Intervju med Catharina Bergil om skådespelarlinjen. < Back PULSMÄTNING PÅ SKÅDESPELARLINJEN I GÖTEBORG Intervju med Catharina Bergil om skådespelarlinjen. Dags för Göteborgs skådespelarlinje att hamna i strålkastarljuset. Jag träffade Catharina Bergil i en solig park i närheten av Artisten, huset där Högskolan för scen och musik huserar. Catharina Bergil jobbar som enhetschef för “dramatisk gestaltning för scen och film” och ansvarar då för enheten och kollegiet som utbildar skådespelare på kandidatnivå, masternivå och Contemporary Performative Arts. I tjänsten ingår en mängd ansvarsområden, från personal till budget till planering och och från och med hösten kommer hon också vara ansvarig för musikal och operautbildningen. Dessutom undervisar hon på kandidatnivå i teater och samhälle, en kurs i teaterteori som kopplar till teaterns relevans i samhället. Catharina berättar att hennes ambition med kursen är att studenterna ska bli kompetenta på att kunna prata om teater på samma avancerade sätt som regissörer,teaterchefer och konstnärliga ledare. Att vara skådespelare och inte ha med sig den kunskapen skulle göra skådespelaren ännu mer till ett verktyg för andras konstnärsskap och det tycker inte Catharina att vi ska bidra till. Jag nickar medhållande och kisar i solen, tar sats och börjar min frågestund. Har skådespelarlinjen någon profil? Vi har en filmprofil. På konstnärliga fakulteten har vi en extremt bra filmutbildning både på kandidat- och masternivå och vi har under många år samarbetat. Skådespelarlinjen i Göteborg kanske jobbar mer med karaktär än vad andra skolor gör, vi jobbar i den traditionen, vilket kanske också gör att våra studenter står sig väl i konkurrensen när det handlar om filmjobb. Att vi kopplar an till filmutbildningarna och har gemensamma kurser, vi skissar nu till exempel på en 30 poängare på avancerad nivå för skådespelare som vill gå vidare med filmskådespeleri, det skulle jag säga är en profil som vi har och som vi vill utveckla. Har en också filmskådespeleri på schemat på kandidatnivå? Ja det har vi, två kurser, en i ettan och en i tvåan. Man kan också göra sin praktik i en film och man skulle också kunna tänka sig att slutproduktionen var en filmproduktion, men det är ingen som har gjort det hittills. Det här med Yat då, hur kommer det in? Yat är ju en teknik, en metod innan för scenframställningen som undersöker karaktärsarbete. Att skapa en palett i ditt skådespeleri så du kan gå in och gestalta olika karaktärer. Men den tekniken är unik för Göteborg? Ja, det är den. Jag skulle inte gå så långt som att säga att det är en profil men det är den tekniken som vi jobbar med. Det som är en utmaningen med Yaten är att det är så få som undervisar i den. Vi har en fantastisk kraft i Pelle Nordin just nu, men han kommer gå i pension inom ett par år. Sen finns det en stor vinst att träffa olika pedagoger och olika traditioner. Att få nosa på en skådespelartradition som inte är naturalistisk och inte bygger på karaktärsarbete, det är något vi behöver utveckla. Men jag upplever ofta att de tre åren lite för korta. Finns det några pedagoger som har varit förebilder för utbildningen? Jag tycker det är ett litet omodernt sätt att tänka på utbildning. Förebilder är bra, men om vi talar om mästare och lärlingstraditionen, som har varit väldigt stark, tycker jag att vi ska ta oss bort i från den. Vi ska utbilda skådespelare som är relevanta för den tid vi lever i nu och då måste vi erbjuda en utbildning som svarar mot det behovet samtidigt som den är gedigen och kvalitativ. Vad blir en för typ av skådespelare när en går här i Göteborg? Jag tror att det just nu är att man blir väldigt bra karaktärsskådespelare. Hur är då den optimala studenten? En student som är nyfiken, som är duktig på ensemble, duktig på att jobba ihop. Någon som är bra på att öva och tar till sig verktygen. Hur jobbar skolan mot att hitta nya grupper av studenter? Det är ju en fråga om vilka det är som söker och vilka som kommer in. Det som vi kallar breddad rekrytering här. Där vi har sett genom åren att bland de tusen som söker är de allra flesta vit medelklass. Vi har ett samarbete med Angereds teater, folkhögskolan i Angered och Västra Götalandsregionen där vi är på gång och där vi vill skapa en förberedande utbildning i Angered. Förhoppningsvis kommer den att medverka till att fler intresserar sig för skådespeleri från andra grupper i samhället. Men det är inte så att alla är uppmuntrade hemifrån att bli skådespelare. Det är ganska många nya svenskar, om vi tittar på den gruppen, som är välutbildade och kanske har flytt för att de är opinionsbildare, men som här inte får jobb inom deras kunskapsområde och får ta andra jobb. Deras barn kanske vill bli konstnärer men i den situationen så är det inte helt självklart att de uppmuntras till det, för risken är ju att man utbildas in i arbetslöshet. Så det är lite mer komplext än så. Vi ska göra allt som vi kan för att bjuda in och hyvla ner trösklarna till våra utbildningar men vi ska också vara realistiska och se att skådespelaryrket kanske inte är prio ett för många som har kommit till ett Sverige där dom inte får utlopp för sina kompetenser. Jag har förstått att ni träffas och pratar med andra skådespelarutbildningar, pratar ni om hur ni särskiljer er mot varandra då? Vi har till exempel diskuterat om vi skulle ha ett gemensamt första antagningsprov, sen skulle andra och tredje provet vara separerade, då hade vi behövt prata om profil och om vilka olika utbildningar vi erbjuder dom. Men så långt har vi inte kommit. Nu är det bara som jag gissar men eftersom det är så svårt att komma in så söker en inte sig till en speciell profil, man söker alla fyra skolorna. Det kanske hade varit lite mer roligt om vi hade varit lite mer olika. Jag tror att vi är ganska lika. På tal om profil, så är vi ju en del av Högskolan för scen och musik med alla möjligheter till samarbeten med musiker och kompositörer. Det är ju väldigt positivt att få till samarbeten, men finns det något negativt med att vara en del av en så stor institution? Det negativa är att vi är en så liten miljö, att vi inte har regiutbildning, scenografiutbildning eller de andra klassiska teaterutbildningarna. Det gör att vi blir ganska små, det kan jag vara lite avundsjuk på Stockholm till exempel, att de har hela teatermiljön runt omkring sig. Men där har vi filmen och en möjlighet till att utveckla musiksamarbetet ännu mer. Finns det något som du inte tycker är bra med utbildningen? Jag tycker inte alls det är bra att vi framför allt hittillls utbildat vit medelklass. Men om jag säger bäst kontra sämst? Om filmsamarbetet är det bästa… Vi jobbar nog för lite i sceniska projekt. Under de tre år som utgör en kandidatutbildning är det ganska få gånger som de får jobba gediget i ensemble. Det måste vi titta över och det kan gärna vara i samarbete med externa aktörer så att man når en publik. Publikmötet och ensemblearbetet är något vi behöver stärka. Jag vandrar vidare i parken och känner mig stärkt av synen på skådespelaren som en självständig konstnär och att det är dags att släppa mäster och lärlingsbilden även om den kanske sitter lite väl djupt rotad och många gånger också lockar men den tråden får jag ta ett annat tillfälle. Foto: Mikael Silkeberg Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

En festival helt tillägnad performancekonsten. < Back GENERÖS PERFORMANCEFESTIVAL I JANUARIMÖRKRET En festival helt tillägnad performancekonsten. “SÅ HÄR I STARTEN AV JANUARIDEPRESSIONEN SÅ ÄR DET FINT MED EN PLATS DÄR EN FÅR LOV ATT BARA VARA”. SARA ÖSTEBRO HAR BESÖKT 13FESTIVALENS FÖRSTA DAG. EN FESTIVAL HELT TILLÄGNAD PERFORMANCEKONSTEN. För tredje året i rad blir det performancefestival på Konstepidemin i Göteborg under trettonhelgen. Festivalen startades 2015 av Anna Carlson och Jill Lindström som ville skapa en plattform för performancekonsten och skapa en plats där konstnärer från ett brett fält kunde mötas. Redan från starten var tanken att ge plats åt både etablerade konstnärer, liksom studenter och noviser inom formen. Vad som slår mig när jag besöker festivalens första dag är bredden och den stora mängd deltagande konstnärer, det är hela 120 konstnärer som fyller programmet under de två dagar festivalen är igång. Det är imponerande. Vad jag också lägger märke till då jag stegat upp för backen upp till Konstepidemin är den speciella atmosfär som gör sig gällande. Festivalens form, likväl som det konstnärliga innehållet, provar sig fram, testar, känner efter. Ett trevande, ett sökande. Formen gör bara gott, det ger stort svängrum. För besökaren kan upplägget kanske kännas svårtillgängligt till en början. Festivalen fjäskar inte precis, den halvinterna attityden (det känns som att alla känner alla) kan skapa viss osäkerhet, det är inte tillrättalagt och du får se till att hitta rätt bland husen. Som besökare får du själv ta ansvar för din vistelse, och ja, du kan behöva prata med folk (!) för att hitta rätt eller veta vad som försiggår. Mängden av programpunkter och parallella tider kan också göra det svårt att hitta fokuset och lugnet som varje enskild akt kräver. Men om du orkar att ge dig in i upplevelsen så får du mycket tillbaka, och efter ett performanceverk eller två så känner du dig invigd. Mitt första verk för dagen trängs jag i en dörröppning för att få en glimt av. Det är Anastasia Savinovas Come back. Come barefoot. Växter sys fast i kläder, jord på golv, och så avslutas det med att några av publiken får ta emot vita kuvert. Jag fick inget själv, så vad som finns inuti får vara ett mysterium. Lina Karlsson, Lisa Sellin och Maja Östebro ger en andaktsfull performance där ingefäran får gestalta kunskap och vår möjlighet att växa fritt utan hinder. I en annan dörröppning kikar jag över axlar in på Clara J:son Borgs The Chase to be among Men. Axlar, armar och händer i en egensinnig koreografi, som om de värmer upp inför något. “Into my arms, O Lord” sjungs. I festivalens samlingspunkt tillika cafeteria, för kvällen förvånansvärt lik en toppstuga på en skidort med doft av brasa och människor som trängs i värmen, tar jag del av bandet BabyBabyBullshit där vi uppmanas att säga NEJ! till fascister, nazister och rasister. “De kommer knacka på din dörr”. Jag lyssnar till en personlig och indragande historia av Krystallia Sakellariou. Om en mor som dött och om vad som är kvar, om dagböcker, arkiv och liv. Tillbaka till toppstugan där Benedikte Esperi och Fanny Kivimäki låter publiken lysa upp deras kroppar när de långsamt och iförda ögonbindlar tar sig fram bland bord och stolar. Rummets energi samlas. För mig avslutas kvällen med brottningsmatch med titeln Du e dum i huvet, av Emelié Sterner och Sebastian Rudolph Jensen, men ikväll med Frida Boson som inhoppare in i Emeliés ställe. Ett möte mellan två personer som har olika tankar om konst och skapande. Svettigt, rått, varmt och vackert. Just så här i starten av januaridepressionen och omsluten av mörkret som inte kommer försvinna på ett tag så är det fint med en plats där en får lov att bara vara. Fri från köphets och saker att ta tag i. Istället en plats för utforskande av det där stora som vi alla är en del av. Men en behöver inte analysera verken eller grunna på mening, det kan komma senare om en har lust. Nu är du bara här i rummet tillsammans med andra och upplever ögonblicket. En bra start på året. 13festivalen kör även lördag 6 januari. 13FESTIVALEN Pågår även 6 januari med performanceakter från kl 14.00 Konstepidemin, Göteborg Omslagsbild: Från Du e dum i huvet. Foto: Sara Östebro Skriven av: Sara Östebro Previous Next

Performance SUPPER CLUB Performance 2018 KLIV IN I ETT RUM DÄR SAMTALET STÅR I FOKUS, EN HEMLIG MIDDAG. GENOM EN KONSTNÄRLIG INRAMNING NÄRMAR VI OSS SAMTALETS KÄRNA. Konstnärskollektiv och konstnärsgrupperingar har genom historien samlats på caféer, i salonger och i sommarhus för att samtala, kritisera varandras konstnärskap, ompröva sina idéer och inspireras av varandra. Denna form av öppna och tillåtande diskussioner är idag en bristvara, där Supper club kan vara lösningen. Välkommen på samtalskonst, samtal om konst och mat. Kom och lyssna eller prata. Det är många som talar idag, men hör vi varandra? Hur samtalar vi i en samtid av åsiktsbubblor, korridorer och ett ständigt fokus på jaget? Hur många gånger har vi kastat oss in i ett samtal utan livlina, beredd att om så krävs få vår egen världsbild omkullkastad? Hur kan vi bli bra lyssnare? Har vi tappat konsten att samtala, och hur samtalar vi konst? Vi möts vid hemlig plats (meddelas vid anmälan), därefter vandrar vi tillsammans till vår hemvist för kvällen. Där slår vi oss till bords – vi äter gemensamt och samtalar tillsammans. Samtalet leds av Matilda Klamas, regissör. Till bords gästas vi av en ny gäst för varje klubbtillfälle. Supperclub skedde på tre olika platser under hösten 2018; Gamlestadensfabriker och Upper Hand i Göteborg och Ålgården i Borås. MEDVERKANDE GÄSTER: Stina Oscarsson, Regissör Erika Lindahl, Dramatiker Maja Lindecrantz, Psykolog Idé och koncept: Matilda Klamas och Sara Östebro.

Vi pratar dramaturgi, bland annat den polyfona, den känslomässiga, den helande samt den i podden skapade svängiga dramaturgin. Gäster: Nasim Aghili (regissör och dramatiker), Linda Forsell (regissör och konstnärlig ledare PotatoPotato), Stefan Åkesson (dramaturg på Backa teater samt konstnärlig ledare för Poste Restante) och Moa Backman (dramatiker och dramaturg). < Back 1:5 – JETZT DRAMATURGIERAR Vi pratar dramaturgi, bland annat den polyfona, den känslomässiga, den helande samt den i podden skapade svängiga dramaturgin. Gäster: Nasim Aghili (regissör och dramatiker), Linda Forsell (regissör och konstnärlig ledare PotatoPotato), Stefan Åkesson (dramaturg på Backa teater samt konstnärlig ledare för Poste Restante) och Moa Backman (dramatiker och dramaturg). Teasers: - Vi blir hjärntvättade av patriarkatet. - Nasim Aghili snackar om att jobba med sufisk dans i den, efter mycket hot, nedlagda föreställningen Marken brinner. - Linda Forsell från PotatoPotato tycker till om hur scenkonstinstitutionerna sköter sig, när det gäller att jobba icke-patriarkalt. - Moa Backman visar på hur en kan skapa utopiska rum - Stefan Åkesson berättar om att Hollywoodfilmer alltför ofta är fulla av patriarkat och nationalism in absurdum. Previous Next 1:5 – JETZT DRAMATURGIERAR Artist Name 00:00 / 1:10:07

I avsnitt 12 snickesnackar vi om Do it like a dude av Teater Smuts, om japansk dans, thailändska ljud och om vad det betyder när processen är i fokus. < Back AVSNITT 12 – JIPPO OCH STRÖMAVBROTT I avsnitt 12 snickesnackar vi om Do it like a dude av Teater Smuts, om japansk dans, thailändska ljud och om vad det betyder när processen är i fokus. Previous Next AVSNITT 12 – JIPPO OCH STRÖMAVBROTT Artist Name 00:00 / 46:35

Detta innehåller pinsamheter i lurarna, dans i Budapest, morotskaka hos Anstalten och jäkla mycket mer. < Back AVSNITT 17 – SNUSK OCH KRAVALLER Detta innehåller pinsamheter i lurarna, dans i Budapest, morotskaka hos Anstalten och jäkla mycket mer. Previous Next AVSNITT 17 – SNUSK OCH KRAVALLER Artist Name 00:00 / 42:43

Projekt SKYLT TEATER Projekt 2022 I Gamlestaden, Göteborg, hittar du en enorm skylt där det står TEATER. Det är en symbol för den konst vi behöver i livet, för världen som en scen, men också en kommentar till de moderna städerna som misslyckas med att planera för utrymme för konst när de utvecklas. Även när det påpekas från början: en stad är ingenting utan konst, ser vi gång på gång hur utrymmen, låga hyror och andra faciliteter som behövs för ändamålet glöms bort i verkligheten. Den fyra meter breda skylten är placerad ovanpå taket på en byggnad som ska rivas. I motsats till vad som verkar vara: en teater i sikte, kan dessa versaler tända en gnista och låta ljusen lysa vägen. Skylten är ett samarbete med Platzer och är ett pilotprojekt inom Trainart, Kreativa Europa.

Teater DRÖMIMPRO 2009 Teater 2009 "VAD DRÖMDE DU INATT?" – EN IMPROVISATIONSFÖRESTÄLLNING Mellan 2009-2014 spelade Teater Nu improvisationsföreställningen Drömimpro, där publikens nattliga drömmar skapade föreställningen. Ta del av drömmens fantastiska värld med hjälp av Teater Nu, vi spelar upp dina drömmar direkt på scenen! Varje människa bär på en unik drömvärld och att få ta del av den i form av berättande är en mycket berikande upplevelse. Tänk på vilken rikedom varje människa besitter i form av drömmar, Drömimpro är en bra metod för att ta hand om den rikedomen. Spelningar genom åren: 2014 MoKs Distriktstämma i Skövde Höörs församlings bildfestival 2013 Jubileumskarnevalen Backafestivalen Drakfestivalen Göteborgs kulturkalas – barnkalaset. 2012 KROM Överåsfestivalen Peace and Love Lalehs konsert i Uppsala Eksjö stadsfest Göteborgs kulturkalas – barnkalaset. 2011 Picknickfestivalen 2010 Proletärens FF:s endagsfestival möhippa. 2009 Peace and Love Hultsfredsfestivalen Arvikafestivalen Drömkväll på Amandas teater. VÅRA DRÖMIMPROKONCEPT: KLASSISK DRÖMIMPRO En föreställning med rolig inramning där publikens drömmar står i fokus. Unik och medryckande varje gång. Ett härligt sätt att ta vara på våra unika drömvärldar. Passar ungdomar som vuxna och hela familjen, det är helt enkelt publiken som gör föreställningen. Föreställningen är ca: 45-60 min lång. DRÖMMASKINEN (DRÖMIMPRO FÖR BARN) En föreställning där vi får träffa på nyfikna drömväsen som gärna vill leka fram dina drömmar och en hungrig drömmaskin som förvandlar dina drömmar till verklighet. En föreställning som tar vara på varje barns inre värld. Föreställning är 30-45 min lång. Bilder från 2009:

Utställning NILS EKMAN Utställning 2023 Nils Ekman - COG 18 november – 16 december I utställningen COG på Boy konsthall visar Nils Ekman nya verk bestående av en serie objekt och en serie teckningar. Objekten utgörs av anatomiska modeller av skallben täckta med sågspån. Verket intresserar sig dels för den anatomiska modellen som ett analytiskt verktyg och dels för den mänskliga skallen som ett motiv ofta förekommande inom vanitas-traditionen. Medan modellen är en representation som syftar till förståelse av det verkliga objektet är vanitas en symbolisk framställning som uppmanar till kontemplation över livets förgänglighet. Verket etablerar en sammanblandning av dessa två typer av representationer och därmed dessa två sätt att betrakta – dvs mellan det existentiellt begrundade och det instrumentellt analyserande. Samtidigt ger den oväntade adderingen av sågspån en textur och taktilitet som gör att objekten förvandlas till något helt annat som varken kan reduceras till symbolik eller vetenskaplig metodik. Svävande på höga stålstativ eller uppsatta på väggen liknar de rudimentära livsformer eller arkeologiska fragment. Vid sidan av objekten visas en serie blyertsteckningar. Teckningarna är schematiska och det är svårt att avgöra vad de föreställer. Liksom tekniska ritningar av föremål som väntar på att bli tillverkade väntar dessa skisser på att färdigställas i betraktarens huvud. https://nilsekman.com/ VERNISSAGE 18 november klockan 12.00-14.00 ÖPPET Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00

Workshop I OCH AV GAMLESTADEN Workshop 2022 WORKSHOP: SKAPA KONST I OCH AV GAMLESTADEN Den 3 juni arrangerade Teater Nu en workshop i Gamlestaden, där alla kunde vara med och skapa readymade konst. Workshopen hölls i samband med Gårdsfesten. En workshop där du kan bidra med konst till världens största konsthall – Konsthall: Teater. Här får alla vara konstnärer och vi vill att du är med! Därför bjuder vi in till en workshop där du kan vara med och skapa. Du behöver inte ha någon erfarenhet av konst utan vi är intresserade av allas bidrag. Genom workshopen kommer vi visa hur du skapar verk till Konsthall: Teaters samling. Det enda du behöver ha med dig är din mobiltelefon. I Konsthall: Teater ställer vi ut readymades, saker som redan finns men som får en konstnärlig inramning med hjälp av dig och din blick. Något så alldagligt som ett trappräcke kan med din hjälp bli ett konstverk.Under workshopen hoppas vi också på att du får nya perspektiv på din omgivning och ser skönheten i en annars vardaglig miljö.Tillsammans visar vi en ny bild av Gamlestaden och skapar konst som kommer finnas både fysiskt och digitalt i Konsthall: Teaters samling. Om Gårdsfesten En Gårdsfest i Gamlestaden med livemusik, mat och workshops. Arrangerat av ÖGAT, Bagarns mötesplats och Teater Nu. Konsthall: Teater är ett pilotprojekt inom EU-projektet Trainart. Görs med stöd av: Kreativa Europa, Västra Götalandsregionen

Vi pratar om nakenhet: Varför är en naken på scen? Vill vi vara nakna på scen? Sen får vi såklart svar på den stora och viktiga frågan: Varför är alla nakna på scen - i Tyskland? < Back 2:1 – NAKEN Vi pratar om nakenhet: Varför är en naken på scen? Vill vi vara nakna på scen? Sen får vi såklart svar på den stora och viktiga frågan: Varför är alla nakna på scen - i Tyskland? Teasers: - Sara får sin dröm, om att vara nakenkonstnär i Berlin, krossad. - Mellika Melouani Melani reciterar stor prosa. - Matilda tappar aptiten av håriga rumpor. - Rasmus berättar om hans nakenvägran. Inklippta människor: Mellika Melouani Melani (regissör och konstnärlig ledare för Folkoperan), Bianca Praetorius (skådespelare och teaterkritiker) och Xiao Lu (performancekonstnär). Previous Next 2:1 – NAKEN Artist Name 00:00 / 1:05:22

Teater DRÖMIMPRO 2013 Teater 2013 "VAD DRÖMDE DU INATT?" – EN IMPROVISATIONSFÖRESTÄLLNING Mellan 2009-2014 spelade Teater Nu improvisationsföreställningen Drömimpro, där publikens nattliga drömmar skapade föreställningen. Ta del av drömmens fantastiska värld med hjälp av Teater Nu, vi spelar upp dina drömmar direkt på scenen! Varje människa bär på en unik drömvärld och att få ta del av den i form av berättande är en mycket berikande upplevelse. Tänk på vilken rikedom varje människa besitter i form av drömmar, Drömimpro är en bra metod för att ta hand om den rikedomen. Spelningar genom åren: 2014 MoKs Distriktstämma i Skövde Höörs församlings bildfestival 2013 Jubileumskarnevalen Backafestivalen Drakfestivalen Göteborgs kulturkalas – barnkalaset. 2012 KROM Överåsfestivalen Peace and Love Lalehs konsert i Uppsala Eksjö stadsfest Göteborgs kulturkalas – barnkalaset. 2011 Picknickfestivalen 2010 Proletärens FF:s endagsfestival möhippa. 2009 Peace and Love Hultsfredsfestivalen Arvikafestivalen Drömkväll på Amandas teater. VÅRA DRÖMIMPROKONCEPT: KLASSISK DRÖMIMPRO En föreställning med rolig inramning där publikens drömmar står i fokus. Unik och medryckande varje gång. Ett härligt sätt att ta vara på våra unika drömvärldar. Passar ungdomar som vuxna och hela familjen, det är helt enkelt publiken som gör föreställningen. Föreställningen är ca: 45-60 min lång. DRÖMMASKINEN (DRÖMIMPRO FÖR BARN) En föreställning där vi får träffa på nyfikna drömväsen som gärna vill leka fram dina drömmar och en hungrig drömmaskin som förvandlar dina drömmar till verklighet. En föreställning som tar vara på varje barns inre värld. Föreställning är 30-45 min lång. Bilder från 2013: