Performance GALA-KLUBBEN Performance 2015 ”All covered in glitter!” är mottot för kvällen när Scenkonstguiden slår upp dörrarna till GALA-KLUBBEN - Scenkonstgalan 2015s officiella efterfest! En klubb där teaterfolk, dansare, performancefolk, cirkuskonstnärer, stand-upare och DU trängs på ett och samma dansgolv. Överraskningarna kommer bli många och alla är välkomna! - Guldregn utlovas en gång i timmen. DJ's: Julia Pugsi Juliana Zapata Uppträdande: PARL3Y - the posthuman soundtrack Glitterlickin Klara Rocking Antonina Nutshell Åldersgräns: 18 år Tillgänglighet: Stor toalett, Hiss från nedre till övre nivå

Utställning ELLEN TAFFERNER BERGGREN Utställning 2023 Ellen Tafferner Berggren RUM 11 mars – 15 april Ellen Tafferner Berggren deltog i de bokcirklar utifrån Virginia Woolfs Ett eget rum (1929) som låg till grund för teaterföreställningen Ett eget rum // Apartment (2021), skapad av konstkompaniet Teater Nu. Efter att ha tagit del av föreställningen ville hon fortsätta arbetet med de frågor och tankar den väckte inom henne. Tafferner Berggren har utgått både från det fysiska rum som är hennes egen ateljé och sitt inre rum för tankar och kreativitet. Hon har också velat undersöka rum för och i andra och vad de fylls av. Utställningen består av verk gjutna i epoxy, föremål och interiör från hennes ateljé samt ett videoverk. Ellen Tafferner Berggren är från Marks kommun, bosatt i Rydal där hon också har sin ateljé. I sitt skapande arbetar hon experimentellt i många olika material och tekniker såsom måleri, skulptur, assemblage/kollage och installationer. Verken har ofta funna objekt som utgångspunkt och hon sätter dem i nya sammanhang och prövar gärna materialens gränser. Tafferner Berggren intresserar sig för tingens inneboende mening och hur de besjälas på olika sätt, samt för teman som psykisk ohälsa, sökande efter tillhörighet, tid och gränser av olika slag.

Performance THE RESTAURANT AT THE END OF THE UNIVERSE Performance 2012 Spelades 17 mars, 2012 Plats: Cinnober teater Fjorton skådespelare upprepade en scen om och om igen i fyra timmar. Det bjöds på trerätters middag. Scenen var transkriberad från dokumentären ”Born into this” och bestod av ett våldsamt bråk mellan författaren Charles Bukowski och hans fru Linda Lee. Ett samarbete mellan The End Foundation, Teater Nu, Teater Alvar och Cinnober Teater. Life, as we know it, is about to end. At the 21st of December 2012 life on earth will be extinguished. Where does this put art? What does art do at the moment of total annihilation? What is the value of art when we face oblivion and what can art provide when we face inevitable destruction? The restaurant at the end of the universe is a safe spot which allows it´s visitor to enjoy the end of the world while consuming a good meal and a nice glass of quality wine.

Teater ETT EGET RUM // APARTMENT Teater 2021 Hur får man egentligen livet att gå ihop? Är det okej att prioritera sin egen dröm i pusslet av mejlande, ringande, hämtande, planerande, handlande och nattande? Vad måste offras? Eller räcker det att köpa en ny soffa? Föreställningen Ett eget rum // Apartment blandar teater, dans och performance i sökandet efter det egna rummet. Föreställningen är ett samtal med Virginia Woolfs Ett eget rum från 1929. Den aspirerande författaren utför en balansakt mellan vardagens rutiner och skapandets svindlande irrfärder. Den sökande heminredaren längtar efter ett eget rum, med en dörr att stänga och en annan ut i skogen, för att kunna gå vilse ifred. Ett krisrum har upprättats. Ett eget rum Är rörelsen in i det egna rummet en motståndshandling? “Jag hoppar av”, “jag stannar inne”. Eller är det individualismens triumf, individens tröst och en övertro på det egna jaget? Apartment Från latin ” appartere” = att separera , att dela , sätta något åt sidan engelskans ”apart” = isär, åt sidan, för sig svenskans ”apart” = säregen, besynnerlig, egendomlig Ett eget rum // Apartment Ett scenkonstverk av Teater Nu Byggd på texter av Matilda Klamas och Erika Lindahl Regi: Matilda Klamas Medverkande: Lina Ljungqvist, Emelié Sterner och Tanja Andersson Dramaturg: Erika Lindahl Producent: Sara Östebro Affischbild: John Salquist Foto: AnnaCarin Isaksson Med stöd av Västra Götalandsregionen, Kulturrådet, Göteborgs stad, Längmanska kulturfonden och Sensus. Ett eget rum // Apartment spelades under sommaren och hösten 2021. Rydals muséum 11 & 12 juni, Rydal Ålgården 29 & 30 juni, Borås Värt Gamlestan 28-29 augusti & 3-5 september, Göteborg ARTIKLAR / PRESS: GÖTEBORG DIREKT BORÅS TIDNING MARKBLADET

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Utställning ALEX GULLBERG Utställning 2025 Taktil Alex Gullberg 22 februari - 22 mars VERNISSAGE 22 FEBRUARI 12.00-14.00 Årets Kultur Ungdom-konstnär på Boy konsthall är Alex Gullberg. Alex är född och uppvuxen i Göteborg och Lerum. Han är baserad i Göteborg och studerar sitt andra år på målerilinjen på Dômen Konstskola. Genom sitt konstnärskap bearbetar han sin vardag som transperson och bristen på trygga rum genom att skapa sitt eget. Hans praktik grundar sig i ämnen som ömhet, intimitet och queeridentitet. Han använder ofta kroppen, sängen och textil omsorgsfullt avmålade som kommunikationsmedel för kroppslig frihet. Genom min praktik bearbetar jag min vardag som transperson och bristen på trygga rum genom att skapa mitt eget. Sängen är en metafor, ett inre rum men också en fysisk plats där min identitet är obestridd. Jag låter mjuka lakan bli bärare av min historia. Ett taktilt möte där subjekt och objekt blir ett. I måleriet uttrycker textiliernas graciösa och otvungna rörelser min längtan efter kroppslig frihet. Hud och ärr får genom penseldrag förmedla berättelsen och låta avbildningar av en okonventionell kropp bli del av ett allmänt rum. Jag tillåter min identitet exponeras på mina villkor och förstärker det jag vill berätta genom färg och form. Utställningen görs som ett samarbete mellan Kultur Ungdom och Boy konsthall, för att lyfta unga konstnärer verksamma i regionen. Utställningen görs med stöd av Västra Götalandsregionens kulturnämd, Kulturrådet och Sensus. Lena Carlsson från AnnonsMarkna'n har skrivit om utställningen. Läs reportaget om utställningen här . ÖPPET Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00

Kurs & utställning INTENSIVKURS I MÅLERI + SALONG Kurs & utställning 2026 PROCESSUTSTÄLLNING Datum: 6 - 13 juni Årets sommarsalong på Boy konsthall är en processutställning som visar resultatet från kursen i olja och cold wax. Vernissage: 6 juni klockan 12.00-14.00 Vi bjuder på dryck och tårta! Deltagare Margareta Bergetun Fredrik Karlsson Lisa Blomdahl Djurberg Ulrika Palmberg Erica Andersson Carita Wikström Zetterström Lina Karlsson Ylva Sundel Ulrika Badenfelt Carina Karlsson KURS: Måla med olja och coldwax Datum: 23-24 maj Boy konsthall arrangerar en tvådagars workshop där vi utforskar tekniken olja och coldwax – en teknik som gör det möjligt att snabbt bygga lager och djup och som inbjuder till experiment. Vaxet blandas direkt med oljefärgen för att ge volym, snabbare torktid och en ökad möjlighet att arbeta i lager. Vi målar "alla prima" och skapar motiv vått i vått. Kursen leds av Kristina Frenguelli, baserad i Hindås. Frenguelli har en masterexamen från Konservatorie- och Restaureringsskolan i Rom samt en masterexamen från Konstakademin i Rom. Förutom att vara verksam som konstnär arbetar Frenguelli som konservator och undervisar i de gamla mästarnas tekniker. Hon är adjungerad universitetsadjunkt vid Göteborgs universitet där hon undervisar i konservering och teknisk analys av kulturhistoriska föremål. Kristina vägleder oss genom hela processen samtidigt som vi ges utrymme för fritt skapande. Datum: 23-24 maj Tid: 10.00-14.00 båda dagarna Plats: Kristina Frenguellis ateljé, Smedsbo Gårdsväg 6, Hindås Det finns möjlighet att bli upphämtad vid Hindås station Nivå: Nybörjare till avancerad, passar alla! Antal platser: 10 Föranmälan krävs: (OBS: Anmälan är stängd!) Din anmälan är registrerad först efter att du fått bekräftelsemail från Boy konsthall och efter att du betalat in deltagaravgiften. Deltagaravgift: 500 kr Deltagaravgiften är kraftigt reducerad för att möjliggöra deltagande för fler. Boy konsthall står för hela materialkostnaden som uppgår till cirka 1200 kr per person. Din anmälan är registrerad först efter att du fått bekräftelsemail från Boy konsthall och efter att du betalat in deltagaravgiften.Vid stort intresse kommer ett urval att göras. Boende i Sjuhärad och Härryda har förtur. Boy konsthall bjuder på matig fika! Kurs + Utställning! Deltagare erbjuds och uppmuntras även att visa de skapade verken, skisserna eller sina processarbeten under årets sommarsalong på Boy konsthall som öppnar den 6 juni. Frågor? Kontakta oss på boykonsthall@gmail.com Kursen görs med stöd av Tore G. Wärenstams Stiftelse, Västra Götalandsregionen, Kulturrådet och Bollebygds kommun. Foto: Sara Östebro och Maja Östebro Boy konsthall

Utställning JESPER NORDA Utställning 2021 Jesper Norda Fåglad (version 2021) Skimmer och Härvor i Viskans vatten och marker 13 november – 11 december DIGITAL KATALOG Katalogen innehåller bland annat dokumenterande bilder och en fördjupande text av Fanny Lindh, designer/konstnär/forskare/fixare/curator/däggdjur/skribent – i rörelse. KATALOG När Jesper Norda flyttar in på Boy konsthall skapar han plats för lyssnandet. Under året har han besökt de små sjöar i Bollebygd som ingår i Viskans vattenflöden, sjöar belägna i området mellan riksväg 40 och vägen mot Hyssna. Med utgångspunkt i ett litet skogsområde som ligger mellan två av dessa många sjöar, Smulingtjärnen och Stora Ringtjärnen, har han skapat ljudverket och installationen Fåglad (version 2021). Smulingtjärnen och Stora Ringtjärnen är belägna på 174 m ö.h och avståndet mellan sjöarna är mindre än hundra meter. Dock, mellan dessa sjöar löper en osynlig gränslinje, Smulingtjärnen rinner ut i Rolfsån och Stora Ringtjärnen rinner ut i Viskan. Denna plats har Norda närmat sig med tankar kring lyssnandet: det passiva lyssnandet, det aktiva lyssnandet och de olika spänningslägen som finns däremellan.Jesper Norda har sin bakgrund som musiker men ungefär halvvägs in i utbildningen till tonsättare växlade han över till bildkonsten. Allt sedan dess har han arbetat parallellt med musik och bildkonst, alltid lika konstnärligt konsekvent. I bildkonsten expanderar den konceptuella grunden i enkla rumsliga ingrepp av ljud, objekt, text eller ljus, ibland approprierande till andra konstnärliga uttryck, ibland kopplat till rent subjektiva erfarenheter. http://www.jespernorda.com/art/ Vi har möjlighet att bjuda in Norda tack vare samarbetet med projektet Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker, ett projekt initierat och lett av Theo Ågren och Thomas Laurien. I projektet undersöker de hur konstnärligt arbete kan medverka till förändrade och hållbara relationer mellan människor och fler-än-människor. Utgångspunkten för projektet är vattendraget Viskan.Curatorer Theo Ågren & Thomas Laurien https://www.skimmerochharvor.net/

Samtal SIAR OM FRAMTIDEN Samtal 2015 Scenkonstguidens Matilda Johansson och Sara Östebro målar upp framtidsscenarier, lägger fram teser, resonerar och slår vad med varandra om vad vi kommer kunna se på scenkonstscenerna i framtiden. Vad kommer det göras scenkonst om 2016, 2017, 2025? Hur kommer det se ut? Och vilka sitter i publiken? Samtalet tar avstamp från vad som skett inom scenkonsten i Sverige första halvan av 2015, från Scenkonstguidens upplevelser och iakttagelser på Scenkonstbiennalen i Malmö och från insamlat intervjumaterial. Fri entré! Dans- och Teatertältet (vid Stora Teatern) En del av Göteborgs Kulturkalas

Utlysning UTLYSNING - BAKLUCKEUTSTÄLLNING Utlysning 2026 Bakluckeutställning - Craft Days Vi söker en konsthantverkare till vår baklucka. Ansökan är öppen till och med 8 februari. Boy konsthall söker en konsthantverkare som vill skapa en utställning i miniformat, specialbyggd för bakluckan på en vit AUDI A4. Utställningen kommer att vara en del av Craft Days som äger rum 6 – 10 maj. Utställningen visas 8 – 10 maj på Konstepidemin: Fredag 8 maj, 17.00-20.00 – Vernissage Lördag 9 maj, 12.00-16.00 Söndag 10 maj, 12.00-16.00 Utvald konstnär står för själva installationen av utställningen i bakluckan, med stöd av vår personal. Ansök genom att skicka ett mail till oss på boykonsthall@gmail.com Ansökan är öppen till och med 8 februari. Din ansökan ska innehålla: – Kort presentation av dig och ditt konstnärskap – Presentation av verket/verken du vill presentera i utställningen, gärna med bilder – Skiss på hur du vill bygga upp utställningen i bakluckan Tänk på att bakluckan behöver kunna stängas vid transport och förflyttning! Ersättning: Utställningsersättning 7 300 kr + moms Materialersättning, upp till 3 000 kr inkl moms, mot kvitto OBS! Uppgifterna om mått är ungefärliga..

Sara Östebro tog del av samtal om klubbkultur och DJ-liv. < Back ”SVARTKLUBBARNA KOMMER DÖ UT” Sara Östebro tog del av samtal om klubbkultur och DJ-liv. Sara Östebro spenderade nästintill all sin Bokmässe-tid i en rosa monter tillhörande Institutionen för kulturvetenskaper. Omgiven av gröna växter, godis och en popcorn-maskin tog hon del av ett samtal om klubbkultur och DJ-liv. “SVARTKLUBBARNA KOMMER DÖ UT” Kanske orättvist att bara ta ett citat så där ur sitt sammanhang och slänga upp det som titel, men jag gör det ändå. Det var Julia “Pugsi” Ivarsson som uttalade dessa ord under ett samtal med titeln The Only Way is Up där klubbkulturen sattes under lupp. Julia sa nog de där orden lite ur frustration, lite på grund av “äh, jag är less”-känslan. Mer om varför hon uttalade dessa ord senare (cliffhanger!). För samtalet jag tog del av var inte endast så grått och undergångsbetonat, tvärtemot var det ett mångsidigt samtal om klubbvärlden – både en kritisk analys och en kärleksförklaring till en värld i ständig rörelse. Anna Gavanas och Anna Öström berättade om sina erfarenheter från en spännande epok i svensk klubbhistoria. Deras bok DJ-liv släpps i februari 2016 och i boken undersöker de vilka aktörer som drivit fram DJ-kulturen i framförallt Stockholm, och med vilka visioner, motgångar och ideal de gjort detta. Bland annat har de spårat hur queerkulturen påverkat dj-kulturen. ulia “Pugsi” Ivarsson, DJ och klubbarrangör, är väl känd för de flesta klubbgåare i Göteborg. Queerklubbs-kulturen kommer upp på tal och när vi går in på kritiken så nämner Julia att hon till viss del känner av en stelhet och nämner vänner som inte känner sig “tillräckligt gay” för att passa in i vissa av dessa klubbsammanhang. Att en måste vara normbrytande på många olika sätt för att bli accepterad och att vissa kulturella markörer är så pass viktiga att någon utan kunskap om dem kan bli utesluten.”Det finns absolut maktstrukturer och hierarkier även om inte många vill erkänna det”. Anna Öström fortsätter: “Det finns en tendens hos utsatta grupper att hålla på sin grupp”. Inget konstigt med det. Alls. Det behövs rum där utsatta och normbrytande individer kan växa sig starkare tillsammans och dela gemensamma erfarenheter. Men hur påverkas då dessa rum av den ökande popularitet som i sin tur lockar till sig en bredare publik? Queerklubbarna har ju minst sagt exploderat under de senare åren i Göteborg. Någon nämner att många queerklubbar idag “kidnappats av straighta som gillar att ha glitter i ansiktet”, någon annan undrar vem som kom på att “glitter” kunde räcka som tema. Kanske är den där stelheten som Julia nämnde en reaktion på detta, tänker jag. Men såklart, så fort någonting blir tillräckligt populärt så vill alla vara en del av det, ha en del av kakan. Svängningarna mellan underground och mainstream är omvälvande, men såklart inte endast av ondo. Julia nämner feminismen som startade som en undergroundrörelse. Anna Gavanas att det “inte går att ha en helt manlig line-up idag utan att det blir problematiskt”. Saker händer, och mycket av det som händer händer tack vare folk som kämpat i underläge, som verkat utanför officiella sammanhang, som varit jäkligt underground men vars idéer spridit sig och kommit att påverka våra verkligheter idag. VARFÖR SA JULIA DE DÄR ORDEN DÅ? Under samtalet så snackades det om läget i Göteborg, om en utveckling där svartklubbarna i Göteborg blivit mer mainstream. “Alla” har koll, “alla” är på “alla” klubbar, att det inte finns någon egentlig gräns mellan svart- eller vit klubb – vi går på det vi tycker låter coolast. Men visst är det så att en svartklubbsromantik råder. Vita klubbar leker med svartklubbsestetiken. Julia berättar om tips klubbarrande vänner fått: “Säg att de måste skriva upp sig på lista, då kommer alla tycka det är coolt”. Så visst är det så att svartklubbarna fortfarande har något mer som lockar än billigare alkohol och längre öppettider. Det är något magiskt med miljön, det oväntade och såklart med arrangörer som vågar boka mer experimentella och nyskapande akter då de inte behöver oroa sig för dagskassor och inkomstkrav. Arrangörer som vågar riskera mer. Så – är det inte härligt att svartklubbarna frodas? Tillbaka till Julia: “Göteborgs stad har ju fattat det där, i och med hela grejen med Ringön. De har fattat att det finns kapital där att dra vinning av”. Aha, kapital, Aha, vinning. Någon förstår såklart att det finns pengar att tjäna här. Och det är när detta kommer upp på tal, om Göteborg & Co’s förstudie om Ringön med namnet “Tillåtande oaser” som sucken kommer och orden “svartklubbarna kommer dö ut, tror jag”. För visst är det så att när underground blir uppmärksammat av det mainstreama och av folk med makt, då någon börjar räkna sedlar, så finns det en risk att det som var just så där spännande, magiskt och risktagande försvinner. Att det blir anpassat, sönderkramat eller plötsligt får nåt slags uppdrag för att fylla någons politiska mål eller boosta besökssiffror. När jag vandrar ifrån den rosa montern och vidare in i Bokmässe-kaoset så har jag ändå en hoppfull känsla av att klubbvärlden transformerar sig själv ur den knipan också, till nya och oanade former, till nya rum, till nya fantasier. Skriven av: Sara Östebro Previous Next

Matilda Klamas och Sara Östebro såg Flugorna på Göteborgs Stadsteater. < Back FLUGORNA – VI ÄR FANS! Matilda Klamas och Sara Östebro såg Flugorna på Göteborgs Stadsteater. MATILDA KLAMAS OCH SARA ÖSTEBRO SÅG FLUGORNA PÅ GÖTEBORGS STADSTEATER OCH FICK HOPP OM TEATERKONSTEN. LÄS DERAS TANKAR I EN HÄRLIG DIALOG-RECENSIONS-FORM. Matilda: Det känns som vi har varit med om någon hemligt. Vi forslades varmt ner i Stadsteaterns källare och där fick vi gå in i en frizon, i ett teaterrum som var öppet och tillåtande. Baren var öppen och en fick röra sig fritt under föreställningens gång. Så skönt. Det bidrog till en fnissighet och en känsla av att vi publiken var ett. Jag började plötsligt prata med folk runt omkring mig, i toakön och i foajén. Jag tror också att det handlade om den perfekta balansen av interaktion. Jag var så trygg i hur skådespelarna hanterade kontakten med publik. Det var roligt, lustfyllt och nära. Vi kunde lägga oss i, svara och hojta – men det blev aldrig för mycket. Det handlade nog om att de lade en så bra grund. Sara: På tal om bra grund så drar jag bara lite snabbt själva storyn. Flugorna är Jean-Paul Sartres debutpjäs, skriven under den tyska ockupationen av Frankrike år 1943. Pjäsen är en bearbetning av den grekiska myten om Elektra och Orestes. Här får vi följa Orestes, som under täckmantel återvänder till sin hemstad Argos, en stad han blev bortskickad från som litet barn den natten då Aigisthos och hans mamma Klytaimnestra mördade hans far, Agamemnon. När Orestes nu återvänder ser han hur hans mamma tillsammans med den nya kungen har gjort alla i staden medskyldiga till mordet och håller staden i ett järngrepp med verktygen kollektiv skuld, skam och skräck. De stora, feta flugorna som intagit staden gör befolkningen ständigt påminda om sin skuld. Orestes syster Elektra avskyr sin mamma och styvfar och längtar efter dagen då Orestes ska komma tillbaka för att hämnas. I Sartres version av myten är det dock mindre fokus på hämnd, och mer ett existentialistiskt drama om frihet och motstånd. Orestes kommer till Argos som en fri människa, inte fången i klorna på dödens och flugornas gud Zevs. Matilda: Men Sara du hade ju läst pjäsen innan och jag hade inte det men kände mig ändå trygg i min förkunskap kring Sartre. Jag var väldigt fascinerad av Sartres tankar och existentialismen i tonåren. “Existensen föregår essensen” och hela den grejen. Var du det med? Sara: Ja, väldigt. Äcklet var ju lite av min bibel där runt 19-20 år. Jag hade en fas där jag gick all in på hela existentialism-grejen. Och då också det där med att människan är dömd till frihet, som Sartre menar. Att vi inte är bundna till något, att Gud är död, och vi inte är tvingade att handla efter någon lag. Vårt liv är de val vi gör, och vi måste ta eget ansvar för dem. Vi kan inte gömma oss bakom andra människor eller vad andra bestämt, våra val är alltid våra. Ett ansvar och en frihet som ju för med sig väldigt mycket ångest, och att det då kan vara lockande och lättare att gömma sig bakom idéer och tankar om att en måste göra si eller så. Om man tar uppsättningen till idag kan man tolka det som att den uppmanar oss att skita i historien, att vi ska glömma vad de innan oss ställt till med och att det inte är vårt problem för att det inte var våra val. Det fanns ett drag i uppsättningen som gör att det finns en möjlighet att tolka det så. Det är väl det som jag tycker är problematiskt med delar av Sartres tänkande, att det är så ensamt och fokuserat på delar istället för helhet. Matilda: I första akten var det stort fokus på tonårsdottern och tonårsmamman, en destruktiv relation som jag blev mycket drabbad av. Dels kände jag igen mig i trotset, och dels bävar jag som ny förälder och tänker ska jag stå ut med det där. Det var snyggt hur få repliker fick bära hela problematiken och att de levererades så explosivt. Trots att jag gillade det jag såg, började en oro byggas inom mig. Kommer det bli en pjäs som bara handlar om det privata och inte större filosofiska och samhälleliga dimensioner, vilket jag förknippar Sartre med. Sara: Jag var faktiskt aldrig oroad, jag kände mig trygg att det skulle komma. Och det kom ju också i akt 2. Matilda: Jag tycker att det var en tydlig feministisk läsning av Flugorna som jag tyckte mycket om. Även där var jag lite orolig i början, för det hela börjar med att männen får ta plats och kvinnorna bakgrundsdansar. Sara: Och jag var trygg. Bakgrundsdans-rörelserna var tydligt utstuderade, det fanns en medvetenhet och en lek med vad de skapade. Jag läste det som en tydlig drag-strategi som skapade djup i gestaltningen och som höll oss medvetna om att allt är konstruerat. Matilda: Vi måste också prata om formen och estetiken. Den var så helgjuten. Sara: Det fanns både en blinkning till 80-talsprogg och indierock/elektro/postpunk-band från början av 2000-talet. Matilda: Jag kände att det gav mycket men har svårt att definiera vad. Sara: Det gav lekfullhet, en populärkulturell touch, spel-estetik. Det är lite som att de var ett coolt band som jag kunde sett på Roskilde 2006. Foto: Ola Kjelbye Matilda: Deras explosiva spelstil var så befriande, det blev inte skrikit utan med skrik fördjupade dom. Det är sällan jag har sett en så unik registil som skådespelarna till fullo fick utrymme att briljera i. Alla som var på scen hade sådan närvaro. Jag blev kär i dom, jag blev arg på dom och fullständigt drabbades av deras sätt att gestalta. Sara: Det var så fysiskt härligt. Hampus Hallberg, som spelade både Zevs och Aigisthos, lyckades bjuda på en förförisk Zevs, som påminner om den där känslan – honom borde jag hålla mig borta från, men som man ändå ger sig hän till. Matilda: Ett favoritmoment för mig var Klytaimnestras gångstil, gestaltad av Melina Tranulis. Hur hon sprang i sina överdimensionerade klackar som ett barn som satt fast i ett träsk. Jag ville aldrig att hennes loopar skulle sluta, även om de var många. Isak Holmen Sørensen som spelade Orestes var så i ton med publik, hans blickar fångade in mig i berättelsen. Valet att gestalta honom som en naiv pojke och lägga bort de klassiska manliga attributen var klockrent. Sara: Om vi är inne på favoritmoment måste jag nämna när karaktären Elektra gestaltade sitt hat mot sin mamma. Kim Theodoridou Bergquist var totalt närvarande i varje replik. Att säga samma replik om och om igen, men hela tiden leverera ny energi var imponerande. Matilda: Det finns många blinkningar till teaterhistoria också, jag tänker på grymhetens teater a la Antonin Artaud, in-yer face och verfremdung a la Brecht. Det är lite som att sniffa poppers för en som gillar teaterteori. Sara: Ja, fast den är inte akademisk, det räcker att vara intresserad och bara ta in. Dessutom så kan en ju läsa allt i programbladet om man inte hänger med. Ett himla bra val för att göra det mer tillgängligt. Jag tycker också att det var en så bra växling där samtliga karaktärer växlade mellan att vara offer och förövare, det fanns en dubbelhet kring makten. Matilda: Efter föreställningen så var det som om vi sprang ut i natten. Sara: Vi var euforiska, hade drabbats av deras tempo. Matilda: Jag var lycklig, jag hade återfått hopp om teatern. Det var en föreställning som stämde på alla plan. Sara: Den här regissören och skådisarna, jag vill bara ha mer. Matilda: Vi är helt klart fans, låt oss se allt hon gör. Föreställning spelas 9, 10 , 11 oktober Faktaruta – Angelina Stojčevska. För regin stod Angelina Stojčevska, relativt nyexad från regilinjen från Konsthögskolan i Oslo (2015). Hennes stil beskrivs som lekfullt normbrytande där stora filosofiska teman sätts under lupp. Hon är ny, ung, cool. Hon beskrivs som “registjärnskott” och “kulturtalang” och har blivit prisbelönad flera gånger om. Foto: Ola Kjelbye Skriven av: Matilda Klamas Previous Next