EliSophie Andrée har sett Riksteaterföreställningen Barnen i Höganäs och delar denna gång ut vattenglas i betyg. < Back BARNEN – VAD HAR GÅTT FEL? EliSophie Andrée har sett Riksteaterföreställningen Barnen i Höganäs och delar denna gång ut vattenglas i betyg. “LIKA MÖRKT SOM UNDER ETT STRÖMAVBROTT”. ELISOPHIE ANDRÉE HAR SETT RIKSTEATERFÖRESTÄLLNINGEN BARNEN I HÖGANÄS OCH DELAR DENNA GÅNG UT VATTENGLAS I BETYG." Ibland går man från en föreställning euforisk och alldeles upprymd av det magiska som är just teater. Relationen mellan scen och publik. Stämningen när applåderna sköljer över skådespelarna och byggnaden där någonting speciellt precis har ägt rum. Men ibland så går man ut från byggnaden, i detta fallet Tivolihuset i Höganäs, och känner sig snuvad. Snuvad på en upplevelse och på det fantastiska som kan ske i en teaterföreställning. Jag såg i helgen Riksteaterns Barnen som nu ska turnera Svea rike runt. Jag är otroligt kluven till hur jag känner. ENSEMBLE: Det är en otroligt trög start på Barnen som gör att vi får kämpa oss igenom en stor del av första akten innan det på riktigt börjar tända till, enbart tack vare skådespelarinsatserna och deras tighta sammanhållning och kemi. I andra akten tar det fart ordentligt och det finns en suggestiv känsla som ligger över en balansgång kring vem som gjort vad, och vem som känner vad. Jag gillar framförallt Astrid Assefas Hazel som spelas med precision och eftertänksamhet men samtidigt en humoristisk ton och ett djup som sällan ses, även gällande professionella uppsättningar. 4 / 5 vattenglas MANUS: Det är väl här egentligen det allra största problemet ligger. Det är babbligt, rörigt och det finns inget fokus på vilken av vägarna som de ska gå i manuset. Dramatikern Lucy Kirkwood har blivit hyllad just på grund av detta manus och då blir jag osäker och orolig på om det är någonting som har gått fullständigt förlorat i översättningen. För bra är det faktiskt inte. Och verkligen inte värdigt att bli nominerad till bästa pjäs i två stora länder. Trots att jag läst flera gånger vad pjäsen handlar om så har jag fortfarande svårt att greppa vad som är den röda tråden. Är det ett triangeldrama? En kärnvapenkatastrof? Ett äktenskap i förfall? Det som ytterligare stör mig är faktumet att ingenting blir uppklarat. Vi lämnas med ett öppet slut som är otroligt irriterande och en käftsmäll av otillfredsställdhet för oss i publiken. Jag känner mig åter igen: snuvad. 1 / 5 vattenglas KOSTYM/SCENOGRAFI: Det är tre skådespelare på scen under föreställningens cirka 1 timme och 45 minuter. Det blir därför väldigt lätt enformigt med samma sorts kläder under en så pass lång tid. Det hade varit fullt möjligt för att få det att leva upp lite grann, speciellt när de ska dansa loss i tredje akten. En fjäderboa eller glittrig hatt hade lyft hela stämningen i salongen. Jag väljer att putta ihop kostym och scenografi i en och samma kolumn eftersom det är någonting som denna gång glider ihop med varandra och är oföränderligt från början till slut. Vi befinner oss hela tiden i samma rum: i det lilla vardagsrummet/köket där strömmen aldrig verkar fungera – även om detta är någonting jag inte inser förrän i slutet när en av karaktärerna påpekar att “nu, nu funkar strömmen!”. Men scenografin i sig är likaså oföränderlig och ganska stram och stel och i grund och botten oinspirerande. 1 / 5 vattenglas REGI: Jag är ju fortfarande så otroligt förvirrad över faktumet att pjäsen blivit hyllad och blir därför osäker på om det isåfall är att problemet ligger hos regin. Det skulle även förklara den otroliga långa startsträckan och scenografin/kostymen som förblir densamma genom föreställningens gång. Men, regin är välarbetad kring skådespelarna och deras interagerande med varandra och det är åter igen där som pjäsen lyfter och blir sevärd. 3 / 5 vattenglas Avslutningsvis så är jag fortsatt kluven till om jag rekommenderar den eller inte. Den har sina ljusglimtar, men för det mesta så är det lika mörkt som under ett strömavbrott. I SIN HELHET BLIR DET 2 / 5 VATTENGLAS. SÅHÄR SKRIVER RIKSTEATERN SJÄLVA: Barnen – Drama, kärlek och intriger i Hem till gården-anda En katastrof har inträffat och det pensionerade paret Robin och Hazel bor inte kvar hemma längre. De har varit tvungna att flytta till en lånad liten stuga på den engelska östkusten utanför strålningsområdet. Dagarna ägnar de åt till att försöka upprätthålla en slags vardag, säkra maten de äter. Elen fungerar bara någon timme åt gången. Plötsligt en dag dyker Rose upp hos Hazel och Robin. De var alla en gång kollegor och vänner på det närliggande kärnkraftverket. Varför dyker hon upp efter 38 år? Vad vill hon egentligen? Rose har ett ärende, ett ärende som åtminstone hon inte tänker smita ifrån. Det blir ett laddat möte, hemligheter avslöjas och tidigare handlingar har fått konsekvenser. Kanske finns det fortfarande möjligheter att korrigera misstag som har gjorts. En rapp och smart pjäs av den unga hyllade brittiske dramatikern Lucy Kirkwood. Barnen nominerades 2018 till bästa pjäs både i USA och Australien. För regi står Karin Enberg som tidigare regisserat föreställningen Jord för Riksteatern. De tre rollerna spelas av Agneta Ahlin, Astrid Assefa och Per Burell. Omslagsbild: Pressbild, foto: Sören Vilks. Skriven av: EliSophie Andrée Previous Next

Alexander Abdallah bjuder på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. < Back FÖR JAG SER TALANGER I FÖRORT MEN INGA FÖREBILDER Alexander Abdallah bjuder på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. Alexander Abdallah studerar till skådespelare i Malmö och debuterar nu också som gästskribent på Scenkonstguiden. Här bjuder han på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. Högstadiet. Jag skrattade åt killar som sysslade med teater. Kallade dom bögar. När jag och mina vänner blev tvingade att se teater med skolan så planerade vi innan:’’Okej, varje gång alla skrattar, så låtsasskrattar vi på olika sätt’’. Frankenstein på Regina teatern i Uppsala. Alla andra skrattar, vi låtsasskrattar, gör sjukaste ljuden och sen skrattar på riktigt. Minns fortfarande hur roligt det var. Jag var värst. Läraren kastade ut mig. Vi vill inte se Frankenstein. Vi vill inte se teater. I förort finns ingen teater, vi gör inte teater, vi är inte teater. Jag vet inte ens vad teater är för något. Vem är Frankenstein? Vad har han gjort? Några år senare är jag med i ett teaterprojekt i Uppsala. En av regissörerna är: En av skådespelarna i Frankenstein på Regina teatern. 15 år. Jag börjar dansa. Popping. Kamouflerade mitt teaterintresse som börjat växa i mig. I Uppsala startas ett projekt. Ungdomar ska skapa en teaterföreställning ihop. Jag söker som dansare. Min dröm att stå på scen går inte att gömma längre och jag får roller i teaterföreställningen. Efter föreställningarna möter vi i ensemblen publiken utanför. Förortskidzen kommer fram. Helt galet inspirerade. Deras blick säger: Jag vill va som dig. Då insåg jag: Att jag aldrig haft en sån. En sån som jag blev för dom där och då. Jag bestämde att jag skulle bli en sån. Den bästa. Jag ska inspirera alla i orten. Att jaga dröm. Och dom som inte vågar drömma – Ska börja våga drömma, högt. 2012 började jag studera teater på Wiks folkhögskola. 2013 ser jag Ardalan Esmailis föreställning utan titel på riksteaterns teaterdagar. Där var han. Äntligen. Som jag saknade hela min uppväxt: En människa som såg ut som jag och gjorde det jag ville göra. En blatte på scenskolan. Wow. Då bestämde jag. Jag ska också.Vi pratar efter föreställningen. Han nämner Fridhems folkhögskola. 2013. Sagoturne med klassen och första året på Fridhems folkhögskola. Efter en föreställning springer det fram ca 10 barn mot mig. ’’ Du är som Zlatan’’. Vi pratar arabiska. Jag skriver autografer. Dom säger att dom vill börja med teater. Den yngsta pussar mig på pannan och säger ’’du är så fin, jag vill bli som dig’’. Jag känner igen honom från publiken. En av dom äldre där jag växt upp. Kriminell. Tvingad att se Romeo & Julia. Efter föreställningen kommer han fram till mig. Tänk er en kriminell person, sitta där på sin stol och le medans alla andra sjunger ’’ja må han leva’’. Typ så va hans ansiktsuttryck. En månad efter råkar vi på varandra i stan. Han nämner att han blev inspirerad. Att han börjat på en teaterkurs. Under höstterminen 2015 har Malmö stadsteater 4 skådespelare som rasifieras. Antal förebilder: 4st. Malmö. Gör något åt saken. Vad ska ni göra åt saken? För jag ser talanger i förort men inga förebilder. Skriven av: Alexander Abdallah Previous Next

Vi snackar om jäkligt mycket bra scenkonst. Vi får bland annat kämpaglöd från Nora på Folkteatern, ser kroppslig dans på Stora teatern och städar på Hagateatern. < Back AVSNITT 22 – ISTERAPI OCH STÄDMANI Vi snackar om jäkligt mycket bra scenkonst. Vi får bland annat kämpaglöd från Nora på Folkteatern, ser kroppslig dans på Stora teatern och städar på Hagateatern. Previous Next AVSNITT 22 – ISTERAPI OCH STÄDMANI Artist Name 00:00 / 59:02

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Utställning MAN YAU Utställning 2021 Man Yau Dried flowers last forever 29/5 – 10/7 2021 I Man Yaus arbeten blandas industriell precision med hantverkets materialkännedom. Hon har fått oss på fall flera gånger om, genom sina lekfulla arbeten som gömmer lager på lager av mening bakom sina indragande ytor. Idéer, drömmar och rädslor som far runt i samtidens obevekliga virrvarr fångas in i hennes nät. Här behandlas de med stor omsorg, genom krävande material och ett arbete som kostar tid och tålamod. De arbeten som visas i utställningen Dried flowers last forever har tagits fram speciellt för Boy konsthall. Här lockas vi in i boudoiren för att kanske få syn på fler sidor av våra inre fantasier. Vi påbörjade våra samtal med Yau 2019, samtal och möten som nu lett fram till det vi kan få ta del av på Boy. Det är en ära att nu få presentera Yaus första separatutställning i Sverige. – Sara Östebro & Maja Östebro, curatorer på Boy konsthall Några ord från konstnären: “Bakom prydnaderna – pärlor och högklackat, blomblad och ornament – finns en fantasi om ett jag, ens egen kroppsliga identitet. I utställningen förenas organiska blomblad med kalla, icke levande material som glas och brons, med ett enda syfte – att tjäna och gestalta denna fantasi. Drömmen om att manipulera och medvetet konstruera sin egen yta, att förhöja den med hjälp av utsmycknader, är inte detsamma som ren fåfänga eller konstgjordhet. Det är ett sätt att lyfta upp fantasin om ens identitet på en piedestal. När fantasin tar formen av ett objekt, fylls objektet med dubbel betydelse. Den upphöjs till mer än sin funktion. Och det är det jag letar efter, när jag ser mig själv bli betraktad av dig.” – Man Yau Läs mer: Dried flowers last forever . Digital utställningskatalog. Beyond glitz av Marcus Appelberg . En reflektion över utställningen. ”Något döljer sig under den sköna ytan” . Artikel i Annonsmarkan. Man Yau bor och arbetar i Helsingfors, Finland. Hon tog sin magisterexamen från Aalto University of Art and Design där hon specialiserat sig på keramik och glasdesign. För närvarande arbetar hon med sin andra magisterexamen vid Konstuniversitetet i Helsingfors. Yau har arbetat i flera länder och varit inbjuden till ett flertal residensvistelser de senaste åren, såsom Shigaraki Ceramic Cultural Park i Japan, Jingdezhen Ceramic Institute i Kina och Cite Internationale des Arts i Paris. Yau har nominerats till ”Årets unga talang” av Helsinki Design Awards, och hennes verk har presenterats på solo- och grupputställningar i bland annat Finland och USA. manyau.fi

Vi fortsätter vår vurm för den underbara Anna Takanen, vi snackar nakenhet med Nils Lindenmo och går på nycirkus på Angereds teater. < Back AVSNITT 23 – NAKEN-NILS OCH ANNA TAKANEN Vi fortsätter vår vurm för den underbara Anna Takanen, vi snackar nakenhet med Nils Lindenmo och går på nycirkus på Angereds teater. Previous Next AVSNITT 23 – NAKEN-NILS OCH ANNA TAKANEN Artist Name 00:00 / 42:29

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Rasmus Klamas har besökt Improfest i Göteborg och berättar om en kväll från helvetet till himlen. < Back MIN VÅTA IMPRODRÖM Rasmus Klamas har besökt Improfest i Göteborg och berättar om en kväll från helvetet till himlen. Rasmus Klamas har besökt improfestivalen Improfest i Göteborg och berättar om en kväll från helvetet till himlen. Det finns en sak jag hatar med impro. Den saken älskar jag lika innerligt. Samma sak finns inom stand up:en och mina känslor där är desamma. Vi tar ett exempel ur stand up-världen: Du ska gå på stand up-klubb på till exempel Norra Brunn i Stockholm, headline för kvällen är Nour el Refai och det är därför du är där. För att se Nour. Klubben börjar klockan 19, men Nour går inte på scenen förrän närmare 21. Innan det är det två timmar av total skämskudde. Du får se en finnig 18-åring krypa upp på scenen och göra någon överdriven spaning om manligt och kvinnligt, detta följs av en något (alltså mycket lite) bättre människa som verkar ha hittat nån karaktär som hen ska köra. Detta pågår och pågår och pågår och när Nour väl kommer så har din tro på stand up tillintetgjorts. Du måste alltså genomlida dåliga komiker för att sen komma till the good stuff. Men samtidigt är det något jävligt fett med det. Tänk om jag som 18-åring hade fått stå på samma scen som typ Lena Endre. Shit, va häftigt. Samma tradition finns inom impron, eller iallafall på festivalen Improfest. Som ni ser är jag är ambivalent inför detta. Men låt mig nu berätta om min lördagskväll på Improfest som började i ett improhaveri och slutade i allas våta improdröm. City Impro Theatre. Fotograf: Mikael Thor Jag börjar min kväll med att ta mig till Gothenburg Studios för att se City Impro från London och International Theatre Stockholm från just Stockholm. I vår liknelse är City Impro den finniga 18-åringen. Den som inte har nån koll alls på hur man spelar teater eller hur man bygger en berättelse. Det är som ett dåligt firmafest-spex och såklart så är alla deras moment interaktiva. Publiken ska upp på scen, skrika platser och relationer. Jag ser hur min blick spikar fast sig i golvet varje gång de tittar ut i publiken och raggar folk. Det blir lite pinsamt när publiken som kommer upp nästan är bättre än de på scenen. Men jag tycker vi lägger den upplevelsen bakom oss och går vidare, för nu kan det bara bli bättre. Och det blir det. Det är International Theatre Stockholm som går back to basic. De börjar med att be oss i publiken att blunda och tänka på en dag där inte allt gick som det skulle. De väljer en slumpvis vald person som kort berättar om händelsen och sen kör de en pjäs i 30 minuter baserat på det. Hela min kropp skriker JA! när de sådär snyggt hoppar mellan karaktärer och bara får mig att fatta, utan att det är för övertydligt. Väl avvägt. Med hopp om impron tar mig till Teater Aftonstjärnan för att se kvällens huvudnummer – Det Andre Teatret. Mitt sällskap berättar att hon sett de förut och att de är riktigt bra. Puh, då ska det här nog vara lugnt. Konceptet går ut på att en inbjuden gäst intervjuas på scen och fyra skådespelare och en musiker hoppar in emellan och improviserar gästens liv. Kvällens gäst är ingen mindre än Lasse Kronér och som han bjuckar på sig själv. Han berättar storys om hur han sålde ett halsband någonstans i Europa, drack rosévin på Avenyn och bodde hos sin bästa vän på sjukhuset i flera månader. Ni som har en bild av impro, att det bara är tjo och tjim och ingen substans blir här slagen på fingrarna. Det blir ett så vackert porträtt av en persons liv gjort med så mycket värme och kärlek. Ibland när jag ser på impro känner jag att det här hade ju blivit mycket bättre om en författare bara hade skrivit en pjäs om det. Men det här var så självklart och så intuitivt. Planen var att föreställningen skulle vara 50 minuter – det blev 2 timmar. 2 timmar som jag absolut inte vill ha tillbaka. När föreställningen sen är slut så väntar ännu en föreställning. Jag behöver springa vidare, men jag sörjer inte. Jag vet inte vad som skulle kunna toppa det jag just sett. Publiken var lyrisk, jag var lyrisk och Lasse Kronér var minst sagt lyrisk. Jag tackar Improfest för en fabulös avslutning, jag hatälskar Improfest för att nybörjare får öppna kvällen och jag tycker nu ännu lite bättre om Lasse Kronér. Det Andre Teatret. Fotograf: Mikael Thor Skriven av: Rasmus Klamas Previous Next

Äntligen är avsnitt 5 här. Denna gång pratar vi mycket om teater, men hinner också med det obligatoriska julsnacket < Back AVSNITT 5 – FIREFLIES, WINDOWFARM OCH JULSPECIAL Äntligen är avsnitt 5 här. Denna gång pratar vi mycket om teater, men hinner också med det obligatoriska julsnacket Previous Next AVSNITT 5 – FIREFLIES, WINDOWFARM OCH JULSPECIAL Artist Name 00:00 / 49:05

Musikal NEXT STOP: WEST END Musikal 2018 Next Stop: West End var konceptet där du fick uppleva musikal på ett nytt sätt. Du slapp betala dyra pengar för att knappt se nåt, här satt alla på första parkett och fick uppleva morgondagens musikalgiganter. Konceptet innefattade ett musikalquiz, allsång och uppträdanden. De tre första arrangemangen hade vi inbjudna artister. Senare deltog sångare genom Open Mic. Under 2018 arrangerades Next Stop: West End #10 - 7 februari #11 - 11 april #12 - 9 maj #13 - 5 september #14 - 17 oktober #15 - 21 november Next Stop: West End är konceptet där du får uppleva musikal på ett nytt sätt. Du slipper betala dyra pengar för att knappt se nåt, här sitter alla på första parkett och får uppleva morgondagens musikalgiganter. För dig som inte vart med förr - detta är upplägget: Det blir storslaget musikalquiz och open mic under hela kvällen, där DU i publiken får testa dina musikalkunskaper och har chans pröva dina vingar på scen. Konferencier & quizmaster: Rasmus Klamas. Pianist: Viktor Stener. Quiz-info:– Max 4 personer i varje lag. – Det blir nytt, gammalt, obskyrt och superkänt! – Fina priser utlovas! – Ta med ditt bästa musikalhumör Föranmäl dig till open mic – gå gratis! Vi har ett litet begränsat antal platser för föranmälan till open mic. De som föranmäler sig bjuckas på inträdet! Next Stop: West End görs med stöd av Sensus, Västra Götalandsregionen och KulturUngdom

Utställning MAJA ÖSTEBRO OCH LOTTA SNIJDER Utställning 2021 Maja Östebro och Lotta Snijder 16 januari – 20 februari 2021 Maja Östebro och Lotta Snijder är smyckekonstnärer som båda arbetar med teman relaterade till människokroppens anatomi och sinnesupplevelse. De har nyligen tagit sin kandidat i Konsthantverk på HDK-Valand med inriktning Smyckekonst. I utställningen kommer de att visa delar ur sina examensarbeten. Maja har undersökt hur ett objekt kan laddas med energi för att trösta eller hela. Hon arbetar med teman kopplade till människokroppen, baserat på sjukdom och hälsa. I det här arbetet har hon influerats av sin egen sjukdomshistoria och av nattliga drömmar. Maja har här undersökt hur och om vattnet kan fungera som en källa till kraft och energi. Objekten som kommer att visas i utställningen kan upplevas både fysiskt och genom videoverket Rebirth ≠ Omstart. https://www.majaostebro.comhttps://www.instagram.com/ostebro/ Lotta har skapat en serie smycken inspirerade av mötet mellan kroppens inre organ och artificiella organ. Hon fascineras av att insidan lätt väcker en känsla av obehag, hon vill visa en annan bild av insidan, en bild av det vackra i organens former. Därför har hon inspirerats av artificiella organ som tas fram i medicinsk forskning för att i framtiden kunna ersätta ett organ i kroppen. Smyckena är skapta med den traditionella silversmidestekniken ciselering, hon vill blåsa liv i en nästintill bortglömd teknik och använda den på ett samtida sätt. https://www.instagram.com/lotta.snijder/ _______________________________________ Konstnärssamtal via Instagram : Onsdag 13 januari 18.00 Kolla här –> https://www.instagram.com/tv/CJ_nmCupbQf/?utm_source=ig_web_copy_link Vernissage : Lördag 16 januari 12.00-15.00 OBS! Max 2 besökare åt gången. För att undvika trängsel uppmanar vi besökare att vänta utanför gallerian eller komma tillbaka vid senare tillfälle. Boka gärna tid för visning under vernissagen för att vara säker på att du får plats. Varje bokningstillfälle gäller för max 2 besökare åt gången. _______________________________________ Välkommen! Tänk på att hålla avstånd. Foto affisch: John Salquist och Anna Osk Erlingsdottir. Foto Vernissage: AnnaCarin Isaksson

Samtal För vem av och av vem? Samtal 2017 Samtalet om scenkonst – för vem och av vem? Kulturredaktioner krymper och det talas om kritikerdöd och en utarmning av det offentliga samtalet. För vems skull finns scenkonstkritiken? Vem är den nya kritikern och hur får vi till ett samtal om scenkonst som tillhör fler än en priviligerad inre krets? Scenkonstguiden driver frågan om samtalet om scenkonst och då med utgångspunkt i tankarna kring “för vem och av vem?”. Scenkonstguiden och Scensverige bjuder in till ett samtal som fördjupar frågan. Panelen: Ylva Lagercrantz Spindler - Kulturjournalist och teaterkritiker. America Vera-Zavala - Dramatiker, aktivist, kulturskribent och författare. Araia Ghirmai Sebhatu - Kulturvetare och debattör. Grundare av den antirasistiska organisationen Black coffee. Linda Forsell - Regissör. En av fem konstnärliga ledare för PotatoPotato Scenkonst. Moderator: Matilda Johansson - Konstnärlig ledare för Teater Nu. Konstnärlig projektledare för Scenkonstguiden. Arrangeras av Scensverige och Scenkonstguiden Louis De Geer Konsert & Kongress Lördag 27 maj kl. 15:00-15:45