Utställning JOHN SALQUIST Utställning 2022 John Salquist Small Things That Keep Evil at Bay 29 oktober – 3 december UTSTÄLLNINGSKATALOG Texter av John Salquist och kritikern Emet Brulin. Fotodokumentation av John Salquist och AnnaCarin Isaksson. Läs här Små Saker Som Håller Ondskan Borta presenterar ett oavslutat utforskande av magins esoteriska metoder och deras potential för psykisk autonomi och försvar i en tid då sådant kommer väl till pass. Utställningen jämför historiska och samtida ockulta praktiker med konstnärens egen oinitierade och spontana dragning till ämnet. Det sistnämnda representeras i första hand av en serie vulkaniska stenar, samlade och i vissa fall bearbetade, för diverse magiska syften. Utgångspunkten är ett existentiellt ultimatum om att det måste finnas magi i världen , annars ger den -världen såsom den upplevs- med sig av det ofattbara lidande som sker inom den. Utifrån det ställningstagandet jagar vi en liten vit kanin till shamanismens arkaiska tekniker, vidare genom den Hermetiska traditionen, mitt emellan religion och vetenskap, på okända stigar, letandes efter en bakdörr i det undermedvetna till vem vet var. Informerat och inspirerat av Jungisk psykologi, alkemi, vit magi, apotropeism (avvärjande magi), geomanti, verk av Austin Osman Spare, Hilma af Klint och Brion Gysin, men även psykedeliska äventyr, drömmar och vardagsupplevelser, sammanstrålar till slut det konstnärliga sökandet med den förhållandevis unga företeelsen Kaosmagi: Ett postmodernt förhållningssätt till magi som förkunnar att alla symbolsystem är godtyckliga och hämtar sin kraft endast från vår tilltro till dem. Därutöver ekar den Dao-liknande idén om mjuk intention, gester utan begär efter resultat, som utställningens titel refererar till, i kaosmagikerns förfarande. Eller med Gandalf den Grås mytopoetiska ord: “Det är de små sakerna. Vanligt folks vardagliga dåd som håller mörkret borta.Enkla gärningar av vänlighet och kärlek.” . John Salquist , multimediakonstnär Född 1986 i Götene, bor och verkar i Göteborg. Salquist har en kandidatexamen i fri konst från Akademin Valand, samt examen i Computer Graphics Design från YRGO, Göteborg. Salquists verktyg och metod kan variera stort mellan projekt men tematiken utgår alltid på ett eller annat sätt från de mest grundläggande frågorna rörande medvetande, ontologi, språk och mytologi. langwichsplendur.se

Workshop I OCH AV GAMLESTADEN Workshop 2022 WORKSHOP: SKAPA KONST I OCH AV GAMLESTADEN Den 3 juni arrangerade Teater Nu en workshop i Gamlestaden, där alla kunde vara med och skapa readymade konst. Workshopen hölls i samband med Gårdsfesten. En workshop där du kan bidra med konst till världens största konsthall – Konsthall: Teater. Här får alla vara konstnärer och vi vill att du är med! Därför bjuder vi in till en workshop där du kan vara med och skapa. Du behöver inte ha någon erfarenhet av konst utan vi är intresserade av allas bidrag. Genom workshopen kommer vi visa hur du skapar verk till Konsthall: Teaters samling. Det enda du behöver ha med dig är din mobiltelefon. I Konsthall: Teater ställer vi ut readymades, saker som redan finns men som får en konstnärlig inramning med hjälp av dig och din blick. Något så alldagligt som ett trappräcke kan med din hjälp bli ett konstverk.Under workshopen hoppas vi också på att du får nya perspektiv på din omgivning och ser skönheten i en annars vardaglig miljö.Tillsammans visar vi en ny bild av Gamlestaden och skapar konst som kommer finnas både fysiskt och digitalt i Konsthall: Teaters samling. Om Gårdsfesten En Gårdsfest i Gamlestaden med livemusik, mat och workshops. Arrangerat av ÖGAT, Bagarns mötesplats och Teater Nu. Konsthall: Teater är ett pilotprojekt inom EU-projektet Trainart. Görs med stöd av: Kreativa Europa, Västra Götalandsregionen

Utställning SANNA WALLGREN Utställning 2021 Sanna Wallgen I AM SHELL, I AM BONE 6/3 – 10/4 2021 ________________________________ I utställningen I am shell, I am bone visar Sanna Wallgren en samling av smycken där hon utgått ifrån sina tankar om att vara kropp, om rädslor och känslor kring sjukdom och kroppens förfall. Genom att borra tusentals hål i siluetter inspirerade av kroppens insida skapar Sanna ett material som blir som ett filter eller som ett skydd att gömma sig bakom. I sina smycken vill hon fiktionalisera verkligheten och förvrida den på ett lekfullt sätt. Sanna Wallgren är en Göteborgsbaserad konstnär som tog sin masterexamen i konsthantverk med inriktning smyckekonst från HDK-Valand 2018. Efter examen har hon bland annat deltagit i utställningar på Marzee International Graduation Show 2018 i Nijmegen (Nederländerna), Schmuck 2019 – Internationelle Handwerksmesse München (Tyskland) och “Body control” i De kerk via Museum Arnhem 2019 (Nederländerna). Sanna har även haft soloutställningar på Formargruppen i Malmö, Sintra och Four Gallery i Göteborg. Hon har en liten hemmaverkstad där hon jobbar men är också medlem och ansvarig för anodiseringsverkstaden på KKV i Göteborg. Hennes intresse för att jobba med teman kring kroppen kommer ur egna erfarenheter och har blivit ett sätt för Sanna att reflektera och processa känslorna de väcker. www.sannawallgren.com Sanna Wallgren Läs artikel om utställningen från AnnonsMarknan här . DIGITAL VISNING PÅ INSTAGRAM 13/3 KL 14.00 Vi ses här: https://www.instagram.com/boykonsthall/ Ställ frågor direkt till oss och Sanna Wallgren i chatten! Samtalet görs i samarbete med Sensus. Foto: AnnaCarin Isaksson

Performance KVALUPPTAKT I FJÄDERPRAKT Performance 2014 Spelades: 12 september, 2014 Plats: Dansbåten Rio Rio Den 12 september bjöd Teater Nu, tillsammans med Bataljonen upp till stor kvalupptakt. Vi intog Rio Rio, där Teater Nu bjöd på en unik valkompass innehållande barbershopsång, Tulo-ätande, politisk modevisning och massa mer. Medverkande från Teater Nu: Rasmus Klamas, Sara Östebro, Matilda Johansson, Karin Fahlgren, Nils Lindenmo, Rickard Stierna, Tove Hindström, Maja Östebro och Sofia Christensen.

Utlysning OPEN CALL - KONSTNÄRSRESIDENS Utlysning 2024 English below KONSTNÄRSRESIDENS Boy konsthall Residens 4 mars - 23 mars Utställning 23 mars - 20 april Boy konsthall söker en konstnär eller konstnärsduo/grupp som vill arbeta på plats i Bollebygd i mars. Vi söker konstnärer inom alla uttryck - teater, performance, ljud, bildkonst, material- eller idébaserat. Boy konsthall är ett rum för samtidskonst i Bollebygd. Sedan 2017 har vi här arrangerat utställningar, residensvistelser, huserat en småskalig konsthantverksbutik och skapat förutsättningar för konsten att utmana, beröra och engagera, för att skapa rörelser som vidgar vår upplevelsehorisont. Boy konsthall drivs av scen- och konstkompaniet Teater Nu. Bollebygd är en kommun med ca 9700 invånare, belägen ca 4 mil från Göteborg och 2 mil från Borås. Information om residenset: Residensperiod sker 4 - 24 mars, det går att välja hela perioden eller delar av den. Du/ni arbetar på plats under residensperioden och presenterar sedan ditt/ert arbete i en offentlig utställning eller processpresentation i konsthallen. Eventuell utställning sker 23 mars - 20 april. Boy konsthall används som ateljéplats under perioden. Lokalen är på 47 kvm. Pentry, toalett och wifi finns. Boende i lägenhet i Bollebygds centrum. Konstnären erhåller arvode om 10 000 kr (exkl moms) och materialersättning på upp till 5 000 kr.* Resor till och från residenset ersätts upp till 2000 kr Utställningsersättning enligt MU-avtal** Inga måltider ingår. Vi önskar att konstnären/konstnärerna: Håller öppen ateljé under 1-2 tillfällen under residensperioden Medverkar i ett konstnärssamtal Boy konsthall assisterar konstnären/konstnärerna med planering, kontakter och koordinering. Skicka din ansökan till boykonsthall@teaternu.se . Markera din ansökan med “ANSÖKAN RESIDENS” och beskriv din idé tillsammans med CV och konstnärspresentation. Ange även om du har önskemål om längd på residensperioden. Skicka in din ansökan senast 31 januari. * Duo/konstnärsgrupp delar på arvode och materialersättning. ** Utställningsersättning ges vid genomförande av utställning. ARTIST RESIDENCY Boy konsthall Residence March 4 - March 24 Exhibition March 23 - April 20 Boy konsthall is looking for an artist or artist duo/group who wants to work on location in Bollebygd in March. We are looking for artists in all forms of expression - theater, performance, sound, visual arts, material or idea-based. Boy konsthall is a space for contemporary art in Bollebygd. Since 2017, we have arranged exhibitions, residencies, housed a small-scale arts and crafts shop and created conditions for art to challenge, touch and engage, to create movements that broaden our horizons. Boy konsthall is run by the performing arts company Teater Nu. Bollebygd is a municipality with about 9,700 inhabitants, located about 4 miles from Gothenburg and 2 miles from Borås. Information about the residence: Residency period takes place 4 - 24 March, it is possible to choose the whole period or parts of it. You work on site during the residency period and then present your work in a public exhibition or process presentation in the gallery. Exhibition period: March 23 - April 20. Boy konsthall can be used as a studio space during the period. The space is 47 square meters. Kitchenette, toilet and wifi available. Housing provided in an apartment in the center of Bollebygd. The artist receives a fee of SEK 10,000 (excl. VAT) and material compensation of up to SEK 5,000.* Travel to and from the residence is reimbursed up to SEK 2,000 Exhibition compensation according to MU agreement** No meals included. We wish that you: Holds an open studio session for 1-2 times during the residency period Participates in an artist talk Boy konsthall will assist you with planning, contacts and coordination. Send your application to boykonsthall@teaternu.se . Mark your application with "APPLICATION RESIDENCE" and describe your idea together with CV and artist presentation. Also state if you have any wishes regarding the length of the residency period. The application deadline is January 31. * Duo/artist group shares the fee and material compensation. ** Exhibition compensation is given when an exhibition is held.

Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. < Back AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Äntligen. Det första avsnittet. För att lyssna och ta reda på mer om det delikata bandet som gjort vår jingel, sök på Flocken. Previous Next AVSNITT 1 – DUNDERKLUMPSGENERATIONEN, MANSROLLSHYPE OCH FJÄLLRÄVSINFERNO Artist Name 00:00 / 50:23

Intervju med Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. En konstkoloni i Frankrike < Back GREZ-SUR-LOING, EN UTOPI? Intervju med Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. En konstkoloni i Frankrike Detta är del 1 av 3 i reportageserien konstkluster. Grez-sur-Loing är en konstkoloni i Frankrike som har en särskild plats i den svenska konsthistorien. Strindberg var där, vissa av Skagenmålarna kom dit, Carl Larsson träffade Karin och de födde också sitt första barn på denna ort. En plats som har romantiserats och mytologiserats. Men vad var så speciellt med den här platsen, varför har den fått sådan betydelse? Jag ringde upp Alexandra Herlitz, universitetslektor på institutionen för kulturvetare, som doktorerat kring Grez-sur-Loing. Alexandra är konstvetare i grunden och flyttade till Göteborg 2003 där hon tog sin magisterexamen och blev doktorand. Att det blev Grez som blev hennes forskarämne kom till genom en liten twist. Hon hade börjat forska kring en koloni i Bayern, Dachau, men under en uppgift i forskarutbildningen bytte hon plötsligt spår. “Vi skulle skriva en låtsasansökan till de stora bidragsgivarna. Då skulle vi hitta på ett annat ämne än det vi skulle skriva vår doktorsavhandling om. Under forskningen kring Dachau dök en annan grupp upp som gick under namnet Glasgow Boys, som också hade anknytning till Grez. De hade jag inte hört talas om. Jag började fundera kring varför vi inte vet något om de skotska konstnärerna, medan i skotsk litteratur omnämns inte de svenska konstnärerna som också vistades i Grez.” Först var tanken att hon skulle skriva en samlad konsthistoria kring alla internationella grupper som vistades i Grez, men sedan växte vinkeln fram och blev mer ett kritiskt förhållningssätt mot den konsthistoria som redan skrivits. “När jag presenterade det här låtsas-forskar-ämnet tyckte alla att det var så mycket bättre, så jag övergav jag konstnärskolonin i Bayern fast jag hade hållit på med det i över ett år.” UT PÅ LANDET Under 1800-talet var det ett stort fenomen att konstnärer sökte sig ut på landet och det fanns mängder av koloniorter på den franska landsbygden. Det viktiga blev att hitta en ort som låg tillräckligt långt ifrån Paris för att undvika den turistiska känslan, samtidigt skulle det ligga på ett bekvämt pendlingsavstånd till Paris. Att just Grez blev en koloni var en konsekvens av att den stora konstnärskolonin i Barbizon i Fontainbleau-skogen blev för populär. “Det var mycket turister och byn började att bli moderniserad. Husen fick moderna tak, så de var inte så bra motiv längre. I skogen började det skapas riktiga vägar och det var mycket folk som sprang runt där.” I Grez, strax utanför Fontainbleauskogen, fanns dessutom vattnet. Floden som gick genom byn och hotellet låg exemplariskt i anslutning till vattnet med en vacker trädgård. Konstnärerna kunde ställa upp sina stafflier på bron och måla av floden. Det fanns också höga trädgårdsmurar, så det var lätt att hitta en avskild plats för att måla av nakenmodeller utan att bli störda. “Det är ju ofta så att det finns väldigt praktiska anledningar varför man väljer dessa platser. I litteraturen framställs det ofta som att konstnärerna direkt kände någon magisk atmosfär. Att det fanns något med platsen som gjorde den så pittoresk. Men ofta stämmer det inte, såna här platsmyter hittas ofta på lite senare. Egentligen är det väldigt praktiska saker som avgör.” Varför sökte sig då folk ut, bort från Paris? Alexandra berättar att detta började redan på slutet av 1700-talet, bland annat genom Rousseaus skrifter. Denna vurm befästes sedan under 1800-talet och framför allt under den senare delen. Industrialiseringen bidrog till att fler människor flyttade till städerna och städerna växte. De stora städerna uppfattades som smutsiga, ohälsosamma och rent av något onaturligt. Det blev en romantisering kring landsbygden och man började också få uppfattningen att befolkningen som levde på landsbygden hade bättre moral, medan de rika stadsborna kunde upplevas som dekadenta. Det blev populärt med målningar på bönder och den enkla landsortsbefolkningen och målningarna visades på salonger i Paris. “Det var ju bourgeoisin, de rika i Paris som köpte tavlorna. Och varför vill dom ha bönder på sina väggar? Det hade att göra med att man upplevde att de var moraliska människor och att de levde i harmoni med naturen.” Det fanns helt enkelt en marknad, de rika ville ha sina motiv och därför valde konstnärerna också att måla det. HUR PÅVERKADE DE VARANDRA När jag frågar om hur de influerade varandra berättar Alexandra att det finns delade meningar om detta. De som hävdar att de internationella konstnärerna inte umgicks baserar det främst på Strindbergs uttalande att de satt uppdelade vid matbordet, där landsmän satt med landsmän. Alexandra tror ändå att de behövde varandra för utbyte. “Det är väldigt svårt att säga att det inte fanns en social gemenskap, jag tycker inte riktigt det håller. Man kan inte flytta till franska landsbygden och tro att man blir en del av befolkningen där. För bönderna som bor där är man alltid udda och det ville man också gärna vara. Det finns berättelser om att de svenska konstnärerna och engelsmännen klädde sig väldigt udda. De ville ju inte anpassa sig till landsbygdslivet. De gick runt där i bara badbyxor och trätofflor. Vissa saker anammade man, trätofflorna hade bönderna också och de var praktiska när man fick stå och måla på lerig och fuktig grund i timmar, men till detta hade man konstiga badrockar eller roliga hattar eller sådant. Man ville sticka ut. Man var aldrig en del av befolkningen där. För att skapa en gruppkänsla är det viktigt att man har en antigrupp mot vilken man befäster sin egen grupp. De här konstnärerna befäste sin mera bohemiska konstnärsidentitet mot den enkla landsbygdsbefolkningen.” Och visst är det svårt att tro att de internationella konstnärerna inte umgicks, när det hölls gemensamma maskerader och danskvällar. Dessutom finns det exempelvis bevarad text om att Carl Larsson drack eggtoddy med amerikanerna. Huruvida de har påverkat varandra i sin konst är svårare att gå till botten med. ”Men om man läser vad de själva skrev, jobbade de ibland tillsammans, satt bredvid varandra i skogen och målade till exempel. Man kunde måla själv eller tillsammans, men när man kom hem till hotellet så kunde de ha utbyte av varandra. I Barbizon var detta nästan konventionaliserat, man ställde sina målningar ut med hotellmuren för att de skulle torka och efter maten drack man vermouth och pratade om målningarna som stod på tork. Vi vet inte om det hände i Grez, men nog visste de hur de andras motiv såg ut. Man visste vad de andra målade.” Alexandra beskriver att konstnärerna kunde diskutera olika tekniska tillvägagångssätt eller jämföra landskapen mellan länderna. Det finns också berättelser om hur det hjälpte varandra att sätta titel på sina verk.” EN MYTOLOGISERAD PLATS Att platsen sedan har blivit så mytologiserad kan handla om att de konstnärer som vistades i Grez också blev de stora konstnärerna i den svenska konsthistorien. Under 1800-talet började man skriva nationell konsthistoria, innan fanns det inte på samma sätt. Skapandet av konsthistorien var en del av det svenska nationsbygget. ”Man skapade en gemensam svensk identitet genom bl.a. en svensk historia och svensk litteratur och konst man kunde samlas kring. Man brukar inte känna samhörighet med andra svenskar bara för att man bor i ett land med samma gränser. Detta var något man under 1800-talet skapade väldigt aktivt. En del av detta var att skapa en svensk konsthistoria, och svenska motiv”. Den första betydelsefulla svenska konsthistorien skrevs av Georg Nordensvan som själv var konstnär och sedan blev skribent (korrespondent i Paris för svenska dagbladet). “Att han var konstnär legitimerade honom att skriva konstkritik, och detta gjorde honom då sedan legitimerad att skriva konsthistoria. Nu är det ju mer separerade grenar och det förväntas ett kritiskt perspektiv mot händelserna om man skriver konsthistoria. Den här historieframskrivningen hade nog inte gått igenom idag.” Georg Nordensvan skrev i princip fram sina vänner och beskrev deras förhållningssätt och konst som revolutionerande, främst när de blev opponenter mot akademin. Alexandra är tveksam hur revolutionerande de egentligen var. “Om man tittar på hur det var egentligen, så kanske det inte var så revolutionerande som det skrevs fram av konstnärerna själva och Nordensvan. De fick egentligen en bra utbildning på akademin som de tog med sig ut på kontinenten, resor som akademin också uppmuntrade. Vissa konstnärer fick ju till och med stipendier för att åka, så akademin var inte alls så reaktionär som det påstods i opponenternas berättelse. Nordensvan skrev fram berättelsen ganska dramatiskt och det blev ju den konsthistorien som gällde under stora delar av 1900-talet.” Opponenterna blev sedan Konstnärsförbundet samt viktiga svenska nationalmålare och då många av dem hade varit i Grez, blev också orten en viktig del av den svenska konsthistorien. Grez blev så viktig att hotellet där konstnärerna hade vistats sedan kom att ägas av en svensk stiftelse. I slutet av 80-talet hittade några Göteborgare det förfallna Hôtel Chevillon i Grez. De blev upprörda, det var ju tristl att inte fransmännen bevarade detta kulturarv. De bestämde sig att skapa en stiftelse som hade som ändamål att konservera detta hotell och fylla det med konstnärsliv igen. Eftersom det var till salu slog man till. Detta var en kostsam historia och man fick till och med Kungen att stötta upp. Det blev en nationell angelägenhet att bevara detta svenska kulturarv. Grez beskrivs som en utopi, jag tänker att det är den ultimata instragram-tillvaron och funderar på när jag kan åka dit. Bild: Wikimedia Commons Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Gala SCENKONSTGALAN 2015 Gala 2015 En vidunderlig hyllningsfest för alla som älskar scenkonst! Scenkonstgalan är en gala som vill hylla scenkonsten. Med blinkningar mot Oscarsgalan så låter vi indie-scenkonstscenen ta plats i strålkastarljuset på Stora Teatern. Vi blandar glittret med kabarékänsla, strassen med trasiga strumpbyxor och det svallande håret med pudriga peruker. Livemusik, uppträdanden, prisutdelning och massa med glamour och glitter. Vår gala har plats för allt. Välkommna till en kärleksafton helt i scenkonstens tecken! Artister Konferencier: Josefin Johansson Husband: Amina Hocine Mitra Hoop - Internationell artist och Sveriges enda Hula Hoop-dansare! Mitra Hoop kommer bjuda på LED-show och fartfylld koreografi. Spinn med duetten Doris & Lo - Spinn är Sveriges första integrerade danskompani bestående av professionella dansare med och utan funktionsnedsättningar. Till galan kommer de med dans- och maskteaterduetten Doris & Lo, ett samarbete med koreografen Tanja Eloranta. SUB_DERMA Göteborgs Indiekör Jury 2015 Anna Ostrowski Gorki Glaser-Müller Gustaf Jönsson Ibrahim Faal Catahrina Gallon Edwin Safari Andreas Luukinen Annette Prior Martin Eliasson Emma Axberg Daniéla Frykstrand Elmira Arikan Ellionor Johansson Pristagare genom tiderna ÅRETS MAGI Vi vill hylla dem som får oss att tappa tid och rum ⭐ Dissekering av ett snöfall, Norrbottensteater – 2019 ⭐ GöteborgsOperans Danskompani – 2017 ⭐ Dear Stage, PotatoPotato Scenkonst – 2016 ⭐ Rörelsen får aldrig rynkor, Elin Hermansson – 2015 ⭐ I remember, Art of spectra – 2014 ÅRETS SPOT ON Vi vill hylla dem som sätter fingret rätt ner i samtiden ⭐ Mödrars manifest, Konstgruppen Ful – 2019 ⭐ Zebrafinken, Carlos Romero Cruz / Riksteatern – 2017 ⭐ Frökenmaskinerna #1 & #2 , Kastratet – 2016 ⭐ Unveil, Die Bühne – 2015 ⭐ Cargo, Angereds Teater och Circus Debre Berhan – 2014 ÅRETS KATHARSIS ” Vi vill hylla känslostormar som förlöser ” ⭐ Labyrint, Malmö Stadsteater – 2019 ⭐ Hamlet, Folkteatern Göteborg – 2017 ⭐ Möta hösten tillsammans?, Anna Vnuk och KLASSEN – 2016 ⭐ Constellations, GEST-Gothenburg English Studio Theatre – 2015 ⭐ Våroffer, Jeanette Langert – 2014 ÅRETS BROTT ” Vi vill hylla dem som brottar ner normen ” ⭐ Fem musor, PotatoPotato – 2019 ⭐ Killarna, Ögonblicksteatern – 2017 ⭐ JUCK -2016 ⭐ Mens, Teater Tamauer – 2015 ⭐ Röst: in concert, Göteborgs Stadsmission, Folkteatern och Unga Folkteatern – 2014 ÅRETS SINNESORGASM ” Vi vill hylla dem som får våra känselspröt att explodera ” ⭐ Skirtpower, danskompaniet Spinn – 2019 ⭐ Mormor, Mamma, Syster och Jag – Från Andra Sidan Heder, Art Arnehed – 2017 ⭐ Dear Humans, Dansstationens Turnékompani & Mari Carrasco – 2016 ⭐ M M M – Mat, Mata, Matas, MOLD – 2015 ⭐ Att begära tre systrar, Göteborgs Stadsteater – 2014 PUBLIKENS RÖST (DELADES UT 2017 & 2019) ⭐ Bernardas hus, Teater Norra – 2019 ⭐ Lost in Translation, International Theater Stockholm – 2017 ÅRETS SLOWFOOD ” Vi vill hylla näringsrika långkok som får oss att växa som människor ” ⭐ Lule Stassteater – 2019 ⭐ Lilith Performance Studio – 2017 ⭐ Mörkrädd, Masthuggsteatern – 2016 ⭐ A Particular Act Of Survival, Ami Skånberg Dahlstedt – 2015 ⭐ Johanna Larsson, för 2556 dagar på Backa Teater, Utanför boxen Masthuggsteatern – 2014 ÅRETS POLITISKA ” Vi vill hylla dem som ger behövliga käftsmällar ” ⭐ Carolina Frände, för Krilon och The Laramie project – 2019 ⭐ Svaret, Kulturhuset Stadsteatern Vällingby – 2017 ⭐ Revolution Poetry – 2016 ⭐ Troll i utkanten av samhället, Regionteater Väst – 2015 ⭐ Djävla Nuläge, Borås Stadsteater – 2014 ÅRETS FORMFÖRNYARE ” Vi vill hylla nya tankar om rum och nya rum för tankar ” ⭐ The most human, Robin Jonsson – 2019 ⭐ En annan värld, Malmö Stadsteater – 2017 ⭐ Våld och pedagogik – 2016 ⭐ Stand up yours – 2015 ⭐ Palmarum – 2014 ÅRETS EXTRAORDINÄRA INSATS (DELADES UT 2014) “Vi vill hylla dem som går i spjutspetsen” ⭐ Haroon Natan – 2014 ÅRETS HEDERSPRIS ⭐ Martha Vestin – 2019 ⭐ Josette Bushell-Mingo – 2017 ⭐ Ulla Kassius – 2016 ⭐ Henric Holmberg – 2015 ⭐ Rubicon – 2014 Tillgänglighet: Rullstolsramp/hiss från vestibulen till parkettvåning. Rullstolsplatser på rader 9,10 och 11 på parkett. En ledsagare går med gratis. Rullstolsplats bokas via Stora Teaterns biljettkontor eller via mail: biljett@storateatern.se Hiss finns från vestibulen till Kristallfoajén och första balkong (denna lösning är bra för de med nedsatt rörelseförmåga). För besökare med nedsatt syn rekommenderas platser på parkett från rad 5. Stor toalett nås med hiss från vestibulen och Kristallfoajén. För övriga frågor om tillgänglighet, kontakta Stora Teaterns biljettkontor. Arrangemanget görs med stöd av: Arvsfonden, Näringslivsgruppen, Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen, MoKS, MoKS Väst, Sensus och KulturUngdom.

Teater RÖRELSEN PÅ INKONST Teater 2024 Ett filosofiskt spiondrama om viljan att göra skillnad inspirerat av den politiska filosofen Hannah Arendt spelas i Malmö på Inkonst den 18 september. Hon har kommit hit för att vänta på någon. Kanske har han trenchcoat, det är irrelevant. Vad har hon gjort sig skyldig till? Hon har definitivt agerat, hon får det att röra på sig. Går det egentligen att klandra henne? Hon gjorde ju i alla fall någonting. Vi slungas ner i en brant spiral mot det oundvikliga slutet, en väg kantad av hemliga uppdrag, peruker, otaliga värvningar och osanningar. Med inspiration av den politiska filosofen Hannah Arendt, spionberättelser och objektsteater har Teater Nu skapat en föreställning där godhet, lycka och arbete sätts under förstoringsglaset. “Vad jag föreslår är mycket enkelt, nämligen varken mer eller mindre än att vi ska tänka efter vad vi faktiskt gör när vi verksamma.” – Hannah Arendt Arendt avkräver oss handling och att vi tar ansvar för våra handlingar, trots att vi inte kan förutspå dess konsekvenser. Där även handlingens kvalité är av vikt och inte endast målet. Vad är det vi gör när vi agerar och vad får det för konsekvenser? CRED Manus och regi: Matilda Klamas Skådespelare: Ronja Svedmark Dramaturg och producent: Sara Östebro Ljus och ljud: Viktoria Ottosson Foto: Jesper Johansson DÖRRAR: 18.30 PÅ SCEN: 19.00 LÄNGD: 2 H inklusive paus KÖP BILJETT

Gästspel Lovefuckers - SPAM Gästspel 2015 Gästspel av den berlinska objektteatergruppen Lovefuckers. En föreställning om tillit och autenticitet, bedrägeri och bluff. Och miljtontals spam-mail. Allt enligt Lovefuckers mål “to put some glamour to dirt and to search for love where everything seems to be sick”. Teater Nu har haft en crush på Lovefuckers uttryck och stil sedan 2009 då vi först såg dem spela - och nu har vi äntligen lyckats få till ett gästspel här i Göteborg. Nu ska fler få chansen att falla pladask! Lovefuckers kombinerar musik, video, dockor, performance och dokumentärt material i sina produktioner. De har spelat på konsertarenor och klubbar likväl som teatrar och konstfestivaler. Med sin punkiga attityd till genren och sin unika stil föryngrar Lovefuckers dockteatern. De jobbar med flytande gränser mellan objekt, docka och skådespelare och blandar allvar med humor och populärkulturella referenser. Vi kan med stolthet presentera sverigepremiären av föreställningen: SPAM click.slap.stick.yeah Vad är SPAM? Rena bedrägerier, ett rop på hjälp, ett ärligt försök att förföra? Varje dag skickas miljontalts spam-mail till miljontals inkorgar. Lovefuckers ger sig ut på jakt, gräver djupt för att finna själva källan. På sin resa riskerar de att själva förvandlas till spam. En föreställning om tillit och autenticitet, bedrägeri och bluff. Vad är värdet på en komplimang gjord av en skådespelare från scenen? Hur mycket skulle det behövas för att förföra dina tankar? På scen: Ivana Sajevic och Nils Zapfe Fredag 11 dec 19.00 Söndag 13 dec 16.00 + 30 min eftersamtal i ledning av Torbjörn Alström. 100 kr för studenter/arbetsfria, annars 150 kr. Cinnober Teater, Göteborg Föreställningen spelas på engelska. Med stöd av: Arvsfonden, Kulturrådet/Sweden Arts Counsil, Sensus och KulturUngdom.

Utställning AMY RONDAHL Utställning 2026 Amy Rondahl I smutsen finns vi 14 februari - 21 mars Vernissage: Lördag 14 februari, 12.00-14.00 Amy Rondahl (f. 2000, baserad i Stockholm och Göteborg) utforskar det smutsiga som motstånd mot sociala normer. Under de senaste åren har hon utforskat den offentliga toaletten både som förtryck och frizon. Senare har denna process övergått till ett försök att fånga en känsla av smuts i måleriet. I sina senaste arbeten har hon arbetat med lager på lager av trälim, akryl och olja för att på olika sätt gestalta denna känsla. För Rondahl är smutsen central, i den finns ett motstånd, en vägran att anpassa sig till samhällets förväntningar på ordning och renhet. Rondahl har en kandidat i fri konst från HDK-Valand (2022-2025), med ett år på University of Arts London: Camberwell College of Arts (2023). https://www.instagram.com/amyrondahl/ Läs intervju med Amy i AnnonsMarkna'n här .

Matilda Klamas och Sara Östebro såg Flugorna på Göteborgs Stadsteater. < Back FLUGORNA – VI ÄR FANS! Matilda Klamas och Sara Östebro såg Flugorna på Göteborgs Stadsteater. MATILDA KLAMAS OCH SARA ÖSTEBRO SÅG FLUGORNA PÅ GÖTEBORGS STADSTEATER OCH FICK HOPP OM TEATERKONSTEN. LÄS DERAS TANKAR I EN HÄRLIG DIALOG-RECENSIONS-FORM. Matilda: Det känns som vi har varit med om någon hemligt. Vi forslades varmt ner i Stadsteaterns källare och där fick vi gå in i en frizon, i ett teaterrum som var öppet och tillåtande. Baren var öppen och en fick röra sig fritt under föreställningens gång. Så skönt. Det bidrog till en fnissighet och en känsla av att vi publiken var ett. Jag började plötsligt prata med folk runt omkring mig, i toakön och i foajén. Jag tror också att det handlade om den perfekta balansen av interaktion. Jag var så trygg i hur skådespelarna hanterade kontakten med publik. Det var roligt, lustfyllt och nära. Vi kunde lägga oss i, svara och hojta – men det blev aldrig för mycket. Det handlade nog om att de lade en så bra grund. Sara: På tal om bra grund så drar jag bara lite snabbt själva storyn. Flugorna är Jean-Paul Sartres debutpjäs, skriven under den tyska ockupationen av Frankrike år 1943. Pjäsen är en bearbetning av den grekiska myten om Elektra och Orestes. Här får vi följa Orestes, som under täckmantel återvänder till sin hemstad Argos, en stad han blev bortskickad från som litet barn den natten då Aigisthos och hans mamma Klytaimnestra mördade hans far, Agamemnon. När Orestes nu återvänder ser han hur hans mamma tillsammans med den nya kungen har gjort alla i staden medskyldiga till mordet och håller staden i ett järngrepp med verktygen kollektiv skuld, skam och skräck. De stora, feta flugorna som intagit staden gör befolkningen ständigt påminda om sin skuld. Orestes syster Elektra avskyr sin mamma och styvfar och längtar efter dagen då Orestes ska komma tillbaka för att hämnas. I Sartres version av myten är det dock mindre fokus på hämnd, och mer ett existentialistiskt drama om frihet och motstånd. Orestes kommer till Argos som en fri människa, inte fången i klorna på dödens och flugornas gud Zevs. Matilda: Men Sara du hade ju läst pjäsen innan och jag hade inte det men kände mig ändå trygg i min förkunskap kring Sartre. Jag var väldigt fascinerad av Sartres tankar och existentialismen i tonåren. “Existensen föregår essensen” och hela den grejen. Var du det med? Sara: Ja, väldigt. Äcklet var ju lite av min bibel där runt 19-20 år. Jag hade en fas där jag gick all in på hela existentialism-grejen. Och då också det där med att människan är dömd till frihet, som Sartre menar. Att vi inte är bundna till något, att Gud är död, och vi inte är tvingade att handla efter någon lag. Vårt liv är de val vi gör, och vi måste ta eget ansvar för dem. Vi kan inte gömma oss bakom andra människor eller vad andra bestämt, våra val är alltid våra. Ett ansvar och en frihet som ju för med sig väldigt mycket ångest, och att det då kan vara lockande och lättare att gömma sig bakom idéer och tankar om att en måste göra si eller så. Om man tar uppsättningen till idag kan man tolka det som att den uppmanar oss att skita i historien, att vi ska glömma vad de innan oss ställt till med och att det inte är vårt problem för att det inte var våra val. Det fanns ett drag i uppsättningen som gör att det finns en möjlighet att tolka det så. Det är väl det som jag tycker är problematiskt med delar av Sartres tänkande, att det är så ensamt och fokuserat på delar istället för helhet. Matilda: I första akten var det stort fokus på tonårsdottern och tonårsmamman, en destruktiv relation som jag blev mycket drabbad av. Dels kände jag igen mig i trotset, och dels bävar jag som ny förälder och tänker ska jag stå ut med det där. Det var snyggt hur få repliker fick bära hela problematiken och att de levererades så explosivt. Trots att jag gillade det jag såg, började en oro byggas inom mig. Kommer det bli en pjäs som bara handlar om det privata och inte större filosofiska och samhälleliga dimensioner, vilket jag förknippar Sartre med. Sara: Jag var faktiskt aldrig oroad, jag kände mig trygg att det skulle komma. Och det kom ju också i akt 2. Matilda: Jag tycker att det var en tydlig feministisk läsning av Flugorna som jag tyckte mycket om. Även där var jag lite orolig i början, för det hela börjar med att männen får ta plats och kvinnorna bakgrundsdansar. Sara: Och jag var trygg. Bakgrundsdans-rörelserna var tydligt utstuderade, det fanns en medvetenhet och en lek med vad de skapade. Jag läste det som en tydlig drag-strategi som skapade djup i gestaltningen och som höll oss medvetna om att allt är konstruerat. Matilda: Vi måste också prata om formen och estetiken. Den var så helgjuten. Sara: Det fanns både en blinkning till 80-talsprogg och indierock/elektro/postpunk-band från början av 2000-talet. Matilda: Jag kände att det gav mycket men har svårt att definiera vad. Sara: Det gav lekfullhet, en populärkulturell touch, spel-estetik. Det är lite som att de var ett coolt band som jag kunde sett på Roskilde 2006. Foto: Ola Kjelbye Matilda: Deras explosiva spelstil var så befriande, det blev inte skrikit utan med skrik fördjupade dom. Det är sällan jag har sett en så unik registil som skådespelarna till fullo fick utrymme att briljera i. Alla som var på scen hade sådan närvaro. Jag blev kär i dom, jag blev arg på dom och fullständigt drabbades av deras sätt att gestalta. Sara: Det var så fysiskt härligt. Hampus Hallberg, som spelade både Zevs och Aigisthos, lyckades bjuda på en förförisk Zevs, som påminner om den där känslan – honom borde jag hålla mig borta från, men som man ändå ger sig hän till. Matilda: Ett favoritmoment för mig var Klytaimnestras gångstil, gestaltad av Melina Tranulis. Hur hon sprang i sina överdimensionerade klackar som ett barn som satt fast i ett träsk. Jag ville aldrig att hennes loopar skulle sluta, även om de var många. Isak Holmen Sørensen som spelade Orestes var så i ton med publik, hans blickar fångade in mig i berättelsen. Valet att gestalta honom som en naiv pojke och lägga bort de klassiska manliga attributen var klockrent. Sara: Om vi är inne på favoritmoment måste jag nämna när karaktären Elektra gestaltade sitt hat mot sin mamma. Kim Theodoridou Bergquist var totalt närvarande i varje replik. Att säga samma replik om och om igen, men hela tiden leverera ny energi var imponerande. Matilda: Det finns många blinkningar till teaterhistoria också, jag tänker på grymhetens teater a la Antonin Artaud, in-yer face och verfremdung a la Brecht. Det är lite som att sniffa poppers för en som gillar teaterteori. Sara: Ja, fast den är inte akademisk, det räcker att vara intresserad och bara ta in. Dessutom så kan en ju läsa allt i programbladet om man inte hänger med. Ett himla bra val för att göra det mer tillgängligt. Jag tycker också att det var en så bra växling där samtliga karaktärer växlade mellan att vara offer och förövare, det fanns en dubbelhet kring makten. Matilda: Efter föreställningen så var det som om vi sprang ut i natten. Sara: Vi var euforiska, hade drabbats av deras tempo. Matilda: Jag var lycklig, jag hade återfått hopp om teatern. Det var en föreställning som stämde på alla plan. Sara: Den här regissören och skådisarna, jag vill bara ha mer. Matilda: Vi är helt klart fans, låt oss se allt hon gör. Föreställning spelas 9, 10 , 11 oktober Faktaruta – Angelina Stojčevska. För regin stod Angelina Stojčevska, relativt nyexad från regilinjen från Konsthögskolan i Oslo (2015). Hennes stil beskrivs som lekfullt normbrytande där stora filosofiska teman sätts under lupp. Hon är ny, ung, cool. Hon beskrivs som “registjärnskott” och “kulturtalang” och har blivit prisbelönad flera gånger om. Foto: Ola Kjelbye Skriven av: Matilda Klamas Previous Next