Projekt KONSTHALL: TEATER Projekt 2022 KONSTHALL: TEATER är världens största konsthall, bestående av ett område på 510 100 000 km2. Konsthallen har sitt epicentrum i den historiska stadsdelen Gamlestaden belägen i Göteborg, Sverige, men har hela världen som sitt galleri. Samlingen består av användarskapad readymade-konst. KONSTHALL: TEATER är en konsthall för alla! Var du än är i världen kan du både ta del av konstverk eller skapa konst själv. Syfte med piloten: Målet är att skapa en rörelse kring idéen där involvering från civilsamhället sker. Det vi vill åstadkomma är att uppmuntra till att se sin omgivning ur ett nytt perspektiv, vi skapar ett värde av vad som redan finns där. Vi utmanas filosofiskt kring vad som är värdefullt för ett område och rör oss kring den eviga frågan ‘vad är konst?’. Utgångspunkten är att skapa perspektivförskjutning ur ett platsutvecklingsperspektiv, inte utifrån vad vi behöver tillföra utan vad som redan finns på plats. Piloten handlar också om att skapa en dialog om estetik och form. Medverkande i projektet: Freja Hallberg, Andreas Luukinen, Johan Paus, Robin N Spegel, Sara Östebro och Matilda Klamas. Medstöd av:

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Matilda Klamas har sett föreställningen 35 jag och några skådespelare på Backa Teater. < Back TRUSTCOINS OCH SEKTKÄNSLOR Matilda Klamas har sett föreställningen 35 jag och några skådespelare på Backa Teater. “JAG FÖRSÖKTE FORCERAT TÄNKA PÅ VIKTIDEAL FÖR ATT FULLFÖLJA UPPGIFTEN”. MATILDA KLAMAS HAR SETT FÖRESTÄLLNINGEN 35 JAG OCH NÅGRA SKÅDESPELARE OCH MISSLYCKADES ENLIGT SIG SJÄLV PÅ SAMTLIGA UTBILDNINGSPUNKTER. VET DU VEM DU ÄR? 35 jag och några skådespelare är en föreställning som bygger på deltagande, där publiken genom interaktiva stationer får vägledning i hur de kan konstruera och repetera in sin internetpersona, och vilka sociala koder som kan användas för att göra internet till en feministisk utopi. I foajén får vi ta emot ett formulär där det finns frågor om ditt jag. Vet du vem du är? Jag velar mellan ja och nej, kryssar nej. Nästa fråga: Är du säker? Är du riktigt säker? In kommer ett överpeppat gäng. Jag citerar en medpassagerare på bussen hem “ett möhippegäng en inte vill hänga med”. Vi får tilldelat oss den lokala valutan trustcoins, som bygger på tillit, och jag betalar gladeligen lite av mina 35 trustcoins för utbildningen och toapapper. Utifrån vår enkät blir vi peppigt indelade i grupper. Min grupp tas emot av en nervös, eller förmodligen spelad nervös, föredragshållare. Här får vi en workshop om troll och lurkers. Vi övar oss i att bekräfta varandra och ställa frågor, får redskap att erkänna våra troll- och lurkerstendenser och verktyg att träna bort dem. Det blir tydligt för mig att en av grundpunkterna kring den utopi vi “förväntas” att haka på är att delta mer på nätet och sprida positiva känslor, helt enkelt like:a loss och kommentera. “En utopi på nätet kräver engagemang, och hur glada blir vi inte av likes”, förklarar föreläsaren Barbiecute. ETT LIV IN FRONT OF KEYBOARD Vi börjar också ställas inför faktumet att bara leva i livet in front of keyboard. Där kommer frågorna kring hur behag och tillfredsställelse ska tas hand om i den kommande utopin. Vidare får jag ta del i en skräddarsydd utbildning i frigörandet av kroppen och nya alternativ till njutning. Jag får “dansa”, skaka kroppen fri från patriarkatets påtryckningar att trycka in vårt behov av rörelse i spel och form och hitta ett nytt formlöst sätt att röra mig. Som i min hjärntvättade hjärna liknar formen dans. Jag får också ta del av ASMR-rummet, där jag erbjuds att doppa mitt ansikte i en croissant och leka med kinestetisk sand. Ett av de mest krävande momenten under utbildningen var när vi fick lägga oss under ett skönt “tyngdtäcke” gjort av makaroner. Där skulle vi inse att våra lungor var fyllda av dyvatten som utgjordes av patriarkatet och alla förutfattade meningar om våra kroppar. Rummet var uppbyggt som en slags avslappningsstation och jag hamnade snabbt i ett meditativt läge. När jag låg under det härliga täcket och lyssnade till den välbehagliga rösten bad hen mig att inte styra mina tankar utan att låta dem vandra fritt. Jag tänkte på mäktigheten av att föda barn och härlig inredning. Kanske lät jag mina tankar vandra för fritt eller i fel område av frihet, då plötsligt rösten bad mig att ta tankarna och bränna dem i en eld. Kasta bort förtrycket. Bland barnfödar-tankar och nya färger på köksväggen, var jag högst motvillig att säga att det var patriarkatets fel och bränna skiten. Jag försökte istället forcerat tänka på viktideal för att fullfölja uppgiften, men lyckades inte riktigt. Därav blev den ljusceremoni som följde lätt problematiskt då vi skulle kasta våra tankar överbord. Jag smälte upplevelsen med lite egentid mellan passen, som tur hade jag trustcoins över så det räckte till nutella och chips. Utbildningen blev klar – var jag redo att joina den feministiska utopin på nätet? Tveksamt. Jag hade ju misslyckats på flera punkter i utbildningen och kanske var jag bortom räddning, hjärntvättad av patriarkatet. I slutet blev vi ombedda att dela med oss av våra användarnamn och lösenord till de sociala medier vi använder, så vi alla kan hjälpas åt att sprida glädje i utopin och dela på arbetsbördan. Nästintill samtidigt när jag avböjer att dela med mig höjer en skådespelarna rösten och säger att en i publiken har sagt “Aldrig i livet!” I grupper får vi sedan kort diskutera varför vi inte vill dela med oss och tyvärr inte prata lika mycket om våra tankar om den utopi som målats upp. “VAD HAR VI VARIT MED OM?” “ÄR DET EN SEKT?” På bussen på väg hem utbryter snabbt en diskussion med några andra från publiken. “Vad har vi varit med om?”, “Är det en sekt?”, “En dystopi”. Mina medresenärer liksom jag beskriver upplevelsen snarare som ett mardrömsscenario än en utopi. Däremot hade jag svårt att luska ut om det var avsikten. I programtexten läser jag att föreställningen 35 Jag och några skådespelare på fullt allvar vill utforska de psykologiska och etiska dilemman, och den politiska potential, som finns i den digitala offentligheten, där alla har möjlighet att framställa sitt eget subjekt. Det blev ingen utopi den här kvällen, men jag drabbas ändå av vilka diskussioner upplevelsen satte igång. Det är inte ofta som en föreställning så direkt efter sitt slut uppbådar i diskussioner om dess syfte med andra ur publiken. Samtalet landade heller inte i vad som var bra eller dåligt, utan kring tankarna bakom verket. En verkligt engagerande och tankeväckande kväll – men några medlemmar blev det inte, i alla fall inte den här kvällen. Infobox: 35 JAG OCH NÅGRA SKÅDESPELARE är ett samarbete mellan finlandssvenska Balu Frau (Sonja Ahlfors och Joanna Wingren), Stefan Åkesson (Poste Restante) och de nordiska skådespelarna: Nina Matthis, Sepideh Khodarahmi, Bergdís Jóhannsdottir, Lidia Bäck och Klara Wenner Tångring. Produktionen turnerar i hela norden under 2018-2019. Bild i bannern: Foto Liina Aalto-Setälä Skriven av: Matilda Klamas Previous Next

Utställning SCILLA RAJALIN Utställning 2025 English below Scilla Rajalin – 3,2,1 HUMP! 4 oktober - 31 oktober Vernissage 4 oktober, kl 12.00-16.00 Performance med dansarna Tora Andersson och Ayami Moriwaki: 12.30 & 15.20 Detta verk föddes som ett svar på krigssituationen i Europa och växte fram ur ett behov av motstånd mot uppmaningen att ”förbereda sig för krig". Verket fungerar som en kommentator i den eviga brottningsmatchen mellan fred & krig och utgör ett kontrasterande koncept till den kontinuerliga upprustningen av väpnade styrkor i Sverige och runt om i Europa. 3,2,1 HUMP! efterlyser radikal kärlek som metod och förlitar sig helhjärtat på mänsklig kontakt, intimitet och sinnenas strategier. Verket kombinerar mjukt formspråk och malplacerad våldsestetik för att utmana våra uppfattningar om makt. Verket undersöker även vår relation till våld, hur det påverkar vårt förhållande till andra människor samt dess inflytande på det politiska klimatet i Europa. 3,2,1 HUMP! tar form fysisk genom skulptur, videoinstallation och rörelsebaserade praktiker. Scilla Rajalin (hen/den) är en svensk-finsk koreograf baserad mellan Stockholm och London. Hen arbetar tvärdisciplinärt med dans, bildkonst och kreativt skrivande – och skapar dynamiska, ofta humoristiskt snedvridna verk kring föreställningar om identitet, opålitliga verkligheter och systematiska cykler av rutiner och mönster. Med en bakgrund inom improvisation och rumslig komposition fokuserar Rajalins arbete på alternativa atmosfäriska dramaturgier och färgstarka multiverkligheter med punkig edge. Rajalin har en kreativ portfolio som sträcker sig mellan USA, Storbritannien, Italien och Skandinavien, och har arbetat med Staibdance Dance Company, Eva Recacha, Holly Blakey, Erik Klinga, Linda Pistol, Lewis Walker, Becky Namgauds, Zacharias Wolfe med flera. Rajalin tog sin kandidatexamen i samtida dans vid London Contemporary Dance School. Medverkande: Scilla Rajalin Tora Andersson Ayami Moriwaki Fi Macbride Sari Mizoe Eva Pletikosic Veranika Hnatsiuk Elin Hallqvist Ella-My Blomdahl PROGRAM 19 september – Internationell konstträff 4 oktober – Konstbuss med GIBCA Extended 11 oktober - Konstbuss med GIBCA Extended Läs utställningskatalogen här . Utställningen är en del av GIBCA Extended. Läs mer här . ENG Scilla Rajalin – 3,2,1 HUMP! October 4 - October 31 Opening October 4, 12.00-16.00 Performance with the dancers Tora Andersson and Ayami Moriwaki: 12.30 & 15.20 This work was born in response to the warfare situation in Europe and grew from an intuitive urge for resistance against the call to “prepare for war”. The work acts as a commentator in the eternal wrestling match between peace & war and sits as an opposing concept to the continuous arming of forces in Sweden and around Europe. 3,2,1 HUMP! calls for radical love as a method and relies wholeheartedly on human connection, intimacy and the strategies of the senses. The work combines soft form and misplaced aesthetics of violence - dismantling elements of force and challenging our perceptions of power. The investigative aspect of the work concerns our relationship to violence, how it affects the way we relate to other people, and its influence on the political climate across Europe. 3,2,1 HUMP! takes physical form through sculpture, video installation and movement-based practices, with a focus on care, active listening, and attentive ways of connecting. Scilla Rajalin (they/them) is a Swedish-Finish choreographer based between Stockholm and London, they work multidisciplinary with movement, visual arts and creative writing - creating dynamic, often humorously twisted work around notions of identity, un-reliable realities and systematic cycles of routines and patterns. With a background in improvisation, spatial composition and dramaturgical studies, Rajalin´s work brings focus to alternative atmospheric scenarios and colourful multi-realities with a punky edge. Rajalin has a creative portfolio that reaches between the US, UK, Italy and Scandinavia, working with Staibdance Dance Company, Eva Recacha, Holly Blakey, Erik Klinga, Linda Pistol, Lewis Walker, Becky Namgauds, Zacharias Wolfe and more. Rajalin has a BA from London Contemporary Dance School. Participating artists: Scilla Rajalin Tora Andersson Ayami Moriwaki Fi Macbride Sari Mizoe Eva Pletikosic Veranika Hnatsiuk Elin Hallqvist Ella-My Blomdahl Read the exhibition catalogue here . The exhibition is part of GIBCA Extended. Read more here .

Workshop GÖR DIN PLATS #2 Workshop 2020 Vi gräver där vi står! Våra bygder är rika på människor som genom sin kreativitet, sitt driv och innovativa idéer skapar lokal förändring. Varför inte använda den kompetens som vi redan har för att utveckla våra platser gemensamt? Vi bjuder in till en nätverksträff för aktörer i Sjuhärad där vi kan mötas, utbyta idéer och knyta nya samarbeten över gränserna. Du kan vara egen företagare, kulturaktör, tjänsteperson eller engagerad ideellt i föreningslivet. Det som är gemensamt för oss alla är att vi vill att våra platser ska leva och vara platser där drömmar kan bli verklighet. Under förmiddagen får vi tillfälle att mötas och vi får gemensamt utveckla våra färdigheter kring hur en skapar engagemang kring sin verksamhet och hur en gör för att dra igång den där fantastiska idén som legat och grott. Fokus kommer ligga på att dela kunskaper med varandra och dagen kommer utgå från deltagarnas faktiska situationer. PROGRAM → Speed date Vi värmer upp med snabba möten där vi skissar upp idéer och möjligheter. Sara Östebro från Boy konsthall leder programpunkten. → Kreativt seminarium och samtalsgrupper under ledning av Kevin Tullgren och Charlotte Ek Wirack från Dramalogen. VAD → Nätverksträff för aktörer verksamma i Sjuhärad VI RIKTAR OSS TILL → Aktörer som levandegör våra bygder, inom alla fält. Det kan vara kulturaktörer, konstnärer, kulturorganisationer, föreningar, kulturella och kreativa näringar, egna företagare, aktörer inom upplevelse- och besöksnäring, grupper och personer viktiga för lokal utveckling såsom byalag, hembygdsföreningar, lokala företag, lokala fastighetsägare, tjänstepersoner, politiker och så vidare. DATUM & TID → Tisdag 2/2 9.00-12.30 VAR → Online via Zoom ANMÄL DIG HÄR → https://forms.gle/7NgdQ4F7A7Ea7skQ8 I anmälan vill vi att du svarar på ett par frågor om din plats, för att vi ska kunna skräddarsy träffen för er. Träffen är helt kostnadsfri. Anmäl dig senast 28/1. Träffen samarrangeras av Art Center Sjuhärad och Leader Sjuhärad. Art Center Sjuhärad består av Boy konsthall och Teater Nu, Rydals museum, Internationellt Vävcenter Sjuhärad, Nycirkusfestival Rydal och Drömfabriken – Det andra väveriet. Nätverket syftar bland annat till att göra sina respektive platser i Sjuhärad mer kreativa, hållbara och roligare för alla som verkar och bor där. Dagen görs med stöd av Boråsregionen och Leader Sjuhärad. GÖR DIN PLATS #1 ägde rum på Väveriet i Uddebo, då med temat kulturdriven platsutveckling och villkoren för konstnärer och kreativa näringar på den mindre orten. FRÅGOR? → Maila oss på boykonsthall@teaternu.se Hoppas vi ses! Foto: Alicia Wennstig

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Sara Östebro Konstnärlig ledare & curator på Boy konsthall Sidan är under uppbyggnad, mer information kommer snart... Kontakt sara@teaternu.se boykonsthall@teaternu.se URVAL AV PRODUKTIONER

Äntligen är avsnitt 30 här och vi peppar inför två feta scenkonstfester, äter ost med Ost-David, ser på en klinik och är helt j***a blinda för vår egen stad. < Back AVSNITT 30: INLAGD OST Äntligen är avsnitt 30 här och vi peppar inför två feta scenkonstfester, äter ost med Ost-David, ser på en klinik och är helt j***a blinda för vår egen stad. Previous Next AVSNITT 30: INLAGD OST Artist Name 00:00 / 39:30

Sara Östebro har pratat med koreografen och konstnären Sonja Jokiniemi som gästar Göteborgs dans- och teaterfestival med Blab. < Back MENINGSLÖSHET SOM FRIGÖR Sara Östebro har pratat med koreografen och konstnären Sonja Jokiniemi som gästar Göteborgs dans- och teaterfestival med Blab. SARA ÖSTEBRO HAR PRATAT MED KOREOGRAFEN OCH KONSTNÄREN SONJA JOKINIEMI SOM GÄSTAR GÖTEBORGS DANS- OCH TEATERFESTIVAL MED BLAB, ETT PERFORMANCEVERK SOM BLANDAR BILD, SKULPTUR OCH KOREOGRAFI. I augusti äger Göteborgs dans- och teaterfestival rum, en internationell festival som under tio dagar ger oss teater, dans, nycirkus och inspirerande möten. Nytt för i år är Stages, en plattform för ny scenkonst, där scenkonstnärer som just håller på att etablera sig får möjlighet att möta festivalpubliken. En av dessa konstnärer är Sonja Jokiniemi, annars baserad i Helsinki, Finland. Hon gästar festivalen med Blab, ett verk som beskrivs som en ‘awkward’ tankeprocess utan början eller slut. Bilderna skvallrar om färg, form och gränsöverskridande uttryck. Jag blev hooked direkt och bestämde mig för att ta reda på mer om Sonjas arbetssätt direkt från Sonja själv. HEJ SONJA! VI BÖRJAR MED TRE SNABBA FÖR ATT KALIBRERA OSS. NÄMN TRE ORD SOM BESKRIVER DIG! – Aha! Hmm… Grrrr… NUVARANDE HUMÖR? -Inspirerad. VAD SYSSLAR DU MED JUST NU? – Jag jobbar i Leuven och Gent i Belgien i ett deltagarbaserat projekt om autism och självuttryck som heter Caring for Stories, initierat av forskaren Leni Van Goidsenhoven från Leuven University. Projektet stöds också av STUK, ett hus för dans, bild och musik i Leuven. Vi arbetar med sex deltagare med autism, och tittar på språk, kommunikation och kreativa möten genom den filosofiska linsen ‘New Materialism’ (kort och klumpigt förklarat: en filosofisk idéströmning som bl.a. kritiserar uppdelningen av ‘natur’ och ‘kultur’ och som menar att vi bör se på allt som skapat av samma material, därför är t.ex. både naturen liksom det sociala/kulturen konstruerade, reds anm.). TACK! VI KÖR VIDARE. DU BESÖKER GÖTEBORGS DANS- OCH TEATERFESTIVAL I SOMMAR MED BLAB, SOM BESKRIVS SOM EN “HYBRID”, EN BLANDNING AV MÅLNING, SKULPTUR OCH KOREOGRAFI. ÄR DEN HÄR TYPEN AV GENREBLANDNING VANLIGT FÖR DITT ARBETE? – Jag jobbar med material och objekt – eller allra helst saker – som medverkande och medarbetare på scenen på olika sätt. Teckning har alltid funnit med parallellt med mina performanceverk sedan 2008 på olika sätt. I vissa processer har mina teckningar och skisser varit en typ av utgångspunkt, för att komma åt arbetets inre värld, i vissa fall har jag även gjort parallella publikationer, antingen med en lös koppling till performanceverket, eller där man kunde följa arbetet genom en bok. I Blab översätts tre av mina teckningar till stora dukar på scenen. Att ljuda och känna av saker är en del av mitt arbete, och det koreografiska arbetet händer lika mycket i rörelsen av mänskliga kroppar som rörelsen och omvandlingen av saker i, och med, rum. I TEXTEN OM BLAB STÅR DET ATT VERKET FÖRSÖKER “ESCAPE THE WORLD OF CATEGORIES”, ATT RÖRA SIG BORT FRÅN KATEGORISERINGAR – VILKA BEGRÄNSNINGAR ELLER FAROR SER DU I ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ SAKER, OCH ATT KATEGORISERA OCH FÖRKLARA DEM? – Det finns ingen fara i att försöka förstå saker. Men vad som är en besvikelse för mig är hur våra samhällen hanterar skillnad. Hur mycket vi kategoriserar människor, hur diagnostiskt vårt språk är mot olika uttryck och upplevelser, och hur snabbt vi dömer varandra. Så snart viljan att försöka förstå faller in i det normativa tänkandet, som kategoriserar istället för att se på mångfald, så blir det en oönskad upprepning, ett reproducerande av invanda synsätt. I mitt arbete vill jag presentera en möjlighet att försöka förstå saker genom att ta in upplevelsen på ett mångfacetterat sätt, detta genom att kliva in i en så kallad ‘meningslös’ (non-sensical) upplevelse och få möjlighet att leva genom de känslor och associationer som uppstår när du inte ges ett narrativ, eller där du presenteras för flera narrativ samtidigt. Du får upptäcka saker genom din intuition. Jag vill föra fram den här typen av utrymme som ett intelligent och viktigt utrymme i ett samhälle som har blivit överfixerat med rationellt tänkande, instrumentalisering och koncept-tänkande. Konst har också lidit mycket av den rörelse som finns där konsten ges sitt värde genom dess instrumentella syfte. Här är vi faktiskt i stor fara, vi riskerar att förlora våra uttryck för fantasi. JAG KÄNNER ATT VI ÄR SÅ INVANDA KRING ATT SKAPA BERÄTTELSER OCH NARRATIV OM SAKER VI UPPLEVER, TILL OCH MED DÄR DET INTE VERKAR INTE FINNAS NÅGOT. HUR ÄR DET FÖR DIG I DITT ARBETE – KÄNNER DU AV EN TENDENS ATT FÖRSÖKA “SKAPA MENING” AV ALLT? – Jag vet alltid vad arbetet betyder för mig, men jag vill inte säga att detta är vad det är och borde vara för alla andra. Det handlar inte heller om att undvika ansvar för vad jag gör, utan istället försöker jag se möjligheten för flera subjektiva berättelser som äger rum i ett gemensamt teaterutrymme där rummet verkligen är tillgängligt för icke-gemensam förståelse och tolkning, men som ändå inte avviker från erfarenheten och upplevelsen av att ta del av det tillsammans. Jag tycker det är så befriande när det händer! Det har alltid varit svårt för mig att särskilt förstå de sociala koderna kring språk och meningsskapande i vad jag ser som ‘Teater’. Jag försöker gå bort från den givna koden av hur det ska vara och har varit, och istället se hur vi i ett delvis känt och delvis okänt landskap av symboler, meningar, berättelser och möten bildar våra egna subjektiva nät av förståelse. I mitt parallella arbete som konstnär och snart som en konstterapi-instruktör (expressive art therapeutic instructor), jobbar jag med människor med olika språk och perceptionsmönster än så kallade ‘neuronormativa’ personer. Här, liksom ofta “in real life” ställs jag inför frågor kring hur vi kan möta varandra utan ett gemensamt språk och hur vi skapar något som är gemensamt trots, och med hjälp av, våra skillnader, fel, och behov och önskningar som krockar. Det är ofta utmanande, men för mig på en mänsklig och filosofisk nivå är det extremt viktigt. I BLAB JOBBAR DU MED TRE PERFORMERS – IVO SERRA, MIRA KAUTTO OCH SARA GUREVITSCH. JOBBAR DU VANLIGTVIS MED FLER PERSONER I DINA VERK PÅ DETTA SÄTT? – Jag har gjort arbeten med mig själv på scenen, ensam eller i en duo, under de senaste åren. Detta är det första arbetet med andra konstnärer på scenen (och där Sonja själv inte är med på scen, reds anm.). HUR MYCKET AV ARBETET HAR NI SKAPAT TILLSAMMANS? – Jag tror att som performer/scenkonstnär, är man alltid i dialog med koreografernas vision och sin egen inre intuition och uttryck, och i den meningen är det ett samarbete mellan intuitioner och närvaro. De konstnärer jag arbetar med i Blab tar fram djupet i materialet. TILL SIST – VEM TYCKER DU SKA KOMMA OCH SE BLAB PÅ FESTIVALEN? – Självklart tycker jag att alla borde se detta! Jag skulle inte göra konst om jag tyckte att det bara var för en viss typ av människor. Jag hoppas att många kommer! GÖTEBORGS DANS- OCH TEATERFESTIVAL 17-26 augusti Blab visas onsdag den 22 augusti på Atalante, Göteborg Biljetter till Stages släpps på fredag 1 juni! Då släpps även lösbiljetter till det övriga programmet. Omslagsbild: Från Blab. Foto: Simo Karisalo. Bilden visas här något beskuren. Previous Next

Utställning ELLEN TAFFERNER BERGGREN Utställning 2023 Ellen Tafferner Berggren RUM 11 mars – 15 april Ellen Tafferner Berggren deltog i de bokcirklar utifrån Virginia Woolfs Ett eget rum (1929) som låg till grund för teaterföreställningen Ett eget rum // Apartment (2021), skapad av konstkompaniet Teater Nu. Efter att ha tagit del av föreställningen ville hon fortsätta arbetet med de frågor och tankar den väckte inom henne. Tafferner Berggren har utgått både från det fysiska rum som är hennes egen ateljé och sitt inre rum för tankar och kreativitet. Hon har också velat undersöka rum för och i andra och vad de fylls av. Utställningen består av verk gjutna i epoxy, föremål och interiör från hennes ateljé samt ett videoverk. Ellen Tafferner Berggren är från Marks kommun, bosatt i Rydal där hon också har sin ateljé. I sitt skapande arbetar hon experimentellt i många olika material och tekniker såsom måleri, skulptur, assemblage/kollage och installationer. Verken har ofta funna objekt som utgångspunkt och hon sätter dem i nya sammanhang och prövar gärna materialens gränser. Tafferner Berggren intresserar sig för tingens inneboende mening och hur de besjälas på olika sätt, samt för teman som psykisk ohälsa, sökande efter tillhörighet, tid och gränser av olika slag.

Performance HYMN TILL TEATERN Performance 2022 TEATER NU BJUDER IN TILL ATT SJUNGA LOVSÅNGER TILL KONSTEN I LIVET OCH TILL DEN NYA TEATER-SKYLTEN I GAMLESTADENS FABRIKER. Skylten är en symbol för den konst vi behöver i livet, för världen som en scen, men också en kommentar till de moderna städerna som misslyckas med att planera för utrymme för konst när de utvecklas. Även när det påpekas från början: en stad är ingenting utan konst, ser vi gång på gång hur utrymmen, låga hyror och andra faciliteter som behövs för ändamålet glöms bort i verkligheten. Den fyra meter breda skylten är placerad ovanpå taket på en byggnad som ska rivas. I motsats till vad som verkar vara: en teater i sikte, kan dessa versaler tända en gnista och låta ljusen lysa vägen. DELTA DU MED? Välkommen att sjunga lovsånger med oss. Dra av en gammal karaoke-hit eller sjung acepella. Tillsammans hyllar vi konsten med sång medan vi blickar upp mot skylten. Det blir inbjudna gäster och open mic. Det är bara att komma förbi. Du hittar oss på scenen nedanför skylten. EN DEL AV GAMLESTADSGALEJ Arrangemanget är en del av Gamlestadsgalej vilket innebär att mellan 16.00-22.00 kommer det vara fullt av aktiviteter i området kring Gamlestadens fabriker. Datum: Fredag 2 september Tid: 17.00 – 18.00 Plats: Gamlestadsvägen 2 Hus B21, nedan för skylten.

Utlysning OPEN CALL - KONSTNÄR SÖKES! Utlysning 2023 Open Call - Konstnär sökes! KulturUngdom och Boy konsthall samarbetar för att skapa plats för unga konstnärer verksamma i Västra Götaland - och söker nu efter en konstnär som är intresserad av att presentera sina alster i en separatutställning* på Boy konsthall. Är det du? Utställningen pågår 3-24 februari 2024, med vernissage den 3 februari kl 12-14, då du som konstnär förväntas vara på plats. Du får ersättning enligt MU-avtalet . Viss materialersättning finns. Du får möjlighet att planera utställningen tillsammans med personalen på Boy konsthall, de kan hjälpa till med allt från urval och hängning till utställnings- och presentationstexter. Personal och utställningsvärd kommer att finnas på plats för att hjälpa till med hängning/bygg samt under utställningens öppethållande. Separatutställning? Separatutställning av konst innebär att det i utställningslokalen endast finns konst av en enda konstnär. Vem kan söka? Vi riktar oss till alla unga konstnärer eller kreatörer, från skilda bakgrunder och inom alla olika konstområden. Du behöver vara mellan 18 och 25 år och bo någonstans i Västra Götaland. Du kan ha haft ingen eller någon utställning innan, du kan vara alldeles ny på fältet eller hållit på ett tag, du kan ha en konstnärlig utbildning i ryggen eller vara helt självlärd, det spelar ingen större roll. Vi kommer se till personlig lämplighet. Hur ansöker jag? Skicka ett mail till KulturUngdoms konstkonsulent Nomi där du berättar om dig själv, var du bor och skicka med några exempel på vad du gjort tidigare samt förslag till vad du skulle vilja göra på Boy konsthall. Ansök senast 30 november Besked ges senast 11 december Frågor? Hör av dig till KulturUngdoms konst och slöjdkonsulent Nomi. nomi@kulturungdom.se Läs mer om KulturUngdom här!