Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Äntligen avsnitt 2, med ett härligt kyrkrum på Matilda och Rasmus ljud. Men håll till godo!! < Back AVSNITT 2 – GENRETEATER, SVENSKA VECKAN OCH TIDSFLYKTINGAR Äntligen avsnitt 2, med ett härligt kyrkrum på Matilda och Rasmus ljud. Men håll till godo!! Previous Next AVSNITT 2 – GENRETEATER, SVENSKA VECKAN OCH TIDSFLYKTINGAR Artist Name 00:00 / 53:29

Om Makode Lindes utställning. < Back MAKODES ÅTERKOMST Om Makode Lindes utställning. UTSTÄLLNINGEN, SOM INÅT OCH ENLIGT KONSTNÄREN SJÄLV HETER NEGERKUNGENS ÅTERKOMST MEN SOM UTÅT I KULTURHUSET STADSTEATERS MARKNADSFÖRING HETER MAKODE LINDES UTSTÄLLNING, HAR NU PÅ LÖRDAG DEN 30 JANUARI SIN HAJPADE VERNISSAGE. Snabb replay för er som tänker “Makode, vem?”: 2012 och verket Painful Cake, fast som gått till eftervärlden som tårtskandalen där Lena Adelsohn Liljeroth skrattande tog sig en tårtbit medan Makode i black face skrek av smärta. Ringer en klocka? Nu är Makode aktuell med en utställning på Kulturhuset Stadsteatern I Stockholm, en utställning som både är ett retrospektiv, med en samling äldre verk, men också ett gäng nya alster. Utställningen beskrivs som “ett allkonstverk där besökaren får följa med in i en värld fylld av humor, satir och referenser till sagor och myter.“ Eller som Makode själv skriver på facebook-eventet till utställningen: “Sagor och myter är, enligt Jung, dramatiseringar av det mänskliga psykets mest grundläggande funktioner. Barnet ges ett symboliskt språk att en dag besegra de drakar livet placerat ur längst dess väg. Trots att mytens hjältar ofta torterar sina motståndare, ljuger och själ för att uppnå sina mål; är fiktionens ondska och godhet, tydligt separerade i svart och vitt, fjärran kulturrelativismens och postmodernismens ständigt glidande gråzoner. Negerkungen är denna gråzon personifierad och bjuder in till ett postkolonialt, pzykadeliskt afrika-live långt upp i kaninens hål.” Utställningen ska vara som en stor teaterscen, besökarna får röra sig som skådespelare bland verken som utgör skådespelets scenografi. Vid vernissagen, som är öppen för alla, uppmanas besökare att maskera sig, ju mer kreativt och påhittigt desto bättre. Maskering ger också fri entré och köföreträde, samt en konstgåva från Makode själv! Och ja, det har ju stormat en del kring utställningen redan innan öppning – titelbråket jag hintade till i ingressen (där vd:n Benny Fredriksson förbjöd Makode att använda titeln Negerkungens återkomst), konstchefen Marianne Lindberg De Geer som stöttat Makode avgår i förtid (vet inte om det har något att göra med just detta, men antagligen till viss del) och ett facebook-event som överöses av både pepp och depp-kommentarer. Några av dessa kommentarer fixar Makode själv ihop till kollage och postar igen på sidan. “Ingen vill prata om min konst” säger Makode i en intervju i DN, men allt ståhej gör ändå att hans konst nås av många, och kanske att folk som inte känner sig så haj på konst får upp ögonen för nåt nytt, om de inte skräms iväg vill säga. Jag hakar iallafall på den person som kommenterat så här på eventet: “Oj så många som är intresserade av ett konstevenemang, kul!”. Jag har själv inte möjlighet att vara där på lördag pga är i stuga på landet – så snälla, släng på dig en fantastiskt fantasifylld mask och dra dit i mitt ställe. Återkom gärna med detaljerad beskrivning om hur fantastiskt/fruktansvärt det var. —- “Negerkungens återkomst” / “Makode Lindes utställning” Kulturhuset Stadsteatern, Galleri 3 Vernissage lördag 30 januari, 11.00-18.00 Visas tom 24 april 2016 —- Omslagsfoto: Matilda Rahm Skriven av: Sara Östebro Previous Next

Vi har helt olika åsikter om en stor musikal, älskar fransk dans och Suzanne Ostens åsikter. Sara visar också en imponerade stor talang. < Back AVSNITT 38: ATT FÖDA FRAM ETT GALEJ Vi har helt olika åsikter om en stor musikal, älskar fransk dans och Suzanne Ostens åsikter. Sara visar också en imponerade stor talang. Previous Next AVSNITT 38: ATT FÖDA FRAM ETT GALEJ Artist Name 00:00 / 48:12

Alexander Abdallah bjuder på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. < Back FÖR JAG SER TALANGER I FÖRORT MEN INGA FÖREBILDER Alexander Abdallah bjuder på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. Alexander Abdallah studerar till skådespelare i Malmö och debuterar nu också som gästskribent på Scenkonstguiden. Här bjuder han på en personlig krönika och tankar kring sin resa som rasifierad inom scenkonsten. Högstadiet. Jag skrattade åt killar som sysslade med teater. Kallade dom bögar. När jag och mina vänner blev tvingade att se teater med skolan så planerade vi innan:’’Okej, varje gång alla skrattar, så låtsasskrattar vi på olika sätt’’. Frankenstein på Regina teatern i Uppsala. Alla andra skrattar, vi låtsasskrattar, gör sjukaste ljuden och sen skrattar på riktigt. Minns fortfarande hur roligt det var. Jag var värst. Läraren kastade ut mig. Vi vill inte se Frankenstein. Vi vill inte se teater. I förort finns ingen teater, vi gör inte teater, vi är inte teater. Jag vet inte ens vad teater är för något. Vem är Frankenstein? Vad har han gjort? Några år senare är jag med i ett teaterprojekt i Uppsala. En av regissörerna är: En av skådespelarna i Frankenstein på Regina teatern. 15 år. Jag börjar dansa. Popping. Kamouflerade mitt teaterintresse som börjat växa i mig. I Uppsala startas ett projekt. Ungdomar ska skapa en teaterföreställning ihop. Jag söker som dansare. Min dröm att stå på scen går inte att gömma längre och jag får roller i teaterföreställningen. Efter föreställningarna möter vi i ensemblen publiken utanför. Förortskidzen kommer fram. Helt galet inspirerade. Deras blick säger: Jag vill va som dig. Då insåg jag: Att jag aldrig haft en sån. En sån som jag blev för dom där och då. Jag bestämde att jag skulle bli en sån. Den bästa. Jag ska inspirera alla i orten. Att jaga dröm. Och dom som inte vågar drömma – Ska börja våga drömma, högt. 2012 började jag studera teater på Wiks folkhögskola. 2013 ser jag Ardalan Esmailis föreställning utan titel på riksteaterns teaterdagar. Där var han. Äntligen. Som jag saknade hela min uppväxt: En människa som såg ut som jag och gjorde det jag ville göra. En blatte på scenskolan. Wow. Då bestämde jag. Jag ska också.Vi pratar efter föreställningen. Han nämner Fridhems folkhögskola. 2013. Sagoturne med klassen och första året på Fridhems folkhögskola. Efter en föreställning springer det fram ca 10 barn mot mig. ’’ Du är som Zlatan’’. Vi pratar arabiska. Jag skriver autografer. Dom säger att dom vill börja med teater. Den yngsta pussar mig på pannan och säger ’’du är så fin, jag vill bli som dig’’. Jag känner igen honom från publiken. En av dom äldre där jag växt upp. Kriminell. Tvingad att se Romeo & Julia. Efter föreställningen kommer han fram till mig. Tänk er en kriminell person, sitta där på sin stol och le medans alla andra sjunger ’’ja må han leva’’. Typ så va hans ansiktsuttryck. En månad efter råkar vi på varandra i stan. Han nämner att han blev inspirerad. Att han börjat på en teaterkurs. Under höstterminen 2015 har Malmö stadsteater 4 skådespelare som rasifieras. Antal förebilder: 4st. Malmö. Gör något åt saken. Vad ska ni göra åt saken? För jag ser talanger i förort men inga förebilder. Skriven av: Alexander Abdallah Previous Next

Vi pratar om att bli matat med möjligheter till kreativitet och om vår kärlek till det Berlinska Ryssland. < Back AVSNITT 7 – KREATIVITETEN OCH RYSSROMANSEN Vi pratar om att bli matat med möjligheter till kreativitet och om vår kärlek till det Berlinska Ryssland. Previous Next AVSNITT 7 – KREATIVITETEN OCH RYSSROMANSEN Artist Name 00:00 / 44:10

Performance SEX TIMMAR SCENKONST Performance 2011 EN SOMMARFESTIVAL 18 juni, 2011 Plats: Cinnober Teater Inspirerade av sommarens flakvrål, blomsterbuketter, gråtfyllda avslutningsfester och alla andra säsongskalas så bjöd Teater Nu in till en egen festlighet för att fira sommarens intåg. Det blev en kväll fylld av scenkonst, dans och god mat. Programmet under kvällen innehöll: SURVIVAL OF THE FITTEST av Lina Ljungqvist EN PLATS FRÅN VILKET NÅGOT KAN SES Idé och text: Sara Östebro ART BEGINS WITH THE ANIMAL Av: UTRUM Sex timmar scenkonst arrangerades med stöd av Göteborgs Stad Kultur.

Projekt BUSSRESOR MED GIBCA EXTENDED 2025 Projekt 2025 Konstbuss: Konstnärsdrivet i Sjuhärad Lördag 4 oktober 10.00-17.00 Välkommen på en heldag med konstupplevelser i vackra Sjuhärad! Vi besöker tre platser som förut var något annat men som nu transformerats till experimentella och konstnärsdrivna platser för samtidskonst: ViskansDotter. TransistorLab i Sjömarken, Finnekumla Dans & Konstscen i Vegby och Boy konsthall i Bollebygd. Resan erbjuder oss att tillsammans undersöka relationen mellan europeiskt lin och harakeke från Aotearoa, inviga en platsbyggd natursalong och ta del av en brottningsmatch mellan krig och fred. Det blir såklart också trevligt umgänge, kaffe och överraskningar! Bussen avgår 10.00 från Drottningtorget, Göteborg. Bussen avslutas vid 17.00 på Drottningtorget, eller för de som vill, på Ringön för att fortsätta kvällen med mer konst. Resan är gratis, men förbokning krävs. Anmäl dig här: https://forms.gle/o7FwwNR4penwhzUp8 Tidtabell OBS! Du kan också välja att hoppa på bussen på annan plats än Göteborg. Meddela detta i anmälan. 10.00 Påstigning i Göteborg, Drottningtorget 11.00-12.00 ViskansDotter. TransistorLab 12.45-14.00 Finnekumla Dans & Konstscen + lunch 15.00-16.00 Boy konsthall 16.45 Avstigning Göteborg, Drottningtorget 17.00 Avstigning, Ringön Frågor? Maila boykonsthall@gmail.com ViskansDotter. TransistorLab 11.00 – 12.00 I en tidigare butikslokal i Sjömarken, nu transformativt omvandlad till ett experimentellt utställningsrum, möts konstnärerna Jeanette Schäring och Christin Wahlström Eriksson för att undersöka relationen mellan europeiskt lin och Harakeke från Aotearoa (Nyzeeländskt lin). Projektet lyfter fibrerna som bärare av berättelser om motstånd, koloniseringsvåld, ekologi och kvinnors osynliga arbete – en väv av relationer, ritualer, kunskap och färgtoner. Vi tar del av utställningen Trådar genom makt , lyssnar till ett samtal mellan de båda konstnärerna och kollar in det platsbaserade verket Där linet växer (en odlingsinstallation). Här finns möjlighet att ta en kopp kaffe med tilltugg! Finnekumla Dans & Konstscen 12.45 – 14.00 Landsbygd möter storstad och allt däremellan! Här tar vi del av den officiella invigningen av en platsbyggd natursalong, skapad av konstnärer baserade i Sjuhärad och Göteborg. Finnekumla Dans Konstscen är en konstnärsdriven plats för residens, research, kontemplation, produktion och publika möten med fokus på samtida konstuttryck, tvärkonstnärliga möten och nutida dans. Huset rymmer en mindre dansstudio samt utställningsmiljöer och förutsättningar för performance inomhus och utomhus. Samverkar med lokala och globala aktörer. Här säljs det lunch för 50 kr! Vegetarisk soppa: Linssoppa Potatis och purjolök Serveras med bröd, smör och ost. Veganskt och glutenfritt alternativ finns Boy konsthall 15.00-16.00 Vi besöker öppningen av utställningen 3,2,1 - HUMP! av den svensk-finska koreografen Scilla Rajalin (hen/den). Verket 3,2,1 - HUMP! föddes som ett svar på krigssituationen i Europa och växte fram ur ett behov av motstånd mot uppmaningen att "förbereda sig för krig". Verket fungerar som en kommentator i den eviga brottningsmatchen mellan fred och krig, och utgör ett kontrasterande koncept till upprustningen av väpnade styrkor i Sverige och runt om i Europa. Verket tar fysisk form på Boy konsthall genom skulptur, videoinstallation och rörelsebaserade praktiker. Boy konsthall startades 2017 av systrarna Sara och Maja Östebro, båda uppväxta i Bollebygd. Utgångspunkten var att undersöka vad som händer när Bollebygd blir en plats där ny samtidskonst skapas och vad konsten kan göra för utvecklingen lokalt. Scilla Rajalin finns på plats! Det bjuds på god dryck och tilltugg. Bussresa: från Göteborg till Wärenstams och Sjuhärad Lördag 11 oktober 10.00-17.00 Wärenstams erbjuder en kostnadsfri bussresa från centrala Göteborg till fyra utställningar i Sjuhärad lördagen 11 oktober. På alla fyra platserna ges introduktioner eller guidningar till de aktuella utställningarna. Obligatorisk förhandsbokning via sajten Kulturbiljetter via den här länken . Biljetterna är kostnadsfria. När du bokat din biljett, meddela till love.jonsson@tgws.se om du vill beställa en vegetarisk lunchsmörgås på Wärenstams. Pris 45 kr inklusive kaffe. Betalas med Swish på plats. Tidtabell 09.45 Samling utanför Posthotellet, Drottningtorget, Göteborg 10.00 Avfärd från Drottningstorget, Göteborg 10.30 Boy konsthall, Bollebygd med utställningen 3,2,1 - HUMP! av den svensk-finska koreografen Scilla Rajalin (hen/den). 11.15 Avfärd från Boy konsthall. 11.45 Wärenstams , Borås, med grupputställningen Verkligheten sätter fortfarande spår och Drömfabriken i Lilla galleriet. Möjlighet att förboka lunchsmörgås finns. 13.45 Avfärd från Wärenstams. 14.00 Galleri Revolt , Borås med utställningen Silent Resonance of Nature av Patricia Trambevski och Johanna Carlander. 14.30 Promenad till Textilmuseet 14.45 Textilmuseet , Borås, med vernissage för utställningen Från Viskan till havet – färgens dolda berättelser av Jeanette Schäring. 16.00 Avfärd från Textilmuseet 17.00 Ankomst Drottningstorget, Göteborg Frågor: love.jonsson@tgws.se Foto: Ash Gerlach på Unsplash

Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. < Back MED HORISONTEN SOM KULISS Maja Björkquist har besökt Oerol, en nederländsk festival för platsspecifik konst. “KANSKE KAN MINA NYA ERFARENHETER TREVANDE SKAPA EN FRAMTID MED EN LIKNANDE FESTIVAL I SVERIGE.” MAJA BJÖRKQUIST HAR BESÖKT OEROL, EN NEDERLÄNDSK FESTIVAL FÖR PLATSSPECIFIK KONST. Jag sitter på en strandbar blöt, matt och vindbiten. Jag har just byggt mängder med sandtorn på stranden tillsammans med andra besökare och konstnärer. Sandtornen kommer agera scenografi till föreställningen Uniforme Remain som jag ska se om ett par timmar. Det gemensamma byggandet öppnade upp för samtal både med andra besökare och med konstnärerna bakom verket. Att skapa något tillsammans fick mig att känna mig behövd. Mötet i det offentliga rummet blir mer avslappnat och prestigelöst än det i scenrummets salong. Jag blir nyfiken på vad det är som pågår, blir sugen på att få veta mer, vara med. Jag får vara mer än endast konsument. Att utföra en handling ger mig frihet, jag slipper tänka så mycket och får istället uppleva och lära känna verket med min kropp. Det finns ingen som vill ge mig ett budskap eller lära mig något, det finns någon som vill dela en erfarenhet tillsammans med mig. Restaurangen jag sitter på blir snart överfull och ett par slår sig ner vid mitt bord. Vi börjar prata om olika föreställningar vi sett under de senaste dagarna på scenkonstfestivalen Oerol på den nederländska ön Terschelling. Jag delar med mig av mina upplevelser av att ströva fram längs en stig till en glänta i skogen för att lyssna på Bedtime Stories. Hur museivandringen The end of Nature i dynerna fick mig att uppleva naturen som något unikt och skört jag inte får röra. I utbyte får jag tips om att besöka Signaal bij Schemerdonker, en kilometerlång vandringsopera på stranden som samverkar med havet och vinden. Och att jag verkligen borde se föreställningen Billy the Kid – a post-truth concert in court, ett undersökande om varför vi ständigt skapar och återskapar hjälten, legenden, den vita mannen. Efter de många tipsen får jag skörda frukterna av mitt hårda sandtornsbyggande. Och visst blir det fysiskt för mig när de under föreställningen förstör det vi byggt tillsammans under dagen. Vårt kollektiva projekt raseras på en halvtimme där på stranden med havet och horisonten som kuliss samtidigt som jag känner blåsorna bränna i mina händer. Efter föreställningen trängs jag på cykelbanan med alla andra besökare. Jag överhörde till och med någon säga att de var tvungna att lämna bilen hemma eftersom det inte var möjligt att köra ut på grund av den ändlösa strömmen av cyklister. Jag cyklar genom vacker natur till ett av festivalområdena för att umgås, dricka och äta något. De vackra festivaltälten som agerar barer och dansgolv är spektakulära och höjer trivselfaktorn. Dansgolvet levererar 90-tals musik och jag funderar på om det är den perfekta musiken för en åldersblandad grupp. Jag kan alla låtar för att jag var liten på 90-talet, alla ungdomar kan låtarna för att det är populärt just nu och föräldrar till 80-talister känner igen låtarna. Jag dansar en stund innan jag trött, väderbiten och inspirerad, cyklar till min camping och går och lägger mig i mitt tält. När jag vaknar den sista festivaldagen kan jag inte förstå att jag har varit här i tio dagar, det känns som tre, trots alla nya intryck. Som tur är har jag en biljett till en audiowalk innan jag ska åka hem, Reverse av Johannes Bellinkx. Den 75 minuter långa baklängespromenaden går genom strand, dyner och stad. Verket ger mig en chans att blicka ut över historien och trevande röra mig baklänges mot en okänd framtid. Människorna runt om kring mig tar hänsyn, ler och tittar på mig där jag osäkert och långsamt tar mig fram (eller bak) längs med stigar, vägar och trottoarer. Vi pratar inte, men vi tittar på varandra, liksom i samförstånd. De blir en del av verket eftersom de omedvetet är statister i det. Jag rör mig bort från dem men mötet kommer finnas kvar som en del av min livshistoria, kunskapsbank och erfarenheter. I nästa sekund trampar min trevande fot i hundbajs och jag tänker att den okända framtiden kanske mest har skit att erbjuda. Men snart har framtiden blivit dåtid och den obehagliga upplevelsen bortglömd. På båten tillbaka till fastlandet med Reverse färskt i minnet blickar jag ut över Nordsjön och ser Terschelling långsamt bli mindre och mindre och funderar över det som varit och framtiden som finns bakom mig. Jag önskar att jag mött en liknande festival under min uppväxt, som en introduktion till både festival och scenkonst för småstadsungdomen Maja. Kanske kan mina nya erfarenheter trevande skapa en framtid med en liknande festival i Sverige. Säg till om du vill vara med. OEROL Oerol är en nederländsk festival, som verkar för platsspecifik scenkonst, belägen på ön Terschelling som ligger i mitten av det Unesco skyddade Vadehavet. Oerol för samman nyskapande konstnärer med en bred publik och strävar efter att undersöka och utforska kultur och natur. På programmet fanns i år 36 scenkonstföreställningar att uppleva och utöver det 16 expeditioner (en slags utställningar i naturen) samt gatuteater, konserter och mindre evenemang. Nästa festival äger rum 14-23 juni 2019. Omslagsbild: Strijbos & Van Rijswijk, Signaal bij Schemerdonker. Foto: Nichon Glerum Skriven av: Maja Björkquist Previous Next

Äntligen är avsnitt 19 här, som innehåller slutet på Göteborgsdekalogen, en tjuvkik in på Unga klara där en såpa skapas och härliga polisminnen från Berlin. < Back AVSNITT 19 – ANNA TAKANEN HAR OCKSÅ VARIT UNG Äntligen är avsnitt 19 här, som innehåller slutet på Göteborgsdekalogen, en tjuvkik in på Unga klara där en såpa skapas och härliga polisminnen från Berlin. Previous Next AVSNITT 19 – ANNA TAKANEN HAR OCKSÅ VARIT UNG Artist Name 00:00 / 34:09

Äntligen är avsnitt 8 här och vi firar detta med ett specialavsnitt. Vi intervjuar och diskuterar den supercoola gruppen Lovefuckers. Spelar gör som vanligt Flocken. < Back AVSNITT 8 – SPECIALAVSNITT: LOVEFUCKERS Äntligen är avsnitt 8 här och vi firar detta med ett specialavsnitt. Vi intervjuar och diskuterar den supercoola gruppen Lovefuckers. Spelar gör som vanligt Flocken. Previous Next AVSNITT 8 – SPECIALAVSNITT: LOVEFUCKERS Artist Name 00:00 / 33:59

Workshop EPISKT QUEER Workshop 2015 Workshopen har både teoretiska och praktiska element. - Workshopledare: Robert Lyons och Rasmus Östebro - Förkunskap: Tidigare erfarenhet från gestaltande praktik (teater, dans, performance el. likn.) - 20 platser (ca) - Kostnad: 600 kr Anmälan görs till info@scenkonstguiden.se Skicka ett mail innehållandes information om namn, ålder samt tidigare erfarenhet. Frågor? Maila info@scenkonstguiden. Information och upplägg: Lördag 6 juni: Robert Lyons - den episka teatern Första dagen inleds med att Robert håller i en föreläsning om brechtiansk/episk teater, dess kontext och historia. Vi går också tillsammans igenom några centrala begrepp från den episka teatern: episk, fabel, läsart, gestus, fjärmning och episering. Resten av dagen ägnas åt praktiska övningar på golvet på en del av Bertolt Brechts pjäs "Den kaukasiska kritcirkeln". Robert Lyons är universitetslektor, lärare och forskare i teaterstudier vid Göteborgs Universitet. Robert intresserar sig främst för interkulturell och politisk teater och performativa uttryck över genregränserna. Förutom detta är han också en göteborgsk teaterprofil som påverkat och inspirerat många aktörer inom scenkonstfältet. Söndag 7 juni: Rasmus Östebro - Drag-/queer- och genusperformativitet Med utgångspunkt från de gemensamma erfarenheterna från lördagen kommer Rasmus presentera tankar om drag/queer/genus-performativitet utifrån idéer hämtade ur bland annat Brechts episka teater (tolkat av filosofen och konstkritikern Walter Benjamin) och tankar från konstnären Renate Lorenz, queerteoretikern Judith Butler och författaren och kritikern Susan Sontag. Dessa tankar och idéer kommer exemplifieras i olika projekt, rörelser och konstnärliga praktiker som är hämtade ur vår samtid (ca 1980-tal - 2010-tal). Under dagens andra hälft kommer vi tillsammans att fokusera på gemensamma aktiviteter för att förankra informationen i våra kroppar och samtidigt förstå våra kroppar utifrån de teorier vi presenterats för. Förhoppningen är att skapa ett gemensamt vokabulär och genom en övergripande teoretisk läsning, en introduktion, öppna upp blicken och plantera ett nyfiket frö i deltagarens medvetande. Rasmus Östebro är konstnär och dragpersona, bosatt och verksam i Stockholm. Rasmus konstnärliga praktik är i huvudsak baserad på scenografiska installationer och rumsliga iscensättningar. Genom scenografisk regi och performativa strategier, som interdisciplinärt färdas mellan performancekonst och scenkonst, undersöker Rasmus överenskommelser mellan aktör och betraktare för att sudda ut, förstärka eller skapa ambivalens kring upplevda gränser, positioner och konventioner som uppstår i, eller i gränslandet mellan, olika konstnärliga kontexter och discipliner. I Rasmus arbete diskuteras frågor om identitetskonstruktion, queer- och genusperformativitet genom ett vidgat skådespelsbegrepp som spänner mellan ett medvetet och omedvetet vardagligt skådespel. I juni 2015 examineras Rasmus från kandidatprogrammet i fri konst, institutionen för konst på Konstfack. På bilden: Rasmus Östebro i verket "Documentary Drag" 6-7 juni 2015 Cinnober Teater , Göteborg Arrangör: Scenkonstguiden och Teater Nu Eventet görs i samarbete med Sensus och Arvsfonden.