Projekt BUSSRESOR MED GIBCA EXTENDED Projekt 2023 Välkommen på ett häpnadsväckande äventyr genom möjliga framtider! Kliv ombord på vår rullande farkost och gör dig beredd på att navigera genom tid, rum, framtider och alternativa världar. Lördag 23 september 11.00-18.00 Första rymdresan - en busstur genom möjliga framtider Ulricehamn - Finnekumla - Bollebygd - Ulricehamn Vi reser genom Finnekumla – Hos Finnekumla Dans & Konstscen tar vi del av performancekonsert med Tiny Festival Producers + Iryna Novikova aka Insomnia_taxxi. De spelar The Answering Machine . En konsertläsning i samarbete med Ukrainska kulturarbetare i exil. Vi träffar Linnea M.F Larsson, konstresidens med projektet Vapenvård , där M.F Larsson arbetar med ull. Bollebygd – Boy konsthall och Boys boys boys , Bollebygds första "nattklubb". När skymningen sveper in över Bollebygd öppnas dörrarna till Boys boys boys , en drömsk tillflyktsort där virriga hjärnor och trötta fötter kan släppa taget om verkligheten och färdas bort över upplevelsehorisonten. Längs vägen: Samtal, underhållning, guidad tur, lunch. Boka plats: infodisk@ulricehamn.se Uppsamling vid Rådhuset i Ulricehamn. Lördag 7 oktober 12.45 – 20.45 Andra rymdresan – en busstur genom möjliga framtider Göteborg – Skene – Uddebo – Finnekumla – Bollebygd – Göteborg Vi reser genom Skene – Konstnärsgrupperna MASU och DOMA presenterar gemensamt utställningen Minnen om framtiden . Här utforskas en plats i skogen och dess olika lager av möjliga materiella minnen. Uddebo – Vi kikar in en utställning om Drömfabriken 2022 och 2023. Upplagorna har curerats tematiskt utifrån “ naturfärgning” (2022) och “ fläckar och hål / lappa och laga” (2023). Finnekumla – Hos Finnekumla Dans & Konstscen tar vi del av installationen Dån (Benedikte Esperi & Jesper Cederholm) som utforskar dån som kraft och hur det inverkar på förmågan att navigera genom rum och tid. Här kan vi även ta del av verket Vapenvård (mode II) (Linnéa M.F. Larsson) som ställer frågor om självförsörjning, industri, våld, skydd, kris och gemenskap. Bollebygd – Sista stoppet blir Boy konsthall och Boys boys boys , Bollebygds första "nattklubb". När skymningen sveper in över Bollebygd öppnas dörrarna till Boys boys boys , en drömsk tillflyktsort där virriga hjärnor och trötta fötter kan släppa taget om verkligheten och färdas bort över upplevelsehorisonten. Här finns även tid för mat och efterhäng innan hemresa. Längs vägen: Samtal, underhållning, guidad tur, förfriskningar. Avresa: 12.45 från Stora Teatern, Göteborg Förbokning krävs. Resan är gratis, mat och dryck finns att köpa längs vägen. FULLBOKAT!

Äntligen har vi avsnitt 16 här och vi hör varandra!! Är det inte fantastiskt? :) Vi pratar om nyrika svenskar, performancekläder, vapenfabriker och avslutar Asienresan med ännu ett jippo plus såklart en hel del annat. < Back AVSNITT 16 – HAR DU EN TUSENLAPP KLISTRAD I PANNAN? Äntligen har vi avsnitt 16 här och vi hör varandra!! Är det inte fantastiskt? :) Vi pratar om nyrika svenskar, performancekläder, vapenfabriker och avslutar Asienresan med ännu ett jippo plus såklart en hel del annat. Previous Next AVSNITT 16 – HAR DU EN TUSENLAPP KLISTRAD I PANNAN? Artist Name 00:00 / 43:43

Teater GÄSTSPEL: THE MOUSETRAP STORY Teater 2026 For English scroll down Teater Nu bjuder in Teatar Mladih Mišolovka, en ungdomsdriven teatergrupp baserad i Novi Sad, Serbien, till Crossing Stages med föreställningen The Mousetrap Story som spelas 13 maj på scen 46. Föreställningen The Mousetrap Story lyfter personliga erfarenheter av hur det är att vara ung och särskilt hur det är att vara en ung konstnär i Serbien idag. Föreställningen blandar skuggteater, dans och improvisation. På scenen ser vi Petra Protić, Emilija Vasović och Vasilije Zečević. Föreställningen är regisserad av Ibro Sakić. “Med föreställningen vill vi, genom personliga berättelser om brist på rum, tid och värdiga villkor, teckna en större bild av hur det är att vara ung konstnär i Serbien.” – Petra Protić, Teatar Mladih Mišolovka The Mousetrap Story är skapad genom en kollektiv process som involverar skådespelare, en dramatiker, en teaterpedagog och en regissör. Föreställningen har en dokumentär ton och berättar historien om en småskalig, oberoende teater för barn och unga i Serbien. Det är en kärlekshistoria till konsten, till andra och till livet självt. I sin kärna handlar den om att finna sig själv genom konsten och att vägra ge upp trots livets svårigheter och de roller som tilldelas oss. The Mousetrap Story hade sin urpremiär i Jesi, Italien, där den samproducerades av Fondazione Pergolesi Spontini och Teatar Mladih Mišolovka inom ramen för projektet TESTART, med medfinansiering från Kreativa Europa. Teater Nu är mycket glada över att få stå värd för den svenska premiären i Göteborg och riktar ett varmt tack till projektet TESTART och koordinatorn Consorzio Marche Spettacolo för att ha möjliggjort detta. Spelas: 13 maj kl 18 Plats: Scen 46, Fiskhamnsgatan 43, Göteborg Fri entré men bokning krävs till respektive föreställning Boka biljett Längd: 45 min Språk: Serbiska med engelska undertexter Läs mer om hela festivalen: Crossing Stages! ENG: THE MOUSETRAP STORY Teater Nu invites Teatar Mladih Mišolovka, a youth-driven theatre group founded and based in Novi Sad, Serbia. The performance The Mousetrap Story highlights personal experiences of what it means to be young, and especially what it means to be a young artist in Serbia today. Blending shadow theatre, dance, and improvisation, the piece features Petra Protić, Emilija Vasović, and Vasilije Zečević on stage, and is directed by Ibro Sakić. “With this performance, we want to use personal stories about the lack of space, time, and dignified working conditions to paint a broader picture of what it means to be a young artist in Serbia.” – Petra Protić, Teatar Mladih Mišolovka Created through a collective dramaturgical process involving actors, a playwright, a theatre educator, and a director, The Mousetrap Story carries a documentary tone and tells the story of the birth of a small independent theatre for children and young people in Serbia. It is a love story—for art, for others, and for life itself. At its core, it is about finding oneself through art and refusing to give up despite the hardships life brings and the roles it imposes. The Mousetrap Story had its world premiere in Jesi, Italy, where it was co-produced by Fondazione Pergolesi Spontini and Teatar Mladih Mišolovka as part of the project TESTART, co-financed by Creative Europe. Teater Nu is delighted to host the Swedish premiere in Gothenburg and extends its gratitude to the TESTART project and the coordinator Consorzio Marche Spettacolo for making this possible. Performed: May 13 at 6 PM Location: Scen 46, Fiskhamnsgatan 43, 414 58 Gothenburg Duration: 45 minutes Language: Serbian with english subtitles Get your ticket Read more about the Crossing Stages Festival here. Links to Teatar Mladih Mišolovka: https://www.facebook.com/teatarmladihmisolovka?locale=sr_RS https://www.instagram.com/teatarmladihmisolovka/

Pressbilder och presstext finns till våra aktuella händelser. Ta också del av recensioner och artiklar kring Teater Nus repertoar och Boy konsthalls utställningar. Pressinformation och bilder Presskontakt Sara Östebro sara@teaternu.se ARTIKLAR OCH RECENSIONER Amy gör smuts till konst: ”En motståndskraft” Artikel om utställningen med Amy Rondahl, Annonsmarkna'n 2026. Måleriet fick Alex att hitta hem Artikel om utställningen med Alex Gullberg, Annonsmarkna'n 2025. Snillrikt Konstnär inspireras av vetenskap och det ockulta Recension av utställning med Evelina Dovsten. Borås Tidning, 2024. Skulptur hos Boy - en del av biennalen Craft Days Artikel i Borås Tidning om utställningen med Göran Kling. 2024 Kärlek i migrationens namn – gripande poesi i Boy konsthall Artikel kring utställningen "Deras hår glänste i solen" med Alva Qi Törnqvist. Annonsmarkna'n, 2024. Gallerister prisas för att ha satt Bollebygd på den kulturella kartan Artikel kring årets kulturstipendiater i Bollebygds kommun, Annonsmarkna'n 2023. Betraktelsebilder att sjunka in i Recension av utställningen "A Flock of Planets" med konstnären Marianne Vlaschits, Borås Tidning 2023 Från extremist till queerperson – nu omfamnar Mamdouh livet Artikel kring utställning i samarbete med KulturUngdom, Annonsmarkna'n 2023 Recension Rörelsen i Göteborgs Posten Det är genomtänkt, noggrant regisserat och spelat med finess. Teater Nu visar att teatern lever i omsorgen om detaljerna, skriver Mikaela Blomqvist. Ronja Svedmark imponerar i premiären av ”Rörelsen” i Bollebygd Recension av föreställningen Rörelsen i Borås Tidning, 2023. Mycket puls när spioner intog La Familia Artikel kring föreställningen Rörelsen, Annonsmarkna'n 2023 Han vill få oss att se magin Artikel kring utställningen ”Små Saker Som Håller Ondskan Borta” med John Salquist, Annonsmarkna'n 2022 Med kärlek till naturen – här blir hår och regnvatten konst Artikel kring utställning med residenskonstnären Beatrice Alvestad Lopez, Annonsmarkna'n 2022. Teater Nu gör scenkonst på Ålgården Artikel i Borås Tidning i samband med föreställningen Ett eget rum // Apartment 2021. I leran möter historien framtiden Artikel kring utställning i samband med GIBCA extended i Annonsmarkna'n 2021. Här möter konsten vetenskapen Artikel kring utställning under GIBCA extended 2021, Annonsmarkna'n. PRESSRÖSTER RÖRELSEN 2023 Borås Tidning ”En teaterupplevelse man inte bör missa om man är det minsta intresserad av scenkonst” Läs recensionen Göteborgs Posten ”Teater Nu visar att teatern lever i omsorgen av detaljerna” Läs recensionen Annonsmarknad Intervju och reportage från premiären Läs här

Sara Axelsson har träffat den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom och gruppen bakom föreställningen En Oförglömlig Historia. < Back STOLT HISTORIA SOM SKAPAR FÖRÄNDRING Sara Axelsson har träffat den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom och gruppen bakom föreställningen En Oförglömlig Historia. “VI VILLE VISA KAMPEN”. SARA AXELSSON HAR TRÄFFAT DEN ROMSKA KVINNOFÖRENINGEN TRAJOSKO DROM OCH GRUPPEN BAKOM FÖRESTÄLLNINGEN EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. I november förra året såg jag föreställningen En Oförglömlig Historia på Stora Teatern i Göteborg. Föreställningen gjordes av Trajosko Drom, en romsk kvinnoförening baserad i Göteborg som jobbar med romers rättigheter. Det är också vad deras föreställning handlar om; romers rättigheter, liv och historia – både i Sverige men också på andra ställen i världen. Det är dans, det är sång, det är sorg, kamp, stolthet och glädje i en salig blandning. Livshistorier koncentrerat i en två timmars föreställning. Det är en historia både för de som levt den, men också för de som inte vet vad det innebär att vara rom idag. Jag blev nyfiken på vad kommer hända härnäst för Trajosko Drom och föreställningen, så jag stämde träff med Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Nina Trollvige, Linda Turilow från Trajsko Drom för att få höra mer. Vad gör de annars, när de inte producerar teater? Silvia: Vi får besök från romer som behöver hjälp med att skriva CV eller hjälp med myndighetspapper, följer med till läkaren, hjälper dem med att översätta något som de inte förstår. Vi har ju ett öppet kontor här så att de kan komma och få den här hjälpen. Och sen har vi ju en massa andra projekt där vi jobbar med unga tjejer, unga kvinnor – och med rättighetsfrågor, med hälsa. Så det är ju jättebrett. Föreställningen var bara en bit av det vi gör! Linda: En liten del av kakan. Ett liten del, men som tog mycket tid! Nina: Ja, och jag har skrivit en skuggrapport till Europakommissionen – i ett uppdrag från dem att skriva om romsk inkludering i Sverige. Hur det är ur det romska perspektivet i civilsamhället. Så det är verkligen högt och lågt, blandat. Det är väldigt mycket att göra, men det har varit ett stort tryck och en stor efterfrågan på oss – så att du lyckades haffa oss här nu… Silvia berättar att de till en början var osäkra på om de hade tid till att satsa på föreställningen, om de skulle kunna driva ett så stort projekt samtidigt som att alla andra delar av verksamheten skulle fortsätta. “För min del kan vi producera mer!” tillägger Linda, och det verkar som att alla är lika nöjda med att de tog beslutet att satsa. Silvia: Det blev mer personligt än vad vi trodde. Anna Ulén (regissör, reds. anm.) sa “berätta på ditt sätt, gör det på ditt sätt så att det blir naturligt”. När vi såg att det kändes naturligt och de kände sig hemma – på det sättet som de talade och agerade, då blev det “wow!” det blev liksom bättre. Föreställningen blev ännu bättre. Linda: Anna är en mycket trevlig person att samarbeta med och hon är verkligen ett proffs på alla sätt. Och hon har tålamod, hon har verkligen tålamod! Anna är bra på att jobba med deltagande processer och är engagerad i mänskliga rättigheter. Det är hon som trott på detta och stöttat hela tiden. Som sagt “jo, men vi kan göra det själva”, utifrån våra egna berättelser och utveckla det. Manuset har ju utvecklats under tidens gång och det är hon som stöttat och trott på idén. Hon har ju varit en stor del av alltihop. Berättelserna och det konstnärliga. HUR BÖRJADE ARBETET MED FÖRESTÄLLNINGEN? Silvia: Första året jobbade vi mycket med romska ungdomar i förorter i Göteborg. Unga tjejer och killar – där vi hade mycket träffar och vi pratade om den romska kulturen. För vi har ju ingenting nedskrivet. Och de unga tjejerna och killarna intervjuade folk, de intervjuade äldre romer, för att kunna bevara historierna och få det nedskrivet. Vi gick med dem på studiebesök till bland annat operan, och de fick prova på att stå på scen själva. De fick känna av den här teaterbiten, för många har ju inte det. Det är inget vi har som självklart, att man går på teater med familjen, eller att man går till operan. Det händer inte! Så det kanske kommer börja hända nu, efter den här föreställningen. Det här har ju varit jätteintressant. Nina: Projektet började som en del av Kreativa Platser (ett kulturprojekt via Kulturrådet, reds. anm.) och det var ju inte bara vara målinriktat mot föreställningen, då visste vi inte hur det skulle te sig, och vilka som skulle vara med på scen till exempel, vilka berättelser som skulle komma med och hur. DET SOM JAG TYCKER ÄR FINT MED ER FÖRESTÄLLNING ÄR ATT NI BÅDE LYFTER UPP DET TUNGA MEN OCKSÅ DET FINA OCH ATT NI LYFTER UPP EN STOLTHET. Linda: Det var det jag ville att vi skulle visa, så att det kommer fram. Nina: Ja, vi ville inte bara lyfta upp det tunga. Vi ville lyfta upp överlevnadsstyrkan. Det ville vi göra rent konstnärligt, att vi alla är där, att vi har den här gemenskapen. Ville visa kampen. Hur saker missförstås som egna val, som kanske egentligen, att man inte har fått lov att vara bofast, så man har fått bo i tält, med tält och vagn. Och sen kanske husvagn. Att visa det. Silvia: Men vi vill ha fram det här, att vi är stolta. Att vi kan få vara stolta för att vi är romer. För att vi ska få älska vår kultur, och att vi älskar vår kultur. Och vi ville visa det på scen. Det är viktigt för oss och vi gillar att vara romer och vi trivs med varandra. Det är utåt vi måste dölja det, det romska. Vi är jättestolta och vi ville visa det på scenen. I ER PROGRAMSERIE (FEM KVINNOR, SVTPLAY) SÅ VAR DET NÅGON SOM SA ATT DET PRATAS MYCKET OM ROMER, MEN ATT NI INTE FÅR PRATA SJÄLVA. DET ÄR NÅGOT JAG SJÄLV TYCKER STÄMMER, FÖR DET HÄR ÄR FÖRSTA GÅNGEN SOM JAG KÄNNER ATT JAG HAR FÅTT HÖRA ROMSKA BERÄTTELSER FRÅN ROMER SJÄLVA. OCH DET KÄNDES VIKTIGT. SAMMA SAK UPPLEVDE JAG NÄR JAG SÅG EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. DET BLIR EN HELT ANNAN BILD NÄR DEN PRESENTERAS INIFRÅN ETT ROMSKT PERSPEKTIV – ÄN UTIFRÅN. Silvia: Exakt, för det är alltid någon annan som har berättat vår historia. Det är någon som har sagt: Ja, men jag kan om romer och jag vet hur dom är, och jag vet vad dom vill ha och vad dom behöver. Och i det har vi känt att “nej, vi vill berätta vår egen historia – så som det egentligen är och hur vi känner”. Nina: Det var många romer som var där som kände “ja, men det här är min vardag”. Till exempel i en scen som vi hade med som utspelar sig på Arbetsförmedlingen. Att man får se i en scen det man upplever är fel, att det inte ska vara sådär. Det var många som sa det “jag får se mitt liv!”. Silvia: Men för många romer var det första gången som de var och såg någonting, alltså, en teater, en föreställning. Det var första gången. Folk har aldrig varit inne på Storan. Det är helt ny värld som öppnas för dem. OM MAN SOM UTOMSTÅENDE VILL STÖTTA ERT ARBETE ELLER STÖTTA ROMERS RÄTTIGHETER, HUR KAN MAN ENGAGERA SIG DÅ? Linda: Om man bara är en vanlig person så tänker jag såhär: På grund av vår historia och sånt där så har vi ett rykte, och det ligger inristat i människor. Så folk som var och såg föreställningen kanske fått en annan syn. Det är ju det, att på något sätt förändra den här synen. Nina: Förståelsen. Linda: Ja, förståelsen! För det är ju mycket missförstånd. Till exempel att “romer dom ljuger, dom stjäl”. För att det kanske förr i tiden var några kvinnor som stal två höns? Men varför gjorde de det? För att de hade fem barn hemma som är utan mat – utan boende. Det var för att överleva. Men, det är ingen som säger att det var därför de tog de här två hönsen. Att det var för att mata sina barn – utan “ha!” och så är det bara det här att “de är tjuvar, de är tjuvar”. Förstår du? Så det är ju det här som måste förändras. Synen på oss romer. Så jag känner att där, där måste det brytas på något sätt men jag vet inte hur. Det är det stora frågetecknet för oss här också och det vi arbetar med dagligen. ÄR NI NÖJDA ÖVER HUR EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA HAR TAGITS EMOT? Linda: Ja, alltså vi är överväldigade! Silvia: Alltså jag fattar inte än idag att vi har kunnat göra det här. Jag har inte landat än och känt efter… Igår träffade jag några äldre damer som också har en organisation – och hon sa till mig “jag har aldrig vetat innan hur ni har haft det. Hela min syn på den romska gruppen har blivit förändrad.” Bara det, att få höra någonting sånt! Hon sa “det är nu jag förstår, och ser er på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde innan”. EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA Trajosko Drom Två gästspel med hela ensemblen i vår (finansierat av Postkodsstiftelsen): Palladium i Malmö – 8 mars Södra Teatern i Stockholm – 13 mars En liten av föreställningen åker också upp till Norrbottens museum i april/maj. Läs mer: Trajosko Drom Fem kvinnor – Ta del av Trajosko Droms arbete via SVTplay–serien där man får lära känna Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Marcela Kovacsova, Nina Trollvige, Linda Turilow – deras historia och arbete med romers rättigheter. Nina och Nathalie medverkar också på scenen i föreställningen med sång, dans och agerande. Omslagsfoto: Ola Dyrhill Skriven av: Sara Axelsson Previous Next

Vi ser på foppatofflor med bling bling på GEST, ser oss själva i spegeln på Backa teater, får ett skämtsamt kvitto och pratar om politisk teater i Ungern. Gäst: Sarah Melin < Back AVSNITT 29: LÄKEROLASK OCH FÅGELKVITTER Vi ser på foppatofflor med bling bling på GEST, ser oss själva i spegeln på Backa teater, får ett skämtsamt kvitto och pratar om politisk teater i Ungern. Gäst: Sarah Melin Previous Next AVSNITT 29: LÄKEROLASK OCH FÅGELKVITTER Artist Name 00:00 / 52:37

Utställning BEATRICE ALVESTAD LOPEZ Utställning 2022 Beatrice Alvestad Lopez Mitt hår och alla regnväxter 10 september – 15 oktober 2022 Läs och ladda ner digital katalog här . Konstnären Beatrice Alvestad Lopez var på ett månadslångt residens i Bollebygd i juni, och nu är hon tillbaka för att presentera de idéer och verk hon arbetat fram i relation till vattnet och naturen omkring Västra Nedsjön. I utställningen Mitt hår och alla regnväxter arbetar Alvestad Lopez med sin egen kropp i relation till regnet, vattnet och växtligheten runt strandkanten. Verket består av tre delar – ett videoverk som är en inspelning av den performance hon utförde på bryggan vid Nedflo strand, en handsnidad trädgren och två vattenkärl innehållandes konstnärens hår och insamlat regnvatten. Alvestad Lopez är en tvärvetenskaplig konstnär som arbetar med foto, film, måleri, installation och performance. Hon har en kärlek till naturen och vattnet. Hennes senaste arbeten utforskar platser där hav möter land; vattnets dynamik, vågmönstren och det universella flödet av vatten genom materia, världar och levande kroppar.Beatrice Alvestad Lopez är den sjunde konstnären att bjudas in till vårt residensprogram, där konstnärer bjuds in för att skapa nya verk på plats i Bollebygd. www.beatricealvestadlopez.com

Performance GALA-KLUBBEN Performance 2015 ”All covered in glitter!” är mottot för kvällen när Scenkonstguiden slår upp dörrarna till GALA-KLUBBEN - Scenkonstgalan 2015s officiella efterfest! En klubb där teaterfolk, dansare, performancefolk, cirkuskonstnärer, stand-upare och DU trängs på ett och samma dansgolv. Överraskningarna kommer bli många och alla är välkomna! - Guldregn utlovas en gång i timmen. DJ's: Julia Pugsi Juliana Zapata Uppträdande: PARL3Y - the posthuman soundtrack Glitterlickin Klara Rocking Antonina Nutshell Åldersgräns: 18 år Tillgänglighet: Stor toalett, Hiss från nedre till övre nivå

Äntligen finns avsnitt 3 i etern, denna gång med teaterfolket Johan Nordahl och Johanna Håkansson som gäster! < Back AVSNITT 3 – ÖVERGIVNA HUS, MUSTASCHER OCH AVUNDSJUKA Äntligen finns avsnitt 3 i etern, denna gång med teaterfolket Johan Nordahl och Johanna Håkansson som gäster! Previous Next AVSNITT 3 – ÖVERGIVNA HUS, MUSTASCHER OCH AVUNDSJUKA Artist Name 00:00 / 46:44

Teater SCUM Teater 2010 Spelades 19-27 november, 2010, på Teater Durken Publiken lotsades långt in i Nya varvets hamnområde och in till Teater Durken som förvandlats till SCUMs högkvarter. Väl inne fick de genomgå hjärntvätt, tomtechock och blodspill. SCUM är en actionskräckfilm, en levande musikvideo, en rockkonsert för teaterscenen. Föreställningen tog upp frågeställningar kring våra invanda mönster och könsroller. Föreställningen var ett konstnärligt experiment med hög puls, direkt tilltal och skarp humor. Medverkande: Josefin von Zeipel Segerberg, Elin Danielsson, Ellen Lindhagen, Sara Östebro, Matilda Bördin, Kaisa Liisa Strand, Ia Olsson, Anna Rubin, Emma Örn, Patrik Boström, Johnny Karhinen, Niklas Ångman, Maja Östebro, Isabelle Oldenqvist, My Persson, Kajsa Poidnak, Mathias Kedfors, Rasmus Pohl Östebro, Magnus Lindberg, Joan Sundin, Daniel Jansson och Gustaf Söderling. 2012.05.19 – På senaste tiden har Teater Nu fått ta emot en hel del hot. Med anledning av detta vill vi bara säga: To the people who doubt our agenda by doing this play – We are against all violence, we do not support any form of propaganda and there is no group operating under the name ”SCUM”. 2012.05.29 – Göteborgs Posten har skrivit en artikel om de hot vi har fått.. Läs den och stötta oss .

Hur får kultur plats i staden? Intervju med Heiti Ernits, doktorand och projektledare. < Back KULTUR MÅSTE KUNNA ÄGA RUM Hur får kultur plats i staden? Intervju med Heiti Ernits, doktorand och projektledare. Block: Kulturens gräsrötter, #2 UTFORSKNINGARNA FORTSÄTTER – I DEL TVÅ AV VÅR DJUPDYKNING KRING KULTURENS GRÄSRÖTTER KIKAR VI NÄRMARE PÅ HUR KULTUR FÅR PLATS I STADEN MED HJÄLP AV HEITI ERNITS, DOKTORAND OCH PROJEKTLEDARE. Kulturell infrastruktur. Sug på det ordet! Kulturell. Infrastruktur. Jag vet inte hur det kommer sig, men det ordet har på senaste dykt upp lite varstans. Två ord som pekar på allt det som finns till för att stödja och möjliggöra kulturskapande. Heiti Ernits har koll på ämnet. Han jobbar på Sveriges Tekniska Forskningsinstitut med att forska kring hållbar stadsutveckling och har då undersökt fenomenet kulturell infrastruktur. Jag ber Heiti förklara vad ordet betyder för honom: ”Kulturell infrastruktur är en underliggande struktur som på olika sätt stöttar och möjliggör olika typer av kulturella aktiviteter i rummet. Det kan bland annat handla om tillgång till lokaler och platser. En kulturell infrastruktur, kan man säga hjälper olika typer av kulturella aktiviteter att äga rum eller ta plats i stadsrummet.” För er som läst del 1 av vår artikelserie kanske minns hur Emma Swanström, låtskrivare och DIY-förespråkare, pratade om vikten av att ha egna platser där skapande kunde ta plats. Att det är där allting börjar. “Kultur måste kunna äga rum” menar Heiti och kopplar det till frågan om hur staden planeras? I hur stor utsträckning får kulturen plats i planeringen? “Jag brinner för att det ska kunna finnas en blandning i en stad, olika aktiviteter med en bredd av olika uttryck. Inte bara avenyn.” EXEMPEL: RIO RIO Om du är göteborgare känner du nog till Rio Rio, båten som ligger i kajen vid Fiskekyrkan. Båten med kulörta lyktor och ruffigt skråv dit vi gått för indieklubb men råkat hamna i salsaeufori, eller tvärt om. En van nattsuddare känner väl till båtens trappor, speciella lukt (avlopp?) och båtdäck. När båten hotades med nedstängning och skrotning var Heiti en av de som engagerade i opinionen kring båtens fortlevnad. “Det kom som en chock när jag hörde att den skulle tas bort. Och hur det uttrycktes från stadens sida, att den var ingenting att ha.” Hur kunde en plats som var älskad av så många ses som skräp och skit av staden? För Heiti var detta ofattbart och ville ta reda på hur det kunde komma sig att denna attityd fanns, och för att påverka beslutsfattarna tog han på sig uppgiften att lyfta fram det som tog plats på Rio Rio och visa att det ju visst händer mängder av kulturella aktiviteter där. Heiti fick möjlighet att forska kring ämnet. “Då gick jag ännu mer på djupet”. Nu fick han möjlighet att sätta båtens kulturella betydelse på pränt och nedteckna den kulturella kraften. Sätta ord på svettiga dansnätter, toakösdiskuterande, basgång och möten. Han upptäckte båtens betydelse för en mängd olika kluster i staden, hur den är en unik mötesplats för den latinamerikanska befolkningen på västkusten, hur människor som annars lever segregerat från varandra här kan mötas. “Ju mer jag grottade ner mig i vad den där båten gjorde egentligen, i och med salsan och danskulturen som tog plats där, desto mer upptäckte jag att ‘wow, vilken plats’. Och desto mer konstigt blev ställningstagandet att det här inte skulle vara något att ha.” Varför tyckte beslutsfattarna då att båten inte bidrog till någonting, sågs som skräp och “ingen riktig båt”. Heiti menar att det är flera händelser som gjort det möjligt. Dels historiskt, om hur det kom sig att båten hamnade där den ligger. “Båten hade knött in sig där en gång i tiden, på falska premisser. När båten var på plats blev folk chockade av hur den såg ut.”Det hade gjorts ett bra lobbyarbete för att få en plats, men sen när båten väl kom på plats så blev folk sura. “Men då var ju båten där”. Heiti menar också att synen på båten hänger samman med utvecklingen av hela Roselundsområdet. Båten drogs med i hur det pratade om Rosenlund – att det var skräpigt, stökigt och otryggt. I den vändan drogs båten in som en orsak till områdets otrygghet och det beslöts att båten var ful och skulle bort. “Min upplevelse var att de tjänstemän som verkade i det här sammanhanget inte hade koll på båten. Du vet, oftast jobbar man ju mellan 8 och 5 kanske, man kanske inte heller bor i stan. Och sen går man och kollar in båten, mitt på dagen, och tänker att ‘oj, här var det skräpigt och här händer ju ingenting’ – men man har ingen koll på vad som händer där på kvällen och natten.” Det hade inte gjort någon studie kring vad som egentligen skedde på båten och tjänstemännen hade inte koll på båtens kulturella aktiviteter. Samtidigt lobbade områdets fastighetsägare för att få bort den. Hur kommer det sig att den är kvar undrar ni kanske? Opinionen lyckades få politikerna att ta tillbaka sitt beslut och båten ligger kvar. För nu. I framtiden hägrar västlänken och ny bebyggelse av Rosenlund. “Den slutliga nådastöten” menar Heiti. “LYFTA KULTURENS VIKT I STADSPLANERINGEN” Om då den kulturella infrastrukturen ska möjliggöra kultur, vad finns det då för hinder och barrriärer som idag motverkar kulturens möjligheter att ta plats i staden? “Jag tänker på barriärer fysiskt. Dels i form av avstånd och tillgänglighet, men också som ekonomiska barriärer i form av för dyra lokaler, när man inte har stora ekonomiska resurser eller möjligheter. Och om man tänker i form av infrastruktur så ska ju infrastrukturen möjliggöra saker, inte försvåra.” Heiti kopplar tillbaka till Rio Rio, hur båten med sin centrala position ändå kunnat erbjuda billig hyra för aktörer och arrangörer. “En billighetsoas mitt i centrala Göteborg”, som i sig gjort det möjligt för en mängd olika kulturyttringar och klubbar att ta plats i staden. Exemplet Rio Rio ger en användbar bild av hur kulturen glöms bort i stadsplaneringen. Hur kommer det sig att viktiga kulturkluster inte är synliga i beslutsunderlag. Exemplet i sig ställer frågor om på vilka fler ställen detta sker idag. Vilka kunskaper skrivs inte ner eller förbises? Heiti berättar om hur den vanliga gången i stadsplanering brukar gå till, planer skickas ut som sedan olika expertinsatser kikar på. Hur mycket kulturen räknas in beror då till stor del hur väl insatta i kulturen tjänstemännen är. “Det är inte alltid de här frågorna och det småskaliga ger stor vikt eller kommer upp i handlingarna eller i beslutsdokumenten, och då tas det inte hänsyn till” Trist ju, men allt är inte så mörkt. Det finns metoder som motverkar detta, som tar fram arbetssätt som ska lyfta kunskapen om kulturens betydelse för en stad. Cultural planning är en rörelse inom stadsplanering där fokus ligger på att lyfta kulturens vikt i stadsplaneringen. Det är ett arbetssätt där en går in på djupet i en stadsdel eller ett grannskap och gör en grundlig inventering av de kulturella resurserna som finns där. En pratar med människorna i området och kartlägger kulturen. En nackdel med detta, menar Heiti, är att det arbetet är väldigt tidskrävande och att det oftast sker lite för sällan. “Kultur är väldigt dynmiskt och föränderligt, så görs det för sällan kanske man missar saker, eller riskerar att få en kartlägning som snabbt blir gammal.” Hur cultural planning kan utvecklas, och hur en kan jobba mer dynamisk med frågan är vad som står härnäst på Heitis att göra-lista, “hur vi mer aktivt kan utforska av stadens kulturflöden och införliva det i planeringsprocesser mer kontinuerligt”. För stadsplaneringsnörden kan jag viska om ord som “cultural co-planning” och “laboratory urbanism”. Kom ihåg var du hörde det först. För det bubblar just nu mycket kring cultural planning och urbana tankelabb. Kika till exempel in Nordic Urban Laboratory, ett tre dagars intensivt stadsplaneringslabb som kommer ta plats i Borås och Göteborg den 6-8 april. Här kommer det djupdykas ner i trender, stadsplaner och kulturellt drivna processer. Jag känner på mig att orden kulturell infrastruktur kommer fortsätta poppa upp i fler och fler sammanhang framöver. Omslagsbild: Heiti Ernits Skriven av: Sara Östebro Previous Next

Utställning SOMMARSALONG 2024 Utställning 2024 SOMMARSALONG 2024 24 augusti – 7 september Sommarsalongen återvänder för femte gången! Salongen visar upp den kreativitet och skaparkraft som finns i Sjuhärad och Härryda. Här hyllas skaparglädjen och den omvälvande fria kreativiteten. Vernissage är den 24 augusti 12.00-14.00 Öppettider Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00 Årets utställare Birgitta G:son Santesson Margareta Bergetun Karina Gustafson Britt-Marie Setterstig Bengt Tuddén Farzaneh Mohamadzadeh Sara Ohlsson Djerf Peter Boström Maria Ulfvin Larsson Margareta Bergetun - En plats i solen