RÖRELSEN Teater 2023 Ett filosofiskt spiondrama om viljan att göra skillnad inspirerat av den politiska filosofen Hannah Arendt. "En teaterföreställning man inte bör missa om man är det minsta intresserad av scenkonst" - Borås Tidning "Det är genomtänkt, noggrant regisserat och spelat med finess" - Göteborgs Posten Det börjar när allting har gått fel, igen. Hon har kommit hit för att vänta på någon. Kanske har han trenchcoat, det är irrelevant. Det är här hon kommer få sitt nya uppdrag. Vi slungas ner i en brant spiral mot det oundvikliga slutet, en väg kantad av hemliga uppdrag, peruker, otaliga värvningar och osanningar. Vi är alla ansvariga för våra handlingar, samtidigt som vi inte vet konsekvenserna av det som sätts i rullning. Vad har hon, som sitter i baren, gjort sig skyldig till? Hon har definitivt agerat, hon får det att röra på sig. Men går det egentligen att klandra henne? Hon gjorde ju i alla fall någonting. Med inspiration av den politiska filosofen Hannah Arendt, spionberättelser och objektsteater har Teater Nu skapat en föreställning där godhet, lycka och arbete sätts under förstoringsglaset. Rekommenderas från 15 år. Medverkande: Matilda Klamas, dramatiker/regissör Ronja Svedmark, skådespelareIvana Sara Östebro, dramaturg och producent Viktoria Ottosson, ljud och ljus. Sajević, konstnärlig coachning kring objektsteater Annemie Twardawa, konstnärlig coachning kring objektsteater Rörelsen spelades på tre olika platser, i Bollebygd, Borås och Göteborg. 21 JANUARI – BOLLEBYGD, LA FAMILIA BISTRO & BOY KONSTHALL – Premiär! 25 – 26 JANUARI / 28 – 29 JANUARI/ 5 FEBRUARI – GÖTEBORG, KULTURHUSET OCEANEN 27 JANUARI – BORÅS, PUMPHUSET

Matilda Klamas Konstnärlig ledare, regissör och dramatiker Matilda har en kandidat i teatervetenskap, läst grundläggande teaterregi vid Högskolan för scen och musik i Göteborg, Regi inom scenkonst - Samtida metoder & praktiker vid Stockholms konstnärliga högskola och dramatikskrivande vid Linnéuniversitetet. Som regissör drivs hon av dualiteter där frågor kring makt - innanförskap och utanförskap, relationen mellan det greppbara och det oformulerbara dominerar. Kontakt matilda@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER 17 apr. 2024 RÖRELSEN PÅ INKONST Ett filosofiskt spiondrama om viljan att göra skillnad inspirerat av den politiska filosofen Hannah Arendt. Spelas i Malmö på Inkonst. Läs mer 17 aug. 2023 GAMLESTADENS RÖSTER Ett verk som med humor och rapphet gestaltar Gamlestaden under 550 år . Läs mer 17 juni 2022 KONSTHALL: TEATER Världens största konsthall med en samling av readymade-konst. Ett pilotprojekt inom KreativaEuropa. Läs mer 10 okt. 2019 KONSTAKUTEN En interaktiv föreställning om skapande och kreativitet. Läs mer 28 sep. 2018 SUPPER CLUB Konst – mat – prat. En exklusiv klubb för samtalande människor. Läs mer 23 sep. 2015 SCENKONSTAKUTEN En tillfällig akutmottagning men också en scenkonstupplevelse och ett samtal med inbjudna experter. Läs mer 6 sep. 2014 GRÄNSLÖS BUSS Performancefestival på en buss där publik och artister hoppade på och av. Läs mer 7 juni 2012 DRÖMIMPRO 2012 Improvisationsföreställning byggd på publikens nattliga drömmar Läs mer 15 apr. 2011 HÄRMED FÖRKLARAR JAG KRIG MOT GUD En föreställning om fortplantning, kvinnan och Gud. Läs mer 23 sep. 2023 BOYS BOYS BOYS Denna installations- och performancehändelse leker med idén om "nattklubben" som en portal, en dörr till alternativa världar och en reva i verkligheten. Läs mer 21 jan. 2023 RÖRELSEN Ett filosofiskt spiondrama om arbete, tvivel och viljan att göra skillnad. Läs mer 11 juni 2021 ETT EGET RUM // APARTMENT Ett sökandet efter det egna rummet. Inspirerat av Virginia Woolfs Ett eget rum från 1929. Läs mer 18 feb. 2019 SCENKONSTGALAN 2019 Nationell gala för scenkonsten Läs mer 16 sep. 2017 KONSTKOLONIN EN FÖRESTÄLLNING SOM RÖR SIG I GRÄNSLANDET MELLAN TEATER, SUPPER CLUB OCH KONSTNÄRSSAMTAL Läs mer 6 sep. 2014 LILLA KÖREN 2014 Lilla Kören, en perfomancekör i barbershop-anda. Läs mer 23 aug. 2013 NUCAFÈ NuCafé - uppläsning av nyskriven dramatik Läs mer 16 maj 2012 BENVITT En skräckinspirerad föreställning om rädslor. Spelades på Cinnober teater i Göteborg. Läs mer 13 aug. 2008 DEN JAG ÄR DET ÄR JAG En föreställning om det genuina jaget. Spelades på kulturkalaset och Underjorden. Läs mer

< Back 5:1 – KÄNDISJAKT Scenkonstpodden befinner sig återigen på olika kontinenter! Det blir kändisjakter, att svika sitt yngre jag och att dodga trumpister. Scenkonstpodden befinner sig återigen på olika kontinenter! Två tredjedelar i staterna och en i kalla GBG. Vad snackar en då om? Jo men pressbilder så klart, och vilket land som är bäst på att leverera dem! Och så annat mustigt, så som kändisjakter, att svika sitt yngre jag och att dodga trumpister. Previous Next 5:1 – KÄNDISJAKT Artist Name 00:00 / 1:04:05

< Back EN KÄRLEKSFÖRKLARING TILL EN NEDLAGD FESTIVAL Amelie Svenstedt har upplevt sitt första år på Gagnef, som också är det sista. Efter 17 år med musik och konst vid Dalälven läggs nu festivalen ner. “JAG KÄNNER MIG NÄSTAN OLYCKLIGT FÖRÄLSKAD OCH FÖRSÖKER STILLA MIG SJÄLV: MEN DET ÄR JU BARA EN FESTIVAL?” AMELIE SVENSTEDT HAR UPPLEVT SITT FÖRSTA ÅR PÅ GAGNEF, SOM OCKSÅ ÄR DET SISTA. EFTER 17 ÅR MED MUSIK OCH KONST VID DALÄLVEN LÄGGS NU FESTIVALEN NER. Mitt första år och Gagnefs sista – till och med jag kände vemodet komma krypande redan innan festivalen drog igång. Vad som började som en 30-årsfest för grundaren Mattias Norström och hans vänner har nu varit en konst- och musikfestival vid Dalälven i 17 år. Tusentals människor har under denna tid besökt Ängsholns Folkpark varje sommar för att uppleva musik, konst och kärlek tillsammans med kulturföreningen Skankaloss och ortsborna. Gagnef är en festival som ingen annan, och i år har den varit annorlunda på många vis. Redan i december gick man ut på festivalens Facebooksida med vad som kallades ”Nya Gagnef”. Där ett allt större fokus skulle ligga på konst, musik och natur istället för rejv, som det påstods ha blivit för mycket av. Många ställde sig kritiska till den nya inriktningen medan andra spekulerade kring ifall detta var en aktion för att skrämma bort gäster med andra prioriteringar än arrangörernas. Men, bara några veckor innan festivalens start kom ytterligare ett meddelande. Detta skulle bli festivalens sista år. Någonsin. Ingen jag känner som besökt Gagnef har kunnat beskriva vad det har varit som gjort upplevelsen så speciell. Nu sitter jag med samma svårighet att omvandla mina intryck till ord. Allt känns plötsligt så överflödigt i text, precis som om jag var nykär. För det första så är allt på Gagnef konst. Det handlar lika mycket om platsen och naturen man befinner sig i som i det tillfälliga, arrangerat för festivalens skull. Besökarna är alla jämlikar– här görs ingen skillnad på musiker som spelar på stora scener runt om i världen och lokala skejtare som vill visa upp sina senaste tricks. Närheten till naturen och öppenheten inför skapandet gör upplevelsen till något annorlunda varje dag. Redan på torsdagskvällen bjuds de tidiga gästerna på liveframträdanden från artister som GRANT och Anna von Hausswolff på Amfiteatern. Men det är i den så kallade ”Källan” som dansen håller i sig fram till klockan två. Då stängs området för kvällen och eventuella festligheter får fortsätta på campingen. På fredagen går jag till Missionen utanför området för att se Goran Hassanpours utställning. Jag möter konstnären själv vid besöket som förklarar att hans spegelkreation har tappat några bitar under gårdagens vernissage. Medan han städar upp tar jag in den luftiga salen och videoverket The Tower of Babel som nu har monterats på en hög vägg. Därefter promenerar jag runt en stund i det lummiga grannskapet innan jag beger mig till området och platån vid vattnet där den årliga Älvfloppen pågår. En simhoppstävling utan dess like med spexiga utstyrslar, två energiska cirkusdirektörer och tre bubbeldrickande domare. Många är där och hejar på, andra badar och solar. Efter att en tjej på en uppblåsbar haj har vunnit tävlingen går jag vidare till den yttre delen av området vid namn “Dalen” för att besöka ljus- och ljudföreställningen Lumière Etrange av Ragnar Grippe och Tobias G Ryhlander. I en uppbyggd träbox i skogen utmanar jag mina sinnen av ljus och ljud med en ögonbindel på. På seneftermiddagen börjar musiken pumpas ut allt högre och DJ-setet Don’t Behave it’s Reggae Rave med Axel Boman, Pedrodollar och Superpitcher engagerar många till gungande dans. Samtidigt visas en VM-match inne på Dansbanan för de sportintresserade tillsammans med fotbollsmaskoten Angela Wand. Segal Kadija Mohamed håller en uppskattad poesiläsning vid vattnet och det börjar långsamt skymma. Efter en vegetarisk pokébowl drar kvällens första spelning med det kongolesiska bandet KOKOKO igång – Amfiteatern fylls av euforiskt dansande människor till experimentella elektroniska toner. Därefter intar Jenny Wilson scenen med en skarp ljusshow och låtar från det uppmärksammade albumet It Hurts, samtidigt som det ryktas om att Cherrie är den hemliga gästen som ska framträda på Dansbanan. Men jag dansar istället vidare in i Källan, och blir kvar. När området stänger vid 03 rör vi oss ut till en tennisbana vid campingen där det bjuds på klassiker och skriksjungande människor i Tryckartältet. Det påminner om en miniversion av det populära klubbkonceptet “Natten”. Lycklig och trött går jag hem vid klockan åtta. Lördagen, den sista dagen på den sista festivalen. Jag är rätt segstartad efter gårdagens upplevelser. Som tur är arrangörerna väl medvetna om de lockande sena nätterna och den första stora händelsen på spelschemat startar först vid 13. Det är den årliga konstauktionen vid Amfiteatern som lockar, med självaste Mattias Norström som utropare. Konstverken inspekteras av eventuella köpare innan auktionen drar igång. Utgångspriserna och konsten varierar. En fantastisk handgjord vas säljs för en större summa pengar medan en tjocktröja med årets Gagnef-logga, i ironisk Guccidesign, går för cirka 1000 kronor. Mattias och hans vänner skrattar, dricker cava och berättar anekdoter om festivalen och tidigare auktioner – det ligger en viss nostalgi i luften. Jag hör en av gästerna på främre raden säga att hon är nära till gråt efter att sista verket har sålts. Sedan är dagen igång och området börjar fyllas med besökare. Jag ser kortfilmsprojektet RÖST på Dansbanan, lyssnar en stund på King Ayisoba, besöker den pågående skatetävlingen och fotar konsten inne på området. En igloo bestående av frysboxar av Michael Johansson, en hönsgård i lera och ett videoverk i ett hönshus (med en blinkning till våra moderna matvanor) utförd av Zoe Barca och Olga Pedan tillsammans med non-profit-galleriet Nomad i ryggen. Även performanceartisten Karin Victorin hinner rida in på området med en enhörning innan den stora snackisen tar vid, kvartsfinalen i VM mellan Sverige och England. Vi vinner inte matchen. Men vad gör det när Amason, med Amanda Bergman i spetsen, kommer upp på scenen efteråt och vaggar den överraskade publiken till ro i värmen. Jag gråter, utan någon annan anledning än att det är så fint, så lugnt, så självklart. Efteråt går jag och några fler ner till älven för att svalka oss till tonerna av Daniel Norgrens rispiga stämma som hörs från Amfiteaterns scen. Återigen går solen ner över Dalälven och jag vandrar hem för att göra mig redo för den långa, sista natten. För mig har det som främst lockat bland årets bokningar varit FAKA. Performance-duon från Johannesburg har jag följt en tid och musikvideon till Uyang’khumbula får mig att dansa varje gång. Nu står de framför mig på Dansbanans scen och publiken skriker, skrattar och dansar med sådan inlevelse att taket nästan lyfter. Efter den svettiga spelningen sätter jag mig vid ett bord för att andas. Mörkret har fallit över området men överallt är det fest – ljus som blinkar, olika takter från olika musikscener och kroppar som rör sig. Off The Meds spelar sista låten på Dansbanan, den mänskliga discokulan i Källan kliver ner från sitt danspodium och scenen har redan börjat monteras ner efter Ammar 808s spelning på Amfiteatern. Området stänger klockan tre. Festen fortsätter på ett sista open-air i Dalens skog långt in på morgonen… Jag pratade med någon om att det var min första gång som besökare på Gagnef och att det skulle göra mig mer öppen för allt som fanns att uppleva detta år, utan att behöva jämföra med de tidigare. Detta stämmer säkert, men jag blev också så tagen av min första upplevelse att det nu känns snopet att vi inte får dela mer tid ihop. Helt ärligt fyllde tre dagar i Gagnef mig med lycka och lugn som fortfarande sitter i. Jag känner mig nästan olyckligt förälskad och försöker stilla mig själv: Men det är ju bara en festival? Var det verkligen så bra? Den hör nog av sig till dig igen ska du se. Tack för att jag fick ta del av en liten bit paradis vid Dalälven 5-7 juli 2018. Nu går Skankaloss vidare, Gagnefborna likaså – det måste vi andra också göra. Redan i slutet av augusti arrangeras systerfestivalen PLX Tjärö för andra året i rad. Nya möjligheter för nya konstupplevelser och interaktioner skapas på andra platser i Sverige. Och precis som med kärleken får vi fler chanser. Omslagsfoto: Amelie Svenstedt Skriven av: Amelie Svenstedt Previous Next

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Lovefuckers - SPAM Gästspel 2015 Gästspel av den berlinska objektteatergruppen Lovefuckers. En föreställning om tillit och autenticitet, bedrägeri och bluff. Och miljtontals spam-mail. Allt enligt Lovefuckers mål “to put some glamour to dirt and to search for love where everything seems to be sick”. Teater Nu har haft en crush på Lovefuckers uttryck och stil sedan 2009 då vi först såg dem spela - och nu har vi äntligen lyckats få till ett gästspel här i Göteborg. Nu ska fler få chansen att falla pladask! Lovefuckers kombinerar musik, video, dockor, performance och dokumentärt material i sina produktioner. De har spelat på konsertarenor och klubbar likväl som teatrar och konstfestivaler. Med sin punkiga attityd till genren och sin unika stil föryngrar Lovefuckers dockteatern. De jobbar med flytande gränser mellan objekt, docka och skådespelare och blandar allvar med humor och populärkulturella referenser. Vi kan med stolthet presentera sverigepremiären av föreställningen: SPAM click.slap.stick.yeah Vad är SPAM? Rena bedrägerier, ett rop på hjälp, ett ärligt försök att förföra? Varje dag skickas miljontalts spam-mail till miljontals inkorgar. Lovefuckers ger sig ut på jakt, gräver djupt för att finna själva källan. På sin resa riskerar de att själva förvandlas till spam. En föreställning om tillit och autenticitet, bedrägeri och bluff. Vad är värdet på en komplimang gjord av en skådespelare från scenen? Hur mycket skulle det behövas för att förföra dina tankar? På scen: Ivana Sajevic och Nils Zapfe Fredag 11 dec 19.00 Söndag 13 dec 16.00 + 30 min eftersamtal i ledning av Torbjörn Alström. 100 kr för studenter/arbetsfria, annars 150 kr. Cinnober Teater, Göteborg Föreställningen spelas på engelska. Med stöd av: Arvsfonden, Kulturrådet/Sweden Arts Counsil, Sensus och KulturUngdom.

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

NILS EKMAN Utställning 2023 Nils Ekman - COG 18 november – 16 december I utställningen COG på Boy konsthall visar Nils Ekman nya verk bestående av en serie objekt och en serie teckningar. Objekten utgörs av anatomiska modeller av skallben täckta med sågspån. Verket intresserar sig dels för den anatomiska modellen som ett analytiskt verktyg och dels för den mänskliga skallen som ett motiv ofta förekommande inom vanitas-traditionen. Medan modellen är en representation som syftar till förståelse av det verkliga objektet är vanitas en symbolisk framställning som uppmanar till kontemplation över livets förgänglighet. Verket etablerar en sammanblandning av dessa två typer av representationer och därmed dessa två sätt att betrakta – dvs mellan det existentiellt begrundade och det instrumentellt analyserande. Samtidigt ger den oväntade adderingen av sågspån en textur och taktilitet som gör att objekten förvandlas till något helt annat som varken kan reduceras till symbolik eller vetenskaplig metodik. Svävande på höga stålstativ eller uppsatta på väggen liknar de rudimentära livsformer eller arkeologiska fragment. Vid sidan av objekten visas en serie blyertsteckningar. Teckningarna är schematiska och det är svårt att avgöra vad de föreställer. Liksom tekniska ritningar av föremål som väntar på att bli tillverkade väntar dessa skisser på att färdigställas i betraktarens huvud. https://nilsekman.com/ VERNISSAGE 18 november klockan 12.00-14.00 ÖPPET Torsdag 15.00-18.00 Fredag 15.00-18.00 Lördag 11.00-14.00

< Back STOLT HISTORIA SOM SKAPAR FÖRÄNDRING Sara Axelsson har träffat den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom och gruppen bakom föreställningen En Oförglömlig Historia. “VI VILLE VISA KAMPEN”. SARA AXELSSON HAR TRÄFFAT DEN ROMSKA KVINNOFÖRENINGEN TRAJOSKO DROM OCH GRUPPEN BAKOM FÖRESTÄLLNINGEN EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. I november förra året såg jag föreställningen En Oförglömlig Historia på Stora Teatern i Göteborg. Föreställningen gjordes av Trajosko Drom, en romsk kvinnoförening baserad i Göteborg som jobbar med romers rättigheter. Det är också vad deras föreställning handlar om; romers rättigheter, liv och historia – både i Sverige men också på andra ställen i världen. Det är dans, det är sång, det är sorg, kamp, stolthet och glädje i en salig blandning. Livshistorier koncentrerat i en två timmars föreställning. Det är en historia både för de som levt den, men också för de som inte vet vad det innebär att vara rom idag. Jag blev nyfiken på vad kommer hända härnäst för Trajosko Drom och föreställningen, så jag stämde träff med Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Nina Trollvige, Linda Turilow från Trajsko Drom för att få höra mer. Vad gör de annars, när de inte producerar teater? Silvia: Vi får besök från romer som behöver hjälp med att skriva CV eller hjälp med myndighetspapper, följer med till läkaren, hjälper dem med att översätta något som de inte förstår. Vi har ju ett öppet kontor här så att de kan komma och få den här hjälpen. Och sen har vi ju en massa andra projekt där vi jobbar med unga tjejer, unga kvinnor – och med rättighetsfrågor, med hälsa. Så det är ju jättebrett. Föreställningen var bara en bit av det vi gör! Linda: En liten del av kakan. Ett liten del, men som tog mycket tid! Nina: Ja, och jag har skrivit en skuggrapport till Europakommissionen – i ett uppdrag från dem att skriva om romsk inkludering i Sverige. Hur det är ur det romska perspektivet i civilsamhället. Så det är verkligen högt och lågt, blandat. Det är väldigt mycket att göra, men det har varit ett stort tryck och en stor efterfrågan på oss – så att du lyckades haffa oss här nu… Silvia berättar att de till en början var osäkra på om de hade tid till att satsa på föreställningen, om de skulle kunna driva ett så stort projekt samtidigt som att alla andra delar av verksamheten skulle fortsätta. “För min del kan vi producera mer!” tillägger Linda, och det verkar som att alla är lika nöjda med att de tog beslutet att satsa. Silvia: Det blev mer personligt än vad vi trodde. Anna Ulén (regissör, reds. anm.) sa “berätta på ditt sätt, gör det på ditt sätt så att det blir naturligt”. När vi såg att det kändes naturligt och de kände sig hemma – på det sättet som de talade och agerade, då blev det “wow!” det blev liksom bättre. Föreställningen blev ännu bättre. Linda: Anna är en mycket trevlig person att samarbeta med och hon är verkligen ett proffs på alla sätt. Och hon har tålamod, hon har verkligen tålamod! Anna är bra på att jobba med deltagande processer och är engagerad i mänskliga rättigheter. Det är hon som trott på detta och stöttat hela tiden. Som sagt “jo, men vi kan göra det själva”, utifrån våra egna berättelser och utveckla det. Manuset har ju utvecklats under tidens gång och det är hon som stöttat och trott på idén. Hon har ju varit en stor del av alltihop. Berättelserna och det konstnärliga. HUR BÖRJADE ARBETET MED FÖRESTÄLLNINGEN? Silvia: Första året jobbade vi mycket med romska ungdomar i förorter i Göteborg. Unga tjejer och killar – där vi hade mycket träffar och vi pratade om den romska kulturen. För vi har ju ingenting nedskrivet. Och de unga tjejerna och killarna intervjuade folk, de intervjuade äldre romer, för att kunna bevara historierna och få det nedskrivet. Vi gick med dem på studiebesök till bland annat operan, och de fick prova på att stå på scen själva. De fick känna av den här teaterbiten, för många har ju inte det. Det är inget vi har som självklart, att man går på teater med familjen, eller att man går till operan. Det händer inte! Så det kanske kommer börja hända nu, efter den här föreställningen. Det här har ju varit jätteintressant. Nina: Projektet började som en del av Kreativa Platser (ett kulturprojekt via Kulturrådet, reds. anm.) och det var ju inte bara vara målinriktat mot föreställningen, då visste vi inte hur det skulle te sig, och vilka som skulle vara med på scen till exempel, vilka berättelser som skulle komma med och hur. DET SOM JAG TYCKER ÄR FINT MED ER FÖRESTÄLLNING ÄR ATT NI BÅDE LYFTER UPP DET TUNGA MEN OCKSÅ DET FINA OCH ATT NI LYFTER UPP EN STOLTHET. Linda: Det var det jag ville att vi skulle visa, så att det kommer fram. Nina: Ja, vi ville inte bara lyfta upp det tunga. Vi ville lyfta upp överlevnadsstyrkan. Det ville vi göra rent konstnärligt, att vi alla är där, att vi har den här gemenskapen. Ville visa kampen. Hur saker missförstås som egna val, som kanske egentligen, att man inte har fått lov att vara bofast, så man har fått bo i tält, med tält och vagn. Och sen kanske husvagn. Att visa det. Silvia: Men vi vill ha fram det här, att vi är stolta. Att vi kan få vara stolta för att vi är romer. För att vi ska få älska vår kultur, och att vi älskar vår kultur. Och vi ville visa det på scen. Det är viktigt för oss och vi gillar att vara romer och vi trivs med varandra. Det är utåt vi måste dölja det, det romska. Vi är jättestolta och vi ville visa det på scenen. I ER PROGRAMSERIE (FEM KVINNOR, SVTPLAY) SÅ VAR DET NÅGON SOM SA ATT DET PRATAS MYCKET OM ROMER, MEN ATT NI INTE FÅR PRATA SJÄLVA. DET ÄR NÅGOT JAG SJÄLV TYCKER STÄMMER, FÖR DET HÄR ÄR FÖRSTA GÅNGEN SOM JAG KÄNNER ATT JAG HAR FÅTT HÖRA ROMSKA BERÄTTELSER FRÅN ROMER SJÄLVA. OCH DET KÄNDES VIKTIGT. SAMMA SAK UPPLEVDE JAG NÄR JAG SÅG EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA. DET BLIR EN HELT ANNAN BILD NÄR DEN PRESENTERAS INIFRÅN ETT ROMSKT PERSPEKTIV – ÄN UTIFRÅN. Silvia: Exakt, för det är alltid någon annan som har berättat vår historia. Det är någon som har sagt: Ja, men jag kan om romer och jag vet hur dom är, och jag vet vad dom vill ha och vad dom behöver. Och i det har vi känt att “nej, vi vill berätta vår egen historia – så som det egentligen är och hur vi känner”. Nina: Det var många romer som var där som kände “ja, men det här är min vardag”. Till exempel i en scen som vi hade med som utspelar sig på Arbetsförmedlingen. Att man får se i en scen det man upplever är fel, att det inte ska vara sådär. Det var många som sa det “jag får se mitt liv!”. Silvia: Men för många romer var det första gången som de var och såg någonting, alltså, en teater, en föreställning. Det var första gången. Folk har aldrig varit inne på Storan. Det är helt ny värld som öppnas för dem. OM MAN SOM UTOMSTÅENDE VILL STÖTTA ERT ARBETE ELLER STÖTTA ROMERS RÄTTIGHETER, HUR KAN MAN ENGAGERA SIG DÅ? Linda: Om man bara är en vanlig person så tänker jag såhär: På grund av vår historia och sånt där så har vi ett rykte, och det ligger inristat i människor. Så folk som var och såg föreställningen kanske fått en annan syn. Det är ju det, att på något sätt förändra den här synen. Nina: Förståelsen. Linda: Ja, förståelsen! För det är ju mycket missförstånd. Till exempel att “romer dom ljuger, dom stjäl”. För att det kanske förr i tiden var några kvinnor som stal två höns? Men varför gjorde de det? För att de hade fem barn hemma som är utan mat – utan boende. Det var för att överleva. Men, det är ingen som säger att det var därför de tog de här två hönsen. Att det var för att mata sina barn – utan “ha!” och så är det bara det här att “de är tjuvar, de är tjuvar”. Förstår du? Så det är ju det här som måste förändras. Synen på oss romer. Så jag känner att där, där måste det brytas på något sätt men jag vet inte hur. Det är det stora frågetecknet för oss här också och det vi arbetar med dagligen. ÄR NI NÖJDA ÖVER HUR EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA HAR TAGITS EMOT? Linda: Ja, alltså vi är överväldigade! Silvia: Alltså jag fattar inte än idag att vi har kunnat göra det här. Jag har inte landat än och känt efter… Igår träffade jag några äldre damer som också har en organisation – och hon sa till mig “jag har aldrig vetat innan hur ni har haft det. Hela min syn på den romska gruppen har blivit förändrad.” Bara det, att få höra någonting sånt! Hon sa “det är nu jag förstår, och ser er på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde innan”. EN OFÖRGLÖMLIG HISTORIA Trajosko Drom Två gästspel med hela ensemblen i vår (finansierat av Postkodsstiftelsen): Palladium i Malmö – 8 mars Södra Teatern i Stockholm – 13 mars En liten av föreställningen åker också upp till Norrbottens museum i april/maj. Läs mer: Trajosko Drom Fem kvinnor – Ta del av Trajosko Droms arbete via SVTplay–serien där man får lära känna Nathalie Ivanovitch, Silvia Mutto, Marcela Kovacsova, Nina Trollvige, Linda Turilow – deras historia och arbete med romers rättigheter. Nina och Nathalie medverkar också på scenen i föreställningen med sång, dans och agerande. Omslagsfoto: Ola Dyrhill Skriven av: Sara Axelsson Previous Next

< Back AVSNITT 26 – SNÖBOLLAR, POLITIK OCH PALJETTER Vi sammanfattar året och delar ut pris till bland annat årets bästa föreställning, årets trend och årets "att man inte ville missa den här upplevelsen". Previous Next AVSNITT 26 – SNÖBOLLAR, POLITIK OCH PALJETTER Artist Name 00:00 / 45:48

SEX TIMMAR SCENKONST Performance 2011 EN SOMMARFESTIVAL 18 juni, 2011 Plats: Cinnober Teater Inspirerade av sommarens flakvrål, blomsterbuketter, gråtfyllda avslutningsfester och alla andra säsongskalas så bjöd Teater Nu in till en egen festlighet för att fira sommarens intåg. Det blev en kväll fylld av scenkonst, dans och god mat. Programmet under kvällen innehöll: SURVIVAL OF THE FITTEST av Lina Ljungqvist EN PLATS FRÅN VILKET NÅGOT KAN SES Idé och text: Sara Östebro ART BEGINS WITH THE ANIMAL Av: UTRUM Sex timmar scenkonst arrangerades med stöd av Göteborgs Stad Kultur.

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER