Äntligen är avsnitt 19 här, som innehåller slutet på Göteborgsdekalogen, en tjuvkik in på Unga klara där en såpa skapas och härliga polisminnen från Berlin. < Back AVSNITT 19 – ANNA TAKANEN HAR OCKSÅ VARIT UNG Äntligen är avsnitt 19 här, som innehåller slutet på Göteborgsdekalogen, en tjuvkik in på Unga klara där en såpa skapas och härliga polisminnen från Berlin. Previous Next AVSNITT 19 – ANNA TAKANEN HAR OCKSÅ VARIT UNG Artist Name 00:00 / 34:09

Utställning VÄVDA RUM Utställning 2023 Vävda rum – Sveriges största utställning med offentlig virtuell konst 20 maj – 30 september Boy konsthall är med och arrangerar utställningen Vävda rum – Sveriges största utställning med offentlig virtuell konst . Vävda rum har vernissage den 20 maj samtidigt på drygt 130 orter i Sverige, vilket gör den till den geografiskt sett största utställningen som skapats i landet. Genom att ladda ner appen Vävda rum kan besökaren uppleva och interagera med tio helt nya virtuella konstverk som befinner sig på offentliga platser i Bollebygd. Du kan till exempel jogga tillsammans med en virtuell kompis, bli jagad av en ren, skapa ett gemensamt ordmoln eller bygga en skulptur tillsamman med andra. Vävda rum är en unik utställning där tio konstnärer som arbetar med offentlig konst och augmented reality (AR) har tagit fram konstverk anpassade för offentliga platser som finns i de flesta kommuner. Det kan vara ett torg, en fontän, en gräsyta eller en öde tomt. Tidigare var det offentliga rummet med sina torg och parker viktiga mötesplatser för kommunens invånare. I dag sker i stället många av våra möten och debatter i virtuella forum. På sina håll kan torg och andra offentliga platser därför upplevas som öde och otrygga. Med Vävda rum vill vi använda konsten för att åter befolka våra gemensamma platser och knyta ihop den virtuella och fysiska platsen och skapa nya mötesplatser. Under hela sommaren har kommunens invånare och besökare möjlighet att uppleva offentliga miljöer på nya och spännande sätt. Vävda rum visar också att samtidskonsten med hjälp av den nya tekniken kan vara både lekfull, fantasifull och skapa nya spännande upplevelser oavsett geografi och tid på dygnet, utanför storstäderna och institutionernas väggar. Det är en utställning som vill att du tar kommunens offentliga platser i besittning och som sträcker ut en hand till nya möten och samtal med dess invånare och besökare. Konstnärerna som deltar i Vävda rum är: Space Popular, Lundahl & Seitl, Oscar Häggström, Åsa Cederqvist, Untold Garden, Pastelae, Eric Magassa, James Webb, Adam James, SONG (Choterina Freer, Anna Kinbom och Rut Karin Zettergren i samarbete med Paola Torres Núñez del Prado och Rosalie Yu).

Sara Axelsson har träffat den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom och gruppen bakom föreställningen En Oförglömlig Historia. < Back STOLT HISTORIA SOM SKAPAR FÖRÄNDRING Sara Axelsson har träffat den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom och gruppen bakom föreställningen En Oförglömlig Historia. “VI VILLE VISA KAMPEN”. SARA AXELSSON HAR TRÄFFAT DEN ROMSKA KVINNOFÖRENINGEN TRAJOSKO DROM OCH GRUPPEN BAKOM FÖRESTÄLLNINGEN EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. I november förra året såg jag föreställningen En Oförglömlig Historia på Stora Teatern i Göteborg. Föreställningen gjordes av Trajosko Drom, en romsk kvinnoförening baserad i Göteborg som jobbar med romers rättigheter. Det är också vad deras föreställning handlar om; romers rättigheter, liv och historia – både i Sverige men också på andra ställen i världen. Det är dans, det är sång, det är sorg, kamp, stolthet och glädje i en salig blandning. Livshistorier koncentrerat i en två timmars föreställning. Det är en historia både för de som levt den, men också för de som inte vet vad det innebär att vara rom idag. Jag blev nyfiken på vad kommer hända härnäst för Trajosko Drom och föreställningen, så jag stämde träff med Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Nina Trollvige, Linda Turilow från Trajsko Drom för att få höra mer. Vad gör de annars, när de inte producerar teater? Silvia: Vi får besök från romer som behöver hjälp med att skriva CV eller hjälp med myndighetspapper, följer med till läkaren, hjälper dem med att översätta något som de inte förstår. Vi har ju ett öppet kontor här så att de kan komma och få den här hjälpen. Och sen har vi ju en massa andra projekt där vi jobbar med unga tjejer, unga kvinnor – och med rättighetsfrågor, med hälsa. Så det är ju jättebrett. Föreställningen var bara en bit av det vi gör! Linda: En liten del av kakan. Ett liten del, men som tog mycket tid! Nina: Ja, och jag har skrivit en skuggrapport till Europakommissionen – i ett uppdrag från dem att skriva om romsk inkludering i Sverige. Hur det är ur det romska perspektivet i civilsamhället. Så det är verkligen högt och lågt, blandat. Det är väldigt mycket att göra, men det har varit ett stort tryck och en stor efterfrågan på oss – så att du lyckades haffa oss här nu… Silvia berättar att de till en början var osäkra på om de hade tid till att satsa på föreställningen, om de skulle kunna driva ett så stort projekt samtidigt som att alla andra delar av verksamheten skulle fortsätta. “För min del kan vi producera mer!” tillägger Linda, och det verkar som att alla är lika nöjda med att de tog beslutet att satsa. Silvia: Det blev mer personligt än vad vi trodde. Anna Ulén (regissör, reds. anm.) sa “berätta på ditt sätt, gör det på ditt sätt så att det blir naturligt”. När vi såg att det kändes naturligt och de kände sig hemma – på det sättet som de talade och agerade, då blev det “wow!” det blev liksom bättre. Föreställningen blev ännu bättre. Linda: Anna är en mycket trevlig person att samarbeta med och hon är verkligen ett proffs på alla sätt. Och hon har tålamod, hon har verkligen tålamod! Anna är bra på att jobba med deltagande processer och är engagerad i mänskliga rättigheter. Det är hon som trott på detta och stöttat hela tiden. Som sagt “jo, men vi kan göra det själva”, utifrån våra egna berättelser och utveckla det. Manuset har ju utvecklats under tidens gång och det är hon som stöttat och trott på idén. Hon har ju varit en stor del av alltihop. Berättelserna och det konstnärliga. HUR BÖRJADE ARBETET MED FÖRESTÄLLNINGEN? Silvia: Första året jobbade vi mycket med romska ungdomar i förorter i Göteborg. Unga tjejer och killar – där vi hade mycket träffar och vi pratade om den romska kulturen. För vi har ju ingenting nedskrivet. Och de unga tjejerna och killarna intervjuade folk, de intervjuade äldre romer, för att kunna bevara historierna och få det nedskrivet. Vi gick med dem på studiebesök till bland annat operan, och de fick prova på att stå på scen själva. De fick känna av den här teaterbiten, för många har ju inte det. Det är inget vi har som självklart, att man går på teater med familjen, eller att man går till operan. Det händer inte! Så det kanske kommer börja hända nu, efter den här föreställningen. Det här har ju varit jätteintressant. Nina: Projektet började som en del av Kreativa Platser (ett kulturprojekt via Kulturrådet, reds. anm.) och det var ju inte bara vara målinriktat mot föreställningen, då visste vi inte hur det skulle te sig, och vilka som skulle vara med på scen till exempel, vilka berättelser som skulle komma med och hur. DET SOM JAG TYCKER ÄR FINT MED ER FÖRESTÄLLNING ÄR ATT NI BÅDE LYFTER UPP DET TUNGA MEN OCKSÅ DET FINA OCH ATT NI LYFTER UPP EN STOLTHET. Linda: Det var det jag ville att vi skulle visa, så att det kommer fram. Nina: Ja, vi ville inte bara lyfta upp det tunga. Vi ville lyfta upp överlevnadsstyrkan. Det ville vi göra rent konstnärligt, att vi alla är där, att vi har den här gemenskapen. Ville visa kampen. Hur saker missförstås som egna val, som kanske egentligen, att man inte har fått lov att vara bofast, så man har fått bo i tält, med tält och vagn. Och sen kanske husvagn. Att visa det. Silvia: Men vi vill ha fram det här, att vi är stolta. Att vi kan få vara stolta för att vi är romer. För att vi ska få älska vår kultur, och att vi älskar vår kultur. Och vi ville visa det på scen. Det är viktigt för oss och vi gillar att vara romer och vi trivs med varandra. Det är utåt vi måste dölja det, det romska. Vi är jättestolta och vi ville visa det på scenen. I ER PROGRAMSERIE (FEM KVINNOR, SVTPLAY) SÅ VAR DET NÅGON SOM SA ATT DET PRATAS MYCKET OM ROMER, MEN ATT NI INTE FÅR PRATA SJÄLVA. DET ÄR NÅGOT JAG SJÄLV TYCKER STÄMMER, FÖR DET HÄR ÄR FÖRSTA GÅNGEN SOM JAG KÄNNER ATT JAG HAR FÅTT HÖRA ROMSKA BERÄTTELSER FRÅN ROMER SJÄLVA. OCH DET KÄNDES VIKTIGT. SAMMA SAK UPPLEVDE JAG NÄR JAG SÅG EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. DET BLIR EN HELT ANNAN BILD NÄR DEN PRESENTERAS INIFRÅN ETT ROMSKT PERSPEKTIV – ÄN UTIFRÅN. Silvia: Exakt, för det är alltid någon annan som har berättat vår historia. Det är någon som har sagt: Ja, men jag kan om romer och jag vet hur dom är, och jag vet vad dom vill ha och vad dom behöver. Och i det har vi känt att “nej, vi vill berätta vår egen historia – så som det egentligen är och hur vi känner”. Nina: Det var många romer som var där som kände “ja, men det här är min vardag”. Till exempel i en scen som vi hade med som utspelar sig på Arbetsförmedlingen. Att man får se i en scen det man upplever är fel, att det inte ska vara sådär. Det var många som sa det “jag får se mitt liv!”. Silvia: Men för många romer var det första gången som de var och såg någonting, alltså, en teater, en föreställning. Det var första gången. Folk har aldrig varit inne på Storan. Det är helt ny värld som öppnas för dem. OM MAN SOM UTOMSTÅENDE VILL STÖTTA ERT ARBETE ELLER STÖTTA ROMERS RÄTTIGHETER, HUR KAN MAN ENGAGERA SIG DÅ? Linda: Om man bara är en vanlig person så tänker jag såhär: På grund av vår historia och sånt där så har vi ett rykte, och det ligger inristat i människor. Så folk som var och såg föreställningen kanske fått en annan syn. Det är ju det, att på något sätt förändra den här synen. Nina: Förståelsen. Linda: Ja, förståelsen! För det är ju mycket missförstånd. Till exempel att “romer dom ljuger, dom stjäl”. För att det kanske förr i tiden var några kvinnor som stal två höns? Men varför gjorde de det? För att de hade fem barn hemma som är utan mat – utan boende. Det var för att överleva. Men, det är ingen som säger att det var därför de tog de här två hönsen. Att det var för att mata sina barn – utan “ha!” och så är det bara det här att “de är tjuvar, de är tjuvar”. Förstår du? Så det är ju det här som måste förändras. Synen på oss romer. Så jag känner att där, där måste det brytas på något sätt men jag vet inte hur. Det är det stora frågetecknet för oss här också och det vi arbetar med dagligen. ÄR NI NÖJDA ÖVER HUR EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA HAR TAGITS EMOT? Linda: Ja, alltså vi är överväldigade! Silvia: Alltså jag fattar inte än idag att vi har kunnat göra det här. Jag har inte landat än och känt efter… Igår träffade jag några äldre damer som också har en organisation – och hon sa till mig “jag har aldrig vetat innan hur ni har haft det. Hela min syn på den romska gruppen har blivit förändrad.” Bara det, att få höra någonting sånt! Hon sa “det är nu jag förstår, och ser er på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde innan”. EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA Trajosko Drom Två gästspel med hela ensemblen i vår (finansierat av Postkodsstiftelsen): Palladium i Malmö – 8 mars Södra Teatern i Stockholm – 13 mars En liten av föreställningen åker också upp till Norrbottens museum i april/maj. Läs mer: Trajosko Drom Fem kvinnor – Ta del av Trajosko Droms arbete via SVTplay–serien där man får lära känna Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Marcela Kovacsova, Nina Trollvige, Linda Turilow – deras historia och arbete med romers rättigheter. Nina och Nathalie medverkar också på scenen i föreställningen med sång, dans och agerande. Omslagsfoto: Ola Dyrhill Skriven av: Sara Axelsson Previous Next

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Performance GRÄNSLÖS BUSS Performance 2014 Gränslös buss var en heldags bussresa innehållandes både street art, musik och scenkonst. Bussresan började i Göteborg och åkte sedan till Borås via Landvetter, Hindås och Bollebygd. Under resan hoppade publik, artister och konstnärer på och av. Guidade av en sjungande busscrew (Lilla kören) besökte resenärerna bland annat en gammal militäranläggning och en nystartad teaterscen. I Borås var ett av resmålen street art-festivalen No Limit, där publiken fick ta del av en guidad tur och närvara när konstnärerna utförde muralmålningar på plats. Gränslös buss ägde rum 6 september 2014. MEDVERKANDE: Lilla Kören – Sara Östebro, Tove Hindström, Rasmus Klamas, Rickard Stierna och Matilda Klamas. Bosh – Carl Bäckersten Stina Fors – performance konstnär Elina Mattsson – skådespelare Dramafabriken BeYond crew – Elin Tauson, Rebecka Jensen och Julia Hansson Annie Svedlund- violinist Gunnar Söderberg – komiker Eleonor Persson – komiker Idé och koncept: Matilda Klamas Foto: Maja Östebro

Uppdrag VIRTUELL GUIDNING Uppdrag 2017 EN VIRTUELL GUIDNING TILL NATTLIGA ÄVENTYR Vi har tagit fram ett virtuellt kulturnatta-quiz där du får reda på vilken kulturnattatyp du är. Färdas mellan glittrande ridåer i den magiska kulturnattavärlden och hitta fram till din inre kulturpersonlighet. Är du den kaxiga pingvinen eller den hyperaktiva ekorren? Suktar du efter polotröja och djupgående reflektion, eller kör du efter mottot flest upplevelser efter nattens slut vinner? Hur väl känner du dig själv? Ta reda på vilka av nattens alla möjliga världar som passar dig bäst! Det virtuella quizet gick att ta del av vid Stora Teatern och Göteborgs Stadsbibliotek.

Utställning GÖRAN KLING Utställning 2024 Blommor till dom levande Göran Kling 4 maj - 8 juni Vernissage: Lördag 4 maj, 11.30-14.00 Konstnären Göran Kling (f. 1978) presenterar nya verk på Boy konsthall. Blommor till dom levande är en installation av keramiska reliefer i sökande efter svar på frågor om arvsynd, föräldraskap och om hur våld har förändrat konsthistorien. Göran Kling är känd för sina smycken och reliefer med motiv som blandar populärkulturella referenser, memes och smileys med uråldriga symboler. Uttrycket är personligt, slående och direkt – men objekten bär även på frågor och påståenden om hur vi människor skapar värde och mening i våra liv, genom historien och i samtiden. Öppningen av utställningen görs som en del av Craft Days. Lördag den 4 maj erbjuds Craft Days-besökare en gratis busstur till några av evenemangets pärlor. Bussen avgår från Järntorget i Göteborg och tar er först till Nääs Konsthantverk och sedan vidare till Boy konsthall. Boka dina biljetter till bussresan här: https://craftdays.se/craft-tour __________________________________________________ "The tradition of the oppressed teaches us that the ‘state of emergency' in which we live is not the exception but the rule.There is no document of civilization which is not at the same time a document of barbarism. And just as such a document is not free of barbarism, barbarism taints also the manner in which it was transmitted from one owner to another” . - Walter Benjamin, Theses on the Philosophy of History . Stockholmsförorten Fruängen var 30 år gammal när jag föddes. Den hade byggts, som allt annat under åren efter andra världskriget, på en stark ideologi om den nya moderna tiden. Men på 80-talet kändes allt i Fruängen otroligt omodernt. Som om det kom från en svunnen tid vars tankar och ideal inte längre gick att greppa. När de första amerikanska programmen började sändas på tv var färgerna så starka att kontrasten till de dova putsfasaderna blev ogreppbar. Någonstans mellan Tjeckisk dockteater och Hulk Hogan uppstod ett hack i tiden som jag undrat över sen dess. När första världskriget slutade hade Duchamp redan ställt ut Fountain och modernismen hade helt brutit sig loss från allt som någonsin existerat innan. Men kriget hade varit så förödande att när freden till slut kom var Europa förlamat av sorg. Konsten var tvungen att igen bli något tryggt och bekant. Modernismen återgick till religion, mytologi och hantverk. Fast det blev inte som innan utan en ny Frankenstein-version, ihoppusslat av avbrutna idéer och förnimmelser om något som inte längre fanns kvar. Det finns en stentavla i Pompeii av Ikaroslegenden där nästa allt i bilden mörknat utom figuren av en sörjande far sittandes på stranden. Efter att själv blivit förälder läste jag om historien. Jag har alltid trott att det är en sedelärande berättelse om att följa den ”gyllene medelvägen”. Att inte flyga för högt eller för lågt. Men när jag läser den igen handlar det inte alls om det, utan istället om Ikaros far Daedalus. Daedalus, som var konstnär och uppfinnare, tog sig an att utbilda sin systerson i måleri. Men när studenten visade sig ha mer talang än läraren blev Daedalus så avundsjuk att han mördade honom genom att kasta ner honom från Akropolis trappor. Senare i historien, när Daedalus och Ikaros flyr från Kreta med hjälp av vingarna, kommer Atena ned från Olympen för att utkräva rättvisa för faderns synd genom att låta Ikaros falla från himlen. Blommor till dom levande är en installation av keramiska reliefer i sökande efter svar på frågor om arvsynd, föräldraskap och om hur våld har förändrat konsthistorien. Relieferna befinner sig någonstans mellan bild och form där både symbolik och förkroppsligande kan existera samtidigt. Stengodsleran har en historisk koppling till antiken men också en för mig emotionell koppling till funktionalismens husfasader och deras avsaknad av utsmyckning. Installationen utgår ifrån Walter Benjamins tes om konstens roll som krigsbyte där segraren äger makten över dess öde. Där alla artefakter måste ses på i ljuset av en lång historia av nedärvd makt och våld. - Göran Kling __________________________________________________ Vernissage: Lördag 4 maj, 11.30-14.00 ÖPPET Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00 Boy konsthall drivs av konstkompaniet Teater Nu och görs med stöd av Kulturrådet, Västra Götalandsregionen, Bollebygds kommun, Tore G Wärenstams stiftelse, Sparbanksstiftelsen Sjuhärad och Sensus. Öppningen av utställningen görs som en del av Craft Days. https://craftdays.se

Utställning SOMMARSALONG 2023 Utställning 2023 Sommarsalong 2023 12-26 augusti Salongen visar den kreativitet och skaparkraft som finns i Sjuhärad och Härryda, och är en plats där gömda mästerverk får möta publik, kanske för första gången. Här hyllas den omvälvande fria kreativiteten! Medverkande utställare: Jane Karlsson Margareta Bergetun Eva-lena Andersson Maria Alling Britt-Marie Pålsson Danica Rahic Terese Johansson Bengt Manfredsson Jugoslav Pavic Birgitta Gustavsson Santesson Margareta Kagebo Dahlgren Malin Laitinen Silvana Jankovic Hanna Nyström Azadeh Shahbazi

Reika Xappola Farman har sett koreografen Jefta van Dinthers Dark Field Analysis på Göteborgs dans- och teaterfestival. < Back ETT LÅNGSAMT MUSIKSTYCKE BAKLÄNGES Reika Xappola Farman har sett koreografen Jefta van Dinthers Dark Field Analysis på Göteborgs dans- och teaterfestival. “SUGGESTIVT OCH MÖRKT. DET ÄR BÅDE DESS STYRKA OCH STÖRSTA SVAGHET” REIKA XAPPOLA FARMAN, JURYMEDLEM, HAR SETT KOREOGRAFEN JEFTA VAN DINTHERS DARK FIELD ANALYSIS PÅ GÖTEBORGS DANS- OCH TEATERFESTIVAL. Inför festivalen fastnade jag rätt så snabbt för Dark Field Analysis. Inte för att två nakna män illustrerade programbladets omslag utan då föreställningen beskrevs som en “thriller”. Hösten är på väg in och jag och min vän Emelie Leriche som gick och tittade var nyfikna på vad koreografen Jefta van Dinther, som uppmärksammats rejält senaste åren, skulle hitta på. Föreställningen hade sålt slut två dagar innan och jag fick en stol i sista sekund och recensionen var räddad. I foajén var det många förväntansfulla blickar och en bra blandning av människor. Efter en liten presentation, där vi bland annat fick reda på exakt antal minuter föreställning skulle ta, fick vi gå in till den mörka salen. RUMMET EKADE FRAMTID Runt den kvadratiska scenen sitter publiken och i mitten betraktar vi en sjukhusgrön matta. Bra ljus tänkte jag omedelbart då det totalt fokuserar publikens uppmärksamhet på scenen. Scenens upplägg förde direkt tankarna till en framtida operationssal med två försöksmänniskor. Någonstans lite utanför mitten på mattan satt två nakna män. Jag ändrar mig och säger två kroppar, inte för att vara politiskt korrekt utan då det var två kroppar som inte hade något tydligt gestaltat maskulint eller feminint över sig. Det började med en lång tystnad. Sedan långa långsamma meningar av rörelser där kropparna tar lång tid på sig att tala. Inga snabba kroppsrörelser utan ett iskallt mörker som faller rakt ner på de två kropparna. What are you thinking ? ”What is your fist memory” var det första jag hörde, kropparnas första kommunikation sattes igång och jag förväntade mig inte dessa ord och tänkte direkt: Ge mig ingen nostalgi, jag orkar inte. Men föreställning var raka motsatsen. Allt med rummet ekade nämligen framtid. INGET SEXUELLT ÖVER DEN NAKNA HUDENS MÖTEN Efter ett par minuter har ljussättning, ljud och rörelser gjort betraktaren till en naturlig del av rummet. Man börjar smälta in. En av dansarna ställer frågor nyfiket och naivt till den andra, som jag tänker har levt lite längre eller funnits till på den gröna sjukhusmattan i en längre tid. Den yngre ber den äldre att öppna munnen, precis som doktorn ber patienten vid ett sjukhusbesök. Referenser till Apornas planet dyker upp i huvudet tillsammans med associationer till bakterier, halsont och streptokocker. Men ljudet “aaaaa” som doktorn brukar utstöta kommer inte. Det blir en tyst undersökning. ”I only remember the pregnant silence and the slow motions kind of sensation” Statisk kroppskontakt, inget sexuellt över den nakna hudens möten men väldigt intimt, den ena kroppen, den lite nyare kroppens rörelser är mer statisk, den äldre som rör sig mjukare. Den mjukas rörelser visar på att han fått mer övning i livet. Den kroppen har även mer svar på den nyare kroppens frågor. Jag slutar att lyssna på vad det är dom säger och min uppmärksamhet fångas, äntligen mer rörelser. Fram tills nu har det gått långsamt, det kändes som ett långsamt musikstycke som går ännu långsammare baklänges. ”Were you bleeding? ” ”have you seen the inside of a body” Nu pratar vi. Men vad är det vi pratar om? Jag har sett första säsongen av West World. Tv-serien med Anthony Hopkins och robotmänniskor som skapats i labb och sen sätts i Westernmiljö. Dark Field Analysis är inte i en Westernmiljö utan lutar mer åt labbet och sjukhusets miljöer – vilket visserligen även förekommer i West World. I ett labb kan allt kännas sterilt och redan bestämt. Rummet vi satt i kändes väldigt bestämt och jag kunde inte sluta tänka på det. Olika rörelser utsattes för Iika mängd ljus där skuggorna fick flera liv samtidigt som musiken gick på. Dansarna höll monologliknande tal mot publiken men inte till publiken, vi betraktar labbråttorna. Jag föreställer mig att mellan mig och kropparna finns ett glasfönster och att jag långsamt börjar att trycka mitt ansikte mot glaset. ”Life cracks open” Detta börjar kännas som ett stycke som kommer att påverka mig på något sätt. Ville jag ha mer eller blev jag uttråkad, jag kunde inte avgöra. 30 min hade förflutit och jag väntade och ville förstå. Vill jag ha mer eller borde jag bara gå nu? Musiken går på , surr och snabba frekvenser. Och varför börjar den ena mima till texten i låten tittandes ner på mattan? Här tappar de bort mig en aning. EN KÄMPIG VÄNTAN Upplevelsen saknar enhetlig berättarform och jag börjar acceptera jag inte inte kommer få några direkta svar utan det får komma vid ett senare tillfälle. En del av oss kan i ett sådant läge uppleva oss exkluderade: är detta koreografen och dansarnas självupptagenhet som spelar oss ett spratt? Föreställningens höjdpunkt var när allt släcktes ner, totalt mörker och vissa reste sig upp och gick – kanske för att de var rädda eller för att de fått nog. Ett skönt drag från koreografen och jag fick vila lite i väntan på akt två. Akt två var födseln. Väldigt vackert men hela väntan dit var aningen för kämpig. För mycket text och för mycket väntan. Ljusspelet gick tillbaka mot grönt, och i operationssalen är det snart allt färdigställt och efter 50 minuter reser den ena sig upp på två ben. Endast då slog det mig att allt varit på golvet fram tills denna stund. Stela statiska steg avlutar stycket i diagonal och vi ser kropparna in i minsta rörelse med en kroppslig kontroll och det är häftigt att se en kropp i kontakt med sig själv. Juan Pablo Caramas rörelser får mig att tänka på hur det känns att känna till varje muskel och hur den ska bete sig med att sträva uppåt långsamt, det är kroppskonst. Dark Field Analysis är ambitiöst och avancerat. Suggestivt och mörkt. Det är både dess styrka och största svaghet. Som besökare tappas man bort under resans gång. Man väntar på förlösning men möts av starka och rätt förvirrande intryck. Vissa kommer älska det. Andra kommer bara resa sig och gå. Kisar man riktigt hårt så når man kanske insikt och ett högre tillstånd av föreställningen. Undertecknad blev mest utmattad. Men det är ju en känsla det med. DARK FIELS ANALYSIS Backa teater Göteborgs dans- och teaterfestival 2018 Koreograf: Jefta Van DintherDansare: Juan Pablo Cámara och Roger Reyner Sala Ljusdesign: Minna Tiikkainen Foto: Ben Mergelsberg, bilden är beskuren. Skriven av: Reika Xappola Farman Previous Next

Avsnitt 11 av Teater Nu:s podcast finns nu på internät. Vi ger er bland annat en smutt av Indien, snack om teatergruppen Gruppens senaste föreställning plus att Matilda lär oss ett nytt ord. < Back AVSNITT 11 – INDIENSAMPLES, RUINPORR OCH ONDA KVINNOR Avsnitt 11 av Teater Nu:s podcast finns nu på internät. Vi ger er bland annat en smutt av Indien, snack om teatergruppen Gruppens senaste föreställning plus att Matilda lär oss ett nytt ord. Previous Next AVSNITT 11 – INDIENSAMPLES, RUINPORR OCH ONDA KVINNOR Artist Name 00:00 / 41:10

Vi pratar om svenskt kaffe, LSD-teater, ensamlekar, Göteborgs dans- och teaterfestivals program och en hög med annat. Vi finns såklart på teaternu.se där du också hittar länkar till sakerna vi snackar om. Det är även det underbara bandet Flocken som har skapat vår vinjett. < Back AVSNITT 15 – LEKPLATSER OCH GANGSTERDRAMA Vi pratar om svenskt kaffe, LSD-teater, ensamlekar, Göteborgs dans- och teaterfestivals program och en hög med annat. Vi finns såklart på teaternu.se där du också hittar länkar till sakerna vi snackar om. Det är även det underbara bandet Flocken som har skapat vår vinjett. Previous Next AVSNITT 15 – LEKPLATSER OCH GANGSTERDRAMA Artist Name 00:00 / 36:48

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER