Utlysning OPEN CALL - KONSTNÄRSRESIDENS Utlysning 2024 English below KONSTNÄRSRESIDENS Boy konsthall Residens 4 mars - 23 mars Utställning 23 mars - 20 april Boy konsthall söker en konstnär eller konstnärsduo/grupp som vill arbeta på plats i Bollebygd i mars. Vi söker konstnärer inom alla uttryck - teater, performance, ljud, bildkonst, material- eller idébaserat. Boy konsthall är ett rum för samtidskonst i Bollebygd. Sedan 2017 har vi här arrangerat utställningar, residensvistelser, huserat en småskalig konsthantverksbutik och skapat förutsättningar för konsten att utmana, beröra och engagera, för att skapa rörelser som vidgar vår upplevelsehorisont. Boy konsthall drivs av scen- och konstkompaniet Teater Nu. Bollebygd är en kommun med ca 9700 invånare, belägen ca 4 mil från Göteborg och 2 mil från Borås. Information om residenset: Residensperiod sker 4 - 24 mars, det går att välja hela perioden eller delar av den. Du/ni arbetar på plats under residensperioden och presenterar sedan ditt/ert arbete i en offentlig utställning eller processpresentation i konsthallen. Eventuell utställning sker 23 mars - 20 april. Boy konsthall används som ateljéplats under perioden. Lokalen är på 47 kvm. Pentry, toalett och wifi finns. Boende i lägenhet i Bollebygds centrum. Konstnären erhåller arvode om 10 000 kr (exkl moms) och materialersättning på upp till 5 000 kr.* Resor till och från residenset ersätts upp till 2000 kr Utställningsersättning enligt MU-avtal** Inga måltider ingår. Vi önskar att konstnären/konstnärerna: Håller öppen ateljé under 1-2 tillfällen under residensperioden Medverkar i ett konstnärssamtal Boy konsthall assisterar konstnären/konstnärerna med planering, kontakter och koordinering. Skicka din ansökan till boykonsthall@teaternu.se . Markera din ansökan med “ANSÖKAN RESIDENS” och beskriv din idé tillsammans med CV och konstnärspresentation. Ange även om du har önskemål om längd på residensperioden. Skicka in din ansökan senast 31 januari. * Duo/konstnärsgrupp delar på arvode och materialersättning. ** Utställningsersättning ges vid genomförande av utställning. ARTIST RESIDENCY Boy konsthall Residence March 4 - March 24 Exhibition March 23 - April 20 Boy konsthall is looking for an artist or artist duo/group who wants to work on location in Bollebygd in March. We are looking for artists in all forms of expression - theater, performance, sound, visual arts, material or idea-based. Boy konsthall is a space for contemporary art in Bollebygd. Since 2017, we have arranged exhibitions, residencies, housed a small-scale arts and crafts shop and created conditions for art to challenge, touch and engage, to create movements that broaden our horizons. Boy konsthall is run by the performing arts company Teater Nu. Bollebygd is a municipality with about 9,700 inhabitants, located about 4 miles from Gothenburg and 2 miles from Borås. Information about the residence: Residency period takes place 4 - 24 March, it is possible to choose the whole period or parts of it. You work on site during the residency period and then present your work in a public exhibition or process presentation in the gallery. Exhibition period: March 23 - April 20. Boy konsthall can be used as a studio space during the period. The space is 47 square meters. Kitchenette, toilet and wifi available. Housing provided in an apartment in the center of Bollebygd. The artist receives a fee of SEK 10,000 (excl. VAT) and material compensation of up to SEK 5,000.* Travel to and from the residence is reimbursed up to SEK 2,000 Exhibition compensation according to MU agreement** No meals included. We wish that you: Holds an open studio session for 1-2 times during the residency period Participates in an artist talk Boy konsthall will assist you with planning, contacts and coordination. Send your application to boykonsthall@teaternu.se . Mark your application with "APPLICATION RESIDENCE" and describe your idea together with CV and artist presentation. Also state if you have any wishes regarding the length of the residency period. The application deadline is January 31. * Duo/artist group shares the fee and material compensation. ** Exhibition compensation is given when an exhibition is held.

Performance KONSTAKUTEN Performance 2019 Konstakuten spelade i Göteborg 10-11 oktober i Göteborg och Uddebo 1 november 2019. Vad är värt att offra för konsten? Hur vet jag om jag är bra? Måste jag mingla för att lyckas? På Konstakuten kan du få hjälp med de flesta krämpor som har med skapandet att göra, allt från mindre stopp till större konstnärliga dilemman. Vi behandlar både praktiska problem och existentiella frågor. Konstakuten är en interaktiv föreställning där du kommer ta del av konstnärliga gestaltningar kopplade till skapandet. Du kommer att få utforska dina egna känslor och frågor som har med skapande och kreativitet att göra, och får möjlighet att träffa andra med liknande funderingar. Du väljer själv hur mycket du delar med dig av, och du bestämmer själv nivån på ditt deltagande. MEDVERKANDE Idé och koncept : Matilda Klamas och Sara Östebro. Konstnärer: Saga Nygård, Maja Felicia, John Wattström och Märta Jungerfelt. Aktörer: Matilda Klamas, Sara Östebro och Erika Lindahl. Foto: John Wattström. Konstakuten gjordes av Scenkonstguiden/Teater Nu och KulturUngdom, med stöd av Västra Götalandsregionen och Sensus studieförbund.

Sara Östebro har tagit del av Sisters Academy i Malmö. < Back INTENSIVKURS I SINNLIGT LÄRANDE Sara Östebro har tagit del av Sisters Academy i Malmö. Att packa ner i väskan: Vit tandborste, svarta eller vita gymkläder, svarta strumpor, svarta skor, svarta byxor och/eller kjol, klänning, shorts, en vit tank-top vi kan stampa på. Packa dina tillhörigheter i en gammal resväska. Var klädd i svart och/eller vitt när du anländer. Denna information kommer i antagningsbrevet jag får när min plats på Sisters Academy är bokad. Min tanke går direkt till uppmaningen de nya adepterna till en annan slags skola får, packlistan från Fight Club: “Two pairs of black shirts, two pairs of black pants, $300 of personal burial money”. Men ingen övrig likhet kan hittas här, upplevelsen jag är på väg att stiga in i är långt ifrån manlig aggression och våldsdyrkan. Under 3 veckor förvandlas Inkonst i Malmö till Sisters Academy, en sinnlig internatskola. Under dygnets alla timmar rör sig här minst 25 performativa lärare, konstnärer i residens, forskare och upp till 30 elever. Här ska jag söka efter mitt poetiska jag och undersöka ett sinnligt och poetiskt lärande, ett alternativt sätt att söka och finna kunskap. Jag skriver in mig som elev i, minst, ett dygn. När jag kliver innanför internatets dörrar får jag direkt en ögonbindel och från en sekund till en annan så befinner jag mig plötsligt i en radikalt annan miljö än på Möllan där jag nyss var. När jag skriver in mig får jag frågan om hur jag känner mig just nu. “A bit lost”, svarar jag och blir förvånad över att svaret kom så plötsligt, och vad jag egentligen själv menade med det. Men jag hinner inte fundera mer kring det. Jag förs istället vidare, blir ombedd att ta av mig skorna. Efter att ha fått känna mjuk fuskpäls mot mina fötter, hållit hand med okända människor och varit del av en ljudtunnel tillsammans med andra nyinskrivna elever så åker ögonbindeln av. Jag får byta om, lämna ifrån mig min mobil, får mitt studiematerial och är redo att ta mig an undervisningen. Av The Octopus blir jag hänvisad till The Wonderer, och på mossa och bland vissna löv snackar jag om kroppsliga minnen och spelar ping-pong med en fågelfjäder (svårt att beskriva i detalj). Jag kommer på mig själv med att halvt forcera fram minnen när vi tillsammans ska måla en karta över våra känsloliv. Jag strör på lite extra, allt för att det ska bli en bättre historia. Jag känner ett ansvar för situationen, kanske för att jag själv ska bli nöjd. Jag vill gärna fylla den suggestiva miljön med lika drömskt innehåll. Jag slås över hur snyggt det är, för det är det. Jäkligt snygg. Människorna rör sig på ett speciellt sätt, medvetna om andras blickar. Sensuellt, uttänkt, kraftfullt. Efter ett tag börjar jag själv röra mig så. Jag vill passa in, jag blir till en del av de kroppar som skapar denna miljö. Mina tankar går till nån dokumentär jag sett om performancekonstnären Marina Abramovics “performance-läger” där hon utsätter sina “lärljungar” för prövningar och övningar som ska göra dem redo att utföra hennes verk. En performance-skola. Och även här finns mästare och aspiranter, internatet har sina egna hierarkier där lärarna omges av mystik och vördnad (en av eleverna viskar till mig att det känns som att vara elev på Hogwarts). Möjligheten för omstrukturering finns dock, och gränserna mellan lärare och elever är flytande. Elever kan bli lärare och lärarna är i omgångar elever. Människorna jag möter här inne är mjuka och varma, och vi som är elever tyr oss till varandra för trygghet och bekräftelse. Vi är öppna för varandra, ler vänligt, ställer personliga frågor utan att skämmas och svarar lika ohämmat. Det är fint. En av mina studiekamrater säger att det är en fristad, och jag nickar. Sisters Academy undersöker vad som sker om vi sätter det sinnliga och det estetiska i främsta rummet, och är ett försök till att på sikt göra det mer tillåtet att hänge sig åt utforskande som detta. Att höja statusen på de sinnliga och poetiska upplevelserna. Projektet är startat av Sisters Hope, en dansk performancegrupp som specialiserat sig på radikala interventioner och uppslukande performancehändelser. Det är tydligt uttalat att Sisters Academy inte på något sätt är en utopi, vilket är viktigt att poängtera. “In a future society arising from a post-economical and ecological crisis, the world as we know it is no more. But The Sister and her staff have planted a seed of hope and opened Sisters Academy – a school in a world and society where the sensuous and poetic mode of being is at the center of all action and interaction.” – Från beskrivningen av Sisters Academy på Inkonsts webbplats Jag pendlar många gånger under min vistelse mellan rastlöshet och avslappning, uttråkan och sinnesro. Och det är väl helt okej. I mina rastlösa perioder blir jag frustrerad över att innehållet känns pseudo-filosofiskt, inte grundat. Jag saknar det kritiska samtalet, jag saknar brännande diskussioner och dilemman. Känner mig ibland obehagligt avdomnad. Vid ett tillfälle fnyser jag för mig själv och tänker att det hela förlöjligar den konstnärliga processen. Nej, alla är inte konstnärer och konst kommer inte till genom att “bara göra”. Men jag slår bort tanken och funderar istället på varför jag känner så – var kommer den tanken ifrån? Vad är jag rädd för? Vid middagsbordet sitter vi småputtrandes, mestadels i tystnad. Jag hade önskat en riktning eller frågeställning som hade fått oss att reflektera tillsammans om kunskapsproduktion och maktrelationer. Miljön skapar möjligheter för det då den omkullkastar vardagens invanda tankebanor och öppnar oss deltagare för varandra. Det är i sig en god grund för förändring och reflektion. Men det blir mest småtrevligt och jakande. Så här efteråt så tänker jag att ansvaret såklart också låg på mig. Vid ett flertal tillfällen gör vi gemensamma tillits- och ansvarsövningar. Jag tänker på vilken stor roll dessa och liknande övningar spelat i mitt liv, på vikten av att mötas på detta sätt, att våga känna tillit, att känna av en grupps gemensamma andning och intention, att slipa på uppmärksamheten. Jag tänker på hur viktigt det är med de estetiska ämnena, och blir frustrerad när jag tänker på hur det steg för steg prioriteras bort i undervisningen. Vi sover i våningssängar i sovsal. Jag somnar innan jag vet ordet av och jag vaknar dagen därpå av en artificiell soluppgång med tillhörande fågelkvitter. När det är tid för mig att lämna Sisters Academy så är jag redo. Jag får frågan från en annan elev om jag hittat mitt poetiska jag. Jag svarar att jag inte vet. Jag är splittrad mellan min längtan ut, men jag är nyfiken på hur internatet kommer förändras under tid. Jag vill ut, ut, ut men önskar att jag då och då kunde kika in genom nyckelhålet. Upplevelsen fick mig att sakta ner, pausa och rensa. Att höja min uppmärksamhet på omgivningen. Som ett spa för en lätt uppstissad kulturarbetare. Och att det är ett ambitiöst och ytterst intressant projekt går det inte att hymla om. När jag tar mig mot Malmö central för att ta tåget hem så störtregnar det, men jag bryr mig inte så mycket. Är lugn i stegen. Köper en kaffe, sätter mig ner och stirrar länge på ett gäng kajor som letar brödsmulor vid tågrälsen. Jag sover hela vägen till Göteborg. Internatskolan Sisters Academy är steg ett i ett större projekt. Våren 2016 kommer steg 2, “The Takeover”, ske då The Sister med personal tar över en gymnasieskola i Malmö där de tillsammans med skolans lärare och elever ska undersöka en poetisk kunskapsinlärning. Ska bli spännande att följa utvecklingen. Sisters Academy är öppet till och med 20/9. Under perioden anordnas även konserter och seminarium som är öppna för allmänheten (alltså även om du inte är inskriven som elev). Konstnärlig ledare och koncept: Gry Worre Hallberg Project Management: Pia Paglialunga, Hanna Ostrowski. Leadership board: Ann Wallberg, Gry Worre Hallberg, Pia Paglialunga. Omslagsfoto: Diana Lindhardt. Skriven av: Sara Östebro Previous Next

Äntligen är avsnitt 30 här och vi peppar inför två feta scenkonstfester, äter ost med Ost-David, ser på en klinik och är helt j***a blinda för vår egen stad. < Back AVSNITT 30: INLAGD OST Äntligen är avsnitt 30 här och vi peppar inför två feta scenkonstfester, äter ost med Ost-David, ser på en klinik och är helt j***a blinda för vår egen stad. Previous Next AVSNITT 30: INLAGD OST Artist Name 00:00 / 39:30

Utställning SCILLA RAJALIN Utställning 2025 English below Scilla Rajalin – 3,2,1 HUMP! 4 oktober - 31 oktober Vernissage 4 oktober, kl 12.00-16.00 Performance med dansarna Tora Andersson och Ayami Moriwaki: 12.30 & 15.20 Detta verk föddes som ett svar på krigssituationen i Europa och växte fram ur ett behov av motstånd mot uppmaningen att ”förbereda sig för krig". Verket fungerar som en kommentator i den eviga brottningsmatchen mellan fred & krig och utgör ett kontrasterande koncept till den kontinuerliga upprustningen av väpnade styrkor i Sverige och runt om i Europa. 3,2,1 HUMP! efterlyser radikal kärlek som metod och förlitar sig helhjärtat på mänsklig kontakt, intimitet och sinnenas strategier. Verket kombinerar mjukt formspråk och malplacerad våldsestetik för att utmana våra uppfattningar om makt. Verket undersöker även vår relation till våld, hur det påverkar vårt förhållande till andra människor samt dess inflytande på det politiska klimatet i Europa. 3,2,1 HUMP! tar form fysisk genom skulptur, videoinstallation och rörelsebaserade praktiker. Scilla Rajalin (hen/den) är en svensk-finsk koreograf baserad mellan Stockholm och London. Hen arbetar tvärdisciplinärt med dans, bildkonst och kreativt skrivande – och skapar dynamiska, ofta humoristiskt snedvridna verk kring föreställningar om identitet, opålitliga verkligheter och systematiska cykler av rutiner och mönster. Med en bakgrund inom improvisation och rumslig komposition fokuserar Rajalins arbete på alternativa atmosfäriska dramaturgier och färgstarka multiverkligheter med punkig edge. Rajalin har en kreativ portfolio som sträcker sig mellan USA, Storbritannien, Italien och Skandinavien, och har arbetat med Staibdance Dance Company, Eva Recacha, Holly Blakey, Erik Klinga, Linda Pistol, Lewis Walker, Becky Namgauds, Zacharias Wolfe med flera. Rajalin tog sin kandidatexamen i samtida dans vid London Contemporary Dance School. Medverkande: Scilla Rajalin Tora Andersson Ayami Moriwaki Fi Macbride Sari Mizoe Eva Pletikosic Veranika Hnatsiuk Elin Hallqvist Ella-My Blomdahl PROGRAM 19 september – Internationell konstträff 4 oktober – Konstbuss med GIBCA Extended 11 oktober - Konstbuss med GIBCA Extended Läs utställningskatalogen här . Utställningen är en del av GIBCA Extended. Läs mer här . ENG Scilla Rajalin – 3,2,1 HUMP! October 4 - October 31 Opening October 4, 12.00-16.00 Performance with the dancers Tora Andersson and Ayami Moriwaki: 12.30 & 15.20 This work was born in response to the warfare situation in Europe and grew from an intuitive urge for resistance against the call to “prepare for war”. The work acts as a commentator in the eternal wrestling match between peace & war and sits as an opposing concept to the continuous arming of forces in Sweden and around Europe. 3,2,1 HUMP! calls for radical love as a method and relies wholeheartedly on human connection, intimacy and the strategies of the senses. The work combines soft form and misplaced aesthetics of violence - dismantling elements of force and challenging our perceptions of power. The investigative aspect of the work concerns our relationship to violence, how it affects the way we relate to other people, and its influence on the political climate across Europe. 3,2,1 HUMP! takes physical form through sculpture, video installation and movement-based practices, with a focus on care, active listening, and attentive ways of connecting. Scilla Rajalin (they/them) is a Swedish-Finish choreographer based between Stockholm and London, they work multidisciplinary with movement, visual arts and creative writing - creating dynamic, often humorously twisted work around notions of identity, un-reliable realities and systematic cycles of routines and patterns. With a background in improvisation, spatial composition and dramaturgical studies, Rajalin´s work brings focus to alternative atmospheric scenarios and colourful multi-realities with a punky edge. Rajalin has a creative portfolio that reaches between the US, UK, Italy and Scandinavia, working with Staibdance Dance Company, Eva Recacha, Holly Blakey, Erik Klinga, Linda Pistol, Lewis Walker, Becky Namgauds, Zacharias Wolfe and more. Rajalin has a BA from London Contemporary Dance School. Participating artists: Scilla Rajalin Tora Andersson Ayami Moriwaki Fi Macbride Sari Mizoe Eva Pletikosic Veranika Hnatsiuk Elin Hallqvist Ella-My Blomdahl Read the exhibition catalogue here . The exhibition is part of GIBCA Extended. Read more here .

Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. < Back AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. Previous Next AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Artist Name 00:00 / 50:23

Performance GALA-KLUBBEN Performance 2015 ”All covered in glitter!” är mottot för kvällen när Scenkonstguiden slår upp dörrarna till GALA-KLUBBEN - Scenkonstgalan 2015s officiella efterfest! En klubb där teaterfolk, dansare, performancefolk, cirkuskonstnärer, stand-upare och DU trängs på ett och samma dansgolv. Överraskningarna kommer bli många och alla är välkomna! - Guldregn utlovas en gång i timmen. DJ's: Julia Pugsi Juliana Zapata Uppträdande: PARL3Y - the posthuman soundtrack Glitterlickin Klara Rocking Antonina Nutshell Åldersgräns: 18 år Tillgänglighet: Stor toalett, Hiss från nedre till övre nivå

Teater Nu är en del av TestArt som är ett projekt finansierat av kreativa europa och ett internationellt nätverk som ska stärka möjligheterna till internationella samarbeten och konstnärligt utbyte på Europeisk nivå. Residens och turnéslinga TestArt kommer skapa konstnärliga residens och internationella turnéer för att skapa ett internationellt scenkonstnätverk. Projektet består idag av 15 partners från Italien, Tyskland, Serbien, Slovenien och Sverige och pågår fram till och med december 2026. OM TESTART TestArt Teater Nu är en del av TestArt, ett internationellt nätverk som ska stärka möjligheterna till internationella samarbeten och konstnärligt utbyte på Europeisk nivå. Projektet bygger vidare på de lärdomar och insikter som kommit ur projektets föregångare, TrainArt. TESTARTS HEMSIDA NYHETSBREV OM TESTART VÅR RESA MED TESTART Purple Team Vi har blivit matchade! Inom ramen för det europeiska projektet TestArt har Teater Nu parats ihop med MALTE från Italien och Zentralwerk i Tyskland – tillsammans är vi The Purple Team. Matchningen skedde under 2024, då deltagande organisationer fick beskriva sina konstnärskap, behov och önskemål. Utifrån det sattes fem internationella team samman – grupper som nu samskapar nya sceniska verk genom residens och gemensamma processer. Residens på Zentralwerk I mars 2025 genomförde vi vårt första residens tillsammans på Zentralwerk i Dresden – som också är producent och värd för samarbetet. Teater Nu representeras av Matilda Klamas, regissör och dramatiker, och Sara Östebro, curator och dramaturg. Från MALTE medverkar regissören och dramatikern Sonia Antorini. Arbetet inleddes med en metod baserad på brevväxling, flödesskrivning och samtal – en process som lagt grunden för det fortsatta samarbetet. Nu fortsätter Matilda och Sonia skrivandet digitalt. De utbyter scener, förslag och tankar, och bygger vidare på det som startade i Dresden. Skrivfasen pågår under våren och sommaren 2025, med ett färdigt manus planerat till början av 2026. Premiären äger rum våren 2026 på Zentralwerk i Dresden, följt av en föreställning i Göteborg. PARTNERS Funded by the European Union. Views and opinions expressed are however those of the author(s) only and do not necessarily reflect those of the European Union or the European Education and Culture Executive Agency (EACEA). Neither the European Union nor EACEA can be held responsible for them. Teater Nu erhåller även medfinansiering för projektet från KulturRådet.

Maja Östebro Curator och kommunikatör på Boy konsthall Maja är konstnär baserad i Göteborg. Hon är en av grundarna till Boy konsthall där hon arbetar som curator och kommunikatör. Hon har studerat vid HDK-Valand, Högskolan för konst och design, och tog examen i konsthantverk - smyckeskonst våren 2020. Kontakt boykonsthall@teaternu.se majaostebro@gmail.com CV EDUCATIONS 2016-2020 Bachelor’s programme in Jewellery Art, HDK-Valand - Academy of Art and Design 2013-2014 Artistic Idea and Formation, Gothenburg School of Art 2011-2013 Painting, Gothenburg School of Art SOLO EXHIBITIONS 2020 This Is How I Want To Remember It - Window Exhibition, Galleri & Butik Lerverk (Göteborg) 2014 Biskopsgården - En utställning, Väderlekstorget (Göteborg) 2010 Galleri Odinslund (Bollebygd) GROUP EXHIBITIONS 2023 Boys boys boys - GIBCA Extended, Boy konsthall (Bollebygd) 2021 Transmuted Inside, SAW - GIBCA Extended (Göteborg) 2021 Maja Östebro & Lotta Snijder, Boy konsthall (Bollebygd) 2020 Perception of Body, Nääs Art & Craft (Floda) 2019/2020 Parafras - Art Nouveau, Gothenburg Museum of Art (Göteborg) 2019 When we met through material and body - group exhibition, Föreningsgatan 2 (Göteborg) 2017 Dialoger, Boy konsthall (Bollebygd) 2016 Konstrundan Västra Hisingen, Kulturhuset Vingen (Göteborg) 2016 MM Art Market, Konstepidemin (Göteborg) 2015 Konstrundan Västra Hisingen, Kulturhuset Vingen (Göteborg) 2014 Konstrundan Västra Hisingen, Kulturhuset Vingen (Göteborg) 2014 Tio vänliga höghus, Kulturnatta i Kvarnbyn (Mölndal) 2014 Plats för vinterdvala - student exhibition, Konstepidemin (Göteborg) 2013 Examensutställning, Gothenburg School of Art (Göteborg) 2012 Group exhibition, Galleri Oro (Göteborg) 2011 Student exhibition, Gothenburg School of Art (Göteborg) PERFORMANCE 2018 Performance - 13festivalen, Konstepidemin (Göteborg) 2013 Special normal bingo soirée at Hotel Ricasol, Konstfack (Stockholm) 2012 Peace & Love Festival at Hotel Ricasol, Peace and Love festivalen (Borlänge) 2011 BINGO, BABY! - Ganska långt västerut, Slottsskogen (Göteborg) 2011 BINGO, BABY! - Hotel Ricasol at Feed The Horse, Jazzhuset (Göteborg) 2011 CHRISTMAS BINGO SHOW at Hotel Ricasol, Konstepidemin (Göteborg) PUBLIC WORK 2018 - 2024 My Ostomy Collection, Östra Sjukhuset, Sahlgrenska University Hospital (Göteborg)

Anne Vigeland har upplevt Bröllop1 – en interaktiv mastodontupplevelse i en industrilokal i Uppsala. < Back EN UPPLEVELSE AV VISUELLT OCH EMOTIONELLT ÖVERFLÖD Anne Vigeland har upplevt Bröllop1 – en interaktiv mastodontupplevelse i en industrilokal i Uppsala. ANNE VIGELAND HAR UPPLEVT BRÖLLOP1 – EN INTERAKTIV MASTODONTUPPLEVELSE I EN INDUSTRILOKAL I UPPSALA. Klockan är 23.20 när jag ramlar in i ett sammetsklätt rum längst in i Köttinspektionens stora industrilokal i centrala Uppsala. Cavans rus känns i blodet och några väggar bort skriksjunger någon till Whitney Houston. Den klibbiga scenröken som har trängt in i lokalens alla vrån de senaste timmarna letar sig även fram genom dörrsprickan här, fyller det lilla rummet med en förväntansfull dimma. Under 20 minuter pratar jag med kvällens huspsykolog Oskar Henriksson. Jag är nervös, överväldigad och lite full. Vi pratar om min relation till bröllop, frieri, vigsel och äktenskap, om mina tankar kring tvåsamhet och romantik. Jag har precis gift mig, noga plockat ut den perfekta brudklänningen, promenerat långsamt uppför altargången med operasång klingande i öronen, ätit fantastiskt bröllopsmiddag medan talare har rört mig till tårar och skratt. Jag har dansat vals, ställt upp mig för bröllopsfoto och rökt cigaretter på baksidan av festlokalen medan jag har varit noga med att inte få cigarettaska på det vita polyestertyget kring min kropp. Och jag har delat min bröllopsdag med 30 andra vitklädda brudar. Vi har jämfört längden på våra släp, hjälpt varandra med dragkedjor och underkjolar och fäst plastblommor i spontana håruppsättningar. Min skepticism kring bröllopsritualernas patriarkala innebörd är för tillfället som bortblåsta, och jag märker hur mina händer blir svettiga när jag principfast försöker svara på psykologens frågor om mina egna tankar kring begreppet bröllop, som barn och som vuxen kvinna. Jag har ju fått leva ut flickdrömmen och burit en bröllopsklänning med puffärmar som nådde mig till öronen. Jag har fått uppleva livets största händelse, och jag älskade det. Tove Berglund, Ellen Norlund och Martina Elm har skapat ett fantastiskt projekt om bröllopsdagen som institution, tradition och norm. Bröllop1 beskrivs på evenemangets hemsida som en interaktiv helkväll som sätter deltagaren i centrum – en omslutande upplevelse som inkluderar alla sinnen. Verket representerar en ny form för scenkonstnärligt undersökande där de medverkande deltagarna utgör det främsta konstnärliga materialet och där upplevelsen tar utgångspunkt i och skapas utifrån den egna kroppen, snarare än att projiceras från aktör till publik. I Bröllop1 innebär detta en iscensatt bröllopsdag och en upplevelse av visuellt och emotionellt överflöd där häpnadsväckande klänningar och starka ord om det problematiska vid dagens juridiska äktenskapslager lever sida om sida i en underbart motsägelsefull symbios. Bröllop1 är den första i en serie av tre verk som tar sig an kyrkans idé om livets händelser, dopet och begravningen skall även dem de-konstrueras och återskapas. I Sverige väljer allt färre att vara med i kyrkan, samtidigt som de kyrkliga riterna så som just dopet, bröllopet och begravningen har en central plats i den svenska identiteten som samhälleliga markörer för det individuella livets utveckling. Denna märkliga paradox förtjänar en rejäl rentvättning, och Berglund, Norlund och Elm väljer att göra det med ett konstnärligt projekt fyllt till randen av paljetter, tyll, populärkulturella referenser och guilty pleasures. En fest för alla sinnen. Bröllop1 bestod alltså av fördrink och mingel, en sakral vigselceremoni, en ljuvlig trerätters middag signerad Sebastian Razola, ett antal middagstal av benhårda teoretiker och akademiker, en bröllopsvals med nykomponerat musik av Stefan Storm och en underbar fest med psykologmöte, karaoke och vodka. Men om det är ett moment vid dagen som förtjänar en närmare djupdykning och en riktigt hyllning så måste det vara klänningsprovningen. Tidigt under dagen leds vi in i ett rum fyllt av gigantiska bröllopsklänningar. Präst och klänningsentusiast Björn Häggmark har en enorm samling prinsessliknande bröllopsklänningar från 80- och 90-talet. Likt gigantiska marängtårtor fyller klänningarna rummets väggar och golv, det är ett surrealistiskt och underbart syn. Häggmark berättar om samlingen och om bröllopsklänningarnas färgskala och detaljrikedom. Sedan får vi prova, noga välja ut en klänning, försöka hitta den rätta, både i utseende och i storlek. Det är en milt sagt exalterat stämning som närvarar medan det trampas i evighetslånga släp och klänningar skickas mellan flera potentiella brudar. Själv hittar jag en romantisk klänning med vackra broderier, långt släp och stora rosetter. Jag fäster en blomma och lite tyll i mitt hår och väntar på att vigselceremonin skall inledas. I den långsamma klänningsparaden som sedan utgjorde delar av vigselceremonin, tänkte jag främst på hur mycket den bröllopsklänning jag hade valt att bära påminde mig om min mammas bröllopsklänning. Hon gifte sig 1982 och under otaliga år var den klänningen ett populärt inslag i källarens utklädningslåda, fram tills den en dag glömdes bort och slängdes. Den klänningen var alltid för stor för mig under mina barndomsår, men nu passar denna mig alldeles, alldeles perfekt. Det är både konstigt, lite fjantigt och ganska rörande. Mitt i detta fantastiska klänningslandskap slår det mig även hur bekvämt och självklart alla dessa människor rör sig i sina vita brudklänningar, klänningar vars främsta symbolik innebär en jungfrulighet, ett fortsatt överlämnande av kvinnan som ägodel och ett patriarkalt maktspel som jag har svårt att tro att någon här inne skulle kunna ställa sig bakom idag. Ändå älskar vi att bära dessa klänningar. Kanske innebär det en mytologisering av en svunnen tid, kanske är det barndomsnostalgi eller en fascination över det romantiska överflödet. Oavsett erbjuder Bröllop1 en personlig djupdykning i vad bröllop och äktenskap innebär för individen, ett ifrågasättande av privata värderingar och samhälleliga förväntningar kring romantisk kärlek. Fotograf, omslagsbild och artikelbilder: Miranda Ivarsson Skriven av: Anne Vigeland Previous Next

Det är the podd of the festivaler. Vi springer runt som galningar på Göteborgs dans och teaterfestival, West Pride, Live Action och Andra Långdagen. Och vi har sjukt mycket att snacka om! < Back AVSNITT 31: NYA ORD, VÄNNER! Det är the podd of the festivaler. Vi springer runt som galningar på Göteborgs dans och teaterfestival, West Pride, Live Action och Andra Långdagen. Och vi har sjukt mycket att snacka om! Previous Next AVSNITT 31: NYA ORD, VÄNNER! Artist Name 00:00 / 1:00:31

Vi diskuterar konst vs. underhållning med den alltid så briljanta Julia Dufvenius. Hon berättar om första gången hon lämnade en biograf i protest och om hur det är att snacka genus på Dramaten. < Back 3:2 – KONST VS. UNDERHÅLLNING Vi diskuterar konst vs. underhållning med den alltid så briljanta Julia Dufvenius. Hon berättar om första gången hon lämnade en biograf i protest och om hur det är att snacka genus på Dramaten. Vi bjuder på våra värsta fördomar om underhållningspubliken och avslöjar också hur våra hemliga konstnärsidentiteter skulle se ut. Gäst: Julia Dufvenius (skådespelare, poddmakare och allmänt kreativ person). Previous Next 3:2 – KONST VS. UNDERHÅLLNING Artist Name 00:00 / 1:14:55