Vad gör en kulturpolitiker? Matilda Klamas travade in i stadshuset och träffade Mariya Voyvodova, ordförande i kulturnämnden, för att finna svar. < Back MED HJÄRTAT I KULTURPOLITIKEN Vad gör en kulturpolitiker? Matilda Klamas travade in i stadshuset och träffade Mariya Voyvodova, ordförande i kulturnämnden, för att finna svar. Block: Kulturens gräsrötter, #3 VAD GÖR EN KULTURPOLITIKER? MATILDA KLAMAS TRAVADE IN I STADSHUSET OCH TRÄFFADE MARIYA VOYVODOVA, ORDFÖRANDE I KULTURNÄMNDEN, FÖR ATT FINNA SVAR. Jag kliver in i Göteborgs K-märkta stadshus för att träffa Mariya Voyvodova (S) som tillträdde som kulturpolitiker efter valet 2014. Innan dess hade hon varit stadssekreterare för socialdemokraterna i kommunstyrelsen och jobbat mycket med stadsutvecklingsfrågor och miljöfrågor. Intresset för kulturpolitiken var dock inget nytt utan något som alltid funnits där. “Det kanske har att göra med min bakgrund. Jag har ju dansat balett i Bulgarien i många år” berättar Mariya. Intrycket av träpanelen slår mot mig när vi går upp för dom många och låga trätrappstegen medan Mariya berättar om arkitekturstudenter som brukar komma på studiebesök för att kolla in byggnaden. Och visst ger miljön ett vackert och smäckert intryck. En härlig arbetsplats tänker jag och undrar varför jag inte har varit här tidigare. Inte heller har jag funderat så mycket på vilka som är kulturpolitiker och vad de faktiskt gör även om jag har gott om åsikter om kulturpolitik. En lucka jag har klivit in i stadshuset för att råda bot på. Som kulturpolitiker är Mariya ordförande i Kulturnämnden i Göteborg och kulturkommunalråd, Arbetet i kulturnämnden innebär ett gäng intressanta uppdrag, allt från att dela ut kulturstöd och stipendier till att verkställa stadens kulturprogram. Stadens kulturprogram är något Mariya är extra stolt över och i januari ställde sig kulturnämnden bakom konkreta handlingsplaner för hur kulturprogrammet ska sättas i verket. Precis som programmet är handlingsplanerna uppdelade i tre olika områden, kulturpolitik, konstpolitik och kulturplanering. Det märks att Mariya har jobbat med stadsutveckling när hon nu slår ett slag för hur viktig kulturens roll är i stadsbilden och utvecklandet av staden. “Kultur och konstperspektiviet måste komma in tidigt i planeringsprocessen. Det jobbar jag stenhårt med”, säger Mariya. I stadsutvecklingstanken ingår också planeringen av kulturhus, något som också ligger inom Mariyas tjänst, och där tycker hon att det gärna får tänkas utanför boxen – då ett kulturhus kan vara mycket mer än ett fysiskt hus. Jag nickar instämmande och ser den där dynamiska ytan som jag drömmer om, kanske ett pop-up-kulturhus som absorberar olika ytor efter behov eller varför inte ett kulturhus på hjul… En nyhet för mig är att staden jobbar med en 1%-regel, det innebär att 1% av det som läggs på bygga ut staden ska läggas på konstnärlig gestaltning och utsmyckning. Bland annat pågår det ett stort konstprogram i samband med västlänken där kulturnämnden också är involverad, vilket Mariya tycker är ett mycket spännande arbete. De flesta i kulturnämnden är fritidspolitiker, dock inte Mariya som med sin post som kulturkommunalråd kan ägna 100% av sitt uppdrag åt kulturpolitiken. Nämnden träffas en gång i månaden och mötena är offentliga, de första 30 minuterna är också vikta för besökarnas frågor till nämnden. Ett utmärkt sätt att påverka tänker jag och undrar hur hon tycker att en ska gå tillväga om en har en punkt en vill driva. “Ta kontakt med kulturnämndens politiker, sen beror det ju vad det är för något.” kommenterar hon. Mariya påpekar också att det är viktigt att blicka till andra grupper som kanske är mer resursstarka som till exempel näringslivet och inte bara rikta in sig mot politiken. En av de viktigaste frågorna enligt Mariya är att kunna stödja det växande kulturlivet. Att ge aktörerna möjlighet att visa upp kreativiteten och sprängkraften som finns inom scenkonsten. Men även här behöver fler grupper involveras “Det är viktigt att få med alla parter av samhället, inte bara kulturinstitutionerna och det fria kulturlivet utan att också få med näringslivet och fastighetsägarna. De behöver också förstå vikten av kultur och konst för staden vi bygger för framtiden.” Även tankarna kring kulturprogrammet går i linje med att kultur är något som angår alla. Kulturprogrammet är stadens kulturprogram och inte kulturnämndens, programmet ska vara en angelägenhet för alla kommunala bolag och nämnder, påpekar Mariya. Förutom 1%-regeln deltar Kulturnämnden i Göteborgs Stads satsning “Ett jämlikt Göteborg”, ett begrepp som ska innefatta hela tanken om staden och där måste kultur och konst vara en naturlig del. “Det får inte ses som ett område vid sidan av utan måste ses som en del av jämlikt Göteborg. Kultur och konst ska bidra till att jämna ut skillnaderna vi har i vårt samhälle och bidra till en bättre hälsa.” Att kultur och konst har en självklar och viktig roll i ett samhälle är för mig givet, ändå är det få punkter och områden inom kulturen som lagstiftade. När jag frågar Mariya om hon önskar mer lagstiftad kultur svarar hon kort och gott – JA! och genast tar hon upp ett exempel: “Jag tror alla partier är tämligen överens att kulturskolan är enormt bra för Sverige. Kulturskolan är inte lagstiftad och ibland när man tittar på sin budget i en stadsdelsnämnd och inte kan inte skära ner äldreomsorg och socialtjänst, då blickar man mot kultur och fritid därför att det inte är lagstiftat. Jag önskar att mer verksamheter inom kultur och fritid blev lagstiftat och blev en del av kärnverksamheten i stadsdelsnämnderna. ” Efter en timmes samtal glider jag ner för de små trätrappstegen. Nu något mer upplyst om en kulturpolitikers arbete och än mer sugen på att börja påverka och göra skillnad. Foto: Lena Dahlström Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

LIVE från Scenkonstbiennalen i Norrköping! Vi kastar ur oss teser och testar dem på publiken. < Back 5:2 – SIAR OM FRAMTIDEN LIVE från Scenkonstbiennalen i Norrköping! Vi kastar ur oss teser och testar dem på publiken. Är 80-talet tillbaka? Eller kommer scenerna försvinna och ersättas med livelänk i soffan? Eller är Beck det enda som kommer spelas framöver? De och några till testas på prominent livepublik från Scenkonstbiennalen. Previous Next 5:2 – SIAR OM FRAMTIDEN Artist Name 00:00 / 42:35

Utställning LINDA MORELL Utställning 2024 Linda Morell 28 september - 26 oktober VERNISSAGE Lördag 28 september klockan 12.00-14.00 Konstnären Linda Morell (f.1993) visar nya verk på Boy konsthall. Utställningen skildrar, via permakriser och dess motsättningar, ett konstruerat smältande rum där beslut aldrig fattas. Ghelh Utställningens titel är inspirerad av det protoindoeuropeiska ordet för guld. Protoindoeuropeiska är en hypotetisk rekonstruerad språkmodell – ett försök att förklara de stora likheterna mellan indoeuropeiska språk genom att tänka sig ett gemensamt ursprung. Ordet för guld, som i originalform skrivs som ǵʰelh₃, tros ha relaterat till färgerna gul och grön och sedan metallen guld och dess egenskaper som att glänsa och glittra. Inom de germanska språken antas därför ǵʰelh₃ ligga till grunden för ordet guld (gold, goldt, gull), geld (pengar) och gjeld (skuld). Detta grundord, eller bättre sagt ljudet, återfinns även inom Sagan om ringen . Varelsen Gollum, som i berättelsen får sitt namn efter ǵʰelh₃-liknande ljud, börjar utstöta ljuden allt eftersom den magiska guldringen korrumperar honom. I en underjordisk grotta tar han tillflykt från både samhället och solen där han lever ett onaturligt långt liv i väntan på sitt enda mål; att återförenas med guldringen. I utställningen på Boy konsthall har "grottan" blivit till ett konferensrum där fallna istappar perforerat mötesbordet och de utplacerade keramikvaserna börjat förvittra. Längs med väggen i utställningen finns små skulpturer i glas och porslin som utger sig för att vara artefakter från denna fiktiva värld, bland annat en urvriden trasa eller näsduk i vitt porslin med rödglansig glasyr. Den vita och blodröda färgen är inspirerad från en av konsthistoriens ultimata statussymboler; den mytomspunna tulpanen Semper Augustus. Denna karaktäristiskt vitröd-randiga tulpanen blev under den så kallade Holländska guldåldern ett ekonomiskt spekulationsobjekt. Inom loppet av ett fåtal år hade en Semper Augustus -tulpanknöl blivit värd lika mycket som ett hus i centrala Amsterdam. Uppgången fick ett dramatiskt slut då lagstiftningen kring handeln med tulpaner förändrades och den snabba värdeminskningen som följde kom sedan att, något felaktigt, betecknas som historiens första spekulationsbubbla. Den så kallade tulpanmanin blev ett kulturellt fenomen och gav upphov till förvanskade berättelser där gemene man i Amsterdam pantsatte hus och hem för att spekulera i tulpaner. Verkligheten var inte riktigt så dramatisk – den så kallade manin fick få konsekvenser då det endast var en handfull personer i den absoluta ekonomiska eliten som ägnade sig åt spekulationer. Tulpanen i fråga dog senare ut på grund av det virus som skapade de eftertraktade ränderna, medan moralpredikan utifrån det falska ekonomiska narrativet levde vidare tillsammans med bilden av den vissnande tulpan i de samtida 1600-tals stilleben. Precis som den riktiga tulpanen var dessa målningar lyxobjekt som endast befann sig i de förmögnas ägo där de hade som uppgift att försöka påminna betraktaren om alltings förgänglighet och i synnerhet dennes egen dödlighet. I systerutställningen Suckers at the base of the main stalk , som samtidigt visas i Bærum Kunsthall utanför Oslo, går det att hitta ytterligare ett mötesbord med smältande istappar. Utställningen handlar även här om falska narrativ knutna till ekonomiska kriser och fabulerar kring ordet permakris (som blev utsett till årets ord år 2022 av ordboken Collins Dictionary). Den ursprungliga betydelsen av ordet kris beskriver dock specifikt en situation som kräver ett avgörande eller en avgörande tidpunkt – därför kan krisen inte vara permanent då själva premissen är att den kommer få en utgång, vare sig en har möjlighet att agera eller inte, och utgången är heller aldrig konsekvenslös. Enkelt uttryckt är krisen inte menad att leva i. Verken i utställningen går trots denna självmotsättning permakrisen till mötes och konstruerar ett smältande rum där vi, likt Gollum, aldrig dör. Ståendes vid ett bord där inga beslut någonsin tas. Morell arbetar med skulptur och installation som bildar spekulativa rum utifrån sociala narrativ, idéhistoria och myter. I hennes projekt kollapsar den linjära tiden ofta - historia, nutid och framtid försöker samexistera genom tillverkning i olika material som keramik, metall, glas och plast. Linda Morell är baserad i Bergen varifrån hon har en master från Fakultet for kunst, musikk og design, vid Universitetet i Bergen från 2019. Tidigare har hon studerat vid Konsthögskolan i Umeå och Göteborgs Konstskola. Morell har haft separatutställningar på bland annat PRÁM (Prag, 2023), Oppland Kunstsenter (Lillehammer, 2022), Platform (Stockholm, 2022), BOA (Oslo 2021) och deltagit i ett flertal grupputställningar. Hennes verk finns representerat i samlingarna på Sogn og Fjordane konstmuseum och KODE konstmuseum. lindamorell.com Linda Morell Linda Morell, visual artist working with sculpture and installation. Öppettider Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00 Vernissage Lördag 28 september klockan 12.00-14.00

Matilda Klamas har sett Hemsjuka på Folkteatern i Göteborg. < Back RESONANS AV SMÄRTA Matilda Klamas har sett Hemsjuka på Folkteatern i Göteborg. “UNDERSÖKANDET BÖRJAR LÅNGSAMT SÄTTA RUMMET I GUNGNING OCH SKAPAR RESONANSER AV IGENKÄNNING OCH SMÄRTA.” MATILDA KLAMAS HAR SETT HEMSJUKA PÅ FOLKTEATERN I GÖTEBORG, EN FÖRESTÄLLNING DÄR TILLHÖRIGHET SÄTTS UNDER LUPP. Vi möts av två skådespelare i ett avskalat rum. Undersökandet står i fokus och denna gången är detta undersökande rent konkret. Här ska vi närma oss personer med nostalgi, hemsjuka, förstå dem, ta del av deras smärtkoreografi och krypa under huden på dem. Det är en undersökning av vår samtid, av geografisk, ideologisk och social hemlöshet där frågor kring tillhörighet och trygghet är det som dominerar. Skådespelarna är sig själva fast i en förhöjd form, de är undersökarna som efter närmanden blir de personer de undersöker. Eller snarare går in i de personerna. Spelet präglas av närvaro och en utsökt intimitet. Sandra Medina och Rasmus Lindgrenlyckas med små medel, som tonen i rösterna, och med små gester skapa ett rum av tillit och vi kommer riktigt nära. Deras grundliga undersökande börjar långsamt sätta rummet i gungning och skapar resonanser av igenkänning och smärta. “Det här kommer bli tråkigt” säger Sandra Medina i början av spelet och det stämmer, men inte tråkigt som på en långtråkigt sätt utan tråkigt som i att de gräver sig in och sätter känslomässiga spår som jag måsta deala med. Vilket kan vara en betungande uppgift. På golvet läggs en rad av personakter ut och under föreställningen får vi lära känna dessa personer genom deras liv och deras smärtor. Det är bland annat en soldat från förr som fått sitt hjärta att ta ny form och blöda svartblod av hemlängtan, en flicka som förlorat sin morfar och saknar allt som förändras och en ung kvinna som inte känner hemhörighet i sitt land och det sätter sig som en smärta i axeln och att hon fastnar i rörelser. Undersökningens struktur är utmärkt för att nässla in oss och få oss att börja känna med karaktärerna. Vi närmar oss med enkla medel, som lukt och rörelser, tills gestaltningen sätter igång och vi får en klump i magen. För hemsjuka handlar inte bara om hemlängtan utan också om den sociala hemlösheten, vilket vi alla mer eller mindre bidrar till. Vilka är det vi inte bjuder in till middagen? Vem på jobbet “klickar” ingen med? En av de starkaste scenerna är när skådespelarna experimenterar kring beteenden som får dem att uppleva otrygghet. Sandra Medina ber Rasmus Lindgren att vara närvarande men ignorera henne när hon pratar och visa ointresse och avstängdhet, innan experimentet är igång har Rasmus redan börjat och den kylan han utstrålar sätter sig i hela rummet. Det är inte bara hans handling och hennes reaktion som skapar smärta och igenkänning utan också igenkänningen i beteendet, när senast gjorde jag så? När jag kommer ut från salongen sitter rörelserna kvar. Känslan av att behöva sucka och kvida, för detta är en sann ögonöppnare av hur människor mår i ens direkta närhet men också i ett globalt perspektiv. Det är synd om människorna. HEMSJUKA – ETT SCENKONSTVERK FÖR ALLA SOM NÅGONSIN LÄNGTAT HEM Av och med: Rasmus Lindgren och Sandra Medina Regi och processledning: Rasmus Lindgren Text och research: Gabriela Pichler, Rasmus Lindgren och Sandra Medina Scenografi och kostymdesign: Linda Wallgren Ljusdesign: Bella Oldenqvist Ljuddesign: Robin Auoja Föreställningen spelades på Folkteatern Göteborg, 17 – 18 april kl 18.30 Bild i bannern: Rasmus Lindgren och Sandra Medina. Foto: Lina Ikse Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Performance 10 ÅRS JUBILEUM Performance 2017 TEATER NU FYLLER 10 ÅR OCH FIRAR DETTA MED PERFORMANCE-FEST! KOM OCH HURRA, DANSA OCH RÖJ MED OSS! ❤️ Var: Teater Buratino, Göteborg (Torpa gatan 2, hpl Härlanda) När: 1 december kl 20.00-02.00 DJ:s Teater Nu-crew Liveperformance under kvällen Överraskningar Eldshow Karaoke Snacks Bar Quiz Memory lane Vill du ge en present till Teater Nu uppskattas performance och happenings. Maila: info@teaternu.se för att få en spot i programmet (bjuder en på show bjussar vi på inträdet). Inträde: 50pix (tänk stöd, tänk fest – kom!) Swish är Drottning! Det kommer bli en oförglömglig kväll, helt i Teater Nu:s anda – gränsöverskridande och magiskt! SNEAK PEEK PÅ KVÄLLEN: Konferencierer för kvällen – Sara Östebro och Matilda Johansson För kvällen intar duon Matilda och Sara scenen som konferencierer och bjuder på scenkläder från Teater Nu:s historia. Vad sägs om de här statement piecen! Dans-Karin Dans-Karin är tillbaka med ännu en succé. Denna gång tar hon fram powern i dig och blandar krigsdans, egenkomponerad styrka och pepp. Dada-performance Matilda Johansson kommer bjuda på ett Hugo Ball inspirerat performance. Eldshow Kom och se Teater Nu-Nils sätta eld på saker och ha dem runt-, på- och i sig. Kyla och mörker utlovas framtills dess att han kör igång, efter det blir det både ljust och varmt…speciellt för Nils som löper stor risk att bli kontrastbländad och brinna upp.

Samtal För vem av och av vem? Samtal 2017 Samtalet om scenkonst – för vem och av vem? Kulturredaktioner krymper och det talas om kritikerdöd och en utarmning av det offentliga samtalet. För vems skull finns scenkonstkritiken? Vem är den nya kritikern och hur får vi till ett samtal om scenkonst som tillhör fler än en priviligerad inre krets? Scenkonstguiden driver frågan om samtalet om scenkonst och då med utgångspunkt i tankarna kring “för vem och av vem?”. Scenkonstguiden och Scensverige bjuder in till ett samtal som fördjupar frågan. Panelen: Ylva Lagercrantz Spindler - Kulturjournalist och teaterkritiker. America Vera-Zavala - Dramatiker, aktivist, kulturskribent och författare. Araia Ghirmai Sebhatu - Kulturvetare och debattör. Grundare av den antirasistiska organisationen Black coffee. Linda Forsell - Regissör. En av fem konstnärliga ledare för PotatoPotato Scenkonst. Moderator: Matilda Johansson - Konstnärlig ledare för Teater Nu. Konstnärlig projektledare för Scenkonstguiden. Arrangeras av Scensverige och Scenkonstguiden Louis De Geer Konsert & Kongress Lördag 27 maj kl. 15:00-15:45

Sara Östebro har tagit del av Begravning1, en interaktiv helkväll ägnad åt begravning och död. < Back TERAPI FÖR DÖDSRÄDDA Sara Östebro har tagit del av Begravning1, en interaktiv helkväll ägnad åt begravning och död. “EN GÅNG SKA DU VARA EN AV DEM SOM LEVAT FÖR LÄNGESEN”. SARA ÖSTEBRO HAR TAGIT DEL AV BEGRAVNING1, EN INTERAKTIV HELKVÄLL ÄGNAD ÅT BEGRAVNING OCH DÖD. Vi möts 16.45 utanför ingången till Uppsala gamla kyrkogård. Det är den 3 november och Alla helgons dag, och kyrkogården glimmar av ljus, tända av novemberkalla händer. Kyrkogården ljuder av långsamma steg i grus, varma och låga röster, vedträn som brinner i en eldkorg. Vi som är på kyrkogården idag för att ta del av Begravning1 blandas med övriga kyrkogårdsbesökare, och om det inte vore för mobilerna vi har i händerna och hörlurarna vi har i öronen så skulle det inte gå att skilja oss från de andra. Vi står och inväntar början på denna interaktiva helkväll där vi ska ägna oss åt frågor om begravning och död. Begravning1 är den sista delen i en trilogi om livets riter. Skaparna Ellen Norlund, Martina Elm och Tove Berglund har under två års tid ägnat sig åt livsriternas plats och uttryck i dagens Sverige, ett av de minst religiösa länderna i världen. Vi har tidigare kunnat läsa om trilogins första två delar här på Scenkonstguiden, Anne Vigeland levde ut sina flickdrömmar i Bröllop1 och Matilda Johansson flöt runt tyngdlöst i grupp i Dop1. GÅ HÄDAN, KNOPPA AV, GÅ BORT, GÅ RUNT HÖRNET, GÅ UR TIDEN, DÖ Mobilerna har räknat ner och vi har spridit ut oss på kyrkogården, omslutna av mörkret. Första delen av kvällen är en ljudvandring, där vi genom att röra oss låser upp ljudspår. Dikter och poetiska instruktioner blandas med information om kyrkogårdar och begravningshistoria. “Vet du att det i en grav ofta ligger kistor staplade i lager på varandra?”, “almar planterades på kyrkogårdar då de ansågs ta bort stanken av förruttnande kroppar”. Jag får ta del av korta stycken om begravning och klass, jag får lyssna till alla de synonymer vi har till begreppet ‘att dö’, “gå hädan, knoppa av, gå bort, gå runt hörnet, gå ur tiden”, jag uppmanas att kolla upp mot himlen. “Engång ska du vara en av dem som levat för längesen”. När Pär Lagerkvists dikt från diktsamlingen Aftonland läses upp mjukt i mina öron får jag gåshud och jag känner starkt där och då att Allhelgonahelgen, och traditionen att i stilla samvaro tänka på liv som funnits innan oss, är en tradition jag vill ta tillbaka till mitt liv. KBT FÖR DÖDSRÄDDA Vi rör oss gemensamt upp till Uppsala slott och Uppsala konstmuseum, och del två av kvällen inleds. Iklädda svepningsskjortor (den klädedräkt som den döde begravs i om inget annat önskemål finns) delas vi upp i grupper och får ta del av olika stationer. Stationerna ger oss olika ingångar till begravningsriten och döden, som kognitiv beteendeterapi för dödsrädda där vi närmar oss ämnet från olika håll. I momentet där vi provligger kistor pendlar jag starkt mellan obehag och fnissattacker, scener ur diverse Dracula-filmer blandas med en knut i magen när verkligheten sköljer över mig. Att ligga själv i en kista var inte det som slog hårdast (det var faktiskt förvånansvärt bekvämt), men att se min syster ligga i kistan bredvid mig var jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. I en annan station möter vi begravningsentreprenören Emilie Tingström som berättar om sitt arbete och hur hon ser att många idag är är fjärmade från döden, och hur vi vill få döden och avskedet att passa in i våra tajta scheman. I en tredje får vi smörja våra händer med myrra och lyssna till hur beröring hjälper både den döende och anhöriga i sorg. Här är det vi deltagare som är i fokus. Vi presenteras för upplevelser som sätter igång våra inre processer. Begravning1 är en del av den typ av verk som blandar sinnliga och poetiska moment med presentationer och intervjuer. Sakligt, informativt men med en poetisk udd – ett allkonstverk som sträcker sig över genres. Här spelar deltagarnas tidigare erfarenheter stor roll, något som är en tillgång och möjlighet, men som också innebär en utmaning och ett stort ansvar då trettio olika erfarenheter och känsloprocesser sätts igång. I början av upplevelsen berättas det att vi själva får känna av hur djupt vi vill gå in i undersökandet, och att vi kommer att vara varandras utforskningskamrater under kvällen, men tyvärr erbjuds inte större interaktion mellan oss deltagare, inte förrän precis i sluttampen på upplevelsen. GRAVÖLET Efter en blomsterritual under ledning av artisten Min Stora Sorg är det dags för kvällens sista (eller näst sista) del, middagen, eller gravölet. Vi bjuds på en trerätters middag där konstnären Kristin Bergman komponerat en helsvart meny. Lekfullt, gott och en upplevelse för ögat. Vid bordet startas en diskussion kring vad vi varit med om. Mina bordskamrater och jag delar våra olika erfarenheter och känslor kring död och sorg. Trots att vi är främlingar för varandra kan vi dela med oss av rädslor och erfarenheter. Högt och lågt, från grandiosa tankar om vår egen begravning till strategier för sorgearbete. Vi är alla ivriga att reda ut våra tankar om det vi varit med om. Här krockar ibland också våra olika känslor kring ämnet, då vad vi varit med om självklart också ger olika inställningar till död, sorg och rädslor. Jag pendlar mellan att tycka att det var fint att ha ett så öppet och fritt samtal, men det hade också varit hjälpsamt att ha en samtalsledare som kunde leda oss igenom reflektionen. Middagen avbryts av talare som har olika ingång till döden och dess riter. Här blandas tårar med skratt. Jens Johansson, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, håller ett tankeeggande tal om dödens filosofi. “Är döden något dåligt för den som dör? Är döden bara en spegelbild av tiden innan vi föddes?”. Den gemensamma reflektionen kring bordet avslutas tyvärr alltför stressat och plötsligt. Vi blir bortryckta från vår begravningsgemenskap och hamnar snabbt och utan möjlighet för känslomässig omställning på den efterföljande begravningsfesten/kombinerade premiär- och avslutningsfesten. Jag hade behövt en mjukare övergång, en möjlighet att få avsluta upplevelsen på samma mjuka och varma sätt som den började. En avslutande ritual eller stilla reflektion hade behövts innan vi kastades ut till de levande igen. BEGRAVNING1 Av: Ellen Norlund, Martina Elm och Tove Berglund 3 november 2018 Uppsala gamla kyrkogård / Uppsala konstmuseum Medverkande: Joanna Nordahl – Foto Ann-Sofie ”Anso” Lundin / Min Stora Sorg – Musik Lynn Åkesson – Professor i etnologi Stefan Storm – Kompositör Maja Daniels – Fotograf Jens Johansson – Professor i praktisk filosofi Emilie Tingström – VD/Grundare Grindstolpens begrvaningsbyrå Rakel Eklund – Doktorand i palliativ vård Karolina Oxelväg – Konstnär Fredrik Jonsson – Digital kreatör Oskar Gullstrand – Video Mathias Lech – Scenkonstnär Lisen Ellard – Scenkonstnär Christoffer Lojd – Ljus / Teknik Sara Bergmark – Producent Kristin Bergman – Konstnär & kock Omslagsfoto: Maja Daniels. Bilden visas här något beskuren. Previous Next

Performance LANSERING SCENKONSTGUIDE Performance 2014 9 maj 2014 Lanserades Scenkonstguiden genom en scenkonstfestival på Röda Sten. Nu ska det firas! Nu är det dags, nu tar Scenkonstguiden fysisk form! Vi firar att vi ska släppa en app, öppna en webbsida och kickar igång med att bjuda in till stor scenkonstfest. Kvällen kommer innehålla scenkonstexplosioner, koreograferad dans, kärlekssonetter, grönska, teater från Borås och mycket, mycket mer. Vi vet inte hur allt kommer få plats, kanske kommer sömmarna på Röda Sten spricka – men shit, vad fint det kommer bli! THE LINE-UP: visual manager XENIA KRIISIN ljusdesign RASMUS PERSSON Konferencier SAGA BJÖRKLUND JÖNSSON dj – ROBERT LYONS dj – PETRA REVENUE djduo – GLITTER musikalnr PERFORMING ART SCHOOL ÅR 3 feministisk burlesk CIA ERIKSSON sneak peek TEATERHÖGSKOLAN ÅR 3 spoken word OSKAR HANSKA varieté VARIETÉ VAGANT movement art PROTOZOA teater från Borås DRAMAFABRIKEN längtan efter grönska SOFIA BREIMO trubadur AMANDA NORDMARK dj BEBA VON JINX dans FUNKTION CREW in concert BETHSY GEORGE performance MICHELE COLLINS Scenkonstguiden är ett enklare sätt att se på scenkonst. Med hjälp av Scenkonstguiden i din mobil, i din dator och ditt hjärta är du redo att cruisa runt, välja och vraka bland intryck och bara uppleva.Det stenhårda scenkonstkollektivet Teater Nu är moder och hemmaplan för initiativet. Scenkonstguiden görs med stöd av och i samarbete med Arvsfonden, Kultur i Väst, Riksteatern Väst, KulturUngdom och Göteborgs Dans & Teater Festival 2014.

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Matilda Klamas har sett DOP1 i Uppsala. < Back VÄRDIG ETT KALEJDOSKOP Matilda Klamas har sett DOP1 i Uppsala. “EN SCENKONSTUPPLEVELSE BÄTTRE ÄN ALLA SPAUPPLEVELSER TILLSAMMANS.” VAD FINNS DET FÖR ANDEMENING I VÅRA NUTIDA RITUALER? DETTA UFORSKAR FÖRESTÄLLNING DOP1. MATILDA KLAMAS HAR BEGETT SIG TILL UPPSALA FÖR ATT TA DEL AV FÖRESTÄLLNINGEN. Livets händelser är namnet på den triologi scenkonstnärerna Tove Berglund, Ellen Norlund och Martina Elm har skapat. Det började med bröllopet och nu dopet. I höst blir det även dags för begravningen. Det som främst utforskas i DOP1 är betydelsen av ritualen, något vi får uppleva med alla sinnen. Hur luktar arvssynden? Hur ser reningen ut? – Det luktar gott kan jag avslöja, jordigt och djupt och det smakar sött och svalkande. Vi möttes upp utanför Linneas simskola och den exklusiva skaran fick slå sig till bords och dricka svalkande vatten, luska ut sitt kraftvatten för dagen och läsa ett fanzine speciellt skapat för denna upplevelse. Överlag är jag djupt fascinerad över hur många expertiser som deltog i DOP1, en författare, en kompositör, en sociolog, en psykolog, en hudvårdsterapeut, en matdesigner, en ljudkonstnär, en serietecknare med flera. Med denna kompetens och med konsnärernas respektfulla och varma händer som ledde oss genom föreställningen kände jag mig enormt bortskämd. Den som går på DOP1 för att få en gestaltad upplevelse har gått fel, detta är ett verk där deltagandet och den inre personliga upplevelsen står i fokus. Som i sin tur mynnar ut i en minst sagt kollektiv upplevelse där vi likt flytbojar bildade mönster värdigt ett kalejdoskop. Att få flyta tyngdlöst i grupp är något jag kommer bära med mig för en lång tid. Detta var en scenkonstupplevelse som var bättre än alla spaupplevelser tillsammans. Det som är fascinerande med DOP1 är vilka bilder de lyckas skapa. En av de största upplevelserna var när vi efter tvagning, och gåendes på led fick ta av oss ögonbindeln och kom in i den vackra simhallen och mötes av fantastiska folkmusikern Sara Parkman. I en vit glittrande klänning stod hon i vattnet och spelade på sin fiol och sjöng. En ny näckengestalt? I så fall den bästa jag fått ta del av. DOP1 är också en föreställning som växer med tiden, först är en upptagen med att bearbetta bilderna och upplevelsen och det är först efteråt temat och de olika teorier som presenterades kan få tid att utvecklas.Karin Jarnkvist, Sociolog, delgav ett perspektiv kring namngivningsceremonier som i mig landande i något av ett frågetecken. Hon presenterade en tanke kring att kvinnor är de som främst är engagerade i namngivningscermonin och att detta skulle vara för att upprätta en bild av denna goda modern. Något som fäderna då inte skulle ha samma behov av. Kanske missförstod då jag tog del av detta flytandes under en vacker regnbåge, men jag tyckte det var något i resonemanget som skavde. Må hända att det är fler kvinnor som är engagerade (tänker att hon som skriver en avhandling om detta har statistik kring det) men perspektivet att ha gått igenom processen av att bära och föda barn spelar i mina tankar in. Riten kring dop handlar för mig också om att välkomna barnet till jorden, till det sammanhang föräldrarna befinner sig i. Som ett vackert avslut på en lång process, en ceremoni. ANDRA ARTIKLAR KRING LIVETSHÄNDELSER HOS SCENKONSTGUIDEN En upplevelse av visuellt och emotionellt överflöd – recension av Bröllop1 Bilder i artikeln och bannern: Louise Enhörning Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Projekt BUSSRESOR MED GIBCA EXTENDED 2025 Projekt 2025 Konstbuss: Konstnärsdrivet i Sjuhärad Lördag 4 oktober 10.00-17.00 Välkommen på en heldag med konstupplevelser i vackra Sjuhärad! Vi besöker tre platser som förut var något annat men som nu transformerats till experimentella och konstnärsdrivna platser för samtidskonst: ViskansDotter. TransistorLab i Sjömarken, Finnekumla Dans & Konstscen i Vegby och Boy konsthall i Bollebygd. Resan erbjuder oss att tillsammans undersöka relationen mellan europeiskt lin och harakeke från Aotearoa, inviga en platsbyggd natursalong och ta del av en brottningsmatch mellan krig och fred. Det blir såklart också trevligt umgänge, kaffe och överraskningar! Bussen avgår 10.00 från Drottningtorget, Göteborg. Bussen avslutas vid 17.00 på Drottningtorget, eller för de som vill, på Ringön för att fortsätta kvällen med mer konst. Resan är gratis, men förbokning krävs. Anmäl dig här: https://forms.gle/o7FwwNR4penwhzUp8 Tidtabell OBS! Du kan också välja att hoppa på bussen på annan plats än Göteborg. Meddela detta i anmälan. 10.00 Påstigning i Göteborg, Drottningtorget 11.00-12.00 ViskansDotter. TransistorLab 12.45-14.00 Finnekumla Dans & Konstscen + lunch 15.00-16.00 Boy konsthall 16.45 Avstigning Göteborg, Drottningtorget 17.00 Avstigning, Ringön Frågor? Maila boykonsthall@gmail.com ViskansDotter. TransistorLab 11.00 – 12.00 I en tidigare butikslokal i Sjömarken, nu transformativt omvandlad till ett experimentellt utställningsrum, möts konstnärerna Jeanette Schäring och Christin Wahlström Eriksson för att undersöka relationen mellan europeiskt lin och Harakeke från Aotearoa (Nyzeeländskt lin). Projektet lyfter fibrerna som bärare av berättelser om motstånd, koloniseringsvåld, ekologi och kvinnors osynliga arbete – en väv av relationer, ritualer, kunskap och färgtoner. Vi tar del av utställningen Trådar genom makt , lyssnar till ett samtal mellan de båda konstnärerna och kollar in det platsbaserade verket Där linet växer (en odlingsinstallation). Här finns möjlighet att ta en kopp kaffe med tilltugg! Finnekumla Dans & Konstscen 12.45 – 14.00 Landsbygd möter storstad och allt däremellan! Här tar vi del av den officiella invigningen av en platsbyggd natursalong, skapad av konstnärer baserade i Sjuhärad och Göteborg. Finnekumla Dans Konstscen är en konstnärsdriven plats för residens, research, kontemplation, produktion och publika möten med fokus på samtida konstuttryck, tvärkonstnärliga möten och nutida dans. Huset rymmer en mindre dansstudio samt utställningsmiljöer och förutsättningar för performance inomhus och utomhus. Samverkar med lokala och globala aktörer. Här säljs det lunch för 50 kr! Vegetarisk soppa: Linssoppa Potatis och purjolök Serveras med bröd, smör och ost. Veganskt och glutenfritt alternativ finns Boy konsthall 15.00-16.00 Vi besöker öppningen av utställningen 3,2,1 - HUMP! av den svensk-finska koreografen Scilla Rajalin (hen/den). Verket 3,2,1 - HUMP! föddes som ett svar på krigssituationen i Europa och växte fram ur ett behov av motstånd mot uppmaningen att "förbereda sig för krig". Verket fungerar som en kommentator i den eviga brottningsmatchen mellan fred och krig, och utgör ett kontrasterande koncept till upprustningen av väpnade styrkor i Sverige och runt om i Europa. Verket tar fysisk form på Boy konsthall genom skulptur, videoinstallation och rörelsebaserade praktiker. Boy konsthall startades 2017 av systrarna Sara och Maja Östebro, båda uppväxta i Bollebygd. Utgångspunkten var att undersöka vad som händer när Bollebygd blir en plats där ny samtidskonst skapas och vad konsten kan göra för utvecklingen lokalt. Scilla Rajalin finns på plats! Det bjuds på god dryck och tilltugg. Bussresa: från Göteborg till Wärenstams och Sjuhärad Lördag 11 oktober 10.00-17.00 Wärenstams erbjuder en kostnadsfri bussresa från centrala Göteborg till fyra utställningar i Sjuhärad lördagen 11 oktober. På alla fyra platserna ges introduktioner eller guidningar till de aktuella utställningarna. Obligatorisk förhandsbokning via sajten Kulturbiljetter via den här länken . Biljetterna är kostnadsfria. När du bokat din biljett, meddela till love.jonsson@tgws.se om du vill beställa en vegetarisk lunchsmörgås på Wärenstams. Pris 45 kr inklusive kaffe. Betalas med Swish på plats. Tidtabell 09.45 Samling utanför Posthotellet, Drottningtorget, Göteborg 10.00 Avfärd från Drottningstorget, Göteborg 10.30 Boy konsthall, Bollebygd med utställningen 3,2,1 - HUMP! av den svensk-finska koreografen Scilla Rajalin (hen/den). 11.15 Avfärd från Boy konsthall. 11.45 Wärenstams , Borås, med grupputställningen Verkligheten sätter fortfarande spår och Drömfabriken i Lilla galleriet. Möjlighet att förboka lunchsmörgås finns. 13.45 Avfärd från Wärenstams. 14.00 Galleri Revolt , Borås med utställningen Silent Resonance of Nature av Patricia Trambevski och Johanna Carlander. 14.30 Promenad till Textilmuseet 14.45 Textilmuseet , Borås, med vernissage för utställningen Från Viskan till havet – färgens dolda berättelser av Jeanette Schäring. 16.00 Avfärd från Textilmuseet 17.00 Ankomst Drottningstorget, Göteborg Frågor: love.jonsson@tgws.se Foto: Ash Gerlach på Unsplash

En festival helt tillägnad performancekonsten. < Back GENERÖS PERFORMANCEFESTIVAL I JANUARIMÖRKRET En festival helt tillägnad performancekonsten. “SÅ HÄR I STARTEN AV JANUARIDEPRESSIONEN SÅ ÄR DET FINT MED EN PLATS DÄR EN FÅR LOV ATT BARA VARA”. SARA ÖSTEBRO HAR BESÖKT 13FESTIVALENS FÖRSTA DAG. EN FESTIVAL HELT TILLÄGNAD PERFORMANCEKONSTEN. För tredje året i rad blir det performancefestival på Konstepidemin i Göteborg under trettonhelgen. Festivalen startades 2015 av Anna Carlson och Jill Lindström som ville skapa en plattform för performancekonsten och skapa en plats där konstnärer från ett brett fält kunde mötas. Redan från starten var tanken att ge plats åt både etablerade konstnärer, liksom studenter och noviser inom formen. Vad som slår mig när jag besöker festivalens första dag är bredden och den stora mängd deltagande konstnärer, det är hela 120 konstnärer som fyller programmet under de två dagar festivalen är igång. Det är imponerande. Vad jag också lägger märke till då jag stegat upp för backen upp till Konstepidemin är den speciella atmosfär som gör sig gällande. Festivalens form, likväl som det konstnärliga innehållet, provar sig fram, testar, känner efter. Ett trevande, ett sökande. Formen gör bara gott, det ger stort svängrum. För besökaren kan upplägget kanske kännas svårtillgängligt till en början. Festivalen fjäskar inte precis, den halvinterna attityden (det känns som att alla känner alla) kan skapa viss osäkerhet, det är inte tillrättalagt och du får se till att hitta rätt bland husen. Som besökare får du själv ta ansvar för din vistelse, och ja, du kan behöva prata med folk (!) för att hitta rätt eller veta vad som försiggår. Mängden av programpunkter och parallella tider kan också göra det svårt att hitta fokuset och lugnet som varje enskild akt kräver. Men om du orkar att ge dig in i upplevelsen så får du mycket tillbaka, och efter ett performanceverk eller två så känner du dig invigd. Mitt första verk för dagen trängs jag i en dörröppning för att få en glimt av. Det är Anastasia Savinovas Come back. Come barefoot. Växter sys fast i kläder, jord på golv, och så avslutas det med att några av publiken får ta emot vita kuvert. Jag fick inget själv, så vad som finns inuti får vara ett mysterium. Lina Karlsson, Lisa Sellin och Maja Östebro ger en andaktsfull performance där ingefäran får gestalta kunskap och vår möjlighet att växa fritt utan hinder. I en annan dörröppning kikar jag över axlar in på Clara J:son Borgs The Chase to be among Men. Axlar, armar och händer i en egensinnig koreografi, som om de värmer upp inför något. “Into my arms, O Lord” sjungs. I festivalens samlingspunkt tillika cafeteria, för kvällen förvånansvärt lik en toppstuga på en skidort med doft av brasa och människor som trängs i värmen, tar jag del av bandet BabyBabyBullshit där vi uppmanas att säga NEJ! till fascister, nazister och rasister. “De kommer knacka på din dörr”. Jag lyssnar till en personlig och indragande historia av Krystallia Sakellariou. Om en mor som dött och om vad som är kvar, om dagböcker, arkiv och liv. Tillbaka till toppstugan där Benedikte Esperi och Fanny Kivimäki låter publiken lysa upp deras kroppar när de långsamt och iförda ögonbindlar tar sig fram bland bord och stolar. Rummets energi samlas. För mig avslutas kvällen med brottningsmatch med titeln Du e dum i huvet, av Emelié Sterner och Sebastian Rudolph Jensen, men ikväll med Frida Boson som inhoppare in i Emeliés ställe. Ett möte mellan två personer som har olika tankar om konst och skapande. Svettigt, rått, varmt och vackert. Just så här i starten av januaridepressionen och omsluten av mörkret som inte kommer försvinna på ett tag så är det fint med en plats där en får lov att bara vara. Fri från köphets och saker att ta tag i. Istället en plats för utforskande av det där stora som vi alla är en del av. Men en behöver inte analysera verken eller grunna på mening, det kan komma senare om en har lust. Nu är du bara här i rummet tillsammans med andra och upplever ögonblicket. En bra start på året. 13festivalen kör även lördag 6 januari. 13FESTIVALEN Pågår även 6 januari med performanceakter från kl 14.00 Konstepidemin, Göteborg Omslagsbild: Från Du e dum i huvet. Foto: Sara Östebro Skriven av: Sara Östebro Previous Next