsthall is looking for an artist or artist duo/group who wants to work on location in Bollebygd in March. We are looking for artists in all forms of expression - theater, performance, sound, visual arts, material or idea-based. Boy konsthall is a space for contemporary art in Bollebygd. Since 2017, we have arranged exhibitions, residencies, housed a small-scale arts and crafts shop and created conditions for art to challenge, touch and engage, to create movements that broaden our horizons. Boy konsthall is run by the performing arts company Teater Nu. Bollebygd is a municipality with about 9,700 inhabitants, located about 4 miles from Gothenburg and 2 miles from Borås. Information about the residence: Residency period takes place 4 - 24 March, it is possible to choose the whole period or parts of it. You work on site during the residency period and then present your work in a public exhibition or process presentation in the gallery. Exhibition period: March 23 - April 20. Boy konsthall can be used as a studio space during the period. The space is 47 square meters. Kitchenette, toilet and wifi available. Housing provided in an apartment in the center of Bollebygd. The artist receives a fee of SEK 10,000 (excl. VAT) and material compensation of up to SEK 5,000.* Travel to and from the residence is reimbursed up to SEK 2,000 Exhibition compensation according to MU agreement** No meals included. We wish that you: Holds an open studio session for 1-2 times during the residency period Participates in an artist talk Boy konsthall will assist you with planning, contacts and coordination. Send your application to boykonsthall@teaternu.se . Mark your application with "APPLICATION RESIDENCE" and describe your idea together with CV and artist presentation. Also state if you have any wishes regarding the length of the residency period. The application deadline is January 31. * Duo/artist group shares the fee and material compensation. ** Exhibition compensation is given when an exhibition is held.

Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. < Back AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. Previous Next AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Artist Name 00:00 / 50:23

Intervju med Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. En konstkoloni i Frankrike < Back GREZ-SUR-LOING, EN UTOPI? Intervju med Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. En konstkoloni i Frankrike Detta är del 1 av 3 i reportageserien konstkluster. Grez-sur-Loing är en konstkoloni i Frankrike som har en särskild plats i den svenska konsthistorien. Strindberg var där, vissa av Skagenmålarna kom dit, Carl Larsson träffade Karin och de födde också sitt första barn på denna ort. En plats som har romantiserats och mytologiserats. Men vad var så speciellt med den här platsen, varför har den fått sådan betydelse? Jag ringde upp Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. Alexandra är konstvetare i grunden och flyttade till Göteborg 2003 där hon tog sin magisterexamen och blev doktorand. Att det blev Grez som blev hennes forskarämne kom till genom en liten twist. Hon hade börjat forska kring en koloni i Bayern, Dachau, men under en uppgift i forskarutbildningen bytte hon plötsligt spår. “Vi skulle skriva en låtsasansökan till de stora bidragsgivarna. Då skulle vi hitta på ett annat ämne än det vi skulle skriva vår doktorsavhandling om. Under forskningen kring Dachau dök en annan grupp upp som gick under namnet Glasgow Boys, som också hade anknytning till Grez. De hade jag inte hört talas om. Jag började fundera kring varför vi inte vet något om de skotska konstnärerna, medan i skotsk litteratur omnämns inte de svenska konstnärerna som också vistades i Grez.” Först var tanken att hon skulle skriva en samlad konsthistoria kring alla internationella grupper som vistades i Grez, men sedan växte vinkeln fram och blev mer ett kritiskt förhållningssätt mot den konsthistoria som redan skrivits. “När jag presenterade det här låtsas-forskar-ämnet tyckte alla att det var så mycket bättre, så jag övergav jag konstnärskolonin i Bayern fast jag hade hållit på med det i över ett år.” UT PÅ LANDET Under 1800-talet var det ett stort fenomen att konstnärer sökte sig ut på landet och det fanns mängder av koloniorter på den franska landsbygden. Det viktiga blev att hitta en ort som låg tillräckligt långt ifrån Paris för att undvika den turistiska känslan, samtidigt skulle det ligga på ett bekvämt pendlingsavstånd till Paris. Att just Grez blev en koloni var en konsekvens av att den stora konstnärskolonin i Barbizon i Fontainbleau-skogen blev för populär. “Det var mycket turister och byn började att bli moderniserad. Husen fick moderna tak, så de var inte så bra motiv längre. I skogen började det skapas riktiga vägar och det var mycket folk som sprang runt där.” I Grez, strax utanför Fontainbleauskogen, fanns dessutom vattnet. Floden som gick genom byn och hotellet låg exemplariskt i anslutning till vattnet med en vacker trädgård. Konstnärerna kunde ställa upp sina stafflier på bron och måla av floden. Det fanns också höga trädgårdsmurar, så det var lätt att hitta en avskild plats för att måla av nakenmodeller utan att bli störda. “Det är ju ofta så att det finns väldigt praktiska anledningar varför man väljer dessa platser. I litteraturen framställs det ofta som att konstnärerna direkt kände någon magisk atmosfär. Att det fanns något med platsen som gjorde den så pittoresk. Men ofta stämmer det inte, såna här platsmyter hittas ofta på lite senare. Egentligen är det väldigt praktiska saker som avgör.” Varför sökte sig då folk ut, bort från Paris? Alexandra berättar att detta började redan på slutet av 1700-talet, bland annat genom Rousseaus skrifter. Denna vurm befästes sedan under 1800-talet och framför allt under den senare delen. Industrialiseringen bidrog till att fler människor flyttade till städerna och städerna växte. De stora städerna uppfattades som smutsiga, ohälsosamma och rent av något onaturligt. Det blev en romantisering kring landsbygden och man började också få uppfattningen att befolkningen som levde på landsbygden hade bättre moral, medan de rika stadsborna kunde upplevas som dekadenta. Det blev populärt med målningar på bönder och den enkla landsortsbefolkningen och målningarna visades på salonger i Paris. “Det var ju bourgeoisin, de rika i Paris som köpte tavlorna. Och varför vill dom ha bönder på sina väggar? Det hade att göra med att man upplevde att de var moraliska människor och att de levde i harmoni med naturen.” Det fanns helt enkelt en marknad, de rika ville ha sina motiv och därför valde konstnärerna också att måla det. HUR PÅVERKADE DE VARANDRA När jag frågar om hur de influerade varandra berättar Alexandra att det finns delade meningar om detta. De som hävdar att de internationella konstnärerna inte umgicks baserar det främst på Strindbergs uttalande att de satt uppdelade vid matbordet, där landsmän satt med landsmän. Alexandra tror ändå att de behövde varandra för utbyte. “Det är väldigt svårt att säga att det inte fanns en social gemenskap, jag tycker inte riktigt det håller. Man kan inte flytta till franska landsbygden och tro att man blir en del av befolkningen där. För bönderna som bor där är man alltid udda och det ville man också gärna vara. Det finns berättelser om att de svenska konstnärerna och engelsmännen klädde sig väldigt udda. De ville ju inte anpassa sig till landsbygdslivet. De gick runt där i bara badbyxor och trätofflor. Vissa saker anammade man, trätofflorna hade bönderna också och de var praktiska när man fick stå och måla på lerig och fuktig grund i timmar, men till detta hade man konstiga badrockar eller roliga hattar eller sådant. Man ville sticka ut. Man var aldrig en del av befolkningen där. För att skapa en gruppkänsla är det viktigt att man har en antigrupp mot vilken man befäster sin egen grupp. De här konstnärerna befäste sin mera bohemiska konstnärsidentitet mot den enkla landsbygdsbefolkningen.” Och visst är det svårt att tro att de internationella konstnärerna inte umgicks, när det hölls gemensamma maskerader och danskvällar. Dessutom finns det exempelvis bevarad text om att Carl Larsson drack eggtoddy med amerikanerna. Huruvida de har påverkat varandra i sin konst är svårare att gå till botten med. ”Men om man läser vad de själva skrev, jobbade de ibland tillsammans, satt bredvid varandra i skogen och målade till exempel. Man kunde måla själv eller tillsammans, men när man kom hem till hotellet så kunde de ha utbyte av varandra. I Barbizon var detta nästan konventionaliserat, man ställde sina målningar ut med hotellmuren för att de skulle torka och efter maten drack man vermouth och pratade om målningarna som stod på tork. Vi vet inte om det hände i Grez, men nog visste de hur de andras motiv såg ut. Man visste vad de andra målade.” Alexandra beskriver att konstnärerna kunde diskutera olika tekniska tillvägagångssätt eller jämföra landskapen mellan länderna. Det finns också berättelser om hur det hjälpte varandra att sätta titel på sina verk.” EN MYTOLOGISERAD PLATS Att platsen sedan har blivit så mytologiserad kan handla om att de konstnärer som vistades i Grez också blev de stora konstnärerna i den svenska konsthistorien. Under 1800-talet började man skriva nationell konsthistoria, innan fanns det inte på samma sätt. Skapandet av konsthistorien var en del av det svenska nationsbygget. ”Man skapade en gemensam svensk identitet genom bl.a. en svensk historia och svensk litteratur och konst man kunde samlas kring. Man brukar inte känna samhörighet med andra svenskar bara för att man bor i ett land med samma gränser. Detta var något man under 1800-talet skapade väldigt aktivt. En del av detta var att skapa en svensk konsthistoria, och svenska motiv”. Den första betydelsefulla svenska konsthistorien skrevs av Georg Nordensvan som själv var konstnär och sedan blev skribent (korrespondent i Paris för svenska dagbladet). “Att han var konstnär legitimerade honom att skriva konstkritik, och detta gjorde honom då sedan legitimerad att skriva konsthistoria. Nu är det ju mer separerade grenar och det förväntas ett kritiskt perspektiv mot händelserna om man skriver konsthistoria. Den här historieframskrivningen hade nog inte gått igenom idag.” Georg Nordensvan skrev i princip fram sina vänner och beskrev deras förhållningssätt och konst som revolutionerande, främst när de blev opponenter mot akademin. Alexandra är tveksam hur revolutionerande de egentligen var. “Om man tittar på hur det var egentligen, så kanske det inte var så revolutionerande som det skrevs fram av konstnärerna själva och Nordensvan. De fick egentligen en bra utbildning på akademin som de tog med sig ut på kontinenten, resor som akademin också uppmuntrade. Vissa konstnärer fick ju till och med stipendier för att åka, så akademin var inte alls så reaktionär som det påstods i opponenternas berättelse. Nordensvan skrev fram berättelsen ganska dramatiskt och det blev ju den konsthistorien som gällde under stora delar av 1900-talet.” Opponenterna blev sedan Konstnärsförbundet samt viktiga svenska nationalmålare och då många av dem hade varit i Grez, blev också orten en viktig del av den svenska konsthistorien. Grez blev så viktig att hotellet där konstnärerna hade vistats sedan kom att ägas av en svensk stiftelse. I slutet av 80-talet hittade några Göteborgare det förfallna Hôtel Chevillon i Grez. De blev upprörda, det var ju tristl att inte fransmännen bevarade detta kulturarv. De bestämde sig att skapa en stiftelse som hade som ändamål att konservera detta hotell och fylla det med konstnärsliv igen. Eftersom det var till salu slog man till. Detta var en kostsam historia och man fick till och med Kungen att stötta upp. Det blev en nationell angelägenhet att bevara detta svenska kulturarv. Grez beskrivs som en utopi, jag tänker att det är den ultimata instragram-tillvaron och funderar på när jag kan åka dit. Bild: Wikimedia Commons Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Gala SCENKONSTGALAN 2015 Gala 2015 En vidunderlig hyllningsfest för alla som älskar scenkonst! Scenkonstgalan är en gala som vill hylla scenkonsten. Med blinkningar mot Oscarsgalan så låter vi indie-scenkonstscenen ta plats i strålkastarljuset på Stora Teatern. Vi blandar glittret med kabarékänsla, strassen med trasiga strumpbyxor och det svallande håret med pudriga peruker. Livemusik, uppträdanden, prisutdelning och massa med glamour och glitter. Vår gala har plats för allt. Välkommna till en kärleksafton helt i scenkonstens tecken! Artister Konferencier: Josefin Johansson Husband: Amina Hocine Mitra Hoop - Internationell artist och Sveriges enda Hula Hoop-dansare! Mitra Hoop kommer bjuda på LED-show och fartfylld koreografi. Spinn med duetten Doris & Lo - Spinn är Sveriges första integrerade danskompani bestående av professionella dansare med och utan funktionsnedsättningar. Till galan kommer de med dans- och maskteaterduetten Doris & Lo, ett samarbete med koreografen Tanja Eloranta. SUB_DERMA Göteborgs Indiekör Jury 2015 Anna Ostrowski Gorki Glaser-Müller Gustaf Jönsson Ibrahim Faal Catahrina Gallon Edwin Safari Andreas Luukinen Annette Prior Martin Eliasson Emma Axberg Daniéla Frykstrand Elmira Arikan Ellionor Johansson Pristagare genom tiderna ÅRETS MAGI Vi vill hylla dem som får oss att tappa tid och rum ⭐ Dissekering av ett snöfall, Norrbottensteater – 2019 ⭐ GöteborgsOperans Danskompani – 2017 ⭐ Dear Stage, PotatoPotato Scenkonst – 2016 ⭐ Rörelsen får aldrig rynkor, Elin Hermansson – 2015 ⭐ I remember, Art of spectra – 2014 ÅRETS SPOT ON Vi vill hylla dem som sätter fingret rätt ner i samtiden ⭐ Mödrars manifest, Konstgruppen Ful – 2019 ⭐ Zebrafinken, Carlos Romero Cruz / Riksteatern – 2017 ⭐ Frökenmaskinerna #1 & #2 , Kastratet – 2016 ⭐ Unveil, Die Bühne – 2015 ⭐ Cargo, Angereds Teater och Circus Debre Berhan – 2014 ÅRETS KATHARSIS ” Vi vill hylla känslostormar som förlöser ” ⭐ Labyrint, Malmö Stadsteater – 2019 ⭐ Hamlet, Folkteatern Göteborg – 2017 ⭐ Möta hösten tillsammans?, Anna Vnuk och KLASSEN – 2016 ⭐ Constellations, GEST-Gothenburg English Studio Theatre – 2015 ⭐ Våroffer, Jeanette Langert – 2014 ÅRETS BROTT ” Vi vill hylla dem som brottar ner normen ” ⭐ Fem musor, PotatoPotato – 2019 ⭐ Killarna, Ögonblicksteatern – 2017 ⭐ JUCK -2016 ⭐ Mens, Teater Tamauer – 2015 ⭐ Röst: in concert, Göteborgs Stadsmission, Folkteatern och Unga Folkteatern – 2014 ÅRETS SINNESORGASM ” Vi vill hylla dem som får våra känselspröt att explodera ” ⭐ Skirtpower, danskompaniet Spinn – 2019 ⭐ Mormor, Mamma, Syster och Jag – Från Andra Sidan Heder, Art Arnehed – 2017 ⭐ Dear Humans, Dansstationens Turnékompani & Mari Carrasco – 2016 ⭐ M M M – Mat, Mata, Matas, MOLD – 2015 ⭐ Att begära tre systrar, Göteborgs Stadsteater – 2014 PUBLIKENS RÖST (DELADES UT 2017 & 2019) ⭐ Bernardas hus, Teater Norra – 2019 ⭐ Lost in Translation, International Theater Stockholm – 2017 ÅRETS SLOWFOOD ” Vi vill hylla näringsrika långkok som får oss att växa som människor ” ⭐ Lule Stassteater – 2019 ⭐ Lilith Performance Studio – 2017 ⭐ Mörkrädd, Masthuggsteatern – 2016 ⭐ A Particular Act Of Survival, Ami Skånberg Dahlstedt – 2015 ⭐ Johanna Larsson, för 2556 dagar på Backa Teater, Utanför boxen Masthuggsteatern – 2014 ÅRETS POLITISKA ” Vi vill hylla dem som ger behövliga käftsmällar ” ⭐ Carolina Frände, för Krilon och The Laramie project – 2019 ⭐ Svaret, Kulturhuset Stadsteatern Vällingby – 2017 ⭐ Revolution Poetry – 2016 ⭐ Troll i utkanten av samhället, Regionteater Väst – 2015 ⭐ Djävla Nuläge, Borås Stadsteater – 2014 ÅRETS FORMFÖRNYARE ” Vi vill hylla nya tankar om rum och nya rum för tankar ” ⭐ The most human, Robin Jonsson – 2019 ⭐ En annan värld, Malmö Stadsteater – 2017 ⭐ Våld och pedagogik – 2016 ⭐ Stand up yours – 2015 ⭐ Palmarum – 2014 ÅRETS EXTRAORDINÄRA INSATS (DELADES UT 2014) “Vi vill hylla dem som går i spjutspetsen” ⭐ Haroon Natan – 2014 ÅRETS HEDERSPRIS ⭐ Martha Vestin – 2019 ⭐ Josette Bushell-Mingo – 2017 ⭐ Ulla Kassius – 2016 ⭐ Henric Holmberg – 2015 ⭐ Rubicon – 2014 Tillgänglighet: Rullstolsramp/hiss från vestibulen till parkettvåning. Rullstolsplatser på rader 9,10 och 11 på parkett. En ledsagare går med gratis. Rullstolsplats bokas via Stora Teaterns biljettkontor eller via mail: biljett@storateatern.se Hiss finns från vestibulen till Kristallfoajén och första balkong (denna lösning är bra för de med nedsatt rörelseförmåga). För besökare med nedsatt syn rekommenderas platser på parkett från rad 5. Stor toalett nås med hiss från vestibulen och Kristallfoajén. För övriga frågor om tillgänglighet, kontakta Stora Teaterns biljettkontor. Arrangemanget görs med stöd av: Arvsfonden, Näringslivsgruppen, Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen, MoKS, MoKS Väst, Sensus och KulturUngdom.

Teater RÖRELSEN PÅ INKONST Teater 2024 Ett filosofiskt spiondrama om viljan att göra skillnad inspirerat av den politiska filosofen Hannah Arendt spelas i Malmö på Inkonst den 18 september. Hon har kommit hit för att vänta på någon. Kanske har han trenchcoat, det är irrelevant. Vad har hon gjort sig skyldig till? Hon har definitivt agerat, hon får det att röra på sig. Går det egentligen att klandra henne? Hon gjorde ju i alla fall någonting. Vi slungas ner i en brant spiral mot det oundvikliga slutet, en väg kantad av hemliga uppdrag, peruker, otaliga värvningar och osanningar. Med inspiration av den politiska filosofen Hannah Arendt, spionberättelser och objektsteater har Teater Nu skapat en föreställning där godhet, lycka och arbete sätts under förstoringsglaset. “Vad jag föreslår är mycket enkelt, nämligen varken mer eller mindre än att vi ska tänka efter vad vi faktiskt gör när vi verksamma.” – Hannah Arendt Arendt avkräver oss handling och att vi tar ansvar för våra handlingar, trots att vi inte kan förutspå dess konsekvenser. Där även handlingens kvalité är av vikt och inte endast målet. Vad är det vi gör när vi agerar och vad får det för konsekvenser? CRED Manus och regi: Matilda Klamas Skådespelare: Ronja Svedmark Dramaturg och producent: Sara Östebro Ljus och ljud: Viktoria Ottosson Foto: Jesper Johansson DÖRRAR: 18.30 PÅ SCEN: 19.00 LÄNGD: 2 H inklusive paus KÖP BILJETT

Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. < Back MED HORISONTEN SOM KULISS Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. “KANSKE KAN MINA NYA ERFARENHETER TREVANDE SKAPA EN FRAMTID MED EN LIKNANDE FESTIVAL I SVERIGE.” MAJA BJÖRKQUIST HAR BESÖKT OEROL, EN NEDERLÄNDSK FESTIVAL FÖR PLATSSPECIFIK KONST. Jag sitter på en strandbar blöt, matt och vindbiten. Jag har just byggt mängder med sandtorn på stranden tillsammans med andra besökare och konstnärer. Sandtornen kommer agera scenografi till föreställningen Uniforme Remain som jag ska se om ett par timmar. Det gemensamma byggandet öppnade upp för samtal både med andra besökare och med konstnärerna bakom verket. Att skapa något tillsammans fick mig att känna mig behövd. Mötet i det offentliga rummet blir mer avslappnat och prestigelöst än det i scenrummets salong. Jag blir nyfiken på vad det är som pågår, blir sugen på att få veta mer, vara med. Jag får vara mer än endast konsument. Att utföra en handling ger mig frihet, jag slipper tänka så mycket och får istället uppleva och lära känna verket med min kropp. Det finns ingen som vill ge mig ett budskap eller lära mig något, det finns någon som vill dela en erfarenhet tillsammans med mig. Restaurangen jag sitter på blir snart överfull och ett par slår sig ner vid mitt bord. Vi börjar prata om olika föreställningar vi sett under de senaste dagarna på scenkonstfestivalen Oerol på den nederländska ön Terschelling. Jag delar med mig av mina upplevelser av att ströva fram längs en stig till en glänta i skogen för att lyssna på Bedtime Stories. Hur museivandringen The end of Nature i dynerna fick mig att uppleva naturen som något unikt och skört jag inte får röra. I utbyte får jag tips om att besöka Signaal bij Schemerdonker, en kilometerlång vandringsopera på stranden som samverkar med havet och vinden. Och att jag verkligen borde se föreställningen Billy the Kid – a post-truth concert in court, ett undersökande om varför vi ständigt skapar och återskapar hjälten, legenden, den vita mannen. Efter de många tipsen får jag skörda frukterna av mitt hårda sandtornsbyggande. Och visst blir det fysiskt för mig när de under föreställningen förstör det vi byggt tillsammans under dagen. Vårt kollektiva projekt raseras på en halvtimme där på stranden med havet och horisonten som kuliss samtidigt som jag känner blåsorna bränna i mina händer. Efter föreställningen trängs jag på cykelbanan med alla andra besökare. Jag överhörde till och med någon säga att de var tvungna att lämna bilen hemma eftersom det inte var möjligt att köra ut på grund av den ändlösa strömmen av cyklister. Jag cyklar genom vacker natur till ett av festivalområdena för att umgås, dricka och äta något. De vackra festivaltälten som agerar barer och dansgolv är spektakulära och höjer trivselfaktorn. Dansgolvet levererar 90-tals musik och jag funderar på om det är den perfekta musiken för en åldersblandad grupp. Jag kan alla låtar för att jag var liten på 90-talet, alla ungdomar kan låtarna för att det är populärt just nu och föräldrar till 80-talister känner igen låtarna. Jag dansar en stund innan jag trött, väderbiten och inspirerad, cyklar till min camping och går och lägger mig i mitt tält. När jag vaknar den sista festivaldagen kan jag inte förstå att jag har varit här i tio dagar, det känns som tre, trots alla nya intryck. Som tur är har jag en biljett till en audiowalk innan jag ska åka hem, Reverse av Johannes Bellinkx. Den 75 minuter långa baklängespromenaden går genom strand, dyner och stad. Verket ger mig en chans att blicka ut över historien och trevande röra mig baklänges mot en okänd framtid. Människorna runt om kring mig tar hänsyn, ler och tittar på mig där jag osäkert och långsamt tar mig fram (eller bak) längs med stigar, vägar och trottoarer. Vi pratar inte, men vi tittar på varandra, liksom i samförstånd. De blir en del av verket eftersom de omedvetet är statister i det. Jag rör mig bort från dem men mötet kommer finnas kvar som en del av min livshistoria, kunskapsbank och erfarenheter. I nästa sekund trampar min trevande fot i hundbajs och jag tänker att den okända framtiden kanske mest har skit att erbjuda. Men snart har framtiden blivit dåtid och den obehagliga upplevelsen bortglömd. På båten tillbaka till fastlandet med Reverse färskt i minnet blickar jag ut över Nordsjön och ser Terschelling långsamt bli mindre och mindre och funderar över det som varit och framtiden som finns bakom mig. Jag önskar att jag mött en liknande festival under min uppväxt, som en introduktion till både festival och scenkonst för småstadsungdomen Maja. Kanske kan mina nya erfarenheter trevande skapa en framtid med en liknande festival i Sverige. Säg till om du vill vara med. OEROL Oerol är en nederländsk festival, som verkar för platsspecifik scenkonst, belägen på ön Terschelling som ligger i mitten av det Unesco skyddade Vadehavet. Oerol för samman nyskapande konstnärer med en bred publik och strävar efter att undersöka och utforska kultur och natur. På programmet fanns i år 36 scenkonstföreställningar att uppleva och utöver det 16 expeditioner (en slags utställningar i naturen) samt gatuteater, konserter och mindre evenemang. Nästa festival äger rum 14-23 juni 2019. Omslagsbild: Strijbos & Van Rijswijk, Signaal bij Schemerdonker. Foto: Nichon Glerum Skriven av: Maja Björkquist Previous Next

Teater HOW / HUR? Teater 2025 How / Hur? är en annorlunda självhjälpspjäs, där vi genom absurda och ibland humoristiska uppgifter undersöker de små strävandena som tros ge kontroll – och undrar vad som händer när inget riktigt går som tänkt. Hur gör man det bästa kaffet på morgonen? Hur får man egentligen en god natts sömn? Hur undviker man att cellerna sväller? Hur angör man en brygga? Skulle du vilja ha en knapp för att trycka på autopiloten? En föreställning om alla de uppgifter vi gör för att få livet att fungera – och glipan mellan dem. Föreställningen presenteras i samarbete med festivalen Rabbit/Duck CRED Skådespelare: Matilda Bördin Regi och manus: Matilda Klamas FÖRESTÄLLNINGEN SPELADES EXKLUSIVT DEN 3 OKTOBER DÖRRARNA TILL FESTIVALEN ÖPPNAR: 17.00

Vi skvallrar om scenskolemyter, tänker på folk som lyfter glömda kvinnor, stänger in oss i Fritzls källare i tre och en halv timma samt älskar när vi får se gasmasker på scen. < Back AVSNITT 28 – TRISTESS OCH HELVETE! Vi skvallrar om scenskolemyter, tänker på folk som lyfter glömda kvinnor, stänger in oss i Fritzls källare i tre och en halv timma samt älskar när vi får se gasmasker på scen. Previous Next AVSNITT 28 – TRISTESS OCH HELVETE! Artist Name 00:00 / 57:58

Intervju med Sara Arrhusius om rum för ofärdig text och hur man kan möjliggöra för framtidens svenska dramatiker. < Back FOKUS INSTÄLLT PÅ NYSKRIVEN DRAMATIK Intervju med Sara Arrhusius om rum för ofärdig text och hur man kan möjliggöra för framtidens svenska dramatiker. DRAMALABBET SÄTTER DEN NYA DRAMATIKEN I CENTRUM – NÅGOT SOM FICK MINNA KARLSSON ATT KONTAKTA SARA ARRHUSIUS FÖR ATT PRATA OM RUM FÖR OFÄRDIG TEXT OCH HUR MAN KAN MÖJLIGGÖRA FÖR FRAMTIDENS SVENSKA DRAMATIKER.Dramalabbet är en mobil scen och ett öppet dramaturgiat i Stockholm, unik för sitt fokus på ny svensk dramatik. Där arbetar Sara Arrhusius som en av sju dramaturger. Sedan starten 1998 har Dramalabbet haft 70 urpremiärer, den allra senaste är Katten av Erika Lindahl – en magisk- realistisk pjäs om ett bostadskollektiv som spårar ur. Sara delar med sig till Scenkonstguiden om sina tankar om rum för ofärdig text och hur man kan möjliggöra för framtidens svenska dramatiker. Sara Arrhusius beskriver Dramalabbets dramaturgiat som ett gäng eldsjälar som brinner för ny dramatik, utanför konventionen. Dramaturgiatet utgör en viktig plantskola för dramatiker, eftersom de är en av få dramaturgiat i Sverige, om inte det enda, som tar oetablerade dramatiker på allvar och erbjuder dem stöttning i skrivprocessen. Dramaturgiatet läser alla manus de får in, och får en bra känsla för vad som skrivs just nu i Sverige – vilket enligt Sara är en salig blandning av höger och vänster, högt och lågt, absurt, komik och politik: “Roligast är att få in manus som fortfarande är i process, som vi kan ringa in och utveckla tillsammans med dramatikern.” Förutom att ge respons på manus väljer dramaturgiatet även ut texter till readingserien Färskpressat, där nyskriven dramatik får utvecklas i möte med skådespelare och publik. Mötesplatser för ofärdig text är något Sara efterfrågar mer av. Textsamtal och respons är enligt henne svårt att få tillgång till utanför en utbildningskontext: “Där är folkhögskolorna och utbildningarna i kreativt skrivande jätteviktiga.” Dessa skolor utgör enligt Sara ett viktigt trappsteg för skrivande människor, men hon menar att tröskeln kan kännas hög: “Jag kommer ihåg när jag var tjugofyra och blev helt överlycklig när jag hade kommit in på Biskops-Arnö, det är så svårt att komma in.” Sara önskar att det startades fler öppna organisationer som Dramalabbet, som tar emot text och erbjuder ett tryggt rum för feedback och bollande av idéer. Utan rum för respons är det enligt Sara lätt att gapet blir för stort mellan att sitta ensam i sin skrivkammare och att våga skicka in ett manus till en institution: “Får man feedback då, eller har man sabbat hela sin yrkeskarriär om man skicker in något som är skit? Det finns en rädsla att blotta sig för tidigt.” För Sara dröjde det tjugofem år, och erfarenheten av en skrivarlinje, innan hon insåg hur omfattande en manusprocess är. Därför ser hon ett behov av att öka medvetenheten om dramatiskt skrivande hos yngre, särskilt eftersom hon anser att manusförfattare är ett växande yrke. “Att introducera dramatiskt skrivande redan på högstadiet eller ännu tidigare vore fantastiskt.” Samtidigt behöver institutioner som Dramaten och de konstnärliga högskolorna tänka mer på att sprida kunskap om branschen, anser Sara. För henne har scenkonsten alltid känts svår och oåtkomlig: – Om man inte kommer från en familj som har ett visst kulturellt kapital så är det svårt att förstå sig på kultursektorn och de olika yrkesroller som existerar där – vad gör en dramatiker? Det finns en grundläggande luddighet över vad kultur är, hur det skapas och vilken profession som ligger bakom. Av institutionerna efterfrågar Sara även fler diskussioner om rekrytering och om hur institutionerna själva kan möjliggöra för en större mångfald och representation – vilket enligt Sara behövs för att få in fler perspektiv och mer kunskap i branschen. Dramalabbets egen diskussion om att möjliggöra för en ökad mångfald av röster har resulterat i deras Satellit-verksamhet. Den tar formen av sommarkurser i dramatiskt berättande och teater, som sker i samarbete med kulturaktörer och skrivande personer i Stockholms ytterområden – bland annat i Kista och Jordbro. Under tre veckor får gymnasieungdomar möjlighet att prova och experimentera sig fram till en text som sedan framförs framför publik. Dramalabbet hjälper på så sätt till att avmystifiera scenkonsten, och dela med sig av verktyg för fortsatt skapande på egen hand. Innan Sara blev en del av Dramalabbet levde hon några år i Mumbai i Indien. Där kom hon att upptäcka ett annat rum för skrivande – öppna poesi-kvällar – där hela kvarter samlas och delar med sig av sina dikter i en varm och opretentiös stämning: “Man samlas en afton och så delar man. Det inspirerades jag jättemycket av.” Sara berättar även att det i Indien finns en lång tradition av muntligt berättande, och att mycket text skrivs just för att framföras. Texterna talar direkt till åhörarna, och får direkt respons. De öppna poesi-kvällarna är något som Sara gärna skulle se i Sverige också. “Det vore så fantastiskt att skapa såna tillfällen.” Omslagsbild: Pressbild Katten. Skriven av: Minna Karlsson Previous Next